Den här studien syftade till att undersöka betydelsen av psykologisk trygghet inom mellanorganisatorisk samverkan. Tidigare forskning visar att samverkan är ett viktigt verktyg för att offentliga organisationer på bästa sätt ska kunna hantera offentliga resurser och sociala problem. Resultatet av den här studien utgör en tematisk analys baserad på kvalitativa intervjuer från fem respondenter verksamma inom krisberedskapsområdet. Den teoretiska utgångspunkt som använts i analysen är Edmondsons (1999) teoretisering av psykologisk trygghet och Huxham och Vangens (2004) ramverk för att förstå mål inom samverkan. Inledningsvis hade vi en föreställning om att psykologisk trygghet har betydelse för samverkan, vilket också bekräftas av studiens resultat. Studien visar dock att olika aspekter av samverkan även har betydelse för upplevelsen av psykologisk trygghet. Centrala resultat för den här studien är att krisberedskapsområdet präglas av en stark samverkanskultur, vilket utgör ett övergripande tema i analysen som genomsyrar tre underliggande teman: samhällsansvar, struktur samt nätverk och relationer. Aspekter i respektive tema i den här studien har visat på potential att både möjliggöra och begränsa upplevelsen av psykologisk trygghet inom mellanorganisatorisk samverkan.

The aim of this thesis is to examine how the Swedish municipalities handles and manages its crisis management in regard to communication and cooperation. According to Swedish law, Lag: (2006:544), every Swedish municipality needs to have an updated version of a crisis management plan. This plan consists of information on how the region plans to act in the event of an extraordinary event and it also reviews who among the municipality that is responsible for what area within the community during the time of crisis. This study consists of two main parts, in part one an examination of all of the 290 municipalities in Sweden and its websites were conducted. The results of this research shows that of all 290 municipalities only 198 of them, 68 percent, has a valid and updated version on this crisis plan uploaded to their website. Part 2 consists of qualitative interviews held with crisis managers within 6 of Swedens municipalities. The interviews aimed to study how the crisis management is conducted today and to examine whether the ongoing pandemic of Covid-19 has effected their view on crisis management. In conclusion, how municipalities cooperate and communicate with other parts of society affects how a crisis is handled. Further education and practice within this field will play an important role in the development of crisis management. Consequences of the ongoing pandemic of Covid-19 have affected how municipalities view the importance of a working crisis management within the whole organization.

Denna studie undersöker hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) använder retorik och humor på ett retoriskt sätt för att övertyga i tre olika krisförberedande informationsvideor från år 2019. Detta görs genom en kvalitativ retorisk analys med stöd av semiotik för att undersöka de tecken som bygger upp det retoriska budskapet genom apellformerna logos, ethos och pathos. Humorteori om identifierande, differentierande, klargörande och påtvingande humor används för att undersöka hur humor används retoriskt. Resultatet visar att pathos bildas genom val av narrativ i fiktiva situationer, logos förtydligas i slutet av alla videor med hjälp av en fråga eller ett påstående, och ethos byggs delvis genom att ta stöd av andra myndigheter med starkare förtroende, exempelvis Polisen. Det primära förtroende MSB som avsändare besitter används också för att skapa förtroende i nya sammanhang. Humor används genomgående men med olika funktioner och påverkar ethos och pathos.

Denna uppsats utgår från svensk krishantering av tre nationella kriser; Estoniakatastrofen, Flodvågskatastrofen och Flyktingkrisen . Syftet med arbetet är att ta reda på hur dessa kriser har format statens sätt att hantera kriser. Arbetet ämnar också att försöka skapa en förståelse för vad som händer i nationella organisationer när en kris inträffar. Arbetets har använt kvalitativ metod som går ut på att göra en jämförelse mellan de olika kriserna. I analysen presenteras svaren på frågeställningar, med ett antal olika exempel på policyförändringar som har skett, bl.a. inrättandet av ett krishanteringsorgan och skapandet av en ny myndighet. Analysen presenterar också en bild av varför kriser förändras, eller inte förändras, genom att titta på när s.k. policyfönster öppnas och stängs. Slutsatsen är att krishanteringen ständigt förändras, om än långsamt. Att vänta på att en ny kris ska inträffa för att förändra politiken går inte.

Covid-19 krisen har påverkat hela världen på flera olika sätt däribland organisationer och HR-utövare. Syftet med studien var att få en fördjupad förståelse för de utmaningar HR-utövare upplevt i samband med Covid-19 krisen och deras upplevelse av hur tidigare erfarenheter och organisatorisk krisberedskap påverkat utmaningarna. Covid-19 krisen skapade en unik möjlighet att undersöka HR i förhållande till krissituationer. Studien genomfördes med nio HR-utövare från en och samma region, som helt eller delvis arbetade med strategiska HR-frågor. För att samla in empiri tillämpades en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes, intervjuerna analyserades genom en tematisk analys där fyra övergripande teman med tillhörande subteman utformades. Resultatet visade på utmaningar i att ställa om och ha ett kristänk, kommunicera och sprida information, säkerställa en god arbetsmiljö, bibehålla effektivitet, hantera ovisshet och oro samt att se till att organisationen var bemannade trots ökade sjuktal. Resultatet visade även att erfarenheter och organisationens krisberedskap på något sätt hade påverkat respondenternas upplevelser av vilka utmaningar de sett och för hur de hanterats. Teori och tidigare forskning som presenterats har lagt fokus på krisberedskap, krishantering och HRs roll vid krisarbete. Tidigare forskning om HR-utövares upplevelser av utmaningar kopplat till krissituationer har däremot inte gått att finna, därmed kan studiens resultat ha bidragit till nya perspektiv inom området. Slutsatserna som dras är att tidigare erfarenheter och krisberedskap kan ha betydelse för hur HR-utövare upplevt utmaningarna i Covid-19 krisen och att utmaningar kan vara svåra att undvika trots att förberedelse och erfarenhet finns. / The Covid-19 crisis has affected the world in many different ways, including organizations and HR practitioners. The purpose of the study was to gain a deeper understanding of the challenges that HR practitioners experienced in relation to the Covid-19 crisis and their experience of how previous experiences and crisis preparedness may have affected the challenges. The Covid-19 crisis created a unique opportunity to examine HR in relation to crisis situations. The study was conducted with nine HR practitioners in the same region, who worked entirely or partly with strategic HR issues. To gather empirical data, a qualitative method was used in which semi-structured interviews were conducted, the interviews were analyzed through a thematic analysis in which four overall themes and related subthemes were designed. The results showed challenges regarding adapting and having a crisis attitude, communicate and disseminating information, ensuring and providing a good working environment, maintaining efficiency, managing uncertainty and concerns, and ensuring that the organization was staffed despite increasing sick leave rates. The results also showed that experiences and the organization's crisis preparedness in some way hade affected the challenges the respondents saw and how they were handled. Theory and previous research that has been presented have focused on crisis preparedness, crisis management and HR's role in crisis work. Previous research on HR practitioners' experiences of challenges linked to crisis situations have not been found, the result of the study may therefore have given new perspectives to the field. The conclusions that can be drawn is that past experiences and crisis preparedness can have an impact on the challenges that arised in the Covid-19 crisis and that challenges are difficult to avoid for HR practitioners despite preparation and experience.

Om det blir krig i Sverige eller dess närhet vilar ett stort ansvar på Polismyndigheten att kontrollera vem som rör sig in och ut ur landet. Studien syftar till att undersöka och analysera polisens organisatoriska förutsättningar att utföra uppdraget i samverkan med andra myndigheter. Studien bygger på intervjuer med chefer och handläggare som arbetar med totalförsvarsplanering eller gränspolisverksamhet i Polismyndigheten samt medarbetare från ett par länsstyrelser. Den teoretiska utgångspunkten är nyinstitutionell teori i kombination med integrationsbegreppet. Analysen fokuserar på samverkan, organisatoriska fält, verksamhetsdomäner och integrationsbegreppet betydelse för domänkonflikter eller domänkonsensus. Resultatet visar att det saknas en aktörsgemensam målbild för planeringen av gränsövervakning i krig. Ledarskap och ansvar för gränsövervakningen är ifrågasatt. Resultatet kan förklaras med skillnader i institutionella logiker snarare än domänkonflikter. Resultatet talar för att det horisontella och vertikala integrationsarbetet befinner sig på en låg nivå. Trolig förklaring är att myndigheternas samverkan kring gränsövervakning i krig är i ett tidigt skede i planeringen. Till polisens fördel att lösa ut uppdraget talar erfarenheter från polisens arbete vid gränsen under covid-19-pandemin och flyktingsituationen 2015.

Two parallel processes which both aim to enhance certain aspects of the functionality of the municipal Fire and Rescue Services have been undertaken, and are to an extent still ongoing, in Sweden. One of these processes aim to improve the ability of said services to handle larger scale incidents which require coordination between multiple municipal Fire and Rescue services. The other process focuses on enabling the same services to operate efficiently in a wartime scenario. Upon an initial viewing of how these processes have taken form there appears to be reasons to question how well they have been coordinated. This despite the two partially overlapping in the sense that they both set out with the intent to introduce changes, and alter specific capabilities, within the same organizations. This paper aims to shed light on the validity of this presumptive lack in coordination, identify potential reasons as to why this could be the case, and finally to offer up suggestions on how such complications could be potentially avoided in similar future situations.

What capacities are needed for effective response to compound events? And to what extent do these capacities exist within a selection of Swedish municipalities? Compound events are understood as when multiple crises occur simultaneously or in close succession within a geographic area. Scientists in the natural sciences emphasize that the occurrence of compound events will become more common in the future and request knowledge on how they should be managed. The identified capabilities considered particularly relevant to compound events are; awareness, collaboration, flexibility, planning, exercises, resources, and anchoring. The empirical study found that the capability most prevalent among the studied municipalities was awareness, 15 of 17 municipalities. 13 municipalities demonstrated anchoring, about half of the municipalities demonstrated collaboration, flexibility, planning and exercises, and resources was found in only one of the municipalities. Based on the policy cycle it can be observed that a majority of the municipalities are in the initial stage of the cycle, which is identifying the problem. The steps towards implementing and allocate resources to strengthen the necessary capabilities vary between the municipalities but have not been taken to any significant extent. Therefore, it can be concluded that the municipalities lack relevant capabilities to manage compound events, which becomes problematic due to the extensive disruptions and consequences they cause in the society. The contribution of this study is a theoretical framework containing relevant capabilities for managing compound events, as well as an empirical description of how these capabilities appear within the studied municipalities. The study concludes with suggestions for future research focusing specifically on a deeper understanding of the capabilities within the framework of the policy cycle.

Syftet med denna studie är att undersöka hur krisberedskap och krishantering fungerar hos olika kommuner i Sverige för att finna likheter och skillnader mellan kommuner av olika befolkningsstorlekar samt vilken roll den faktorn har i krisarbetet. Teorierna kring ämnet tillämpande i denna studie anser att oavsett storlek står kommuner inför samma typ av kriser fast i olika omfattningar beroende på hur stor kommunen är. Vidare hävdar teorierna att skillnader i resurser och humant kapital mellan kommuner påverkar kommunens förmåga att hantera kriser. Mindre kommuner med begränsade resurser behöver därför samarbeta med andra kommuner för att kompensera den bristen på resurser. För att besvara på frågeställningarna och studiens övergripande ämne genomfördes en semistrukturerad intervju med sex kommuner i varierande storlekar. Dokumentanalys användes som komplettering när en kommun inte kunde ställa upp. Analysen av resultatet från undersökningen visar att det finns vissa organisatoriska skillnader mellan kommunerna, samt att kommuner samverkar med andra kommuner som har liknande befolkningsstorlek. Studiens slutsats är att kommunstorlek, oavsett om den har en direkt eller indirekt påverkan, är en relevant faktor som påverkar kommuner och deras förmåga att förebygga och hantera kriser. / The purpose of this study is to investigate how crisis preparedness and crisis management work in different municipalities in Sweden to find similarities and differences between municipalities of different population sizes and what role that factor has in crisis work. The theories surrounding the topic of application in this study believe that regardless of size, municipalities face the same type of crises but to different extents depending on how big the municipality is. Furthermore, the theories claim that differences in resources and human capital between municipalities affect the municipality's ability to handle crises. Smaller municipalities with limited resources therefore need to cooperate with other municipalities to compensate for the lack of resources. To answer the questions and the overall topic of the study, a semi-structured interview was conducted with six municipalities of varying sizes. Document analysis was used as a supplement when a municipality could not come forward. The analysis of the results from the survey shows that there are certain organizational differences between the municipalities, and that municipalities cooperate with other municipalities that have a similar population size. The study's conclusion is that municipality size, regardless of whether it has a direct or indirect impact, is a relevant factor that affects municipalities and their ability to prevent and manage crises.

Kriser är händelser som sker alltmer frekvent i dagens samhälle och de bidrar ofta till förödande konsekvenser för företag. Trots krisers aktualitet och dess påverkan på företags dagliga verksamhet anser en majoritet av företagsledare runt om i världen att deras organisation inte besitter de verktyg som krävs i krisberedskapen för att hantera kriser. Detta innebär att krisberedskap är ett arbetsområde som kan vara av vikt att implementera och utveckla i organisationen för att säkerställa att det finns rätt resurser för att kunna minimera krisens påverkan. Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska organisationer arbetar med krisberedskap i deras verksamhet. Undersökningen är baserad på en kvalitativ metod där nio respondenter från sex olika organisationer intervjuas där studien har anammat en induktiv ansats. Studiens resultat mynnar ut i en modell för att besvara forskningsfrågan: Hur förebygger, förbereder och hanterar svenska organisationer kriser? Slutsatsen i denna studie har lett fram till tre olika faser inom krisberedskap; före krisen, under krisen och efter krisen. Före en kris arbetar svenska organisationer med riskidentifiering och omvärldsanalyser som det primära verktyget i det förebyggande arbetet för att upptäcka och analysera potentiella risker som kan bli en organisatorisk kris. Samtliga organisationer arbetar med kontinuitetsplaner i både det förebyggande och förberedande arbetet inför en potentiell kris. Centrala fynd betonar vikten av att dessa planer hålls uppdaterade och utvärderade för att säkerställa aktualiteten. Även utbildning i form av att praktiskt träna på hypotetiska krissituationer är en viktig del av det förberedande arbetet. Under en kris används kommunikationsplaner delvis för hur intern och extern kommunikation ska hanteras, med fokus på att förhindra ryktesspridning och stärka varumärket. Ett centraliserat beslutsfattande och en sund företagskultur bidrar till effektiv krishantering. Dessutom betonas viktiga krisledaregenskaper såsom lugn, tydlighet, kommunikativ förmåga, stöd gentemot medarbetare och att vara uthållig. Efter en kris är lärdomar viktiga att utvärdera för att kunna förbättra krisberedskapen. Slutligen är förebyggande arbete, uppdatering av kontinuitetsplaner och implementering av lösningar på lärdomar något som främjar organisatorisk resiliens. Denna studie bidrar till den befintliga teorin genom att undersöka ett nytt geografiskt område i form av den svenska kontexten, och utöka förståelsen för krisarbetets olika aspekter genom att redogöra mer detaljerat för hur svenska organisationer arbetar. Studiens praktiska rekommendation är att beslutsfattare och ledare i organisationer kan använda sig av studien vid eget krisberedskapsarbete. Vidare kan ett förbättrat krisberedskapsarbete bidra till en minskad påverkan på samhällets resurser under kristider.