Syftet med detta arbete är att belysa vilken typ av språkbruk används av lärarna/pedagogerna då de samtalar med barnen, beroende på genus, i förskolans och skolans olika typiskt verksamhetsknutna situationer. Studien som genomförts är en observations- och intervjustudie. Vi har genomfört vår studie i en förskola och en skola för att sedan jämföra om olikheter förekommer inom de olika verksamheterna. Vi har även intervjuat lärarna och pedagogerna i förskolan respektive skolan för att de ska ge sin bild av hur de anser att det arbetar med genusfrågor och hur de anser att samtalen i verksamheterna ser ut. Vi har genomfört observationerna under samling/lektion, rast och mattillfälle för att se om samtalens utformning varierar beroende på de pedagogiska situationer som förekommer inom förskolan och skolan. Skillnaderna i samtalens utformning visade var små ur ett genusperspektiv i båda verksamheterna. Däremot framkom skillnader i initiativtagande till samtal från barnen i relation till genus men även från lärarna och pedagogerna gentemot barnen.

Children ́s expression of emotions and body laguage in preschool. An observational studyof interaction between girls, boys and educatorsSyftet med studien är att undersöka hur flickor, pojkar och pedagoger interagerar medvarandra genom känslor och kroppsspråk i förskolan. I studien ses flickor, pojkar ochpedagoger som tre kategorier vilka interagerar med varandra i en triangelkonstellation.Den första frågeställningen som ska besvaras i studien är hur uttrycker flickor och pojkarkänslor och kroppsspråk i förskolans verksamhet. Den andra frågeställningen som skabesvaras är hur bemöter pedagoger flickor och pojkars känslor och kroppsspråk iförskolans verksamhet. Studien genomförs med kvalitativa observationer som filmas.Observationerna genomförs på en förskola i södra Sverige. I resultatet framkommer detatt flickor och pojkar uttrycker känslor på olika sätt. Flickor använder ögonkontakt ochleenden för att undvika konflikt och för att skapa god stämning. Pojkar använderögonkontakt och leenden för att utesluta andra ur leken, vid skadeglädje samt genom attförstärka sitt band till varandra. Det framkommer även att flickor visar närhet på ettomvårdande sätt genom att ta hand om yngre barn eller hjälpa varandra. Pojkar visarnärhet genom omfamnande brottningslek eller en arm runt kamraten. Pedagoger bemöterflickor oftare genom att sitta på huk vid samtal samt genom att använda ett reflekterandeoch avancerat språk. Pedagoger bemöter pojkar oftare stående vid tillsägelser då de brytermot regler, samt byter ut en stökig lek mot en lugn lek. Odenbring (2010) och Eidevald(2009) påpekar vilka normer och förväntningar som finns för flickor och pojkar. I dennastudie har det upptäcks att flickor och pojkar visar närhet på olika sätt vilket kan kopplastill rådande normer och förväntningar för hur flickor och pojkar bör bete sig i förskolan.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur pedagoger ser på naturen som lärandemiljö, samt hur de samspelar, interagerar och kommunicerar med de yngsta barnen i mötet med naturen. Vidare är syftet att ta reda på vilka kommunikationsformer pedagogerna använder för att skapa ett meningsfullt lärtillfälle tillsammans med de icke-verbala barnen i förskolan. Naturen som lärmiljö är en enorm tillgång för utveckling och lärande hos barnen, dock krävs det pedagoger som tar tillvara på denna tillgång. Studien har utgått från kvalitativa intervjuer med sex förskollärare på tre olika förskolor, där intervjuerna har analyserats utifrån två olika perspektiv, livsvärld och sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna använder verktyg för att förstärka det verbala språket i kommunikation med de yngsta barnen, men att de skulle vilja ha mer kunskap om alternativa kommunikationsformer utöver det verbala språket. Slutsatsen i studien visar på att det krävs engagerade och närvarande pedagoger för att genom de icke-verbala barnens kroppsspråk försöka tyda vad de intresserar sig för.

Syftet är att undersöka hur de yngsta barnen på förskolan integrerar och kommunicerar med varandra utan det verbala språket. Två frågeställningar utformas för att få svar på syftet: Vilka olika ickeverbala uttryckssätt använder sig barn av då de kommunicerar? Vilka samspelsmönster framkommer mellan barnen i den ickeverbala kommunikationen? Det undersökningsinstrument som använts i studien var videoobservation där observatören intog en observatör- deltagande roll. I studien intogs en etnografisk ansats, som möjliggjorde ett närmande av barnens livsvärld. Videoobservationerna transkriberades och tolkades gentemot tidigare forskning och Sterns utvecklingspsykologiska teori. I studien framkom det att barnen använder sig av olika ickeverbala uttryckssätt i samspel med de andra barnen i verksamheten. Resultatet visar hur barn kan göra för att integrera och kommunicera med hjälp utav olika samspelsmönster och ickeverbala uttrycksätt. De ickeverbala uttryckssätten inkluderar kroppsspråk, artefaktens betydelse och visuella signaler. Barnens kommunikation och samspel sker genom en turtagning, där imitation är framträdande. Genom att närma sig de strategier och verktyg som barnen använder sig av mellan varandra får pedagoger en inblick i hur de kan bidra till att upprätthålla barnens kompetens i förskolans verksamhet.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Syftet med studien är att bidra till ökad förståelse för hur barn i åldern ett till tre år delar sina upplevelser med andra barn och förskollärare under pedagogiskt planerade aktiviteter i förskolan. Vi har genomfört en mikroetnografisk studie inspirerade av Merleau-Pontys (1945/1997) livsvärldsfenomenologiska perspektiv som teoretisk utgångspunkt, där vi genomfört videoobservationer och fältanteckningar. Fältanteckningarna har förts i anslutning till videoobservationerna. Vår studie utfördes på två olika förskolor under en pedagogiskt planerad aktivitet. Studiens resultat belyser hur barn i egenskap som subjekt verkar i förhållande till sin omvärld. Genom att barnen i vår studie använde sig av ett varierat sätt att kommunicera både kroppsligt och verbalt i dess sammanhang, kan vi förstå hur barns delade upplevelser visar sig och skapar en förståelig livsvärld för oss människor. Vi fann även att barnens inre känslotillstånd är förenligt med kroppen som fysisk del. För att det ska kunna ske ett ömsesidigt kommunikativt möte, blev det för oss tydligt att det kroppsliga yttre är betydelsefullt för att barnet som individ ska kunna tona in en annan individ. Det är betydelsefullt för att barnet ska kunna bilda sig en uppfattning om det bakomliggande känslotillståndet, vilket är en förutsättning för att skapa meningsfullhet. Vår slutsats är att det är först i det skedet möjligt att träda in i varandras livsvärldar och därmed dela en upplevelse med varandra.

Arbetet undersöker hur expressivt kroppsspråk i animationer hos karaktärer i rollspeldialoger påverkar hur de uppfattas. Arbetet grundas i frågeställningen, ”På vilket sätt påverkar ett mer expressivt kroppsspråk tolkningen av en NPC? Om det påverkar, på vilket sätt får det då NPC:n att upplevas annorlunda?” I tidigare forskning om kroppsspråk och gesters betydelse för kommunikation och designteorier för NPC:er har arbetets grund byggts upp. Ifrån detta skapades sedan tre artefakter innehållande ett ljudklipp med dialog och tre animationsklipp föreställande en karaktär. Klippen bestod av olika nivåer av expressivt kroppsspråk anpassat till den dialog som artefakten innehöll. Dessa undersöktes sedan med hjälp av semistrukturerade intervjuer där totalt 15 personer deltog. Deltagarna var alla studenter med tidigare vana av rollspel. Resultaten tydde på att ett mer expressivt kroppsspråk hos karaktärer upplevdes som mer levande, positivt och tydligt och föredrogs av deltagarna. Klippen som hade få rörelser sågs som tråkiga och livlösa. Framtida arbeten skulle kunna jobba vidare på klipp i andra kontexter med andra målgrupper och deltagare