No description available.

Titel: Vad underlättar respektive hindrar fysisk aktivitet hos personer med långvariga smärtor? – En kvalitativ intervjustudie. Författare: Malin Carlsson & Johanna Strömbom, Sjukgymnastprogrammet, Institutionen för Medicin och Hälsa (IMH), Linköpings universitet Handledare: Britt Larsson, Docent i yrkesmedicin, Lektor i klinisk smärtforskning, Institutionen för Medicin och Hälsa (IMH), Linköpings universitet. SAMMANFATTNING Bakgrund: Träning har visats ge positiva effekter på långvarig smärta, dock rapporteras dålig följsamhet hos personer med långvarig smärta. Tidigare forskning har påvisat ett flertal underlättande och hindrande faktorer till träning hos personer med långvarig smärtproblematik men betonar vikten av vidare forskning med en bredare ansats till fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med denna studie var att identifiera faktorer och förhållanden som verkar underlättande respektive hindrande för fysisk aktivitet som behandling mot långvarig benign smärta. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio deltagare rekryterade via en smärtklinik i södra Sverige. Insamlad data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Underlättande faktorer uppgavs vara individuellt anpassad, varierad och glädjefylld träning, samt stöd, gemenskap, smärtlindring, motivation, framsteg, viljan att förbättra hälsan, tillgänglighet samt kunskap. Smärta, tidsaspekter, brist på ork, svårigheter att komma igång, inte behov av träning, brist på tillgänglighet och kunskap, även pinsamhet, lathet, rädsla och motivationsbrist rapporterades vara hindrande. Konklusion: De faktorer som framkommit i resultaten styrker tidigare forskning. Denna studie presenterade ytterligare nya faktorer såsom svårigheter att komma igång samt att behov för träning inte fanns. Framtida forskning bör applicera framlagda faktorer vid utformning av behandling för patienter med smärta. Nyckelord: följsamhet, smärta, fysisk aktivitet, kvalitativ forskning. / Title: FacilitatorsandBarriers toPhysical ActivityamongPeople with Long-term Pain-A Qualitative Study. Authors: Malin Carlsson & Johanna Strömbom, Physiotherapy Programme, Faculty of Health Sciences, Linköping University, Sweden. Tutor: Britt Larsson, Docent of Occupational Medicine, Lector of Clinical Pain Research, Faculty of Health Sciences, Linköping University, Sweden. ABSTRACT Introduction: Exercise has been shown to have positive effects on long-term pain. There is, however, reported poor adherence in people with long-term pain. Previous research has demonstrated a number of facilitating and inhibiting factors to exercise for people with long-term pain but lay emphasis on the importance of further research with a broader approach to physical activity.Purpose: The aim of this study was to identify facilitating factors and barriers to physical activity as a treatment for long-term pain.Method: A qualitative study using semi-structured interviews was conducted with ten participants recruited through the Pain -and Rehabilitation Center in Linköping. Collected data was analysed based on a qualitative content analysis.Results: Facilitating factors were reported to be individually tailored, varied and enjoyable training, also support, fellowship, pain relief, motivation, progress, the desire to improve health, availability and knowledge. Pain, timing, lack of energy, difficulty initiating exercise, not having a need to exercise, lack of availability and knowledge, and furthermore embarrassment, laziness, fear, and lack of motivation were reported as being inhibitive.Conclusion: Factors that appeared in the results confirm previous research, this study presented additional factors such as difficulties initiating exercise and not having a need to exercise. Future research should apply presented factors in the design of treatment for patients with pain.Keywords: adherence, pain, physical activity, qualitative research.

Bakgrund: I västvärlden beräknas fyra av fem vuxna individer någon gång i livet få ländryggsmärta. Rygg-och nackproblem tillsammans med psykiatriska diagnoser är det område i Sverige som orsakar mesta sjukfrånvaron. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur individer med ospecifik ländryggssmärta upplevde bemötande av sjukvårdspersonal. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna Pubmed, Cinahl och Amed. Elva vetenskapliga kvalitativa artiklar inkluderades, vilka kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Patienter med ländryggssmärta upplevde att hela deras livssituation påverkades av smärtan och att de inte blev trodda eller tagna på allvar. Orsaken till smärtan var ofta odiagnostiserad, vilket skapade en osäkerhet hos patienten. Brister i kommunikationen mellan vårdpersonal och patient kunde göra att många upplevde ett dåligt bemötande. Diskussion: Då smärta är en subjektiv upplevelse bör det alltid vara patientens upplevelse som styr behandlingen, annars kan patientens autonomi och integritet bli hotad. En god relation gör att patienten känner sig trygg och blir stärkt i sin roll. Slutsats: Större delen av forskningen i nuläget är fokuserad på sjukgymnasters och läkares bemötande av denna patientgrupp. Det behövs vidare forskning för att undersöka sjuksköterskans roll inom området. En ökad förståelse för denna grupp skulle förbättra vården och bemötandet.

Syftet med arbetet är att undersöka hur lärare arbetar med lässtrategier, vilka lässtrategier de använder och hur de följer upp elevers läsutveckling. Lärarna har den huvudsakliga rollen att lära elever hur de ska utveckla sin läsförståelse. Studiens utgångspunkt är en kvalitativ forskning vilket baseras på intervjuer och vi har valt att intervjua åtta lärare.

Introduktion: Drop in är en mottagningsform som allt fler vårdcentraler erbjuder, och innebär att patienterna kommer utan att ha bokat tid. Begreppen direct access, open access, advanced access och walk in centres används på engelska. Tidigare studier har visat att direct access är kostnadseffektivt och att patienterna är nöjda med mottagningsformen samt att det ökar tillgänglighet. Det finns däremot få studier som undersökt vårdpersonalens perspektiv avseende drop in som mottagningsform. Syfte: var att beskriva hur fysioterapeuter inom primärvården upplever drop in som mottagningsform. Metod: Denna studie har en kvalitativ studiedesign. Totalt genomfördes 19 semistrukturerade intervjuer med fysioterapeuter från olika regioner i mellersta Sverige. Dessa analyserades sedan enligt kvalitativinnehållsanalys med induktiv ansats Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier: Individuella skillnader i hur drop in upplevs och Drop in är en effektiv mottganingsform men ställer krav på kompetens samt tre underkategorier till varje huvudkategori. I första huvudkategorin gav fysioterapeuterna uttryck för både positiva och negativa känsloaspekter av drop in som mottagningsform. I den andra huvudkategorin framkom det att drop in innebär en variation av patienter och ställer krav på fysioterapeuternas kompetens.  Konklusion: Drop in kan utvecklas som modell utifrån de upplevelser som framkommer. Det är viktigt att fysioterapeuten har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att arbeta enligt denna modell och att tillräckligt med tid finns för varje besök. Fysioterapeuterna upplever att vårdmodellen drop in är effektiv och varierar dagen men ställer krav på kompetens hos fysioterapeuten.

Bakgrund: Osteoartrit (OA), även kallat artros, är en av de vanligaste ledsjukdomarna i världen. Sjukdomen innebär för individen inskränkt rörlighet, smärta och stelhet till följd av en förlust och degeneration av lednära strukturer. Artrosskolan tillhandahåller grundbehandling för sjukdomen vilket innebär patientutbildning och träning med stark evidens gällande effekter på smärta och funktion. Egenvård är den hantering av sjukdomsförloppet som sker dag till dag av individen, detta är en viktig del för patientgruppen då sjukdomen är kronisk och livslång. Svenska artrosregistret för statistik på patienterna från artrosskolan och jämför de med Socialstyrelsens kliniska riktlinjer och de personcentrerade och sammanhållna vårdförloppens uppsatta mål för patientgruppen. Utöver enkätformulär från artrosskolan finns det ingen studie i Sverige som ger en nyanserad bild av patienters erfarenheter av egenvård flera månader efter deltagande i artrosskolan. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelser och erfarenheter av egenvård hos patienter med osteoartrit 9 månader efter deltagande i artrosskola. Metod: Åtta patienter med OA rekryterades från en rehabenhet i region Östergötland där de tidigare genomgått artrosskolan. Informanterna intervjuades individuellt med en semistrukturerad intervjuguide och innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultat: Informanternas svar delades in 16 subkategorier och följande 5 huvudkategorier: erfarenheter som främjar egenvård, föreställningar om effekter av egenvård, negativa upplevelser av egenvård, egna strategier för egenvård i vardagen samt tankar och upplevelser av artrosskolan. Konklusion: En ökad förståelse för sjukdom och behandling, en personlig och social motivation, samt egna strategier i vardagen men även negativa upplevelser som hindrande faktorer eller dålig behandlingseffekt var erfarenheter av egenvård vid OA som informanterna beskrev.

Bakgrund:  Ungdomar som utvecklar depression i tonåren har en ökad risk att utveckla kroniska psykiska sjukdomar i vuxen ålder. Depression karaktäriseras av nedstämdhet och kan visa sig på flertalet sätt beroende på vilken ålder personen befinner sig i. Ungdomstiden och framförallt puberteten är präglad av psykiska, fysiska och kroppsliga omställningar som kan påverka personens mående. Syfte: Belysa barn och ungdomars erfarenhet av depression i åldrarna 12-25 år. Metod: Kvalitativ litteraturstudie. Resultat: Resultatet kategoriserades i fyra teman: copingmekanismer, stigmatisering, behov av stöd och emotionell smärta. Resultatet visade att hos ungdomar som utsätts för icke hanterbara krav och familjeproblematik kunde det generera i psykisk ohälsa och leda till depression. Slutsats: Att utvecklas från att vara tonåring till att bli vuxen kan medföra en känslomässig storm och en psykisk påfrestning för den enskilde och dennes omgivning. Ungdomar söker sällan hjälp i tid. Klinisk betydelse: Litteraturstudien kan bidra med hur hälso- och sjukvårdspersonal bättre kan bemöta barn och ungdomar med depression samt förhindra att sjukdomsprocessen blir längre och orsakar ett större lidande för den drabbade. Nyckelord: depression, erfarenhet, kvalitativ forskning, ungdomar / Background: Young people who suffer from depression in adolescence are at increased risk of developing chronic mental disorders in adulthood. The period of youth and particularly adolescence is characterized by mental, physical and bodily changes that may affect the person's mood. Depression is characterized by depressed mood and can appear in several different ways depending on the people’s age. Aim: Illustrate children's and young people's (aged 12-25 years) experience of depression. Method: Qualitative literature review. Results: The results were categorized into four themes: coping, stigmatization, support needs and emotional pain. The results showed that adolescents who are exposed to non-manageable demands, family problems could generate in mental illness and lead to depression. Conclusion: To evolve from being a teenager to being an adult can cause an emotional storm and psychological distress for the individual and his surroundings. Young people rarely seek help in time. Clinical significance: The literature study can contribute to how health professionals can better respond to children and adolescents with depression and prevent for disease process to become longer and causing greater suffering for the afflicted. Keywords: adolescent, depression, experience, qualitative research

Bakgrund: Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är en obotlig och progressiv sjukdom med en  överlevnadstid på endast tre år. Den snabba progressen av förlorad muskelfunktion ger  funktionsnedsättande och allvarliga symptom. Detta samtidigt som den kognitiva förmågan är helt bibehållen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers erfarenheter av att leva med ALS. Metod: Litteraturöversikt där sökningar skedde på PubMed, PsycInfo samt Cinahl Complete.  Granskning och analys med hjälp av mall från Röda korset samt Fribergs modell.  Resultat: Nio kvalitativa artiklar inkluderades. Fyra huvudkategorier återfanns, nämligen Rädsla, Förluster, Betydelsen av socialt stöd samt Vikten av att finna mening och hopp. Rädsla upplevdes inför framtiden och döden. Att insjukna i ALS innebar förlust av fysisk funktion såsom relationer och integritet. Socialt stöd var av stor betydelse, liksom att finna mening och hopp. Slutsats: Rädsla inför en oviss framtid  och tankar kring döden var vanligt förekommande hos personer med ALS. Det är av stor vikt att  vårdpersonal är medvetna om de erfarenheter personer med ALS upplever.

<p>Fibromyalgi är en "osynlig" och kronisk sjukdom med många och varierande symtom som t.ex. värk och trötthet. Sjukdomen är vanligast hos kvinnor och har en stor inverkan på livssituationen. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur kvinnor beskriver sina erfarenheter av att leva med fibromyalgi. Studien baserades på 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar som hittades i databaserna PubMed, Cinahl och PsykInfo. Analysen utfördes med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att kvinnornas liv förändrades markant av sjukdomen. De beskrev en känsla av förlust av sitt gamla liv och sociala kontakter. Kvinnorna möttes ofta av oförståelse av omgivningen och sjukvården vilket upplevdes som kränkande. Stödet från familj och vänner var väldigt betydelsefullt för kvinnorna. Att bli trodd och lyssnad på utgör en bra grund för dessa i arbetet med att leva ett liv med fibromyalgi. Sjuksköterskan har en viktig roll när det gäller att stärka kvinnornas självkänsla i deras egna hårda arbete med att kontrollera sin sjukdom.</p><p> </p>

<p><strong>Bakgrund</strong>: Förr var tron att demens tillhörde det normala åldrandet men idag har kunskapen om demenssjukdomars orsak ökat. Antalet dementa i Sverige kunde år 2005 uppskattas till ca 142 200 varav 45 procent beräknades bo i särskilt boende. <strong>Syfte</strong>: Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens erfarenheter i arbetet med dementa personer på vårdhem. <strong>Metod</strong>: Litteraturstudien baserades på en innehållsanalys från innehållet i nio vetenskapliga artiklar. Litteraturen som inkluderades i resultatet söktes i databaserna PubMed och Cinahl samt genom manuell sökning. Alla inkluderade artiklar genomgick en vetenskaplig bedömning. <strong>Resultat</strong>: Vårdpersonalen upplevde fina stunder med de dementa och betydelsen av fysisk kontakt var stor. Vårdpersonalen tog upp ämnet stöd och då främst bristen på stöd i flera olika sammanhang. Vidare diskuterade personalen bristen på kunskap och behovet av utbildning samt handledning. Vårdpersonalen uttryckte ett behov av uppskattning och diskuterade svåra omvårdnadssituationer där integritetsbevarandet hade en central roll. Organisationens och ledningens betydelse samt bristen på resurser och behovet av kvalitetsutveckling var andra erfarenheter som personalen tog upp. <strong>Diskussion</strong>: I diskussionen lyfts sjuksköterskan ut ur begreppet vårdpersonal och resultatets huvuddelar diskuteras utifrån sjuksköterskans ansvarsområden. <strong>Slutsatser</strong>: Vårdpersonalen behöver få bättre erkännande för sitt omvårdnadsarbete med de dementa och sjuksköterskan bör inta en större ledarroll.</p>