I studien undersöks svenska gymnasieelevers svårigheter att lösa linjära ekvationer och linjära ekvationssystem. Elever från två klasser, 29 elever, fick skriva ett test inom linjära ekvationer och linjära ekvationssystem och därefter ordnades en gruppintervju där intervjun ljudinspelades. Elevernas lösningar analyserades och gruppintervjun transkriberades och de funna matematiska svårigheterna av elevlösningar identifierades. Funna svårigheter i det tidigare konsumtionsarbete användes i denna studie för att jämföra med de matematiska svårigheterna och finna nya hos svenska gymnasieelever som kan vara användbara för framtida yrket. De mest förekommande svårigheter som resultatet av elevlösningar visar är bland annat hantering och beräkning av negativa tecken och rationella tal vid lösning av linjära ekvationer och linjära ekvationssystem.

The thesis consists of four articles and this summarizing part. All parts have focused on bringing some insights into how to design a didactical situation including dynamic software (GeoGebra) to support students’ mathematical problem solving and creative reasoning as means for learning. The four included articles are: I. Granberg, C., & Olsson, J. (2015). ICT-supported problem solving and collaborative creative reasoning: Exploring linear functions using dynamic mathematics software. The Journal of Mathematical Behavior, 37, 48-62. II. Olsson, J. (2017). The Contribution of Reasoning to the Utilization of Feedback from Software When Solving Mathematical Problems. International Journal of Science and Mathematics Education, 1-21. III. Olsson, J. Relations between task design and students’ utilization of GeoGebra. Mathematical Thinking and Learning. (Under review) IV. Olsson, J., & Granberg, C. Dynamic software, problem solving with or without guidelines, and learning outcome. Technology, Knowledge and Learning. (Under review) Background A common way of teaching mathematics is to provide students with solution methods, for example strategies and algorithms that, if followed correctly, will solve specific tasks. However, questions have been raised whether these teaching methods will support students to develop general mathematical competencies, such as problem solving skills, ability to reason and acquire mathematical knowledge. To merely follow provided methods students might develop strategies of memorizing procedures usable to solve specific tasks rather than drawing general conclusions. If students instead of being provided with algorithms, are given the responsibility to construct solution methods, they may produce arguments for why the method will solve the task. There is research suggesting that if those arguments are based on mathematics they are more likely to develop problem solving and reasoning-skill, and learn the included mathematics better. In such didactic situations, where students construct solutions, it is important that students have instructions and tasks that frame the activity and clarify goals without revealing solution methods. Furthermore, the environment must be responsive. That is, students need to receive responses on their actions. If students have an idea on how to solve (parts of) the given problem they need to test their method and receive feedback to verify or falsify ideas and/or hypotheses. Such activities could be supported by dynamic software. Dynamic software such as GeoGebra provides features that support students to quickly and easily create mathematical objects that GeoGebra will display as visual representations like algebraic expressions and corresponding graphs. These representations are dynamically linked, if anything is changed in one representation the other representations will be altered accordingly, circumstances that could be used to explore and investigate different aspects and relations of these objects. The first three studies included in the thesis investigate in what way GeoGebra supports creative reasoning and collaboration. These studies focus questions about how students apply feedback from GeoGebra to support their reasoning and how students utilize the potentials of GeoGebra to construct solutions during problem solving. The fourth study examine students’ learning outcome from solving tasks by constructing their methods. Methods A didactical situation was designed to engage students in problem solving and reasoning supported by GeoGebra. That is, the given problems were not accompanied with any guidelines how to solve the task and the students were supposed to construct their own methods supported by GeoGebra. The students were working in pairs and their activities and dialogues were recorded and used as data to analyse their engagement in reasoning and problem solving together with their use of GeoGebra. This design was used in all four studies. A second didactical situation, differing only with respect of providing students with guidelines how to solve the task was designed. These didactical situations were used to compare students’ use of GeoGebra, their engagement in problem solving and reasoning (study III) and students’ learning outcome (study IV) whether the students solved the task with or without guidelines. In the fourth study a quantitative method was applied. The data from study IV consisted of students’ results during training (whether they managed to solve the task or not), their results on the post-test, and their grades. Statistical analysis where applied. Results The results of the first three studies show qualitative aspects of students solving of task with assistance of GeoGebra. GeoGebra was shown to support collaboration, creative mathematical reasoning, and problem solving by providing students with a shared working space and feedback on their actions. Students used GeoGebra to test their ideas by formulating and submitting input according to their questions and hypotheses. GeoGebra’ s output was then used as feedback to answer questions and verify/falsify hypotheses. These interactions with GeoGebra were used to move the constructing of solutions forward. However, the way students engage in problem solving and reasoning, and using GeoGebra to do so, is dependent on whether they were provided with guidelines or not. Study III and IV showed that merely the students who solved unguided tasks utilized the potential of GeoGebra to explore and investigate the given task. Furthermore, the unguided students engaged to a larger extent in problem solving and creative reasoning and they expressed a greater understanding of their solutions. Finally study IV showed that the students who managed to solve the unguided task outperformed, on posttest the students who successfully solved the guided task. Conclusions The aim of this thesis was to bring some insights into how to design a didactical situation, including dynamic software (GeoGebra), to support students' mathematical problem solving and creative reasoning as means for learning. Taking the results of the four studies included in this thesis as a starting point, one conclusion is that a didactical design that engage students to construct solutions by creative reasoning supported by GeoGebra may enhance their learning of mathematics. Furthermore, the mere presence of GeoGebra will not ensure that students will utilize its potential for exploration and analysis of mathematical concepts and relations during problem solving. The design of the given tasks will affect if this will happen or not. The instructions of the task should include clear goals and frames for the activity, but no guidelines for how to construct the solution. It was also found that when students reasoning included predictive argumentation for the outcomes of operations carried out by the software, they could better utilize the potential of GeoGebra than if they just, for example, submitted an algebraic representation of a linear function and then focused on interpreting the graphical output. / Det övergripande syftet med avhandlingen har varit att nå insikter i hur man kan designa en didaktisk situation inklusive en dynamisk programvara (GeoGebra) för att stödja elevernas lärande genom matematisk problemlösning och kreativt resonemang. En bärande idé har varit att elever som själva konstruerar lösningsmetoder till problembaserade uppgifter lär sig matematik bättre än elever som får en metod att följa. Resultaten visar att GeoGebra är ett stöd vid konstruerandet av lösningsmetoder och att elever då också resonerar kreativt. Det vill säga, de skapar en för dem en ny resonemangssekvens som innehåller en lösningsmetod som stöds av argument förankrade i matematik. Idén med att elever på egen hand konstruerar lösningen på uppgifter har även belysts genom att jämföra med elever som löser uppgifter där de får vägledning till lösningsmetoden. Resultaten visar att elever som får en lösningsmetod inte resonerar kreativt, de utnyttjar inte GeoGebras potential att stödja ett undersökande arbetssätt, och de lär sig mindre av den matematik som ingår i uppgifterna. Denna avhandling består av 4 artiklar och en kappa. De fyra artiklarna är: I. Granberg, C., & Olsson, J. (2015). ICT-supported problem solving and collaborative creative reasoning: Exploring linear functions using dynamic mathematics software. The Journal of Mathematical Behavior, 37, 48-62. II. Olsson, J. (2017). The Contribution of Reasoning to the Utilization of Feedback from Software When Solving Mathematical Problems. International Journal of Science and Mathematics Education, 1-21. III. Olsson, J. Relations between task design and students’ utilization of GeoGebra. Mathematical Thinking and Learning. (Under review) IV. Olsson, J., & Granberg, C. Dynamic software, problem solving with or without guidelines, and learning outcome. Technology, Knowledge and Learning. (Under review) Artikel 2 och 3 är jag ensam författare till. Det innebär att jag designat studien, planerat och genomfört datainsamling, analyserat data och formulerat slutsatser, samt skrivit texten och korresponderat med tidskrifter. Artikel 1 och 4 har jag skrivit i samarbete med Carina Granberg. Vi bedömer att arbetet med artikel 1 fördelats lika. Allt skrivarbete har fortgått genom åtskilliga granskningar av varandras utkast och diskussioner om slutgiltiga formuleringar. I arbetet med artikel 4 har jag haft huvudansvaret för designen av studien och planering för datainsamlingen. Skrivarbetet har genomförts på samma sätt som i arbetet med artikel 1.

The thesis consists of four articles and this summarizing part. All parts have focused on bringing some insights into how to design a didactical situation including dynamic software (GeoGebra) to support students’ mathematical problem solving and creative reasoning as means for learning. The four included articles are: I. Granberg, C., & Olsson, J. (2015). ICT-supported problem solving and collaborative creative reasoning: Exploring linear functions using dynamic mathematics software. The Journal of Mathematical Behavior, 37, 48-62. II. Olsson, J. (2017). The Contribution of Reasoning to the Utilization of Feedback from Software When Solving Mathematical Problems. International Journal of Science and Mathematics Education, 1-21. III. Olsson, J. Relations between task design and students’ utilization of GeoGebra. Mathematical Thinking and Learning. (Under review) IV. Olsson, J., & Granberg, C. Dynamic software, problem solving with or without guidelines, and learning outcome. Technology, Knowledge and Learning. (Under review) Background A common way of teaching mathematics is to provide students with solution methods, for example strategies and algorithms that, if followed correctly, will solve specific tasks. However, questions have been raised whether these teaching methods will support students to develop general mathematical competencies, such as problem solving skills, ability to reason and acquire mathematical knowledge. To merely follow provided methods students might develop strategies of memorizing procedures usable to solve specific tasks rather than drawing general conclusions. If students instead of being provided with algorithms, are given the responsibility to construct solution methods, they may produce arguments for why the method will solve the task. There is research suggesting that if those arguments are based on mathematics they are more likely to develop problem solving and reasoning-skill, and learn the included mathematics better. In such didactic situations, where students construct solutions, it is important that students have instructions and tasks that frame the activity and clarify goals without revealing solution methods. Furthermore, the environment must be responsive. That is, students need to receive responses on their actions. If students have an idea on how to solve (parts of) the given problem they need to test their method and receive feedback to verify or falsify ideas and/or hypotheses. Such activities could be supported by dynamic software. Dynamic software such as GeoGebra provides features that support students to quickly and easily create mathematical objects that GeoGebra will display as visual representations like algebraic expressions and corresponding graphs. These representations are dynamically linked, if anything is changed in one representation the other representations will be altered accordingly, circumstances that could be used to explore and investigate different aspects and relations of these objects. The first three studies included in the thesis investigate in what way GeoGebra supports creative reasoning and collaboration. These studies focus questions about how students apply feedback from GeoGebra to support their reasoning and how students utilize the potentials of GeoGebra to construct solutions during problem solving. The fourth study examine students’ learning outcome from solving tasks by constructing their methods. Methods A didactical situation was designed to engage students in problem solving and reasoning supported by GeoGebra. That is, the given problems were not accompanied with any guidelines how to solve the task and the students were supposed to construct their own methods supported by GeoGebra. The students were working in pairs and their activities and dialogues were recorded and used as data to analyse their engagement in reasoning and problem solving together with their use of GeoGebra. This design was used in all four studies. A second didactical situation, differing only with respect of providing students with guidelines how to solve the task was designed. These didactical situations were used to compare students’ use of GeoGebra, their engagement in problem solving and reasoning (study III) and students’ learning outcome (study IV) whether the students solved the task with or without guidelines. In the fourth study a quantitative method was applied. The data from study IV consisted of students’ results during training (whether they managed to solve the task or not), their results on the post-test, and their grades. Statistical analysis where applied. Results The results of the first three studies show qualitative aspects of students solving of task with assistance of GeoGebra. GeoGebra was shown to support collaboration, creative mathematical reasoning, and problem solving by providing students with a shared working space and feedback on their actions. Students used GeoGebra to test their ideas by formulating and submitting input according to their questions and hypotheses. GeoGebra’ s output was then used as feedback to answer questions and verify/falsify hypotheses. These interactions with GeoGebra were used to move the constructing of solutions forward. However, the way students engage in problem solving and reasoning, and using GeoGebra to do so, is dependent on whether they were provided with guidelines or not. Study III and IV showed that merely the students who solved unguided tasks utilized the potential of GeoGebra to explore and investigate the given task. Furthermore, the unguided students engaged to a larger extent in problem solving and creative reasoning and they expressed a greater understanding of their solutions. Finally study IV showed that the students who managed to solve the unguided task outperformed, on posttest the students who successfully solved the guided task. Conclusions The aim of this thesis was to bring some insights into how to design a didactical situation, including dynamic software (GeoGebra), to support students' mathematical problem solving and creative reasoning as means for learning. Taking the results of the four studies included in this thesis as a starting point, one conclusion is that a didactical design that engage students to construct solutions by creative reasoning supported by GeoGebra may enhance their learning of mathematics. Furthermore, the mere presence of GeoGebra will not ensure that students will utilize its potential for exploration and analysis of mathematical concepts and relations during problem solving. The design of the given tasks will affect if this will happen or not. The instructions of the task should include clear goals and frames for the activity, but no guidelines for how to construct the solution. It was also found that when students reasoning included predictive argumentation for the outcomes of operations carried out by the software, they could better utilize the potential of GeoGebra than if they just, for example, submitted an algebraic representation of a linear function and then focused on interpreting the graphical output. / Det övergripande syftet med avhandlingen har varit att nå insikter i hur man kan designa en didaktisk situation inklusive en dynamisk programvara (GeoGebra) för att stödja elevernas lärande genom matematisk problemlösning och kreativt resonemang. En bärande idé har varit att elever som själva konstruerar lösningsmetoder till problembaserade uppgifter lär sig matematik bättre än elever som får en metod att följa. Resultaten visar att GeoGebra är ett stöd vid konstruerandet av lösningsmetoder och att elever då också resonerar kreativt. Det vill säga, de skapar en för dem en ny resonemangssekvens som innehåller en lösningsmetod som stöds av argument förankrade i matematik. Idén med att elever på egen hand konstruerar lösningen på uppgifter har även belysts genom att jämföra med elever som löser uppgifter där de får vägledning till lösningsmetoden. Resultaten visar att elever som får en lösningsmetod inte resonerar kreativt, de utnyttjar inte GeoGebras potential att stödja ett undersökande arbetssätt, och de lär sig mindre av den matematik som ingår i uppgifterna. Denna avhandling består av 4 artiklar och en kappa. De fyra artiklarna är: I. Granberg, C., & Olsson, J. (2015). ICT-supported problem solving and collaborative creative reasoning: Exploring linear functions using dynamic mathematics software. The Journal of Mathematical Behavior, 37, 48-62. II. Olsson, J. (2017). The Contribution of Reasoning to the Utilization of Feedback from Software When Solving Mathematical Problems. International Journal of Science and Mathematics Education, 1-21. III. Olsson, J. Relations between task design and students’ utilization of GeoGebra. Mathematical Thinking and Learning. (Under review) IV. Olsson, J., & Granberg, C. Dynamic software, problem solving with or without guidelines, and learning outcome. Technology, Knowledge and Learning. (Under review) Artikel 2 och 3 är jag ensam författare till. Det innebär att jag designat studien, planerat och genomfört datainsamling, analyserat data och formulerat slutsatser, samt skrivit texten och korresponderat med tidskrifter. Artikel 1 och 4 har jag skrivit i samarbete med Carina Granberg. Vi bedömer att arbetet med artikel 1 fördelats lika. Allt skrivarbete har fortgått genom åtskilliga granskningar av varandras utkast och diskussioner om slutgiltiga formuleringar. I arbetet med artikel 4 har jag haft huvudansvaret för designen av studien och planering för datainsamlingen. Skrivarbetet har genomförts på samma sätt som i arbetet med artikel 1.

This essay is about the risks of reporting science through media. We have exemplified the problems with the alarm about acryl amide that came in 2002 through the diffusionist model. From the beginning it was a debate about how dangerous acryl amide is to us humans, but later on it developed to be a debate about whoever did wrong in the intermediation, because later on it came out that acryl amide maybe didn’t cause cancer at all and the scientists didn’t know how to prove if it did or didn’t. In our essay we have based our theories about how the diffiusionist model often is inadequate, with theorists as Stuart Allan, Anders Ekström and Dorothy Nelkin. / Denna uppsats handlar om riskrapportering, där vi exemplifierat problematiken med den linjära spridningsmodellen utifrån akrylamidlarmet som uppstod under 2002. Det var en debatt som kom att handla om hur farligt akrylamid är för oss människor, till att utvecklas till att bli en enda stor debatt om vem som egentligen gjort fel i förmedlingen, då det sedan visade sig att det inte alls var säkert hurvida akrylamid orsakar cancer eller inte. I vår uppsats har vi använt oss av teoretiker som Stuart Allan, Anders Ekström och Dorothy Nelkin, för att styrka våra teorier om att den linjära spridningsmodellen många gånger är bristfällig.

<p>This essay is about the risks of reporting science through media. We have exemplified the problems with the alarm about acryl amide that came in 2002 through the diffusionist model. From the beginning it was a debate about how dangerous acryl amide is to us humans, but later on it developed to be a debate about whoever did wrong in the intermediation, because later on it came out that acryl amide maybe didn’t cause cancer at all and the scientists didn’t know how to prove if it did or didn’t. In our essay we have based our theories about how the diffiusionist model often is inadequate, with theorists as Stuart Allan, Anders Ekström and Dorothy Nelkin.</p> / <p>Denna uppsats handlar om riskrapportering, där vi exemplifierat problematiken med den linjära spridningsmodellen utifrån akrylamidlarmet som uppstod under 2002. Det var en debatt som kom att handla om hur farligt akrylamid är för oss människor, till att utvecklas till att bli en enda stor debatt om vem som egentligen gjort fel i förmedlingen, då det sedan visade sig att det inte alls var säkert hurvida akrylamid orsakar cancer eller inte. I vår uppsats har vi använt oss av teoretiker som Stuart Allan, Anders Ekström och Dorothy Nelkin, för att styrka våra teorier om att den linjära spridningsmodellen många gånger är bristfällig.</p>

Arbetet med olika representationsformer och transformationer mellan dessa har en viktig roll i elevers lärande i matematik och eftersom en stor del av matematikundervisningen i skolan utgår från olika läromedel är det viktigt att som lärare vara medveten om vilka lärtillfällen olika läromedel erbjuder. Syftet med denna läromedelsanalys är därför att ta reda på vilka lärtillfällen olika läromedel erbjuder och hur de skiljer sig åt i representationen av olika representationsformer inom det matematiska området linjära funktioner. För att ta reda på detta gjordes en läromedelsanalys av olika läromedel i kursen Matematik 1c, där läromedlets uppgifter analyserades utifrån vilken eller vilka representationsformer som fanns med i uppgiftsbeskrivningen och svaren till dessa uppgifter. Datan analyserades sedan utifrån etablerade teorier och metoder från semiotiken. Analysen påvisade att alla tre läromedel gav möjlighet att lära genom arbetet med olika representationsformer och transformationer. Det som framförallt skiljer de olika läromedlen åt är antalet lärtillfällen som erbjuds. Det går inte att entydigt rangordna läromedlen från sämst till bäst, men som aktiv pedagog bör man vara medveten om de olika läromedlens styrkor och svagheter. Eftersom det inte enbart är läromedlet som avgör vilka lärtillfällen eleverna stöter på under sin skolgång, utan även hur den enskilda pedagogen planerar och genomför sin undervisning, går det inte heller att säga något om hur elevernas förståelse för linjära funktioner kommer att utvecklas vid användningen av ett specifikt läromedel. Läromedelsanalysen ger således pedagoger möjligheten att se styrkor och svagheter för respektive läromedel och kompensera för dessa.

The far-reaching successes of deep neural networks in a wide variety of learning tasks have prompted research on how model properties account for high network performance. For a specific class of models whose activation functions are piecewise linear, one such property of interest is the number of linear regions that the network generates. Such models themselves define piecewise linear functions by partitioning input space into disjoint regions and fitting a different linear function on each such piece. It would be expected that the number or configuration of such regions would describe the model’s ability to fit complicated functions. However, previous works have shown difficulty in identifying linear regions as satisfactory predictors of model success. In this thesis, the question of whether the generation of linear regions due to training encode the properties of the learning problem is explored. More specifically, it is investigated whether change in linear region density due to model fitting is related to the geometric properties of the training data. In this work, data geometry is characterized in terms of the curvature of the underlying manifold. Models with ReLU activation functions are trained on a variety of regression problems defined on artificial manifolds and the change in linear region density is recorded along trajectories in input space. Learning is performed on problems defined on curves, surfaces and for image data. Experiments are repeated as the data geometry is varied and the change in density is compared with the manifold curvature measure used. In no experimental setting, was the observed change in density found to be clearly linked with curvature. However, density was observed to increase at points of discontinuity. This suggests that linear regions can in some instances model data complexities, however, the findings presented here do not support that data curvature is encoded by the formation of linear regions. Thus, the role that linear regions play in controlling the capacity of piecewise linear networks remains open. Future research is needed to gain further insights into how data geometry and linear regions are connected. / De breda framgångar som djupa neurala nätverk har uppvisat i en mängd olika inlärningsproblem har inspirerat ny forskning med syfte att förklara vilka modellegenskaper som resulterar i högpresterande nätverk. För neurala nätverk som använder styckvis linjära aktiveringsfunktioner är en intressant egenskap att studera de linjära regioner som nätverket genererar i det vektorrum som utgör träningsdatans definitionsmängd. Nätverk med styckvis linjära aktiveringsfunktioner delar upp definitionsmängden i distinkta regioner på vilka olika linjära funktioner avbildas. Dessa nätverk avbildar själva styckvis linjära funktioner. Genom att anpassa flera skilda linjära avbildningar går det att approximera funktioner som är icke-linjära. Därför skulle man kunna förvänta sig att antalet linjära regioner som en modell genererar och hur de är fördelade i rummet kunde fungera som mått på modellens förmåga att lära sig komplicerade funktioner. Tidigare efterforskingar inom detta område har dock inte kunnat demonstrera ett samband mellan antalet eller fördelningen av linjära regioner och modellens prestanda. I den här avhandlingen undersöks det vilken roll linjära regioner spelar i att förklara en modells kapacitet och vad den lär sig. Fångar de linjära regioner som ett nätverk lär sig de underliggande egenskaperna hos träningsdatan? Mer specifikt så studeras huruvida den lokala förändringen i antalet linjära regioner efter modellträning korrelerar med träningsdatans geometri. Träningsdata genereras från syntetiska mångfalder och datageometrin beskrivs i termer av mångfaldens krökning. På dessa mångfalder definieras regressionsproblem och träning upprepas för topologier av olika form och med olika krökning. Skillnaden i antalet linjära regioner efter träning mäts längs banor i definitionsdomänen och jämförs med datans krökning. Ingen av de experiment som utfördes lyckades påvisa något tydligt samband mellan förändring i antal regioner och datans krökning. Det observerades dock att antalet linjära regioner ökar i närheten av punkter som utgör diskontinuiteter. Detta antyder att linjära regioner under vissa omständigheter kan modellera komplexitet. Således förblir rollen som linjära regioner har i att förklara modellförmåga diffus.

Denna uppsats vill beskriva två olika typer av konst- och vetenskapsorganisationer som sammanför konstnärer och vetenskapsmän. Olika händelser från dessa organisationer beskrivs dels för att verksamheten har varit banbrytande av olika slag. Dels innebär verksamheten någonting nytt på i alla fall i organiserad form. Det andra är att ställa E.A.T. och ASCI mot den linjära spridningsmodellen. Vad innebär tillkomsten av organisationer som E.A.T. för den linjära spridningsmodellen? Det som framkommer är att dessa två organisationer avviker från den linjära spridningsmodellen då konstnärer skapar och/eller förmedlar vetenskap istället för skapande vetenskapsmän och förmedlande journalister.

SAMMANFATTNING Titel Dags att hålla för näsan? – en studie om doft som marknadsmedium Time to keep your nose shut? – a study about aroma as marketing medium. Seminariedatum veckodag den xx/1 2008 Författare Madelene Nordström Handledare Magnus Rodell Problem: Genom att problematisera begreppet ”medium” vill jag undersöka om doft är ett sådant. Jag studerar även på vilket sätt doft som ett medium kan påverka människans konsumtion? Syfte: Jag vill påvisa att stimuli där jag har ”doft” som exempel, används som ett medium för att locka till konsumtion. Därför vill jag på en kritisk basis ge förståelse och insikt i hur doft används som marknadsföringsmedel i Sverige då det inte är ett självklart marknadsföringsmedel. Jag vill även utröna hur marknadsförare kan använda sig av doft för att stimulera kunden till köp. Metod: Det teoretiska och metodologiska avsnittet bygger på tidigare forskning och verksamheter. Dels litteraturstudier som har ett naturvetenskapligt synsätt tillika ett humanistiskt synsätt för att få en stor omfångsapparat att arbeta med. Jag har även intervjuat via telefon och mejl samt gjort en egen undersökning i Norrköpings Centrum för att se om butiker använder sig av doft för att locka till konsumtion. Resultat: Vår hjärna är mottaglig för att ta emot doft på ett undermedvetet plan innan vi är medvetna om att vi har ”manipulerats”. Detta kan leda till att vi stannar kvar längre i en butik och i slutändan gör ett inköp som inte var planerat från början. Vårt luktsinne har en ”minnesbank” som gör att genom använda sig av doft i marknadsföring får våra sinnen att samarbeta och kalla fram minnen eller ge oss en upplevelsebaserad stund i butiken. Detta är något som går att utnyttja för att locka till konsumtion. I Sverige förekommer doft i marknadsföring än så länge inte på ett utbrett plan. Men doftkonsulten Christina Gotzel spår att det kommer att en större marknad i framtiden. Därmed kommer företagen att vilja patentsätta sina unika dofter vilket idag är svårt att genomföra.

Detta examensarbete har utförts på Saab Training Systems (STS) AB i Huskvarna. Arbetet handlar om metodik och utrustning för mätning av ström och energiförbrukning på Saabs batteridrivna apparater, nämligen SAT och SAAD. Nuvarande mätutrustning klarar inte av de tekniska kraven som STS ställer. Därför behövs det ett instrument eller en metod som generellt kan mäta energiförbrukningen på Saabs batteridrivna enheter. Problemet är att strömmen till apparaterna varierar kraftigt från några mikroampere till flera hundra milliampere i en väldigt kort tidsperiod. Arbetet har genomförts som en teoretisk utredning men innehåller också praktiska mätningar på Saabs SAT och SAAD för att undersöka vilka svårigheter som kan uppstå vid mätning. Dessutom har två förslag på lösningar presenterats. Det mest lovande av förslagen är baserat på en logaritmisk förstärkare. Detta förslag har även verifierats praktiskt med ett testkort (prototyp). Testkretskortet kan delas upp i två delar. Den första delen innehåller en linjär förstärkare som känner av strömmen som går igenom en avkänningsresistor. Test av den delen av kortet visade att den fungerade enligt specifikationen, och det var att förstärka signalen med den förstärkningsfaktor som bestämts och att kunna mäta med oscilloskop på plussidan av testobjektet. Den andra delen innehåller en logaritmisk förstärkare som komprimerar stordynamiksignaler. Test av denna del av kortet visade att förstärkaren var olämplig för ändamålet, eftersom den inte klarade av att förstärka små signaler. Idén att använda logaritmisk förstärkare är dock ett bra alternativ, givet att en lämplig förstärkare används.