Uppsatsen behandlar Anna Lindhagens syn på ett antal samhällsfrågor i relation till dåtidens rådande genuskontrakt, samt hur hennes fokus har förändras över tid. För att kunna få ett konkret källmaterial, är uppsatsen avgränsad till de artiklar som Lindhagen skrev under sin tid som redaktör för den socialdemokratiska kvinnotidningen Morgonbris. Väl för att kunna placera källmaterialet i en större kontext, är det granskat i kombination med Yvonne Hirdmans genuskontrakt, genussystemets logiker samt natur respektive kultur kopplat till kön. Lindhagens artiklar skapar ett nät av fem samhällsfrågor. Dessa är: Arbetarfrågan, Barn och föräldrar, Kvinnors politiska rösträtt, Kriget och freden samt Kultur och Natur. För att besvara uppsatsens frågeställningar har artiklarna granskats efter kvalitativ textanalysmetod och med ett analysverktyg bestående av precisisa frågor till respektive område. Undersökningens resultat visar att Anna Lindhagen skrev till störst del om Barn och föräldrar, vilket kan bedömas som att hon hade övervägande engagemang för den samhällsfrågan. De andra samhällsfrågorna uppkom mer slumpmässigt, antingen när det hade inträffat någon specifik händelse eller en samhällsförändring. Resultatet från undersökningen påvisar att Lindhagens fokus inom Barn och föräldrar låg på skapa bättre levnadsförhållanden för de ensamstående mödrarna. Inom Arbetarfrågan förmedlade hon sin vilja om att bygga upp arbetet på en kollektiv grund där även kvinnan skulle vara en del av arbetsmarknaden. Vad gäller Kvinnors politiska rösträtt, uttryckte Lindhagen att kvinnor ska ha politisk rösträtt och att arbetet för att uppnå detta ska ske tillsammans med männen. Inom Kriget och Freden hade hon ett engagemang för fredsskapande och medkänsla för människor som levde under svåra livisförhållanden. Slutligen ansåg Lindhagen att Kultur och natur var en enhet och att det inte kunde kopplas till ett specifikt kön. Sammanfattningsvis kan det konstateras att Anna Lindhagen förde ett ställningstagande som en kvinna under hennes samtid skulle ta, även om hon inom vissa samhällsfrågor skapade en rubbning på det som Hirdman benämner som genuskontraktet. Lindhagen argumenterade dock skickligt och smidigt och kunde därmed undvika att hamna enligt Hirdmans teori i en konflikt i gråzonen.

Carl Lindhagen (1860-1946) is one Sweden’s most productive members of Parliament in history. Under his time in the second- and first chamber he wrote a total number of 1011 bills. He was in his time known as a freethinker and utopist, and furthermore as a driving force behind several issues for example Norrlandsfrågan (against the purchase of homesteads by the forest industry in northern Sweden), women’s suffrage and for peace and disarmament. In 1922, Carl Lindhagen put forth a proposal to the First Chamber in which he pleaded for the Lutheran doctrine in Sweden's state church, to be replaced by Christianity. What the proposal meant and how it would be implemented has not, what I have been able to find, been investigated before. Based on Lindhagens bill, the thesis aims to examine Carl Lindhagen's views on spirituality, Christianity, and ethics and to incorporate them into his view of society. A special focus is placed on the school's role in Lindhagen's future vision. The overall question for the study is whether Carl Lindhagen's ideas have been implemented today, already passed or even utopian demands which are still waiting to be articulated and applied? The method for the survey is taken from Mats Alvesson's and Kaj Sköldberg's aletic hermeneutic approach, where the hermeneutic circle oscillates between pre-understanding and understanding. The theoretical edifice for the thesis is that empiricism, facts, can never be distinguished from the interpretation, the understanding, but instead is the result of it.The result of the survey is that Lindhagen's view of Christianity was inspired by Viktor Rydberg and Tolstoyanism. For Lindhagen, Christianity meant the truth about a social ethic, which Jesus, but also previous philosophers and founders of religion, had taught. Man carried the truth within himself, but he risked being lost if he only pursued power and material possessions. Instead, spirituality, the virtues, needed to be cultivated. Truth and spirituality would direct man toward the "good will," the will to do good, which I associate with Jennifer A. Herdt's concept of excellence-prior eudaimonism. Through the moral development of individuals, society also became moral. To get there, the school needed to be transformed from a study- to an education school in the Bildung tradition. Which in turn would create a classless society where individuals could, through dialogue, organize society to the best of their ability. My understanding is that Lindhagen's view of society can be described as deliberative democracy. It also touches on Jennifer A. Herdt's dialogical humanism.In conclusion, Lindhagen's view that an equal and democratic society can not only be created through material prosperity but must also be based on the moral aspirations of individuals is still relevant and has its advocates in the contemporary ethical debate.

This essay examines a movement practicing civic confirmation in Stockholm in the 1930s. Organizing the civic confirmations was The Committee for Civic Youth Education, led by civil- and human rights advocate Anna Lindhagen (1870–1941). The practice of civic confirmation is examined within the context of the early 20th century Swedish labour movement and the criticism of church and religion often expressed therein. Based on Janken Myrdal’s method of multiple sources, the essay utilizes several different kinds of sources, consisting of unpublished archival material as well as press and periodical journals, in order to examine the background, purpose and practice of civic confirmation. The origins of the civic confirmations are found within the critique of what was perceived as a too dogmatic and compulsory school education in the Christian faith, leading to a desire to politically reform the religious education of the public-school system. When this failed, Anna Lindhagen and her peers took matters into their own hands, organizing a course of lectures on religious and philosophic thinkers throughout history as well as on contemporary matters deemed important for adolescents. The purpose was to give youths a proper religious education, thus enabling them to become morally and spiritually sound members of society, and to eventually replace the practice of church confirmation. Courses were held throughout the 1930s, but the movement’s fate thereafter is unknown. The civic confirmations in Stockholm were similar to practices in southern Sweden as well as in Denmark and Norway. They were also in many ways typical of how the labour movement had organized its opposition to church practices in the late 19th and early 20th centuries. This particular instance of civic confirmation in Stockholm may have had limited effect on society, but within a broader context of secularization in northern Europe, the early and mid-20th century civic confirmations could be understood as forerunners to similar movements organizing civic or humanist youth confirmations in the 21st century.

This essay aims to study the Swedish allotment garden in the first two decades of the 20th century from an urbanization perspective with a special focus on Anna Lindhagen, one of the pioneers of the movement in Sweden. By doing an idea analysis of texts written by Anna Lindhagen, Rudolf Abelin and the allotment garden associations of Stockholm and Gothenburg the essay aims to examine what reactions of urbanization the Swedish allotment garden movement expressed. The essay furthermore aims to study how the movement relates to the English, German and French allotment garden movements with the help of previous research done by Micheline Nilsen.  By using dimensions as analytical tools the essay examines the Swedish allotment garden movement with four dimensions, urban planning, nurture, family and work. Furthermore, it shed light on the allotment garden movement's reaction to urbanization with the help of an urbanization perspective. The study has shown that the Swedish allotment garden movement can be seen as a critique of urbanization. The source material corroborates a dichotomy between the city and the countryside and attributes danger to the city while it sees the countryside as a natural place to live. Sweden's allotment garden movement could also be seen as a way to nurture the inhabitants of the city by giving them a relationship with nature and keeping them away from dangers like alcohol. The essay also shows that the Swedish movement has been influenced by both the English and the German movements. Because the French movement is younger than the other two international movements it hasn’t influenced the Swedish allotments as much. Both the Swedish and German allotments are called colonies, which shows that both of them had a similar purpose to attract people back to the countryside. Lastly, the study has shown that the Swedish allotment garden movement was influenced by the English garden city movement and can be seen as a compromise to the dichotomy of city and countryside.

Med stöd av filosofen Michel Foucaults begrepp styrningsmentalitet, definieras i denna uppsats den makt som de som styr staden har över stadens utformning. Uppsatsen belyser hur bilen som färdmedel påverkat stadsplaneringen och förändrat stadsbilden. Genom analys av stadsplaner, tidningsartiklar och relevant litteratur tydliggörs hur den politiskt styrda lagstiftande makten reglerat beslut gällande planförslag och markuppköp, som medfört att bilen beretts plats i Stockholms innerstad och därtill möjliggjort skapandet av Skärholmens centrum. Dessutom ger de berörda tidningsartiklarna inblick i hur den allmänna debatten förts och hur tidsandan kontinuerligt förändrats.  I samband med bilens tillkomst, under tidigt 1900-tal, var de styrande väldigt entusias­tiska till bilen som färdmedel, men trots det dröjde det innan bilismen kom att prägla stadens utformning. Fram till mitten av 1930-talet var det främst den spårburna trafiken, d.v.s. tåg och spårvagnar som det planerades för.   År 1946 kom ett första förslag på en ny cityplan, som efter revidering antogs år 1952, samma år presenterades en generalplan för stadens ytterområden. Dessa planer resulterade sedermera i att Sergels torg och Skärholmens centrum uppfördes.   För att skapa plats för Sergels torg som med sina modernistiska byggnader var resultatet av tankar om trafikseparering och storskalighet, påbörjades en rivningsvåg i Stockholms innerstad. Rivningarna ledde i sin tur till protester från allmänheten. Samtidigt debatterades den nya arkitekturen i pressen och uppfattningarna var varierande men påtagligt många av artiklarna hade en negativ ton.  De ursprungligen positiva förhoppningarna gällande Skärholmens Centrum, grusades redan dagen efter dess invigning den 9 september 1968, då en serie av negativa skriverier i dagspressen inleddes.   Under rubriken STHLM vs SKHLM görs en jämförande analys mellan utformningen av Sergels torg i förhållande till Skärholmens centrums utformning, där de trafikseparerings-lösningar som genomfördes i respektive område behandlas.   Idag drygt femtio år efter byggnationen av Sergels torg och Skärholmens centrum, har politiska beslut fattats för att, från och med nästa år, 2020, begränsa användandet av bilar med förbränningsmotorer i Stockholms innerstad. Detta medför att man nu kan se föränd­ringar i området runt Sergels torg, men även på andra platser i staden, där vägbanornas ytor minskats och fått ge vika för ökat utrymme för gångtrafikanter och andra trafikslag såsom små eldrivna skotrar och spårvagnens återkomst.