I denna uppsats granskar jag ett kapitel ur Roger Fjellströms bok Den goda skolan där han behandlar kommunitarismen och för en argumentation kring vad denne teori skulle kunna få för konsekvenser för skolväsendet, främst den fostrande aspekten. För att tydliggöra min granskning av detta har jag delat upp Fjellström argumentation i en tes och tre huvudargument. Tesen testas i första hand genom att jag granskar och bemöter Fjellströms tre huvudargument var för sig i. Fjellström menar att en kommunitaristisk skola löper stor risk att bli en skola som enbart anpassar barn och unga efter den föreliggande gemenskapen vilken denna än är. I min granskning av hans tre huvudargument visar jag dock att de vilar på en för snäv uppfattning om kommunitarismens idéer och därför inte ger stöd åt hans tes.

<p>Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt.</p><p>Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen.</p><p>Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.</p>

Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt. Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen. Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.

En ofta förbisedd aspekt inom den historiska forskningen om folkmord och extrema beteenden är den japanska fanatismen under andra världskriget. Denna studie syftar på att analysera och utvärdera kausaliteten mellan Japans historia och deras uppträdande under kriget genom en holistisk och tvärvetenskaplig lins av kulturhistoria, psykohistoria och socialpsykologi. Källmaterialet var en sammansmältning av väster- och österländsk historieforskning om kejserliga Japan, men även till en viss del om Tyskland under det Tredje Riket, där mycket av tidigare förövarforskning har genomförts för att försöka förklara Förintelsen och Nazisternas utrotningspolitik. I kombination med socialpsykologiska teorier, ramar, studier och forskning om lydnadspsykologi, konformitet och kollektivism, syftet var att förklara varför ett land med en lång historia av strikta heders- och stolthetskoder, kunde transformeras till en militaristisk krigsmaskin som begick fruktansvärda brott mot mänskligheten och krigsbrott under 1930- och 40-talet. Resultatet visar en kombination av en lång historia av strikta hierarkier, Konfuciansk- och Zen-konformitet, kollektivism, socialisation, enkulturering, familism, auktoritetsbias, samt en livslång indoktrinering av den japanska befolkningen, förenade med ett metanarrativ och mythistoria om kejsarens gudomliga ursprung, den japanska Yamato-rasens unikhet och överlägsenhet, ledde till den visade fanatismen. Sammanparat med Japans ”heliga uppdrag” att befria det koloniserade Ostasien från det uppfattade hotet från Västs imperialister ledde till många av de handlingarna utförda av Japanerna och dissonansen mellan deras inbillade välvilja och verklighetens avskyvärda handlingar. Indoktrineringen i det japanska skolsystemet och militärskolorna, omtolkningen av Bushidō till ”döden är lättare än en fjäder” och ”döden före vanära”, många japaner var så indoktrinerade att blind lydnad följde utan att ifrågasätta, inklusive befallningar från deras överordnade som utgjorde krigsbrott då deindivideringsprocessen hade slutförts. Detta ledde till en hel nation som var villig att offra sig själva för att stoppa de annalkande Allierade. Många kollektivistiska samhällen betonar samhällelig harmoni, sammanhållning och enhetlighet, därav tidsandan blev de föreskrivna normerna och värden, inklusive hotet och den påföljande dehumaniseringen av Väst, den upplevda resursnöden och levnadsutrymme, samt den efterkrigstida offermentaliteten och rationaliseringen av föregående beteenden.

Syftet med studien var att se om psykiskt välbefinnande hos avhoppare från sekter är relaterat till förekomsten av psykiska övergrepp i den rörelse som lämnats samt att undersöka hur avhoppares psykiska välbefinnande ser ut. Deltagare var 57 avhoppare från åtta olika religiösa rörelser i Sverige. De rekryterades huvudsakligen genom hjälporganisationer för avhoppare och deltog genom att svara på frågor via ett nätformulär. Resultaten visade att högre förekomst av psykiska övergrepp, mätt med GPA-skalan, var relaterat till sämre psykiskt välbefinnande, mätt med CORE-OM, vilket var enligt hypotesen. Det fanns däremot inte något samband mellan psykiskt välbefinnande och antalet år i rörelsen eller antalet år sedan avhoppet. Vidare framkom att avhoppare har sämre psykiskt välbefinnande än normalbefolkningen, vilket var enligt hypotesen, där högt riskbeteende var utmärkande. Ett förslag till slutsats är att sämre psykiskt välbefinnande hos avhoppare till stor del orsakas av psykiska övergrepp som förekommit i rörelsen. Vidare indikerar resultaten att vården bör vara observant på riskbeteende hos denna patientgrupp samt att avhoppare skulle vara hjälpta av större kunskap hos vårdpersonal om sektmiljöer. / The aim of this study was to examine if psychological well-being among ex-cult members is related to the extent of psychological abuse in the group, and to investigate the level and characteristics of their psychological well-being. Participants were 57 ex-cult members from eight different Swedish religious groups, who were primarily recruited from organizations for ex-cult members. They participated by answering an internet questionnaire. The results showed that higher levels of psychological abuse, measured with the GPA-scale, was related to lower levels of psychological well-being, measured with the CORE-OM, which supported the hypothesis. On the other hand, no relation was found between psychological well-being and the number of years in the group or the number of years since leaving the group. Furthermore it was found that ex-cult members have a lower level of psychological well-being than the normal population, which was in accordance with the hypothesis, in particular showing an elevated risk behaviour. The suggested conclusion is that low psychological well-being among ex-cult members is to a great extent caused by psychological abuse in the group. The results also indicate that personnel in health care should be aware of risk behaviour among these patients and that ex-cult members would benefit from better insight in cult environments by personnel in health care.