Syftet med denna studie är att undersöka hur sex verksamma lärare i årskurs 1–3 ser på sitt arbete för att elever ska våga tala i klassrummet och hur de arbetar för att stötta elever till att våga tala. Utifrån syftet har vi använt oss av tre frågeställningar: Vilka strategier rapporterar lärare att de använder för att få eleverna att våga tala i klassrummet? Kan klassrumsklimatet påverka elevernas förmåga att våga tala inför varandra? Vilken plats ges förmågan tala i lärarnas undervisningsplanering? Den tidigare forskningen belyser hur klassrumsklimatet, trygghet och relationer påverkar elevernas förmåga att våga tala. I studien beskrivs även betydelsen av lärares arbete och syn på att utveckla elevernas förmåga att tala. Teoretisk bakgrund för studien är det sociokulturella perspektivet och pragmatismens Learning by doing-modell. Materialinsamlingsmetoden utgörs av kvalitativa intervjuer med sex verksamma lärare samt ett observationstillfälle. Resultatet av studien visar att lärarna har en viktig roll för att stötta eleverna och arbetar med olika strategier för att eleverna ska bli trygga och våga tala i klassrummet. Resultatet visar också att lärare planerar in förmågan tala i undervisningen på ett varierat sätt.

Bakgrund: I en asymmetrisk relation såsom mellan vuxen och barn, har den vuxne alltid det yttersta ansvaret för relationens kvalitet (Juul & Jensen, 2002/2003). Skolverket (2016) framhåller att relationer som präglas av närhet, respekt och positivitet är en del av fritidshemsundervisningen. Skapande av tillit, trygghet och tillhörighet gör lärandet meningsfullt för eleverna. Syfte: Syftet är att beskriva vilka uppfattningar pedagoger i fritidshem har om lärar-elev-relationen i det egna yrkesutövandet. Metod: För insamling av datamaterial har semi-strukturerade intervjuer genomförts. För att bearbeta datamaterialet har tematisk analysmetod använts (Bryman, 2011; Braun & Clarke, 2018). Omsorgsetik (Colnerud, 2006; Bergman, 2004) och livsvärldsteorin (H. Dahlberg, 2019; K. Dahlberg, 2019) har använts för att tolka materialet. Resultat: Pedagogerna handlar på ett sätt som tyder på att de i yrkesrollen tar på sig det yttersta ansvaret för relationerna till sina elever och kvaliteten på relationerna. I samspel med eleverna arbetar pedagogerna för att skapa en god grund att stå på som gynnar elevernas utveckling och lärande. / Background: In an asymmetrical relationship such as between an adult and a child, the adult always has the ultimate responsibility for the quality of the relationship (Juul & Jensen, 2002/2003). Skolverket (2016) emphasizes it is important that relationships characterized by closeness, respect and positivity are part of the teaching. Creating trust, security and belonging for the pupils at the school-age educare centre enables learning to feel meaningful. Aim: The aim is to describe perceptions of educators in school-age educare centres relating the teacher-pupil relationship in the professional practice. Method: Datamaterial for this study has been collected through semi-structured interviews. The datamaterial has been processed using thematic analysis method (Bryman, 2011; Braun & Clarke, 2018). Care ethics (Colnerud, 2006; Bergman, 2004) and the life world theory (H. Dahlberg, 2019; K.Dahlberg, 2019) has been used to interpret the data. Results: The educators act in a way that indicates that they take on the ultimate responsibility for the relationships with their pupils and the quality of those relationships. In interaction with the pupils, the educators work to create a good foundation which benefits the pupils' development and learning.