No description available.

<p>Försvarsmakten har sedan sekelskiftet gått ifrån att vara ett invasionsförsvar till att bli ett insatsförsvar. Under denna omvandling har Försvarsmakten blivit allt mindre och fått en mer internationell inriktning. Förband har lagts ned, personal sagts upp och materiel skrotats. Författaren är intresserad av att se hur detta har påverkat Försvarsmakten som en samhällsresurs.</p><p>Problemet som ställs i uppsatsen är huruvida regeringen har anpassat Försvarsmaktens uppgift att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred, mot bakgrund av den omvandling som skett. Syftet med denna uppsats är sålunda att undersöka och jämföra om uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred har förändrats, utvecklats eller anpassats till det nya insatsförsvaret som Sverige har idag.</p><p>Som metod används en komparativ och kvalitativ textanalys av utvalda propositioner, departementsserier och regleringsbrev. De fakta i dokumenten som berör uppsatsämnet analyseras och jämförs, för att sedan sammanfattas och diskuteras. </p><p>Resultatet i uppsatsen påvisar att regeringen inte har ändrat uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred, som ställs till Försvarsmakten. Men det påvisar även att en kontinuerlig anpassning av uppgiften sker i form av ett samarbete med andra myndigheter, denna utveckling kan följas på olika sätt i de utvalda källorna.</p><p>Författaren har dragit slutsatser kring det presenterade resultatet och kommit fram till att regeringen inte behövt ändra uppgiften. Men för att kunna effektivisera utnyttjandet av de resurser som Försvarsmakten kan tillföra vid svåra påfrestningar bör regeringen utveckla och precisera hur Försvarsmakten skall utnyttjas med störst effektivitet.</p> / <p>The Swedish Armed Forces has, since the turn of the century, transformed from an invasion defence to a type of mission oriented defence. This means that the Swedish armed forces have become smaller in volume, material has been terminated, a lot of personnel have been terminated and the amount of conscripts heavily reduced. The author is interested in how this has affected the Swedish armed force as recourse to the Swedish society.</p><p>Before and under the transformation, one of the Swedish armed forces duties has been to strengthen the Swedish society when hard tensions have emerged in peacetime. This duty has been presented in the regulations that the Swedish government give to the Swedish Armed Forces every year.  The duty is also one of the duties presented in the regulation that controls the Swedish Armed Forces activities.</p><p>The problem that is presented in the essay is how the Swedish government has adjusted this duty to the Swedish Armed Forces with this transformation in mind. The purpose of this essay is therefore to investigate and compare if the duties have been changed, developed and/or adjusted to the new Swedish armed forces as it is today.</p><p>The result of this paper shows that the government has not changed the duty to strengthen the society when hard tensions come. However, it also shows that there is a continuing adjustment to the duty in form of cooperation with other authorities. This development can be seen in different ways in the varying sources that have been presented in the essay.</p><p>The author has drawn some conclusions concerning the presented results and reached a conclusion that the government does not have to change the duty. It can be preserved as it is today. In order to use the resources that the Swedish armed forces contribute more efficiently, the government has to develop and specify how the Swedish armed forces can be used with the greatest efficiency.</p>

Försvarsmakten har sedan sekelskiftet gått ifrån att vara ett invasionsförsvar till att bli ett insatsförsvar. Under denna omvandling har Försvarsmakten blivit allt mindre och fått en mer internationell inriktning. Förband har lagts ned, personal sagts upp och materiel skrotats. Författaren är intresserad av att se hur detta har påverkat Försvarsmakten som en samhällsresurs. Problemet som ställs i uppsatsen är huruvida regeringen har anpassat Försvarsmaktens uppgift att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred, mot bakgrund av den omvandling som skett. Syftet med denna uppsats är sålunda att undersöka och jämföra om uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred har förändrats, utvecklats eller anpassats till det nya insatsförsvaret som Sverige har idag. Som metod används en komparativ och kvalitativ textanalys av utvalda propositioner, departementsserier och regleringsbrev. De fakta i dokumenten som berör uppsatsämnet analyseras och jämförs, för att sedan sammanfattas och diskuteras.  Resultatet i uppsatsen påvisar att regeringen inte har ändrat uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred, som ställs till Försvarsmakten. Men det påvisar även att en kontinuerlig anpassning av uppgiften sker i form av ett samarbete med andra myndigheter, denna utveckling kan följas på olika sätt i de utvalda källorna. Författaren har dragit slutsatser kring det presenterade resultatet och kommit fram till att regeringen inte behövt ändra uppgiften. Men för att kunna effektivisera utnyttjandet av de resurser som Försvarsmakten kan tillföra vid svåra påfrestningar bör regeringen utveckla och precisera hur Försvarsmakten skall utnyttjas med störst effektivitet. / The Swedish Armed Forces has, since the turn of the century, transformed from an invasion defence to a type of mission oriented defence. This means that the Swedish armed forces have become smaller in volume, material has been terminated, a lot of personnel have been terminated and the amount of conscripts heavily reduced. The author is interested in how this has affected the Swedish armed force as recourse to the Swedish society. Before and under the transformation, one of the Swedish armed forces duties has been to strengthen the Swedish society when hard tensions have emerged in peacetime. This duty has been presented in the regulations that the Swedish government give to the Swedish Armed Forces every year.  The duty is also one of the duties presented in the regulation that controls the Swedish Armed Forces activities. The problem that is presented in the essay is how the Swedish government has adjusted this duty to the Swedish Armed Forces with this transformation in mind. The purpose of this essay is therefore to investigate and compare if the duties have been changed, developed and/or adjusted to the new Swedish armed forces as it is today. The result of this paper shows that the government has not changed the duty to strengthen the society when hard tensions come. However, it also shows that there is a continuing adjustment to the duty in form of cooperation with other authorities. This development can be seen in different ways in the varying sources that have been presented in the essay. The author has drawn some conclusions concerning the presented results and reached a conclusion that the government does not have to change the duty. It can be preserved as it is today. In order to use the resources that the Swedish armed forces contribute more efficiently, the government has to develop and specify how the Swedish armed forces can be used with the greatest efficiency.

Studien är baserad på en kvalitativ jämförande fallstudie och behandlar olika typer av frivilliga organisationer i Sverige. Syftet med denna studie har varit att förstå och kartlägga olika typer av frivilliga organisationer inom svensk krisberedskap och krishantering. Studien har fokuserat på icke-traditionella frivilliga grupper och deras roll inom svensk krishantering. Det teoretiska ramverket för denna studie utgår ifrån krishanteringslitteratur vilken rör frivilliga organisering och Disaster Research Centers (DRC) typologi. Intervjuer genomfördes med respondenter vilka var delaktiga i verksamheter som icke-traditionella grupper utförde. Dessa tillsammans med skrivna dokument från traditionella frivilliga organisationer i Sverige utgjorde studiens empiriska material. Resultatet för denna studie indikerar att det finns potential att utöka gruppen som utgör förstärkningsresurser inom svensk krisberedskap. De icke-traditionella grupperna i denna studie har påvisat denna potential. Arbetet är uppdelat i åtta delar.

It has now passed a few months since the events in Soth East Asia during Christmas 2004. The purpose of our essay is to analyze factors that may influence the Government’s managment of catastrophes. In connection with the Tsunami disaster in South east Asia, the Swedish contingency system was the center of attraction. The criticism against the Government have not eluded many people. Not to mention the fact that the Government didn’t act rapidly and appropriately. The theoretical starting-point of this essay is therefore to present an ideal picture, in other words, to present a picture of how the Government should have acted according to a rational model of explanation. Then the analysis cross over to a closer study of different perspectives as explanations of why the Government did not act according to this ideal picture. These explanations originate from institutional perspectives. Also, Sweden has a pronounced system of public administration, which is characterised by dualism, at which this become a part of our operationalisation. Then the empirical material and our analysis result in several conclusions. To sum up, we can establish that the Swedish managment of catastrophes is good, but some problems with co-ordination surfaced in connection with the Tsunami catastrophe. Also, there was a lack of clear-cut control and distinct dispersion of responsibility.

No description available.

Bakgrund: I Sverige har den offentliga sektorn till följd av New Public Management-vågen som sköljde in över landet i början på 80-talet i stor utsträckning valt använda sig av målstyrning, vilken syftar till att styra verksamheten utifrån mål. Samtidigt skedde en systematisk nedmontering av det svenska civilförsvaret och med det också en minskad förmåga att hantera kriser, då det till stor del varit civilförsvarets uppgift tidigare. Idag, drygt 30 år senare, är krishantering återigen på agendan hos kommunerna och ämnet aktualiseras av de tragiska händelser som skett på senare tid så som branden i Västmanland 2014 och terrordådet i Stockholm 2017 den 7/4. Kommunerna ska arbeta för att minska sårbarheten samtidigt som de använder målstyrning som har ett annat ursprungligt syfte än det närmsta ideologiska hos kommunerna. Syfte: Syftet med studien blir därmed att få en ökad förståelse av hur relationen mellan resiliens och målstyrning i svenska kommuner fungerar, samt att identifiera förmågor vilka möjliggör ett funktionellt förhållande Metod: Det här är en kvalitativ studie genomförd med hjälp av fallstudier av två svenska kommuner. Den bygger på sju semistrukturerade intervjuer, varav två expertintervjuer - en hos den större kommunen och fyra hos den mindre kommunen. Studien har en induktiv ansats och utgår därmed ifrån empirin. Slutsats: Studien visar att det finns två sidor av relationen. En där klassiska målstyrningen fungerar bra för det förberedande arbetet mot resiliens. Den andra sidan av relationen visar att klassisk målstyrning inte fungerar fullt ut, utan kräver viss anpassning. För att relationen ska fungera krävs istället något som författarna benämner ”resilient styrning”, vilken bygger på flexibla ”insatsmål” och att organisationen innehar vissa förmågor som erhålls med hjälp av bl.a. övningar och utbildningar. / Background: The New Public Management wave swept over Sweden during the 80’s, and with it came the introduction of Management by Objectives in the Swedish municipalities, a management method that they still use. During the same time Sweden began to dismantle its civil defence, which prior to the dismantling were the ones given the task of crisis-management and the preparations of it. Now the responsibilities fall on the municipalities in Sweden to address the matter of crisis-management and preparation of crisis, regulated by certain laws. This subject is tragically being actualised by events such as the big fire in Västmanland 2014 and the act of terror in Stockholm the 7/4 2017, events that demand that the municipalities are prepared for the crisis and able to handle them, and therefore continue their function. Aim: The aim of the thesis is to increase the understanding of the relationship between management by objectives and resilience, as well as identifying skills that are needed to maintain it. Methodology: This is a qualitative case-study within two municipalities in Sweden which is built upon seven semi-structured interviews, whereas two of them are expert- interviews, four are made in a smaller municipality and one in a big municipality. The thesis has an inductive approach and is therefore build upon empirical findings. Conclusion: The thesis concludes that there are two sides of the relationship. One where classical management by objectives functions well, regarding the initial work needed for becoming a more resilient organization. However, it doesn’t work at later stages since it’s impossible to set the goals in a crisis beforehand. Therefore, the authors propose what they name “resilient management”, which is built upon “operation objectives” that requires certain skills from the organisation that are acquired by, for example, practising. With this proposed method, the relationship can be maintained but somewhat altered.

Bakgrund: Det säkerhetspolitiska läget globalt och framförallt i Sveriges närområde har försämrats de senaste tio åren. År 2015 beslutade Sverige för ett återtagande och uppbyggande av totalförsvaret. Det civila försvarets huvudsakliga målsättning är att värna om befolkningen, att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna samt bidra till det militära försvarets förmåga. Det civila försvaret ska använda Sveriges krisberedskap som grundplattform. När allvarliga händelser inträffar i vårt samhälle riskerar ordinarie krisverksamhet att belastas hårt. Sendairamverket har belyst vikten av att involvera samhällets alla nivåer för att uppnå en god samhällsresiliens. Det betonas att organiserad frivillighet bör stödjas och utvecklas. Forskning i Sverige pekar på behovet av ytterligare forskning om ledningsförhållanden för att hantera frivilliga, då det saknas kunskap om hur frivilliga ska ledas och användas både före och under en kris. Syftet med studien är att undersöka hur offentliga aktörer hanterar organiserade och spontanfrivilliga idag med särskild fokus på ledning och styrning, hur de kan integreras i befintliga ledningssystem före och under en kris samt hur det kan bidra till samhällets resiliens.   Metod: Studien är en kvalitativ explorativ studie. Datainsamling sker genom intervjuer vilka sedan analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Sex respondenter intervjuades via videoprogrammet Zoom. Respondenterna är individer som på central, regional och lokal nivå arbetar med eller berörs av frågan om hantering av frivilliga. En respondent är verksam som samordnare för frivillig verksamhet på regional nivå.   Resultat: Studiens resultat visar på att personliga relationer och tillit är en väsentlig del om och hur frivilliga inkluderas och används i krisberedskapsarbetet på lokal nivå. Resultatet visar att det på central nivå finns kunskap och vägledningar om hantering av frivilliga samt konceptet FRG som förespråkas. Resultatet visar på en fungerande modell för hantering av frivilliga på regional nivå. Kunskap om frivilliga, vilka de är och vad de kan göra varierar och är personbunden. Incitament till att hantera frivilliga utgörs framförallt av att undvika att frivilliga binder upp viktiga resurser från ordinarie verksamhet och offentliga aktörers tillgång till resurser.   Slutsats: Hantering av frivilliga sker genom nätverksstyrning men inte som uttalad metod. Offentliga aktörer knyter personliga kontakter med frivilligorganisationer och om graden av tillit är hög utvecklas samverkan mellan aktörerna. Studien visar på återkommande problem i integrering av frivilliga i ledningssystem, samt faktorer för fungerande ledning och styrning av frivilliga. Hantering av frivilliga innebär för samhällets resiliens en möjlighet att nå ut till samhällets alla nivåer. Det leder till effekter som till exempel mobilisering av resurser, folkförankring och att stöd och hjälp kan nå fram till sårbara grupper i samhället.

Detta är en kvalitativ intervjustudie med en abduktiv ansats. Studien undersöker hur två geografiskt närliggande kommuner, Gävle och Uppsala kommun, agerar innan, under och efter en kris när det gäller kriskommunikation och hur respektive kommun förhåller sig till upprättade kommunikationsnätverk. Datamaterialet har främst analyserats enligt Ahuja, Sodaoch Zaheers (2012) fem dimensioner i ett nätverk och Garnett och Kouzmins (2007) fyra linser inom kriskommunikation. I studien identifierades både strukturella skillnader och likheter mellan kommunerna. Uppsala kommun har till exempel två arbetsroller: kommunikatör i beredskap och tjänsteman i beredskap, vilket Gävle kommun inte har. Där utöver ändrar båda kommunerna sin rapporteringsstruktur från en linjeorganisation till en matrisorganisation under en kris. Båda exemplen visar på vikten av det relativa avståndet i kommunerna, det vill säga avståndet mellan anställda/aktörer i kommunerna. Om det relativa medelavståndet mellan aktörerna i kommunerna minskas kan felinformation och problem lättare hanteras. Möjliga aspekter för framtida studier som har identifierats i studien är valet av att ha kraftigt decentraliserade grupperingar i nätverken samt det begränsade antalet plattformar som kommunerna använder under en kris.

Samhället påverkas av kriser. Störningar i kollektivtrafiken påverkar samhällsviktiga resor, vilka kan identifieras som exempelvis hälso-och sjukvårdspersonals resor till arbetet. I det svenska samhällets krisberedskap skapas lägesbilder för att skapa en helhetsbild och förståelse av en kris. Under krissituationer har aktörer upplevt svårigheter med lägesbilder som har inkluderat bland annat att hitta relevant information samt rapportera på rätt nivå. Syftet med studien är att presentera ett nytt och mer hållbart sätt att skapa lägesbilder på, med inriktning på kollektivtrafiken, genom att undersöka hur lägesbilder på kollektivtrafiken kan visualiseras i ett dashboard samt identifiera indikatorer som är bra för att visa hur kollektivtrafiken påverkas av kriser. Studien ämnar besvara frågeställningen ”Hur kan lägesbilder på hur kollektivtrafiken påverkas av kriser visualiseras i ett dashboard?”. Studien har applicerat en kvalitativ metodansats innefattande en intervjustudie som datainsamlingsmetod med ett urval av respondenter som besitter expertkunskap inom kollektivtrafik och/eller krisberedskap i det svenska samhället. En tematisk analys har lett till resultat som besvarat frågeställningen. Resultatet påvisar att lägesbilder på hur kollektivtrafiken påverkas av kriser kan visualiseras i ett dashboard genom att visualisera hur kollektivtrafiken presterar. Studien har kommit fram till indikatorer som påvisar hur kollektivtrafiken presterar vilka är antal inställda avgångar, antalet försenade avgångar, antal resenärer samt biljettintäkter. Resultatet presenterar förslag på hur dashboard kan utformas för att skapa förutsättningar för aktörer att detektera smygande kriser, visualisera hur länge krisen varar samt gå tillbaka och se vad effekten blev av en kris. Slutligen presenterar en slutsats vart respektive data kan hämtas samt en prototyp på ett dashboard som visualiserar hur kollektivtrafiken påverkas av kriser.