I läroplanen för gymnasieskolan från 2011 står det att undervisningen ska bidra till att elevers identitet kan relateras till det globala samt att skolan ska utgå från ett internationellt perspektiv. Däremot menar en rad forskare att historieundervisningen tenderar att vara eurocentrisk. Om utbildningen då utgår från ett eurocentriskt perspektiv, går inte detta emot läroplanens mål och uppdrag? Denna kunskapsöversikts syfte är därmed att presentera forskning gällande det svenska högstadiets och gymnasiets koppling till eurocentrism. För att bemöta detta syfte utgår kunskapsöversikten från två frågeställningar. På vilka sätt är historieundervisningen eurocentrisk? Och hur kan vi arbeta emot eurocentrism? Materialet som används har vi funnit via systematiska sökningar i digitala databaser samt en kompletterande sökning. Alla källor förutom Jan Löfströms avhandling utgår från den svenska skolan.  I kunskapsöversiktens resultat presenteras innehållsanalyser, intervjuer med lärare, elever och läromedelsförfattare samt innehållsanalyser och kvantitativa studier av representation i läroböcker. I resultatet framhävs det att den svenska läroplanen har otydliga riktlinjer angående mångkulturell och interkulturell undervisning. Lärare anser dessutom att dem inte har resurser eller tid till att arbeta med dessa former av undervisning. Svenska läromedel ger ett eurocentriskt perspektiv på historia och utgår från en frekvent andrafiering av andra kulturer. I resultatet presenteras även potentiella sätt att motarbeta eurocentrism. Genom att aktivt arbeta med begrepp som historiemedvetande, pluralism, utmanande av metaberättelser och dekonstruktion kan undervisningen röra sig ifrån det västeuropeiska metanarrativet. Vidare forskning inom kunskapsområdet hade kunnat innefatta en bredare uppfattning av kultur, utöver ett perspektiv baserat på geografisk härkomst.

Metadieges i spel presenterar en ny term för hur dieges kan kategoriseras i spel. En granskning har gjorts av modeller som tidigare använt begreppet dieges varpå en lucka har upptäckts. De tidigare modellerna kategoriserar inte ljud i metanarrativ när det finns två narrativa lager. För att undersöka metadiegetiska ljud görs en kvalitativ studie med en artefakt av fyra nivåer som utsätter testdeltagare för metadiegetiska händelser. I testet undersöks det om ett metanarrativ kan förmedlas till spelaren med nästan bara ljud. Resultatet visar på att metadiegetiskt ljud inte räcker till för att spelaren ska förstå narrativet. Det diskuteras att en undersökning med delvis visuell förmedling och längre speltid skulle hjälpa spelaren att förstå. Vidare presenteras olika hypoteser för hur metadiegetiska ljud kan utvecklas och exempelvis samspela med visuellt berättande, och vad det har för betydelse för framtida utveckling av spel som innefattar metanarrativ i form av drömmar, simulationer och virtuella miljöer. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p>

En ofta förbisedd aspekt inom den historiska forskningen om folkmord och extrema beteenden är den japanska fanatismen under andra världskriget. Denna studie syftar på att analysera och utvärdera kausaliteten mellan Japans historia och deras uppträdande under kriget genom en holistisk och tvärvetenskaplig lins av kulturhistoria, psykohistoria och socialpsykologi. Källmaterialet var en sammansmältning av väster- och österländsk historieforskning om kejserliga Japan, men även till en viss del om Tyskland under det Tredje Riket, där mycket av tidigare förövarforskning har genomförts för att försöka förklara Förintelsen och Nazisternas utrotningspolitik. I kombination med socialpsykologiska teorier, ramar, studier och forskning om lydnadspsykologi, konformitet och kollektivism, syftet var att förklara varför ett land med en lång historia av strikta heders- och stolthetskoder, kunde transformeras till en militaristisk krigsmaskin som begick fruktansvärda brott mot mänskligheten och krigsbrott under 1930- och 40-talet. Resultatet visar en kombination av en lång historia av strikta hierarkier, Konfuciansk- och Zen-konformitet, kollektivism, socialisation, enkulturering, familism, auktoritetsbias, samt en livslång indoktrinering av den japanska befolkningen, förenade med ett metanarrativ och mythistoria om kejsarens gudomliga ursprung, den japanska Yamato-rasens unikhet och överlägsenhet, ledde till den visade fanatismen. Sammanparat med Japans ”heliga uppdrag” att befria det koloniserade Ostasien från det uppfattade hotet från Västs imperialister ledde till många av de handlingarna utförda av Japanerna och dissonansen mellan deras inbillade välvilja och verklighetens avskyvärda handlingar. Indoktrineringen i det japanska skolsystemet och militärskolorna, omtolkningen av Bushidō till ”döden är lättare än en fjäder” och ”döden före vanära”, många japaner var så indoktrinerade att blind lydnad följde utan att ifrågasätta, inklusive befallningar från deras överordnade som utgjorde krigsbrott då deindivideringsprocessen hade slutförts. Detta ledde till en hel nation som var villig att offra sig själva för att stoppa de annalkande Allierade. Många kollektivistiska samhällen betonar samhällelig harmoni, sammanhållning och enhetlighet, därav tidsandan blev de föreskrivna normerna och värden, inklusive hotet och den påföljande dehumaniseringen av Väst, den upplevda resursnöden och levnadsutrymme, samt den efterkrigstida offermentaliteten och rationaliseringen av föregående beteenden.

Text in German with summaries in German, English and Afrikaans / Includes bibliographical references (leaves 138-144) / In dieser Masterarbeit wird die Korrelation zwischen der Narrativität des Reich Gottes und missiologischen Ansätzen untersucht. Am Beispiel von N.T. Wright wird ermittelt, welche Bedeutung Narrative des Reich Gottes in der Theologie haben und wie diese für einen narrativ-missiologischen-Ansatz nutzbar gemacht werden können. Die Untersuchung wird von der Forschungsfrage geleitet: Welche Bedeutung haben Reich Gottes Narrative von N.T. Wright für die Missiologie? Im ersten Kapitel werden die Rahmenbedingungen dieser Thesis dargelegt. Im zweiten Kapitel wird das Werk und die Person von N.T.Wright untersucht. Das dritte Kapitel widmet sich der inhaltlichen Untersuchung und der Herausarbeitung eines Metanarratives des Reich Gottes bei Wright. Im vierten und letzten Kapitel werden die Ergebnisse dieser Untersuchung zusammengetragen. Diese münden in einen Entwurf eines narrativ- missiologischen- Ansatzes. Des Weiteren werden einige Aspekte von Wrights Ansatz kritisch reflektiert. Die Ergebnisse werden in den deutschen Kontext eingeordnet und darauf aufbauend erfolgt dann noch ein Ausblick auf weitere Forschungsmöglichkeiten. / Hierdie meesterstesis bestudeer die verband tussen die teorie van die verhaal van die hemelse koninkryk en die missiologiese aanpassings daarvan. Op grond van die werke van N.T. Wright, is die doel van hierdie werk om te bepaal watter tipe belang die teorie van die verhaal van die hemelse koninkryk vir die teologie kan hê en hoe dit in missiologie toegepas kan word. Hierdie ontleding handel oor die hoofvraag: Watter belang moet in missiologie aan die verhale oor die hemelse koninkryk geheg word? Die eerste hoofstuk handel gevolglik oor die basiese raamwerk van hierdie werk. Hoofstuk twee fokus dan op die studie van die basiese inhoud van Wright se werk en hoe hy 'n metaverhaal kan skep op grond van die benadering van die hemelse koninkryk. Die derde hoofstuk is gewy aan die substantiewe ondersoek en verwerking van Wright se metaverhaal oor die koninkryk van God. Die vierde en laaste hoofstuk van hierdie werk bevat die hoofresultate van hierdie tesis voor dit na 'n konsep van 'n benadering tot verhalende missiologie lei. Verder word verskeie aspekte van Wright se benadering krities bespreek. Die resultate is dan in 'n Duitse konteks vasgelê wat tot 'n vooruitsig van toekomstige navorsingsgeleenthede kan lei. / This master thesis examines the correlation between the narrative of the kingdom of heaven theory and its missiological adaptations. Based on examples from the works of N.T. Wright, the purpose of this paper is to ascertain what kind of relevance narratives of the kingdom of heaven theory might have for theology and how they could be applied in missiology. This analysis revolves around the main question: What importance should be awarded to the kingdom of heaven narratives in missiology? Consequently, the first chapter deals with the basic framework of this paper. Chapter two then focuses on examining the basic contents of Wright’s work and how he is able to create a meta-narrative based on the kingdom of heaven approach. The third chapter is devoted to the substantive investigation and elaboration of a metanarrative of the kingdom of God defined by Wright. The fourth and last chapter of this paper is presenting the main results of this thesis before leading up to a draft of a narrative-missiological approach. In addition, various aspects of Wright’s approach are critically discussed. The results then are embedded in a German context which leads to a prospect of future research opportunities. / Christian Spirituality, Church History and Missiology / M. Th. (Missiology)

Uppsatsen ämnar belysa hur Harry Martinsons Aniara (1956) förebådar postmodernismen trots att verket är rotat i den modernistiska traditionen. Analysen tar upp två aspekter med fokus på innehåll och berättarteknik där verket visar prov på en postmodern idévärld. Först behandlas miman, och resonemang förs kring att hon och hennes produktion bör ses som en masskulturell företeelse snarare än som elitistisk diktkonst. Analysen anknyter till Baudrillards teori om hyperverklighet och simulacrum och visar på hur miman skapar detta med sin kultur­produktion. Här framstår två tolkningsalternativ: ett där miman i egenskap av masskultur upp­värderar synen på masskulturen och pekar framåt mot postmodernismen, och ett andra där hon blir en negativ symbol för masskulturen. Detta eftersom hon döljer verkligheten för befolkningen så pass länge att de slutar försöka lösa sin situation. Den andra aspekten är Aniaras förhållande till metanarrativ, vilket belyses utifrån Lyotards teorier om vad som kännetecknar det postmoderna samhället. Analysen visar hur metanarrativen ses som omöjliga inom fiktionen och istället byts ut mot lokalt meningsskapande. Verket i sin helhet bjuder också på motstånd mot metanarrativ genom att (1) utge sig för att vara en klart av­gränsad händelse, (2) skriva ut ett motstånd mot djuplodande tolkningar och slutligen genom att (3) mimaroben som ska förmedla revyn över människan i tid och rum inte är pålitlig nog att lägga fram en allmän sanning. Sammantaget konstateras att verket är rotat i modernismen men att det samtidigt förebådar postmodernismen i dess syn på masskultur, hyperverklighet och meta­narrativ. / The aim of this essay is to highlight tendencies of postmodernism in Harry Martinson’s Aniara (1956), a work that has traditionally been placed in a modernist context. The analysis centers around two aspects in the text with the aim of finding traces of a postmodern world view. First the “mima”, an enigmatic machine that consoles the passengers in the first six years of the journey, is reasoned to be a mass cultural phenomenon rather than an elitist poetic device, as pre­vious studies have suggested. The cultural production of the machine is then analyzed in the light of the theories of hyper reality and simulacrum, as conceived by Jean Baudrillard. The analysis renders two possible implications, one where the machine can be viewed as a precursor to a post­modern positive attitude of mass culture, and one more modernistic where the machine in its role as mass culture numbs the passengers and prevents them from acting on their situation in time. The second part of the analysis focuses on the view of metanarratives, as expressed within the fiction and in the wok as a whole. Jean-François Lyotard and his explanation of postmodernism’s incredulity towards metanarratives is used as a theoretical standpoint. The analysis shows that metanarratives are considered impossible within the fiction of Aniara as during the course of the journey, they are replaced with more local methods of creating meaning. On the whole, the book could be seen to replace the metanarrative of human progress by one telling of the inadequacy and inert destructibility of humanity. However, the analysis shows that metanarratives are rejected all together. The construction of a new metanarrative is made impossible by (1) the fictitious accounts clearly being a local event, (2) the text openly stating the impossibility of deeper interpretation and finally (3) the work employing a narrator too unreliable to be able to convey the unarguable truths necessary to create a new metanarrative.