Bakgrund Förskolan idag med den nya reviderade Läroplanen är mer lik skolan där fokus är på planerat lärande, vilket innebär att pedagogerna ska dokumentera, planera och utvärdera verksamheten. I takt med de nya kraven har barngrupperna blivit större med samma antal pedagoger. Det kan påverka verksamheten negativt, om den tid pedagogerna lägger på planering och dokumentation medför att en pedagog går ifrån barngruppen. Lärandet som finns naturligt i vardagssituationerna med samtal, att benämna vid måltiden, på och avklädning, blöjbyten och i det sociala samspelet kan minska eller utebli. Enligt läroplanen ska föräldrarna vara delaktiga i verksamheten och ha förtroende för pedagogerna och förskolan (Lpfö,98. Rev.2010, s. 5), därför vill vi undersöka vad föräldrarna har för tankar kring begreppen omsorg och lärande. Syfte Syftet med studien är att undersöka föräldrarnas uppfattningar om vad begreppen omsorg och lärande innebär. Vidare om det finns skillnader beroende på vilken kulturell bakgrund föräldrarna har. Metod Vi använder oss av en kvalitativ metod med intervjuer som redskap för att få svar på föräldrarnas uppfattningar om begreppen omsorg och lärande. Vi genomför intervjuerna på två kommunala förskolor. En mångkulturell förskola från en större stad, och en i ett mindre samhälle där föräldrarna har svensk bakgrund. Resultat Resultatet visar att föräldrarna på båda förskolorna är överens om att begreppet omsorg är viktigast för barnen. Skillnaderna är att i förskolan med svensk kultur menar föräldrarna att begreppen lärande och omsorg går in i varandra. Föräldrarna på den mångkulturella förskolan talar om skillnader mellan begreppen omsorg och lärande men kan inte förklara vilka. På båda förskolorna anser föräldrarna att det är viktigt med pedagogernas närvaro i det sociala samspelet och att det ska vara lustfyllt och roligt för barnen. Föräldrarna på den mångkulturella förskolan pratar om framtiden att barnen ska bli bra medborgare och passa in i det svenska samhället, medan föräldrarna till barnen på förskolan med svensk bakgrund pratar om här och nu, att barnen ska leka och ha det roligt, skolan får de gå i länge ändå.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare beskriver barns lekfulla lärande. Vi vill även undersöka förskollärares uppfattningar om lekens betydelse för barns lärande, och hur de utformar miljön för ett lekfullt och lustfyllt lärande. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta verksamma förskollärare. Vi bad även förskollärarna att ta fotografier av hur det lekfulla lärandet framträder i verksamhetens fysiska miljö. Resultatet visar att samtliga förskollärare är ense om att ett lekfullt lärande och miljöns utformning hänger samman. De anser att leken är oerhört viktig och att det är ett tillfälle där barnen får möjlighet att bearbeta känslor, erfarenheter och kunskap i samspel med andra. Slutsatsen är att förskollärarna beskriver att lek och lärande inte bör separeras utan hör samman. Lek och lärande är en stor del i förskolan och det är viktigt att barnen får tid för att leka och utvecklas i en trygg miljö.

Syftet med studien är att undersöka hur fritidspedagoger ser på lärandet hos elever i fritidshemmet. Två frågeställningar ligger till grund för studien: Hur tänker fritids-pedagoger angående olika arbetssätt för elevernas lärande? Hur ser fritidspedagoger på betydelsen av elevernas inställning för lärandet? Undersökningsinstrumentet som användes i studien var kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod av sex fritidspedagoger som arbetade på samma fritidshem. Resultatet analyserades för att sedan kategoriseras. I studien framkom att samtliga fritidspedagoger anser att det är av stor vikt att göra eleverna delaktiga i sitt eget lärande. En aktivitet där det finns stora möjligheter att göra eleverna delaktiga är klubbar. Klubbar är en verksamhet där eleverna utvecklar idéer till aktiviteter. Då det inte finns några strikta ramar för vad en klubb rent kunskapsmässigt kan innehålla, kan det handla om precis vad som helst.

Syftet med studien är att belysa varför några lärare, i årskurs F-3, arbetar med högläsning i undervisningen och hur de motiverar arbetet med högläsningen. För att undersöka studiens syfte har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med åtta lärare i förskoleklass och årskurs 1-3. Utifrån resultatet kan fyra olika syften med högläsning urskiljas: språkutvecklande, kunskapsutvecklande, högläsning i socialt syfte och högläsning i syfte att förmedla skönlitteratur. Resultatet visade även att lärarna främst högläser skönlitteratur och anser att den är viktigast att förmedla till eleverna. En slutsats vi kommit fram till är att högläsningen kan ha olika syften, vilket påverkar elevernas utveckling och lärande på olika sätt.

Studiens syfte är att, utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv, beskriva och analysera pedagogers uppfattning och erfarenhet av hur lärmiljö och undervisning påverkar motivationen hos elever i behov av särskilt stöd. Undersökningen är gjord i två skolor som säger sig arbeta utifrån ett entreprenöriellt lärande. Valet av skolor grundar sig på att det entreprenöriella lärandet, enligt Skolverket och tidigare forskning, bland annat stimulerar kreativitet, självtillit och nyfikenhet. Detta anses kunna leda till en mer meningsfull undervisning som gör att elever känner sig motiverade. Studiens data har samlats in med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer med lärare och specialpedagoger. Resultatet visar bland annat att de flesta pedagoger anser att faktorer och arbetsmetoder som har positiv påverkan på motivationen hos elever i behov av särskilt stöd är till godo för alla elever, men att elever med många misslyckanden bakom sig kan behöva mer hjälp att bli motiverade. I resultatet framgår också lärarrollens betydelse för att skapa en motiverande lärmiljö. Det pekar också mot att varierande och elevaktiv undervisning påverkar motivationen positivt samt att ett entreprenöriellt förhållningssätt kan vara gynnsamt för motivationen hos elever i behov av särskilt stöd.

Man har sedan länge förstått att lärande gynnas repetition och pauser däremellan, menvarför detta har en positiv effekt på långtidsminnet har varit okänt. Försök på råttor harvisat att repetition är viktigt för att förstärka kommunikationen vid synapser som ärviktiga för minnesbildning och att pauser är nödvändiga för att de proteiner som stärkersynapsen ska hinna bildas och verka.Med stöd i detta har man utvecklat en undervisningsteknik som kallas spaced learning,där undervisningsmaterialet presenteras tre gånger, separerat av pauser inkluderande enorelaterad aktivitet. Studier där denna teknik har testats på elever har visat att teknikenhar god effekt på elevernas kunskap, utvärderat med flervalsfrågor, jämfört medkontrollgruppens undervisning och att tekniken lämpar sig väl för att sammanfatta faktaefter en kurs inför prov.Eftersom metoden är relativt ny är mängden och fullständigheten av insamlade data omspaced learnings effekt begränsad. De resultat som finns baseras framförallt påhögstadieelever i England och utvärderingen grundar sig på flervalsfrågor, vilket gör detsvårt att mäta analytiska förmågor.Den mindre studie som presenteras i detta arbete skiljer sig från tidigare studier genomatt eleverna är äldre. I försöket analyseras gymnasieelever till skillnad frånhögstadieelever vilket endast undersökts tidigare i en mindre svensk studie. Ingen av detidigare studierna har heller använt samma undervisande lärare och samma elever, vilketeventuellt kan påverka resultatet. Studien syftar också även till att mäta mer analytiskaförmågor hos eleverna genom att efterfråga förklaringar och motiveringar iprovfrågorna.Resultaten från denna mindre studie antyder att spaced learning ökar elevernaskunskaper, både angående enkla faktakunskaper och mer analyserande kunskaper, påkort sikt. När längre tid har passerat så tycks den procentuella minskningen avprovresultaten vara lika stor oavsett om spaced learning eller traditionell undervisninghar används. Spaced learning fungerade väl i klassrummet och de elever som uttalade sigom metoden uppskattade upplägget.

Att utveckla en yrkesidentitet som en del av en bredare identitetsutveckling ses som ett viktigt mål för unga individer. Detta är också ett uttalat syfte med den utbyggnad som skett av arbetsplatsförlagt lärande (APL) inom den svenska gymnasieskolan sedan Gy 2011. I min studie av hur yrkeselever utvecklar och upplever sin yrkesidentitet har jag intervjuat totalt åtta elever vid gymnasial yrkesutbildning och/eller gymnasial lärlingsutbildning. Jag har utgått från teorin om situerat lärande och använt mig av analysbegreppen handlingsgemenskap och deltagarbana för att ringa in den miljö som lärandet sker, respektive elevens uppfattning om sin position i densamma. I operationaliseringen av dessa begrepp har jag låtit handlingsgemenskap förtydligas med hjälp av Alan Browns modell för utveckling av yrkesidentitet. Intervjuerna har genomförts som semistrukturerade livsvärldsintervjuer och elevernas berättelser har sedan analyserats tematiskt, där jag utgått från på förhand givna teman och låtit sub-teman utkristalliseras under genomläsning och kodning. I mitt resultat framgår att eleverna i hög grad betonar generella, sociala och relationella färdigheter i sin beskrivning av yrkesidentitet. Deras egen position i förhållande till vad de ser som ett fullvärdigt medlemskap i yrket varierar. De elever som önskar komma bort från yrket uttrycker i större utsträckning osäkerhet kring sin position, men detta innebär inte att de är likgiltiga inför de faktorer som beskrivs som viktiga för utvecklingen av yrkesidentitet. Det finns hos samtliga intervjuade en önskan och strävan om att uppnå ett fullvärdigt, eller åtminstone fullvärdigare deltagande och för att detta ska till krävs att eleverna ges tillgång till deltagande, att de upptas i den sociala gemenskapen, samt att de upplever engagemang och förväntningar hos övriga i handlingsgemenskapen. För de elever som inte drivs av ett intresse för själva yrket ter sig den sistnämnda faktorn som särskilt viktig. Eleverna ger bilden av en klar distinktion mellan att känna sig som en praktikant och att känna sig som en anställd. Medan känslan av att vara praktikant associeras med känslor av utanförskap, ett stillastående i sitt lärande och att inte ges ansvar och tillit behäftas känslan av att vara anställd med mer positiva värden såsom att få erkännande för sitt kunnande, bygga meningsfulla relationer med medarbetare, samt ges ansvar och tillit. Att ha uppnått känslan av att vara anställd är dock inte en garanti för att samma känsla ska infinna sig på nästa praktikplats, utan är i hög grad beroende av att eleven ges tillgång till relevanta aktiviteter för yrket, såväl som till den sociala gemenskapen.

<p>Syftet med vårt arbete är att ge exempel på hur ett fritidshem arbetar för att utveckla barnens kunskaper. Arbetet tar sin utgångspunkt i Lärarförbundets (2005) kunskapsområden som gäller för fritidshemmet. Undersökningen är en kvalitativ studie och bygger på intervjuer med tio barn och två pedagoger på ett fritidshem. Bakgrunden till undersökningen är att vi vill visa vilket lärande som sker på fritidshemmet samt på vilket sätt pedagoger arbetar med detta. Resultatet visade att både pedagoger och barn är överrens om att det sker ett lärande på fritidshemmet. Det visade sig även att pedagogerna arbetar medvetet för att utveckla barnens kunskaper på fritidshemmet.</p>

No description available.

Syftet med detta examensarbete var att studera vilka strategier barnen använde när de sorterade material i närvaro av en pedagog och på egen hand. Metoden som användes var kvalitativ forskningsmetod. Datainsamling bestod av åtta observationstillfällen, sammanlagt fyra observationer av barn med pedagoger och fyra till utan pedagoger. I vår studie valde vi fyra barngrupper och inom varje grupp valde vi tre barn, sammanlagt 12 barn. Vårt syfte med observationerna var att undersöka barnens lösningsstrategier vid deras lek med knappar och djur. De strategierna som vi valde att undersöka var likheter-olikheter, att bilda par, sortera efter antal och klassificering. Resultatet från studien visade att vid barnens sortering utan och med pedagoger använde strategierna likheter-skillnader, klassificering, parbildning och storleksordning. Det visade också att leken och pedagogens närvaro har betydelse för barnens sorteringsutveckling.