Background: A negative outcome of consuming and manufacturing pharmaceuticals is that these substances reach the environment through different pathways. This can lead to severe consequences such as antibiotic resistance, but also disturbances in entire ecosystems. Educating health care professionals such as doctors and pharmacists about the subject could contribute to more environmentally friendly, pharmaceutical-related decisionsto be taken in the future, resulting in less negative environmental impacts. Aim: To describe Swedish universities' educations of medical and pharmacy programs regarding the impact of pharmaceuticals on the environment, as well as how the students in their future professional role can contribute to reduce this impact. Method: A survey study consisting of two parts. One questionnaire-based part, and one part reviewing educational plans for pharmacy and medical programs. One questionnaire was sent to course managers for courses within pharmacy programs, and one to program managers for the medical programs. Results: In total, 47 out of 100 course managers and 6 out of 7 program managers participated in the questionnaires. 19 course managers indicated that their courses within pharmacy programs contain education about the environmental impacts of pharmaceuticals. All 6 program managers indicated that their program contains education about this. The most common areas educated about were sustainable drug use, sustainable drug manufacturing and development. All education plans contained learning objectives related to the environmental impacts of pharmaceuticals. Conclusion: Sweden’s pharmacy and medical programs do contain some education about the environmental impacts of pharmaceuticals. However, more education is needed, especially regarding knowledge databases.

Bakgrund: Depression är en vanligt förekommande psykisk störning som ungefär 280 miljoner människor i världen lider av. Det är ett tillstånd som påverkar individens livskvalité och som i värsta fall kan leda till självmord. Antidepressiva läkemedel, så som selektiva serotonin återupptagshämmare (SSRI), är förstahandspreparat till patienter som lider av depression. Fysisk aktivitet kan bidra till god hälsa och mildra depressiva symtom samt förebygga depression. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att undersöka om fysisk aktivitet är jämförelsebar med antidepressivt läkemedel som behandlingsmetod mot depression. Metod: Examensarbetet är en litteraturstudie och relevanta artiklar söktes vid den medicinska databasen PubMed. För detta arbete valdes sammanlagt sju artiklar, fyra av dessa undersökte fysisk aktivitet i jämförelse med antidepressiva läkemedel som monoterapier samt tre artiklar vilka undersökte fysisk aktivitet som tilläggsbehandling. Resultat: I studie ett uppvisade alla grupper en statistisk signifikant reducering av depressionssymtomen, samtliga grupper uppvisade även en ökad remissionsfrekvens. Dock visade studien ingen statistisk signifikant skillnad mellan de aktiva behandlingsgrupperna gentemot placebo gällande reducering av depressionssymtomen. Resultaten från studie två och tre uppvisade en statistiskt signifikant skillnad med att förbättra depressionssymtomen mellan de aktiva behandlingsgrupperna jämfört med placebo. Studie fyra inkluderade ingen kontrollgrupp, intention-to-treat analysen uppvisade en statistisk signifikant skillnad mellan träning och antidepressiva läkemedel gällande att mildra depressionssvårigheten, fördel till träning. Dock förekom det ingen statistiskt signifikant skillnad i per-protocol analysen. Resultaten från studie fem till sju indikerar att träning som tilläggsbehandling uppvisar en positiv effekt med att mildra depressionssymtomen. Diskussion: Studie ett till fyra studerade behandlingsalternativen som monoterapi och konstaterade att fysisk aktivitet är likvärdig med antidepressiva läkemedel som behandlingsform mot depression. Resultaten från studie fem till sju bör tolkas varsamt då fysisk aktivitet inte undersöktes som monoterapi. Dock tyder resultaten på att träning som tilläggsbehandling har en god effekt för att reducera depressionssymtom. Studierna hade inte samma primär utfallsvariabel och det finns begränsningar med självskattningsskalor vilket kan påverka resultaten. Följsamheten för träning var låg vilket begränsar tolkningen av resultaten. Antidepressiva läkemedel ger fler biverkningar än fysisk aktivitet. Vidare forskning inom området behövs för att ge bättre följsamhet för fysisk träning och med kliniskt strukturerade intervjuer utförd av en legitimerad psykiatriker, för att fastställa diagnos och säkerställa resultat. Slutsats: Fysisk aktivitet uppvisar en god effekt mot att mildra depressiva symtom i likhet med antidepressiva läkemedel hos individer i medelåldern och äldre. Det är tänkbart att rekommendera fysisk aktivitet som förstahandspreparat i form av fysisk aktivitet på recept (FaR) för att öka följsamheten av aktivitet.

Bakgrund: Hälso- och sjukvård som bedrivs i hemmet blir alltmer omfattande. Samtidigt har det rapporterats att antalet sjuksköterskor verksamma i hemsjukvården är för lågt. För att klara av de utmaningar som ställs behöver sjuksköterskan delegera en del av sitt ansvar till vårdpersonal som saknar legitimation. Känslor kring detta har behandlats i tidigare studier, men aldrig har det berörts hur det upplevs inför och under semesterperioden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att delegera läkemedelsöverräckning till semestervikarier i den kommunala hemsjukvården. Metod: Tio sjuksköterskor rekryterades och intervjuades enligt en semistrukturerad intervjumetod. Det insamlade materialet bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: De flesta informanter såg delegeringsförfarandet som en del av jobbet. Många uttryckte att det var deras legitimation som de lånade ut och kände därför ett ansvar inför att uppgiften utfördes korrekt. Uppfattningen av semestervikarier var varierande, men det upplevdes som problematiskt att informanterna inte hann lära känna personen bakom delegeringen. Verktygen för kunskapskontroll upplevdes som delvis bristfälliga och uppföljning av semestervikarier var oftast inte möjlig och inte alltid önskvärt. Samtliga informanter efterfrågade en förbättring av samordningen kring delegeringsbeslutet. Konklusion: Semestervikarier var ofta svårare att delegera än övrig personal på grund av svårigheter i att göra säkra bedömningar och brister i samordningen. Informanterna hade delade åsikter om kvalitéten på jobbet som semestervikarierna utförde. / Background: Healthcare conducted in the private home is expanding while reports indicate nurse understaffing in home care. To manage these challenges, the nurses’ have to delegate certain tasks to unlicensed home care aids. Experiences regarding this issue have been examined in earlier studies but no study has examined the issues of delegating vacation cover staff. Purpose: To describe the experiences of nurses in municipal home care in regards to delegating the administrating of medicine to vacation cover staff. Method: Ten registered nurses participated in semi-structured interviews. The interviews were transcribed and analyzed in accordance with a method for content analysis. Results: Most participants viewed the process of delegating as a normal part of the job. They viewed it as that they handed over a part of their license and thus felt a responsibility to ensure that the delegated task was completed in a safe and satisfactory manner. The perception of vacation cover staff varied, but it was viewed as problematic that there was little time to get to know the person who were to perform the delegated task. The tools available for testing their knowledge were not perfect and any follow up of the work done by vacation cover staff was often impossible to do or viewed as unnecessary. All participants wanted better organizational coordination of the process of delegating a task. Conclusion: Vacation cover staff were often harder to delegate than other home care aides due to difficulties in evaluating knowledge and poor coordination in the organization. The participants had split views regarding the quality of the work done by the vacation cover staff.

Biologiska läkemedel är stora molekyler som har renats eller producerats från ett biologiskt ursprung. De används idag i stor utsträckning runt om i världen på grund av deras effektivitet att minska symtomen som kan uppstå vid olika mycket svåra sjukdomar. Detta arbete fokuserar på biologiska läkemedel som hämmar cytokinet tumörnekrotisk faktor (TNF). Läkemedlen används bland annat vid svåra autoimmuna sjukdomar. Vid autoimmuna sjukdomar aktiveras cellerna i immunsystemet vilket leder till utsöndring av olika cytokiner till exempel interleukin 1 och TNF. Dessa cytokiner påverkar kroppen på olika sätt genom att aktivera eller inhibera vissa produktionsprocesser i kroppen. Syftet med projektet var att verifiera en cellbaserad metod som används för koncentrationsmätning av det biologiska läkemedlet Infliximab (en TNF antagonist) i patientserum. Metoden som används i detta projekt kallas för reporter gene assay och den baseras på användning av en iLite cellinje. iLite är humana erytroleukemiceller K562 som är transfekterade med nukleär faktor kappa-B. Denna faktor aktiveras när TNF binder sig till TNF receptorer på cellytan. Aktiveringen av denna faktor leder till produktion av enzymet Eldflugeluciferas. Produktionen av enzymet är indirekt proportionell mot koncentrationen av TNF antagonist i serum. Dessutom innehåller cellerna en reporter gen för Renilla luciferas som uttrycks konstant. Renilla luciferas används som en internkontroll för att normalisera variationer som kan orsakas av provhantering samt transfektionseffektivitet. Luminescensen som utvecklas på grund av inverkan av Eldflugeluciferas på luciferas substrat samt inverkan av Renilla luciferas på stopp substrat mäts med hjälp av en luminometer. Dag-till-dag variationen för fem analyserade prov som analyserades vid fyra olika tillfällen var mellan 5 - 28 %, lot-till-lot variationen för fyra prov som analyserades fyra gånger vid fyra olika tillfällen var mellan 14 - 21 %. Alla normala serumprover från friska frivilliga blodgivare var negativa med en koncentration av Infliximab mindre än 0,65 µg/ ml. Resultaten visar att metoden är stabil och känslig jämfört med Biomonitors resultat. Dessutom visar resultaten att medelvärden av de olika körningarna från Euro Diagnostica (ett laboratorium som tillverkar immunologiska kit, Malmö) korrelerar väl med resultaten från Biomonitors laboratorium i Köpenhamn. Korrelationen för 19 analyserade prov var 0,99. / Biological drugs are large molecules that have been purified from or produced from a biological origin. They are used in great extent around the whole world because of their efficiency in reducing the symptoms of very severe diseases. The present work focus on biological drugs that inhibit tumor necrosis factor (TNF). Biological drugs are used for treatment of different autoimmune diseases. In autoimmune diseases activated cells of the immune system leads to secretion of various cytokines such as interleukin 1 and TNF. These cytokines affect the body in different ways by activating or inhibiting certain processes in the body. The purpose of this project was to verify a cell-based method which used for concentration measurement of the biological drug Infliximab (a TNF antagonist) in patient serum. The method which used in this project is called the reporter gene assay, and it is based on the use of an iLite cell line. iLite are human erythroleukemia K562 cells which are transfected with the nuclear factor kappa-B. This factor is activated when the tumor necrosis factor binds to its receptors on the cell surface. The activation of this factor leads to the production of the enzyme Firefly luciferase. Production of the enzyme is indirectly proportional to the concentration of TNF antagonist in the serum. Moreover, the cells contain a reporter gene for Renilla luciferase which is under constant expression. Renilla luciferase is used as an internal control to normalize the variations that may be caused by sample handling and transfection efficiency. The luminescence developed due to the influence of Firefly luciferase on luciferase substrate and Renilla luciferase on stop substrate is measured by using a luminometer. Day-to-day variations for five samples were analyzed at four different times were between 5 - 28 % while variations of lot-to-lot of 4 samples were analyzed at four different times were 14 - 21 %. The concentration of Infliximab in all the serum samples from healthy volunteer blood donors were less than 0.65 µg / ml. The results show that the method is robust and sensitive as compared to Biomonitors results. Furthermore, the results show that the mean value of the different runs from Euro Diagnostica (a laboratory that produces immunological kits, Malmö) for day-to-day and lot-to-lot variation agrees quite well with those from Biomonitors laboratory in Copenhagen. The correlation for the nineteen analyzed samples was 0.99.

Avloppsreningsanläggningar är idag utformade för att rena bort föroreningar i form av organiskt material, suspenderade fasta ämnen och växtnäringsämnen (exempelvis fosfater och nitrater). Myndighet i Sverige har satt upp restriktioner och lagar gällande hur mycket av de olika föroreningarna som det är okej att utgående vatten innehåller. En typ av föroreningar som dock inte blivit undersökt och som inte har lika tydliga restriktioner och utsläppslagar är utsläpp av läkemedelsrester och aktiva läkemedelssubstanser. Den största andelen av läkemedelsrester som återfinns i avloppsvatten är på grund av mänsklig konsumtion. Människan har under evolutionen alltid strävat efter att hitta nya metoder för att leva längre, må bra och undvika smärta. Under de senaste årtiondena har konsumtionen av läkemedel ökat, detta på grund av behandling av åldersrelaterade och kroniska sjukdomar, i kombination med en ändrad och mer generös receptutskrivning från sjukhusen.  Läkemedlen som vi konsumerar kommer inte att brytas ner helt av våra kroppar, och restprodukterna kommer utsöndras vida urinen. Urinen kommer sedan, vi avloppen, komma till ett av de lokala avloppsreningsverken, som idag inte har förmåga att rena bort de aktiva läkemedelssubstanserna från vattnet. Det kommer sedan att påverka omgivande vattendrag, djurliv och på lång sikt även ekosystemen.  Tidigare studier har genomförts med syfte att hitta miljövänliga och hållbara metoder för att rena vattnet från mikroföroreningar och läkemedelsrester. En av teknikerna som undersökts är oxidation och adsorption processer. Ett sätt att genomföra oxidation är genom ozonering, som genom sin höga oxidationspotential och miljövänliga slutprodukter i form av bland annat syre gör den till ett miljövänligt alternativ. Vad gäller adsorption processer så är aktivt kol en av de vanligaste teknikerna som används idag och det har visat på goda resultat. Ett vanligt förekommande problem med aktiva kolfilter är att det måste bytas ut när det blivit mättade vilket både kostar pengar, arbetskostnader och en avstannad vattenprocess.  Denna avhandling behandlar utvärdering och process optimering av vattenrening vid behandling av ozon med avseende att rena vatten från aktiva läkemedelssubstanser. För att göra detta har två pilotanläggningar för vattenrening, placerade på två olika platser i Sverige (plats 1 och plats 2) undersökts och optimerats. Båda systemen är utrustade med ett sandfiltersteg, ozonerigssteg anst ett avslutade poleringssteg i form av aktivkolbädd. De två olika systemen är kopplade så inkommande vatten är utgående vatten från likat avloppsreningsverk. Undersökta variabler är injicerad ozonhalt (uteffekt baserat på ozongeneratorns kapacitet) och i ett av fallen, vattenflödet genom systemet. Syftet med arbetet var att hitta optimala driftförhållande med avseende på reducerad mängd läkemedelssubstanser i vatten och energiförbrukning.  Resultaten visade att den parameter som influerade resultatet mest var mängden ozon som injicerades till systemet. Systemet som var installerat på plats 2 var det mest effektiva baserat på både energiförbrukning per m3 vatten och med avseende på reningsgraden på vattnet. Systemet rena vattnet från läkemedelssubstanser upp till mellan 95–100%, vid ett vattenflöde på 16 m3/h och en uteffekt av ozongeneratorn på 75%.  Systemet på plats 1 hade en halverad ozonkapacitet jämfört med systemet på plats 2 och visade inte på fullt lika effektiv rening. Vattnet som bäst renat till 80%, vid ett vattenflöde på 2,5 m3/h och en uteffekt av ozongeneratorn på 100% (motsvarar 50% på plats 2). / Wastewater treatment plants today are designed to reduce pollutants in the form of organic material, suspended solids, plant nutrients (phosphates and nitrates) and microbes from the water. Governments have set up restrictions and laws around in what amount release of different pollutants is acceptable or not. But one type of pollutant that have not been investigated to the same degree is the micropollutants such as pharmaceuticals or active pharmaceutical ingredients (APIs). The biggest amount of APIs release to water is due to human consumption of medicine. Humans have during the evolution strived to find new ways to live longer, stay healthier and avoid pain. Over the last decade there has been an increased consumption of medicine, due to the need to treated ageing related and chronic diseases, together with a change in the clinical practice leading to a more generous prescription approach.  The APIs that we consume will not be totally decomposed in our body, which means that we sooner or later will exude it in form of example urine. The urine will end up in the local WWTP, which today, does not have the ability to reduce APIs in large amount. Due to this, release of APIs to surrounding watercourse will come to affect the animals and eco-system.  Many studies have been done with a goal to find an environmentally friendly way to reduce micropollutants from the wastewater. One of the techniques that has been investigated is oxidation (e.g., ozonation) and adsorption (e.g., activated carbon) processes. Ozonation is an ideal technique due to the high oxidation potential of ozone, environmentally friendly end-products (e.g. oxygen) and low sludge production. Several reports elucidated that application of ozonation for wastewater can have a reducing effect of APIs, and a more studied technique for removal of micropollutants and APIs is activated carbon (AC). But AC has some common struggle, one example is that it works as a filter and that it due to adsorption can be saturated.  The project contained evaluation and process optimization of water purification by oxidation with ozone with aim to purifying water from APIs. To do this, two pilot plants for water purification, located in two different locations in Sweden (location 1 and location 2) will be evaluated and optimized. Both systems are equipped with a sand filter, ozonation step and a polishing step of activated carbon. The two different systems are connected so that incoming water to the system, is outgoing water from a local wastewater treatment plant. The variables evaluated are injected ozone concentration (output power based on the capacity of the ozone generator) and in one of the cases, the water flow through the system. The purpose of the work was to find optimal operating conditions regarding reduced amount of drug substances in water and energy consumption.  The system installed at location 2 is the most effective system from a perspective of both micropollutants reduced and energy used per m3. The API reduction is between 95-100% for the outgoing water and the ozonation step stands for 95-100% of that reduction, which increases the lifetime of the GAC filter. For optimal process settings a water flow of 16 m3/h and an out effect of 75% from the ozone generator was determined.  At location 1 the APIs reduction achieved was 80% after ozonation and 100% after the GAC filtration, and the process settings were 100% out effect (correspond to 50% at location 2) on the ozone generator and a water flow of 2.5 m3/h.

Background and Objective: Providing proper medication management of oral pharmaceutical dosage forms for patients with Percutaneous endoscopic gastrostomy (PEG) is a challenge, therefore this study was conducted to identify the need for pharmaceutical reviews in the context of PEG insertion and the need for medication review. The objective of this study was to identify patients who are on inappropriate medication for PEG insertion and what these medications are, by mapping the medication taken by patients before and after PEG insertion.  Method: A quantitative study with analysis of retrospective data. The project included 99 patients who had undergone a PEG surgery between 2017 and 2021, at one of the hospitals in Gävleborg.The study was conducted using data from Cyklop, a program that Region Gävleborg can use to produce statistics for health care. The statistical measures used to describe the data were mean, percent, 95% confidence interval and standard deviation. Setting: The hospital in Gävle.  Main outcome measures: The number of patients who remained on potentially inappropriate medications after the PEG insertion and the number of patients who received a changed medication list after the insertion. Results:  A total of 99 patients undergoing PEG surgery were included. The majority of the patients 56% (n = 55) remained on potentially inappropriate drugs after PEG, 27,3% (n = 27) of which had remained partially on inappropriate drugs and had some prescription changes after PEG.23.2% of the patients did not remain on potentially inappropriate drugs after PEG surgery because they received a modified medication list. Conclusions: The majority of patients were on inappropriate drugs after PEG. This demonstrates a problem that should be addressed within Region Gävleborg. The fact that a large proportion of patients were identified as being on inappropriate medication after PEG indicates the need for pharmacist reviews of medication as well as educational efforts for health care staff in the Region.

Inledning: Nålar beskrivs av barn som det mest skrämmande vid sjukhusbesök. Vårdpersonalen spelar en viktig roll för upplevelsen av undersökningen. Kunskap och förståelse för såväl patienten som den medicinska utrustningen kan vara avgörande för patientens upplevelse. Röntgensjuksköterskan har begränsade kunskaper och erfarenheter av barns upplevelser på röntgenavdelningen. Syftet: Syftet med denna integrativa litteraturöversikt var att granska och sammanställa metoder för att kunna möta barn med stickrädsla som undersöks på röntgenavdelningen. Metod: En integrativ litteraturöversikt har utförts där 12 vetenskapliga artiklar har kvalitetsgranskats, analyserats, kategoriserats samt sammanställts till ett resultat. Resultat: Fem kategorier identifierades och utformade resultatkategorier. Vår litteraturstudie visar att röntgensjuksköterskor kan använda många olika metoder och tekniker för att hjälpa stickrädda barn till minskad oro, ångest samt smärta. Konklusion: Slutsatserna i litteraturstudien visar att röntgensjuksköterskan har en stor och viktig roll i vård mötet med barn. Barns oro, rädsla och smärta kan lindras med hjälp av individuellt anpassat bemötande. / Needles are described by children as the most frightening part during the hospital visit. Caregivers play an important role in the experience of the examination. Knowledge and understanding of both the patient and the medical equipment can be crucial to the patient's experience. The radiographer has limited knowledge of children´s experiences in the radiology department. Purpose: The aim of this paper was to compile different methods how to meet children with fear of needles at the radiology department. Methods: An integrative literature review has been conducted, which includes 12 scientific articles who have been quality reviewed, analyzed, categorized and finally the result has been compiled in form of a synthesis. Results: Five categories were identified and formed as result categories. Our literature review shows that the radiographers can use many different methods and techniques to help children who fear needles to reduced anxiety and pain. Conclusion: The findings of the literature shows that the radiographer has a large and important role in the care meeting with children. Children's anxiety, fear and pain can be reduced with the help of individually tailored treatment.

In Kampala, the capital of Uganda, there is an extensive use of water mixed with wastewater for irrigation of crops. The water is taken from Nakivubo channel that flows through the centre of the city, and since the wastewater treatment in the city is insufficient, the channel water might contain pharmaceuticals that are spread to the farmlands and the crops that are grown in Nakivubo wetland. The aim of this Master’s thesis was to examine the concentration of some selected pharmaceuticals in water, soil and crop samples collected from Nakivubo channel and the area surrounding it. The water was analysed from five measurement points in the Nakivubo channel and Lake Victoria. The solid samples comprised of soil and crops collected from cocoyam, maize and sugar cane fields in the Nakivubo area. The pharmaceutical analyses were carried out through pharmaceutical extraction (solid phase extraction and QuEChERS) and the use of LC-MS (liquid chromatography combined with mass spectrometry). The capacities of the water and soil to reduce pharmaceuticals were analysed and a risk assessment was made in order to determine if it was harmful to drink water from Lake Victoria, the source of drinking water for Kampala, or to eat the crops that were grown in the wetland. A majority of the pharmaceuticals studied (42 substances) were detected in the water samples (29 substances). The most common pharmaceuticals detected in the water were atenolol, carbamazepine, sulfamethoxazole and trimethoprim. The antibiotics trimethoprim and sulfamethoxazole showed the highest average concentrations in the various water samples (26100 ng/l and 3790 ng/l respectively). Fewer pharmaceuticals were detected in the soil compared to the water (11 substances). The pharmaceuticals most frequently found in the soil were carbamazepine and pyrimethamine and they also had the highest average concentrations along with trimethoprim, 4.6-9.4 ng/g, 8.4-14.0 ng/g and 39.6 ng/g, respectively. No pharmaceuticals could be detected in the edible part of maize and sugar cane, but lidocaine, trimethoprim and pyrimethamine were found in detectable concentrations in the yam (on average 1.2-2.2 ng/g). A significant negative correlation could be found between carbamazepine and total suspended solids (TSS) in the water (linear regression: y = -0.67x +3.98, R2 = 0.35, p < 0.05, n = 14). The risk assessment showed that the concentrations found in the yam and water in Lake Victoria together with the average daily intake of yam and drinking water was not hazardous to the people of Kampala. However, eating more than 0.5 kg of yam daily might pose a risk with regards to pyrimethamine. On the other hand, the concentration in the yam might decrease when it is boiled, and this has not been accounted for. / I Ugandas huvudstad Kampala är det vanligt att vatten blandat med avloppsvatten från den centrala Nakivubokanalen används för bevattning av grödor. Avloppsreningen i staden är bristfällig och som ett resultat släpps mycket orenat avloppsvatten ut i naturen. Det är dock oklart om det finns läkemedel i Nakivubokanalen som tas upp av jordbruksmark och grödor odlade i Nakivubos våtmark. Syftet med det här examensarbetet var att studera koncentrationen av utvalda läkemedel i vatten-, mark- och grödprover insamlade i och längs Nakivubokanalen. Prover från fem mätplatser studerades i kanalen och Victoriasjön. Mark och grödprover fanns tillgängliga som samlats in från jams-, sockerrör- och majsfält i och kring Nakivubos våtmark. Läkemedelsanalyserna genomfördes med hjälp av läkemedelsextraktion i form av fastfasextraktion och QuEChERS samt LC-MS (vätskekromatografi kombinerat med masspektrometri). Utöver läkemedelsanalysen studerades markens och vattnets förmåga att rena läkemedel. Det utfördes även en enkel riskbedömning för att se om det var farligt att äta grödor odlade i våtmarken eller dricka vatten från Victoriasjön, som är Kampalas dricksvattenkälla. De flesta (29 st) av de 42 studerade läkemedlen detekterades i vattenproverna. De vanligast förekommande läkemedlen i vattnet var atenolol, karbamazepin, sulfametoxazol, och trimetoprim. Trimetoprim och sulfametoxazol hade de högsta koncentrationerna i de olika mätpunkterna i vattnet i medeltal, 26 100 ng/l respektive 3790 ng/l. I marken detekterades 11 av de 42 läkemedelsämnena. De vanligast detekterade läkemedlen i marken var karbamazepin samt pyrimethamine och det var också dessa som hade högst koncentrationer i medeltal, tillsammans med trimetoprim. Dessa tre läkemedel hade koncentrationer på 4,6-9,4 ng/g; 8,4-14,0 ng/g respektive 39,6 ng/g. Inga läkemedel kunde detekteras i majsen och sockerrören, men jamsen hade detekterbara koncentrationer av både lidokain, trimetoprim och pyrimethamine (1,2-2,2 ng/g i medeltal). I vattnet erhölls ett signifikant negativt samband mellan karbamazepin och totalt suspenderat material (linjär regression: y = -0,67x + 3,98; R2= 0,35; p < 0,05; n = 14). Riskanalysen visade att det inte bör vara farligt att äta jamsen eller dricka vattnet från Victoriasjön givet de koncentrationer som uppmättes och de mängder jams och vatten som förtärs dagligen. Det kan dock utgöra en risk att äta mer än 0,5 kg jams om dagen.

<p>It generally takes 10 to 12 years for a new drug to hit the market. The pharmaceutical industry invests huge sums in these early stages of research and development. In spite of the rapidly rising research and development expenditures fewer and fewer blockbuster drugs are being developed. Longer lead times and aggressive generic post-patent competition have narrowed the timeframe for the pharmaceutical companies to profit on their investments.</p><p>In the face of these threats the pharmaceutical industry has developed a battery of strategies to prolong market exclusivity and to maximize return on investment. These emerging strategies are commonly known as Life cycle management (LCM), which actually is more of a concept than a method. A life cycle is a sequence that stretches all the way from early research and development, through marketing to finally end when the product is withdrawn from the market. By managing the product through these different stages the company can improve the commercial lifespan.</p><p>This thesis analyzes how Life cycle management is implemented in the Swedish pharmaceutical industry. The data is based on interviews from people who are active in the pharmaceutical business. Further, the thesis studies the strategies that AstraZeneca used for their gastrointestinal drugs Losec and Nexium.</p><p>Based on the collected data from the interviews a clear view of the role and involvement of LCM strategies appears. The value and importance of LCM have steadily increased during the last 10 years. LCM is heavily embedded in the decision processes of drugs today. Several strategies such as OTC switching and patent prolongation through pediatric indication application are common practice. The Swedish pharmaceutical industry has a prominent position in the advancement of LCM.</p> / <p>Idag lanseras mindre innovativa nya läkemedel än under 80- och 90-talet. Kostnaderna för att utveckla ett läkemedel har ökat och det tar dessutom längre tid från upptäckt till lansering. Läkemedel har endast en begränsad marknadsexklusivitet som styrs av patentskyddet. Vid patentutgång så utsätts läkemedlet för stenhård konkurrens från aggressiva generika tillverkare. De ställs hårdare krav på forskande farmaceutiska företag för att vara lönsamma i detta klimat.</p><p>Det finns en tydlig trend att läkemedelsföretag har blivit mer beroende av sina storsäljande läkemedel. Ett flertal offensiva strategier har utvecklats för att förlänga lönsamheten hos de mest framgångsrika läkemedlen, t.ex. genom att minska utvecklingstiden, utveckla nya formuleringar och expandera indikationerna. ”Life cycle management” (LCM) är ett samlingsbegrepp på dessa strategier, som används under en produkts livscykel för att förbättra den kommersiella livslängden. Försäljning och marknadsföring för innovativa läkemedel passerar distinkta faser och olika strategier krävs beroende på vilka fas en produkt befinner sig i.</p><p>I denna uppsats analyserar jag hur LCM är implementerat i den svenska läkemedelssektorn. Slutsatserna bygger på data från intervjuer av personer som är sysselsatta inom läkemedelsbranschen. Uppsatsen studerar dessutom de strategier som AstraZeneca har använt för sina två magtarmläkemedel Losec och Nexium.</p><p>Baserat på insamlad intervjudata så framkommer tydligt att LCM är starkt involverat i beslutsprocesserna runt ett läkemedel. Betydelsen av LCM har successivt ökat under de senaste 10 åren. Flera strategier för t.ex. patentförlängning är idag vanligt förekommande. Den svenska läkemedelsbranschen ligger relativt långt fram i denna utveckling.</p>

Influenza A viruses cause seasonal and pandemic outbreaks that range from mild infections to the disastrous Spanish Flu. Resistance to neuraminidase inhibitors (NAIs) is a growing problem as these drugs constitute a vital part of treatment strategies and pandemic preparedness plans worldwide. Oseltamivir (Tamiflu®) is the mostly used NAI. Its active metabolite, oseltamivir carboxylate (OC), is excreted from treated patients and degrades poorly in sewage treatment plants and surface water. Thus, OC can enter aquatic environments where the natural influenza reservoir, dabbling ducks, can be exposed to the substance and resistance could develop. If NAI resistance is established in influenza viruses circulating among wild birds, the resistance can form part of a virus re-entering the human population either by reassortment or by direct transmission. In this thesis, evidence is presented that OC is present in the waterways during a seasonal influenza outbreak in Japan, a country in which oseltamivir is liberally used. Furthermore, when mallards were infected with an influenza A/H1N1 virus and subjected to low, environmental-like concentrations of OC, resistance developed through acquisition of the well-known resistance mutation H274Y. The influenza infection in the mallards was mainly intestinal, had a rapid onset and was progressing in a longitudinal fashion in the intestine. Finally, influenza A viruses isolated from wild mallards in Sweden and containing resistance-related mutations were examined by a neuraminidase inhibition assay. The viruses did not have a decreased sensitivity to NAIs, but had mutations with a resistance-enhancing potential. Thus, OC is present in the environment and environmental-like concentrations of OC induce resistance in influenza viruses of dabbling ducks. The present resistance situation among wild birds is not well understood but the existence of H274Y among wild birds, though rare, and the spread of the former seasonal A/H1N1 virus containing H274Y among humans indicate that resistance mutations could establish themselves also among wild birds. An oseltamivir-resistant pandemic or a human-adapted highly-pathogenic avian influenza virus are frightening scenarios as oseltamivir is a cornerstone in the defense in those situations. There is a need for further studies, surveillance in wild birds and for a prudent use of antivirals.