Syftet med den här studien är att få en fördjupad inblick utifrån verksamma förskollärares och barnskötares perspektiv gällande arbetet med språkanpassning i förskolan. Vi har inspirerats av Vygotskijs sociokulturella teori i vår studie och genomfört en enkätundersökning med förskolepersonal från två förskolor och från en grupp på facebook. Observationer har också genomförts i två olika förskolor, för att se hur förskolepersonalen förhåller sig till arbetet med språkanpassning i praktiken. Resultatet visar att förskolepersonalen arbetar med att utveckla och utmana barns språk på ett varierat sätt, med material, bildstöd, teckenstöd, dialoger m.m. Slutsatsen är att språket är en viktig del av förskolans verksamhet som sker i alla situationer och att språket utvecklas i relationer och i samspel med andra.

No description available.

Syftet med studien är att belysa på vilket sätt lärares icke - verbala ledarskap kan påverka kommunikationen med eleverna och den miljö de befinner sig i. I studien har observationer och intervjuer genomförts med två erfarna pedagoger. För att läraren ska lyckas skapa en god klassrumsmiljö och få med sig eleverna i undervisningen krävs att läraren lyckas skapa förtroendefulla relationer med eleven. Lärarens engagemang, skicklighet i att använda sitt kroppspråk och planering av miljön i klassrummet är faktorer som påverkar elevers lärande. Om eleverna känner förtroende i sin lärandemiljö, att de är en del i den ökar förtroendet för läraren, vilket i sin tur bidrar till goda resultat.

Syftet med studien var att studera hur äldre barn 3-5 år använder sig av bilderböcker i leken på förskolan samt pedagogernas syn på barns boklek. De frågor som ställts har varit: Hur använder sig barn av bilderböcker i leken? Vad kan boklek främja i barns utveckling? Hur förhåller sig samt beskriver pedagoger sitt förhållningsätt till barns användande av bilderböcker i leken? Problemområdet för studien var att författarna upplevde det som att barn inte får leka med böcker, utanatt böckerna enbart ska användas till läsning. Pedagogerna kan därmed förlora en inkörsport till barns bokintresse som kan bidra till barns tal-, läs- och skrivutveckling. Om barn får tidiga positiva erfarenheter av böcker genom exempelvis boklek, kan det eventuellt gynna barns framtida bokintresse på ett positivt sätt. Studien genomfördes på en avdelning med 3-5 åringar på en förskola i södra Sverige. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer samt deltagande observationer. I studien undersöktes det både hur barnen använde sig av bilderböcker i leken samt pedagogernas förhållningssätt till barns boklek. I resultatet framkommer det att barn använder bilderböcker som en artefakt samt rekvisita i sin lek. Men pedagogerna är mer accepterande för en lugnare variant av boklek, som låtsasläsning. Trots att de är medvetna om vilken positiv inverkan boklek kan ha för barns utveckling.

Detta examensarbete undersöker tolkningen av uttryck av glädje genom en animerad karaktärs gångstil. Med hjälp av fyra skapade animationer och intervjuer undersöktes hur glädje uppfattas genom gångstilar. Detta för att hypotetiskt kunna stärka övergångar mellan olika sekvenser i spel, samt för att kunna stärka spelarens inlevelse utifrån det resultat som tagits fram.

Stereotyper, gällande bland annat genus, förekommer ofta i spel, och därför har vi valt att granska detta område. Arbetets frågeställning löd: Vilka attityder har grafiker inom spelutveckling till stereotypa könsrepresentationer av spelkaraktärer, samt hur, och varför, de skulle kunna implementera dessa åsikter i framtida dataspel för att återspegla mer inkludering och mångfald genom karaktärsdesign? För att besvara frågeställningen skapades två 3D-modellerade karaktärer, en man och en kvinna, som sedan poserades i 10 stereotypa kroppshållningar. Dessa utgjorde artefakten. Resultatet från undersökningen visade att män och kvinnor har ungefär samma uppfattning av könsstereotypa poseringar, men att de ibland uppfattar olika känslor och karaktärsdrag. Det framkom även att informanterna tycker att grafiker har ett ansvar kring stereotyp karaktärsgestaltning, och vill se en förändring. I framtiden skulle resultatet kunna motivera spelutvecklare att reducera användandet av stereotyper, och som en språngbräda för att, bland annat, diskutera porträtteringen av män och kvinnor i spel.

The study is aimed to map the gestures of Non Player Characters to make it easier for developers in the future to find fitting gestures for their characters to make sure they retain their believability. By making a survey with open questions and animations of the different gestures, the respondents were asked what they thought the characters in the animation wanted to convey. By counting how many times the respondents used the same, or similar words, each question were summarized into a table. The results were that many of the gestures that were used to convey a feeling, were better suited to another type of gesture, and by mapping these the goal is to create a lexikon with gestures that makes it easier for future developers to apply the correct gesture in the right situation. / Studien avser att kartlägga gesterna hos Non Player Characters för att underlätta för framtida utvecklare att hitta passade gester för olika situationer som gör att karaktärerna i spelet bibehåller sin trovärdighet. Genom att formulera en enkät med öppna frågor och animeringar för att gestalta gesterna tillfrågades respondenterna vad de trodde att karaktären försökte förmedla. Genom att räkna hur många gånger respondenterna valde att beskriva gesterna i enkäten med samma eller liknande ord, sammanfattades varje fråga i en tabell. Resultatet blev att många gester som används i vissa syften passar bättre för att gestalta andra typer av känslor, och genom att kartlägga dessa gester är syftet att bygga upp ett lexikon med gester som utvecklare i framtiden kan använda för att applicera rätt typ av gest i rätt situation.

<p>Studiens syfte var att undersöka den icke-verbala kommunikationens innebörd och dess påverkan i framförallt små barns liv. Fokus har varit på små barns icke-verbala kommunikationssätt. För att få ett bredare perspektiv av icke-verbal kommunikation, har en litteraturstudie legat till grund för arbetet. Litteraturen som har legat till grund för hela examensarbetet har varit i form av tryckta böcker samt vetenskapliga artiklar. Kroppsspråket är det äldsta och därmed också det första språk som människan kommunicerat på och till följd av detta har vårt icke-verbala språk funnits med så länge människan funnits på denna jord (Backlund 2006 & Maltén 1998). Håkansson (1995) betonar att folket redan under medeltiden insåg värdet av den icke-verbala kommunikationen, de kategoriserade kroppsspråket och lärde ut dessa signaler till bland annat talare som använde sig mycket av gester. Även på antiken var människor intresserade av den icke-verbala kommunikationen (Håkansson 1995). Med icke-verbal kommunikation menas all vår kommunikation utom själva orden, den kommer till uttryck via såväl icke-verbala signaler såsom ansiktsuttryck och som vilka kläder eller objekt vi väljer att omge oss med (Backlund 2006). I litteraturgenomgången behandlas den icke-verbala kommunikationens funktioner och inverkan på människors liv. Fokus ligger på små barns icke-verbala utveckling och uttryckssätt, men även vuxnas inverkan på små barns utveckling inom området berörs. Resultatet av denna studie visar att barns icke-verbala kommunikation har stor betydelse redan från födseln då det ordlösa samspelet mellan barn och vuxen tar sin början. Detta icke-verbala samarbete utgör grunden för barns kommunikativa utveckling, såväl icke-verbalt som verbalt (Espenakk 2006). Barns icke-verbala kommunikation ger sig till känna bland annat via gester, mimik och ljud, vilket ligger till grund för utvecklingen av språket (Lindahl 1998). Pekgester är en av de mest betydelsefulla gesterna och kan fungera som en bro mellan olika delar av den verbala och icke-verbala kommunikationen (Tomasello m.fl. 2007). Studien tyder på att barns icke-verbala kommunikation fungerar som en ledsagare när det gäller deras sätt att kommunicera med omvärlden och berätta vad de känner, tänker och upplever (Johansson 2003). Den icke-verbala kommunikationen visar hur samspelet mellan olika individer fortgår och vilken roll de får/tar i olika situationer (Nilsson & Waldemarson 1995a och 1995b).</p>

<p><p>Syftet med studien har varit att se hur små barn samspelar då de saknar ett verbalt språk. Undersökningen gick ut på att studera barns samspel samt att hitta faktorer som påverkar vid interaktion. Med faktorer menar jag saker, personer och händelser. Detta för att sedan kunna hitta sätt som stödjer barnens samspel med varandra.</p><p>Forskare och författare lägger mer eller mindre vikt vid samspel som en förutsättning för social utveckling. Även förskolans läroplan trycker på vikten av att barn får samspela och utvecklas socialt. Men hur kan en lärare stötta samspel? Vad bör en lärare tänka på?</p><p>Små barn använder olika metoder för att samspela utan att ha ett verbalt språk. Kroppen blir deras största verktyg och de använder den för att interagera med andra barn och knyta vänskapsband. Humor tycks vara en central del i barns interaktion, det är något de känner igen och kan relatera till. Flera författare anser att barn har en empatiförmåga och kan visa känslor redan i tidig ålder. Andra menar att vi inte kan veta detta med säkerhet.</p><p>I studien följdes ett barn i en vecka under hans dagar i förskolan och de tillfällen då han interagerade fördes in i protokoll. Metoden som användes var deltagarobservationer, alltså att observatören deltog men försökte att störa så lite som möjligt. Löpande protokoll användes vid observationerna, detta för att ta bort störningsmoment så som kamera.</p><p>De metoder som barnen använder sig av vid interaktion tycktes vara att härma varandras beteende, ge blickar, gestikulera och mycket humor . Barn tycks känna igen varandra och visar att de tycker om de andra barnen, detta utmärker sig då de hälsar på varandra och då de tar fysisk kontakt.</p><p>Interaktion verkar i studien ske främst runt stora föremål så som soffor, golv och lektunnlar, detta är även flera forskares uppfattning. Flera barn verkar vilja ha ett utrymme och tycks ha en gräns för hur nära andra barn får komma. Det finns flera saker som pedagoger kan tänka på när de vill stödja barns interaktion. En sådan sak är att ha en positiv inställning till barns sociala samspel och se det som en viktig del i arbetet att stärka barns sociala förmåga. Studien tar upp flera viktiga medel som en lärare kan tänka på i arbetet med barn och argumenterar för vikten av att små barn får samspela med varandra. För visst har de nytta av varandra?</p></p>

<p>Syftet med arbetet, och därmed mina frågeställningar, har varit att ta reda på hur läraren ser på den ”tysta” eleven och hur han/hon bemöter denne. Jag har också velat hitta gemensamma kännetecken hos denna typ av elev och få fram hur de ser på skolan och handuppräckning. För detta har jag använt mig av en kvalitativ metod med intervju och observation av tre tysta flickor och en pojke samt av deras lärare, men även utav en kontrollgrupp på fyra ”glada” elever. Resultatet visade att de ”tysta” bland annat har ett mer eller mindre slutet kroppsspråk, en flackande blick och att de sällan eller aldrig räcker upp handen. Själva ansåg eleverna att skolan var bra men att det inte är så kul att räcka upp handen fast det inte gjorde något hur man svarade eller om man svarade fel. Lärarna hade upptäckt alla utom den högpresterande ”tysta” och bemötandet mot de var försiktigt och varsamt. I arbetet har jag jämfört resultaten med litteraturen och kommit fram till att mycket stämmer överens men att man som lärare bör vara aktsam på det individuella och personliga. Alla är inte likadana och går inte att sätta in i en slags norm men detta arbete kan vara en början till att upptäcka de ”tysta”.</p>