I denna studie är syftet att undersöka om och i så fall hur män och kvinnors betalda arbetstid påverkas av att bli föräldrar i Sverige. Med hjälp av en kvantitativ ansats  studeras faktorer som kan avgöra hur mycket män och kvinnor förvärvsarbetar i samband med föräldraskapet samt vad som ligger bakom eventuella könsskillnader. Sambandet undersöks med hjälp av personernas föräldrastatus, vilket innebär yngsta barnets ålder samt antal barn. Vi justerar även för civilstånd, utbildningsnivå och sektor. Denna tvärsnittsstudie är baserad på den senaste datainsamlingen från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2010, som är en intervjubaserad undersökning med ett riksrepresentativt urval av Sveriges vuxna befolkning. Vi avgränsar oss till förvärvsarbetande personer som är till och med 65 år gamla för att undersöka eventuella skillnader i veckoarbetstid i samband med föräldraskapet. Resultaten visar att det finns skillnader mellan kvinnor och män i allmänhet när det kommer till veckoarbetstid, då män arbetar mer än kvinnor i genomsnitt, men inte några skillnader som drivs av föräldraskapet. Vi ser inga skillnader i veckoarbetstid till följd av att ha barn i olika åldrar och ingen skillnad med avseende på kön i effekten av att ha barn i olika åldrar. Föräldrastatus har därför inte ett signifikant säkerställt samband med veckoarbetstiden utan vi diskuterar andra möjliga orsaker till skillnader mellan kvinnor och män. När vi däremot studerar kvinnor och män separat finner vi att modellen beskriver kvinnors förvärvsarbetande bättre än männens varför olika faktorer verkar vara av olika stor betydelse för att förklara skillnader för respektive kön.

Mycket forskning har bedrivits om könslöneskillnader på arbetsmarknaden, så väl i Sverige som internationellt. Att kvinnor generellt sett har lägre lön än män är ett välkänt faktum och det har framförts en rad teorier till orsaken. Det har dock inte genomförts lika många studier rörande löneförmåner och detta har heller inte studerats på ett nordiskt material under senare år. Resultat ifrån nordisk forskning som genomfördes på data från år 1989 tyder på att könslönegapet riskerar att underskattas om löneförmåner inte inkluderas i lönemätningen. Dock indikerar forskningsresultat från USA snarare att könslöneskillnader överskattas om löneförmåner ej inkluderas i analysen. Syftet med denna studie är att undersöka eventuella könsskillnader i löneförmåner på den svenska arbetsmarknaden. Detta görs utifrån två frågeställningar; (1) Finns det en könsskillnad i sannolikheten att ha förmåner, och hur ser den i så fall ut? (2) Kvarstår en eventuell könsskillnad vid kontroll för lön och faktorer som i tidigare forskning tillskrivits betydelse för könslönegapet på arbetsmarknaden?Datamaterialet som studien grundar sig på kommer från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2000 och analyseras med logistisk regressionsanalys. I analyserna ingår 2867 individer. Resultaten indikerar att det finns en könsskillnad på den svenska arbetsmarknaden avseende löneförmåner då kvinnor har en signifikant lägre sannolikhet att ha löneförmåner. Könsskillnaden består, men minskar i omfattning, vid kontroll för andra faktorer. Vidare visar resultaten att arbetsledande position, hög lön och anställning inom den privata sektorn har en positiv påverkan på sannolikheten att ha löneförmåner. Det föreligger även en signifikant negativ interaktion mellan variablerna kvinna och offentlig sektor. Fördelningen av löneförmåner tycks således följa samma mönster som för könslöneskillnader, där kvinnor, speciellt i den offentliga sektorn, tenderar att ha både lägre löner och färre förmåner.

Studien syftar till att undersöka om personligheten kan tänkas påverka lön och om personligheten i så fall har olika betydelse beroende på socioekonomisk befattning och sektorstillhörighet. I Sverige har det visat sig att lönen generellt är högre i den privata sektorn än i den offentliga, samt att den offentliga sektorn till stor del består av kvinnodominerade yrken. Det har också påvisats i tidigare forskning att en individs personlighet till viss del påverkar utfallet av lön, framför allt i grupper där lönen är högre, men sådana undersökningar har främst skett utanför Sveriges gränser. Utifrån femfaktorteorin om personlighet, humankapitalteorin samt sociologiska aspekter av personlighet teoretiseras det i denna studie kring sambandet mellan personlighet och lön i Sverige där data från Levnadsnivåundersökningen 2010 (LNU 2010) används. LNU 2010 innehåller en kortversion av personlighetsdrag som kan länkas till femfaktorteorins personlighetsdrag; öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism. Resultatet från linjära regressionsanalyser visar att det snarare är enskilda personliga egenskaper inom personlighetsdragen som verkar ha ett samband med lön än de index som skapas för att fånga ett helt personlighetsdrag. Resultatet visar dock att variansen i lön bara till viss del kan förklaras av skillnader i personlighet.

Kvinnor har historiskt sett varit underordnade män och så sent som i början av förra seklet hade de till exempel ingen egen rösträtt eller rätt till högskoleutbildning. Att ansvara för barn och hem ansågs länge vara kvinnors enda funktion. I det moderna Sverige är majoriteten kvinnor självständiga och heltidsarbetande, men ofta fortfarande med ett stort ansvar för det obetalda arbetet (så kallade dubbelarbetet). I studien undersöks det för om det finns några skillnader mellan kvinnor som har hemmavarande barn och kvinnor utan hemmavarande barn avseende på hur ofta de träffar eller har telefonkontakt med sina vänner. Vi vill bidra till ökad förståelse för i vilken mån hemmavarande barn påverkar sin mors möjligheter till att upprätthålla sina vänskapsrelationer, framförallt då goda sociala relationer har visat på positiv inverkan på hälsa och livskvalitet. Studien baserar på empiriskt material från Levnadsnivåundersökningen 2010 (LNU) som undersöks i en kvantitativ analys med hjälp av korstabeller och linjära regressionsanalyser. Vårt slutliga urval består av 1532 kvinnor. Teoriavsnittet behandlar socialt kapital och genus i förhållande till hushållens tidsanvändning och föreställningar på moderskap, detta på grund av att historien presenterar kvinnor som en grupp med mindre rättigheter utanför hemmet och mer skyldigheter innanför hemmet. Avsnittet följs av tidigare forskning som berör vänskapsförbindelser, tidsanvändning och tidspress. Utifrån teori och tidigare forskning konstruerades fyra hypoteser som ligger till grund för de vidare analyserna. Resultaten visar att det är andra faktorer utöver att endast ha hemmavarande barn som påverkar hur ofta kvinnor träffar eller har telefonkontakt med sina vänner. Att ha yngre barn i hushållet under 10 år, ökad ålder, dålig hälsa och att vara sammanboende med någon var faktorer som inverkade på kvinnors möjligheter att upprätthålla kontakten med vänner. Vidare framkom det att det var vanligare att ha telefonkontakt med vänner snarare än att träffa vänner personligen, vilket kan antas bero på den flexibilitet som denna kontaktform medför. Slutligen framförs förslag till vidare forskning inom området för tidsanvändning, med fokus på socioekonomiska grupper för att bidra till förståelse för de klyftor som finns mellan olika samhällen.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns skillnader i antalet vänskapsrelationer mellan kvinnor och män, samt om skillnader i yrkeslivet eller beroende på hur ofta individerna träffar sina vänner kan hjälpa till att förklara denna skillnad. I teoridelen diskuteras vad vänskap är utifrån olika vänskapsdefinitioner, samt varför vi har vänner. Vidare presenteras genusteorier som förklarar varför kvinnor och män agerar på olika sätt i samhället, samt relationen mellan vänskap och genus. Korstabeller och en multipel linjär regressionsanalys har genomförts på datamaterialet som är hämtat ifrån Levnadsnivåundersökningen år 2000. Det slutgiltiga antalet respondenter var 5142 stycken som i undersökningen fick besvara sina levnadsförhållanden som exempelvis vänner, familj, utbildning och arbetsförhållanden. I studien formulerades tre hypoteser, där resultaten till att börja med visade att kvinnor har färre vänskapsrelationer än män, samt att män är yrkesverksamma i större utsträckning och träffar sina nära vänner oftare jämfört med kvinnor. Den multipla linjära regressionsanalysen visade att kvinnor har färre vänner än män, men att skillnader i yrkeslivet eller beroende på hur ofta vännerna träffas inte helt kan förklara skillnaderna mellan kvinnors och mäns antal vänskapsrelationer.

Följande uppsats kommer att undersöka huruvida expansionen av antalet studieplatser vid universitet och högskolor under 1990-talet i Sverige har påverkat möjligheterna för realiserad social rörlighet uppåt. Genom att jämföra respondenter för år 1991 med respondenter för år 2010 ämnar vi besvara frågeställningen hur social rörlighet och sannolikheten att uppnå en akademisk examen har utvecklats i Sverige. 1991 utgör mätpunkten före expansionen, och 2010 efter. Möjligheten definieras i denna studie av den realiserade möjligheten. Baserat på en klassindelning som utgår från individens yrkestillhörighet genomförs logistiska regressionsanalyser för att finna hur olika klassbakgrund påverkar sannolikheten för individer i Sverige att ha uppnått en högre klasstillhörighet än uppväxtklassen. Med utgångspunkt i både mikro- och makroteoretiska perspektiv skapar vi en analysmodell som appliceras för att undersöka sannolikheten att uppnå en högre klasstillhörighet än den man kommer ifrån, sannolikheten att uppnå en akademisk examen samt sannolikheten att vara stationär i sin klasstillhörighet. Vi kommer även presentera diverse tidigare studier som behandlar ämnet social rörlighet, social skiktning och utbildning. Studien som genomförs är deduktiv, och det teoretiska ramverket utgörs av teorier på främst mikronivå. Vi kan i vår studie finna att sannolikheten för social rörlighet samt sannolikheten för att uppnå en universitetsexamen är högre för 2010 än 1991, vilket leder oss till slutsatsen att högskoleexpansionerna har varit effektiva medel för en större jämlikhet när det gäller social rörlighet och högsta uppnådd utbildning i Sverige. Samtidigt kan vi finna en relativt hög grad av social reproduktion i Sverige, vilket skulle kunna indikera att en individs habitus har stor inverkan. Vi kan dock inte finna några statistiskt signifikanta könsskillnader. Dock finner vi att sannolikheten att uppnå en akademisk examen är högre för individer som spenderat huvuddelen av uppväxten utomlands, men att de samtidigt har ett lägre odds att hamna i en högre klass än föräldrarnas klasstillhörighet.

Utbildning är en viktig del i många människors liv, en del som kan vara avgörande för framtida jobbmöjligheter. Valet att utbilda sig eftergymnasialt eller ej blir därför en viktig milstolpe i den unga elevens liv. Studien syftar till att undersöka hur föräldrarnas ekonomiska- och arbetssituation, utbildningsgrad, samt om de är skilda eller ej, påverkar barnets val att studera på eftergymnasial nivå. För att göra detta används måttet EGP och frågeställningen är: Hur påverkar föräldrarnas EGP, om de har studerat på eftergymnasial nivå samt om de är skilda eller ej, barnets beslut att utbilda sig eftergymnasialt. Baserat på tidigare forskning inom ämnet lyder hypotesen att ju högre föräldrarnas EGP är, ju fler av dem som har eftergymnasial utbildning samt om de lever tillsammans alla är faktorer som innebär en ökad sannolikhet att deras barn ska utbilda sig eftergymnasialt, och tvärtom. För att förklara varför dessa faktorer bidrar till elevens val appliceras socialisationsteori samt nätverksteori. Genom att använda datamaterial från Levnadsnivåundersökningen 2010, skapas regressionsanalyser för att se hur de oberoende variablerna påverkar sannolikheten att studera eftergymnasialt. Resultatet visar att hög EGP, att föräldrarna har studerat eftergymnasialt samt att de lever ihop alla ökar sannolikheten för att deras barn ska välja att utbilda sig eftergymnasialt. Detta överensstämmer med tidigare forskning och kan förstås utifrån studiens teorier om hur beteenden reproduceras från en generation till nästa.