Inom planering är medborgardeltagande en del som får olika stor betydelse beroende på planerarnas engagemang. Medborgardeltagande är en del av samråd som är ett krav att ha enligt plan- och bygglagen (2010:900). Den här undersökningen bygger på syftet att implementera medborgardeltagande inom gatumiljön innan en process startar eller mycket tidigare än när samråd sker.  Data i form av bilder och åsikter samlades in från medborgare främst genom formulär på grund av nulägets situation med Covid-19 då det skulle anses olämpligt att söka sig direkt till människor fysiskt. Under undersökningens gång samlades åsikter och tankar in från ett flertal personer från både Sverige, men också ett fåtal från utlandet. Genom att använda metoden grundad teori kan forskaren ta inkomna data från svarspersonerna och tolka den helt utan någon grund i tidigare teorier. Utifrån svarspersonernas data och information startades en process för att förenkla forskarnas arbete genom att ta fram koder och kategorier utifrån svaren. När forskaren kan koncentrera sig på det mest avgörande kan forskningen på så sätt bli mer effektiv genom att forskaren följer koderna och kategorierna. Sedan analyseras data utifrån koderna för att sedan jämföras med experternas kunskap. Det görs främst för att se hur likatänkande de båda är, men också för att se om de båda kan samverka.  Slutsatsen blev att ett kunskapsutbyte mellan medborgare och planerare kan effektivisera planeringen samt skapa en bättre förståelse från båda parter. Data från medborgare bör sparas för att kunna användas tidigt i planeringsprocesser om planeraren anser det lämpligt. Den här kunskapen ska då inte ersätta samråd utan komplettera processen för ett bättre och mer tidseffektivt resultat.

I uppsatsen analyseras hur medborgare och tjänstemän ser på medborgardialog och är uppdeladi tre teman: Vad menas med medborgardeltagande?, Vad menas med jämliktmedborgardeltagande? Och Hur ser olika aktörer på varandra? Analysen baseras påfallstudier i tre kommuner; Ängelholms kommun, Helsingborg stad och Malmö stad, där jaghar genomfört observationer av samrådsmöten och intervjuat tjänstemän som arbetar medmedborgardeltagande på olika sätt.Medborgare har kommit till tals utifrån två samrådsmöten som jag observerat i Helsingborgstad och Malmö stad, där medborgarna har medverkat som deltagare. Jag har också valt att göraintervjuer med olika tjänstemän såsom planarkitekter, strateg och dialogutvecklare,representanter från respektive kommuner som fått komma till tals.Som utgångspunkt används Khakees (2000) teoretiska ramverk för samhällsplanering vidanalysen av empirin. De begrepp som används i den här studien är generativ planering,advokatplanering, kommunikativ planering och rationell planering. Analysen bygger påvinjetter ur empirin som analyseras med hjälp av teorin.Studien visar att olika aktörer har olika uppfattningar om vad medborgardeltagande är samt attdet finns en ojämlikhet när det gäller medborgardeltagande i alla dessa tre kommuner.Dessutom visar resultatet på att det finns skillnader i kommunerna när det gäller hur olikaaktörer ser på varandra i arbetet med medborgardeltagande. / The paper analyzes how citizens and civil servants look at citizens' dialogue and are dividedinto three themes: What is meant by citizenship? What is meant by equal citizenship? Andhow do different actors look at each other? The analysis is based on case studies in threemunicipalities; Ängelholm Municipality, Helsingborg City and Malmö City, where I haveconducted observations of consultation meetings and interviewed civil servants working indifferent ways.Citizens have come to terms from two consultation meetings I observed in Helsingborg cityand Malmö city, where citizens have participated as participants. I have also chosen tointerview with various civil servants such as planner architects, strategists and dialoguedevelopers, representatives from each municipality that have come to speak.As a starting point, Khakees (2000) uses the theoretical framework for community planning inthe analysis of the empirical data. The concepts used in this study are generative planning,advocative planning, communicative planning and rational planning. The analysis is based onvignettes from the empirical data that are further analyzed using the theoretical concepts.The study shows that different actors have different views on what citizenship participation isand that there is inequality in the participation of citizens in all these three municipalities. Inaddition, the results show that there are differences in municipalities as to how different actorslook at each other in the work of citizen participation.

Rättviks kommun har sedan 2016 en ungdomspolitisk strategi, bland annat för att skapa dialog mellan unga och beslutsfattare. Jag undersöker vad som anses vara syftet med de ungdomsforum som kommunen har skapat utifrån strategin. Resultatet visar att det finns ett oklart syfte med Rättvik kommuns ungdomsforum. Ungdomar beskrivs som medborgare med rätt till inflytande, men ungdomsforumen är inte tydliga i hur ungdomar ska få inflytande i frågor utöver skola och fritidsaktiviteter. Unga deltagare i ungdomsforum upplever att deras förutsättningar att tadel av politiska beslut och påverka sin livssituation är begränsad av flera faktorer. Dessa är följande: distans tillmakthavare, otillgänglig information om kommunens arbete och bristande delaktighet i beslutsprocesser utifrån ungdomsforumen. Mitt material för detta är intervjuer och dokument, av vilka jag har gjort en tematisk analys. För att undersöka syftet med ungdomsforumen analyserar jag strategidokument från Region Dalarna och Rättvikkommun, liksom intervjuer med ungdomsstrateger på kommunal och regional nivå. Jag har även intervjuat ungdomar i fokusgrupp för att undersöka deras upplevelse av att delta i ungdomsforum.

Public participation in Sweden is something that has grown fourth after the democratisation of the planning process in urban and regional planning. The goal was to strengthen the sustainability of the projects while inviting the concerned to directly influence and discuss the needs and solutions that arise during exploitation. Three areas are examined to create an understanding of how public participation looks like today. The representations of these areas are Boverket and SKL for the public sector, Arkus for the research community and PLAN for the professional forums. There is a general consensus on what public participation is today as well as what problems it faces, with some differing aspects. An imbalance in representation of different social groups where some create a stronger voice and influence than others affect the decision-making, based on lacking resources, apathy concerning the subject or project in question or even existing prejudice. This, in combination with what is considered to be insufficient information and difficult communication in general, leads to misunderstandings and a more arduous planning process. Some point to that the legislature needs additional streamlining and centralisation of decision-making structure while others point to greater dialogue outside existing public hearings with a permanent and continuously updated platform outside the legislature. Modernisation of the general means and technology used in the dialogue seem like the next step and further research should be made on this to determine its effect on public participation and its development. / Medborgardeltagande i Sverige är något som kommit till efter demokratisering av planeringsprocessen i samhällsbyggnadssektorn. Målet var att stärka hållbarheten hos projekten medan man samtidigt bjöd in de berörda att direkt påverka och resonera kring behov och lösningar som uppstår vid exploateringen. För att ta reda på hur läget ser ut idag för medborgardeltagande så undersöks tre olika forum för planerare. De forum som utgås från är dels Boverket och SKL för den offentliga sektorn, dels Arkus som forskning samt PLAN som debatt och professionell plattform. Samtliga undersökta källor visar generellt konsensus om vad medborgardeltagande är i dagsläget samt dess problem, med några skillnader i synpunkter. Det råder obalans i representationen för olika sociala grupper där vissa har en betydligt starkare röst i påverkan av beslut, på grund av bland annat bristande resurser, viss apati angående ämnet eller projektet i fråga samt existerande fördomar. Detta, i kombination med vad som anses vara bristande kommunikation och information i överlag, leder till missförstånd och i allmänhet en mödosammare planeringsprocess. Vissa pekar på att lagstiftningen behöver effektiviseras och centralisera beslutsorganen mer medan andra pekar på större dialog utöver existerande samråd med en ständigt pågående och uppdaterande plattform utanför lagstiftningen. Modernisering av medlen och tekniken som används i dialogen verkar vara nästa steg i utveckling och vidare forskning bör göras för att fastställa dess effekt på medborgardeltagandet och dess vidare utveckling.

Syftet med arbetet är att undersöka planeringsstrategierna nudging och medborgardeltagande. Arbetet undersöker hur Uppsala kommun använder sig av nudging i stadsplaneringen för hållbara urbana livsstilar samt hur man kombinerar strategierna genom hållbarhetsvandring som metod. Syftet är att undersöka hur en kombination av strategierna kan omfördela makten om vem som avgör vad som är det rätta valet för hållbara urbana livsstilar. Litteratur om strategierna samt tidigare forskningsresultat från Sveriges Lantbruksuniversitet och Naturvårdsverket har undersökts. Intervjuer med Uppsala kommun samt SLU har använts som metod för att besvara arbetets frågeställningar. Resultatet av detta arbete visar att nudging som strategi i stadsplaneringen ser annorlunda ut än hur den beskrivs i beteendeekonomin, och det krävs reflektion över hur man använder begreppet i planeringen. Hållbarhetsvandring som metod kan omfördela makten om vem som avgör hur platser ska användas, men bara om gemensamma beslut följs upp och metoden inte endast blir en symbol i planeringsprocessen. Det finns motsättningar i att endast låta expertkunskap styra eller att medborgare fattar beslut endast utifrån personliga åsikter om hållbara urbana livsstilar. Genom att låta olika kunskaper mötas kan strategierna kombineras. På så sätt kan makten omfördelas om vem som avgör vad som är det rätta valet för hållbara urbana livsstilar.

Denna uppsats har genomförts inom ramen för arbetsintegrerat lärande med inriktning på politiska studier vid Högskolan Väst. Syftet med uppsatsen är att genomföra en kvalitativ fallstudie om hur Vänersborgs kommun har arbetat med medborgardeltagande under perioden september 2021-februari2022. För att uppnå syftet med uppsatsen ställs följande frågeställningar: Hur har Vänersborgs kommun arbetat med medborgardeltagande under perioden september 2021-februari 2022? Vilka utmaningar och möjligheter upplever tjänstepersoner och invånare med medborgardeltagandet? Hur vällever medborgardeltagandet i Vänersborgs kommun upp till idealen inkludering, delaktighet och transparens? Vilka förutsättningar för transformativ lärande har DELMOS-projektet bidragit med? Uppsatsen svarar på frågeställningarna utifrån Graham Smiths institutionella demokratiteori och Jack Mezirows teori om transformativ lärande. Genom observationer och intervjuer med nyckelpersoner inom kommunen, polisen och invånare i kommunen bidrar denna kvalitativa fallstudie till ökad förståelse om potential och förutsättningar, samt utmaningar och möjligheter med att inkludera ett invånarperspektiv i en kommunal beslutsprocess. Resultaten tyder på att kommunen har arbetat med medborgardeltagande i projektform. Både nyckelpersonerna inom kommunen och polisen, samt invånarna upplever medborgardeltagandet som en möjlighet för att samverka kring gemensamma samhällsfrågor men att det är en utmaning att få fler invånare att vara med, samt att kommunikationen behöver förbättras. Resultaten tyder även på att DELMOS-projektet har bidragit med förutsättningar och lärdomar för främjandet av transformativ lärande.

Denna studie handlar om hur kommuner med olika förutsättningar arbetar med medborgardeltagande. Studien grundas på antagandet att en mindre kommun med svaga resurser kan få svårigheter i arbetet med medborgardeltagande. Detta antagande utreds i en jämförelse mellan en kommun som arbetar med ett enskilt plankontor och två kommuner av liknande storlek som samarbetar med en gemensam stadsbyggnadsförvaltning. Forskningen har fokuserat på hur planarkitekterna själva upplever att arbetet med medborgardeltagandet har fungerat i deras kommun. För att komplettera planerarnas åsikter behandlas också kommunala dokument i studien. Arbetet är en del av kandidatprogrammet Fysisk Planering och handlar om medborgardeltagande som är en viktig del av den fysiska planeringen. I uppsatsen går det att läsa om de kommuner som har valts ut, deras bakgrund, hur de arbetar med medborgardialoger samt vilka skillnader som finns mellan de två fallen. Då det ena fallet innefattar två kommuner som samarbetar inom planeringsområdet finns det också i uppsatsen utredningar kring hur kommuner kan samverka, hur samarbetet ser ut i det här fallet samt hur en sådan samverkan kan påverka arbetet med medborgardeltagandet. / This study is about how municipalities with different qualifications are working with citizen participation. The study is based on the assumption that a small sized municipality with weak resources may have difficulties in the work of civic participation. This assumption is further investigated with a comparison between a municipality working with an individual planning office and two municipalities of similar size that collaborate with a mutual office for urban management. The research is focusing on how the planners themselves feel that the civic participation has worked in their municipality. Municipal documents are also used in this study next to the planners’ opinions to complete what might be missing. The study is part of the bachelor program Fysisk Planering (Spatial planning) and therefore the study includes civic participation which is a very important part of spatial planning. In the paper you can read about the municipalities that have been selected, their background, how they work with civic participation and what differences there are between the cases. Because of the fact that one of the cases includes two municipalities that cooperate in the planning field there is also a focus in the study on how this cooperation could look like, how it works in this case and at last how a cooperation like this can affect the work of the citizen participation in the municipalities.

No description available.

It might seem obvious that public opinions should be included in the planning process. However, it is not clear to what extent. Statutory forms of public participation attract little interest since many people feel that it is hard to make a difference. The purpose of this study was to engage those that normally do not get to speak their mind in the planning process. In this study, two methods for conducting “on-street surveys” were investigated. The place for the “on-street surveys” was Centralplan in Gävle. The two methods had different approaches. The “Stationary” method was a structured interview of pedestrians who had just crossed Centralplan. The “Follower” method was a structured interview that took place as the administrator and the participant crossed Centralplan in tandem. A total of 40 “Stationary” and 22 “Follower” interviews were conducted. The majority of the participants responded positively on making themselves heard within the planning process, indicating that they have important views to share. The methods used in this study can serve as an icebreaker for communication between planners and the public. / Det kan kännas självklart att allmänhetens åsikter ska vägas in i planeringsprocessen men i vilken utsträckning det ska ske är oklart. Lagstadgade former av medborgardeltagande väcker svalt intresse eftersom många upplever det som svårt att påverka. Syftet med den här studien var att engagera de människor som normalt inte kommer till tals i planeringsprocessen. I studien undersöktes två olika metoder för att genomföra gatuundersökningar, så kallade ”on-street surveys”. Platsen för genomförandet av gatuundersökningarna var Centralplan i Gävle. De två metoderna hade olika tillvägagångssätt. Metod ”Stationär” var en form av stillastående strukturerad intervju som utövades på platsen. Administratören frågade ut personer som alldeles precis hade förflyttat sig genom gaturummet. Metod ”Följeslagare” var en form av rörlig strukturerad intervju som utövades på platsen men där administratören slog följe med personen och ställde frågorna under tiden de passerade genom gaturummet. Totalt 62 personer medverkade i studien, varav 40 för metod ”Stationär” och 22 för metod ”Följeslagare”. Resultaten visade att allmänheten hade viktiga synpunkter att dela med sig av, till exempel om attityder och åsikter. Majoriteten av de medverkande ställde sig positiva till att få sin röst hörd inom planeringsprocessen. Metoderna som användes i studien skulle kunna fungera som dörröppnare för dialog mellan planerare och allmänheten.

No description available.