No description available.

No description available.

Properties are bought and sold daily, which means that it is of great importance with rules that regulate the acquisition. The rules on who should be held liable for a property brought to a head when the acquisition relates to a property that is loaded with contaminated soil. The purpose with this thesis is to investigate who could be held liable for contaminated land and also whether an exclusion clause can affect the separation of responsibilities. Two different liabilities can occur depending on which law that should be applicable, MB or JB. MB's rules apply to anyone who may be subject to decontamination responsibilities, which is regulated in Chapter 10. MB. The rules state that a decontamination responsibility attaches to one or more operators, or one or more property owners. In assessing whether contamination exists and whom to be considered responsible, an assessment is made along the facts of the case. JB's rules apply to what can be considered as defects in a property, the rules in JB is therefore crucial to whether the pollution could be considered as an error. Different circumstances are important when deciding what party that should be liable, like the agreement between the parties, the buyer’s obligation to examine the property and the seller’s duty to inform the buyer. All factors are important when deciding who to be held liable. The separation of responsibilities is important when deciding whether the buyer has an opportunity to refer to different sanction against the seller. An exclusion clause can to some extent affect the separation of responsibilities. This is valid both for the decontamination responsibilities under MB and the rules in JB. Some facts should be considered when an exclusion clause is written, since it may be annulled or adjusted if certain conditions exist.

No description available.

Vid en vindkraftsetablering är verksamhetsutövaren enligt miljöbalken skyldig att samråda med berörda parter. Miljöbalken är emellertid vag i riktlinjerna kring utformningen av samrådet och även om Boverkets vindkraftshandbok ger fler råd, vilar ett tolkningsansvar på verksamhetsutövaren. Studien syftar till att undersöka hur olika aktörer tolkar samrådsbegreppet. Fokus ligger på centrala arenor och aktörer samt vilka påverkansmöjligheter olika aktörer har. Demokratimodeller illustrerar att synen på vad samråd bör inneböra är beroende av vald utgångspunkt. Begreppet tolkningsflexibilitet visar hur synen på företeelser som samråd och demokrati kan variera. Tidigare forskning om samrådsprocesser, med fokus på nationell, visar att samrådsbegreppet har tolkats på flera sätt i olika sammanhang; främst verksamhetsutövaren har påverkat samrådsutformningen. I studien har kvalitativa intervjuer med projektörer och intressegruppsrepresentanter med erfarenhet av samråd vid vindkraftsetableringar samt en dokumentanalys genomförts. En uppdelning har gjorts i skriftliga synpunkter samt två huvudsamråd – ett stängt formellt med politiker samt ett informellt öppet hus. Informationsmöten, privata möten samt lokala kommunikationsaktiviteter inräknas oftast inte i samrådsbegreppet. För att påverka projekten ansåg sig intressegrupperna behöva använda arenor utanför samrådet. Intressegruppsrepresentanterna betonar vikten av politikers involvering men har inte haft kontakt med dem på tillhandahållna samrådsarenor. Fynden har likheter med tidigare forskning men har gett en fördjupad inblick i problematiken. Slutsatser som dras är att större engagemang från politiker samt tydligare politiska riktlinjer om vindkraftsetableringar är nödvändiga. Det bör inte råda ovisshet om vilka aktörer som ska kunna påverka samrådsprocesser samt vilket syfte ett samråd ska ha.

Studien behandlar den nya strandskyddslagstiftningens tillämpning gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen som infördes 2009/2010. Lagstiftningen infördes för att stimulera den lokala och regionala utvecklingen genom att skapa arbetstillfällen eller attraktiva bomiljöer i områden med god tillgång till strandområden med låg exploateringsgrad. Enligt en tidigare rapport över kartläggningen av hur strandskyddslagstiftningen tillämpas i Sverige, påvisades skillnader i tillämpningen av strandskyddslagstiftningen både regionalt och lokalt. Syftet med studien är att undersöka hur lagstiftningen tillämpas i Västra Götalands län. Utifrån en jämförelse av Länsstyrelsens och kommunernas argument och beslut undersöktes vad som ansetts förenligt med strandskyddsbestämmelserna i miljöbalken samt vad som ansetts strida mot dem. Syftet med studien är även att undersöka om syftet med lagstiftningen tillgodoses samt om det påvisats några skillnader i tillämpningen. Studien gjordes huvudsakligen med hjälp av en kvalitativ metod men även en kvantitativ metod användes för att göra en sammanställning med olika kategorier av alla LIS-områdena i Västra Götaland. Slutsatsen visar på att både Länsstyrelsen och kommunerna brister i sina motiveringar angående LIS både vad gäller översiktsplan och beslut i senare skede. Slutsatsen visar dessutom på att syftet med LIS inte uppfylls fullt ut i dagens tillämpning i Västra Götalands län. Ett bättre kunskapsunderlag för kommunerna och Länsstyrelsen behöver tas fram för att ge en bättre vägledning om hur de ska tillämpa LIS. / This study is about the new legislation that deals with countryside development in areas that are close to shores (LIS) that introduced in 2009 /2010. The legislation was introduced to stimulate the local and regional development by creating jobs or attractive living environments in areas with good access to beach purview with low development rate. According to earlier reports on the mapping of the shoreline protection laws applicable in Sweden, where there are differences in the application of shore protection legislation both regionally and locally. The purpose of the study is to examine how the law is applied in the county of Västra Götaland. Based on a comparison of the county administrative board and municipalities 's arguments and decisions examined, what was found compatible with shoreline protection provisions of the Environmental Code and what is considered to be against them. The purpose of this study is to investigate if the purpose of the legislation is met and if it detected any discrepancies in the application. The study was done mainly using a qualitative method, but also a quantitative method was used to make a compilation of various categories of all LIS areas in Västra Götaland. The conclusion shows that both the County Board and the municipalities flaws in their reasoning regarding LIS both in plan and decision at a later stage. The conclusion also shows that the purpose of LIS in full compliance in today's application in the county of Västra Götaland. A better base of knowledge for the municipalities and the County Board needs to be developed to provide better guidance on how to apply the LIS.

Abstract Falu Copper Mine and Sustainable Development Karl-Markus Ansnaes Falu copper mine was Sweden’s oldest mine industry which lasted for almost a thousand years. Throughout the history its area has been vastly contaminated by sulfur oxide. The contaminations has created the mining area to an environmental risk zone which has the ability to spread out into the Falu River. The river has its connections to the Dal River which is discharging towards its mouth in the Baltic Sea. In the year 1968 the first measurement from the polluted Falu River took place. Its metal content came from the mining area, although the decontamination expenses were too high for the running company Stora Kopparbergs Bergsslag AB to pay which then led to conflicts with the Environmental Protection Agency of Sweden on terms none of them could agree on. It was not until the year 1983 when they both agreed on a cooperation which contained of continuing measurements until a suffi-cient decontamination method could be applied. The cooperation was named Projekt Falu gruva. The first obligation was to improve the sewage plant in Främby by con-necting the contaminated water from the mining area with the waste water though a chemical treatment. In the year 1987 the treatment successfully began and the same year the Swedish government financed a delegation, called Dalälvsdelegationen, and its purpose was to decontaminate the pollutions along the Dal River. The delegation’s research led to three reports which contained the areas involved in the river’s pollu-tion as well how the mining area would be treated. In 1992 the Country Administra-tive Board of Dalarna, the Environmental Authority of Falun Municipality, the Environ-mental Protection Agency of Sweden and Stora Kopparbergs Bergsslag AB began cooperation in order to treat the polluted area of Falu copper mine. This cooperation became a project called Faluprojektet. The project consisted of three decontamina-tion priorities with different treatments in the area. The first decontamination priority resulted in a reducing amount of the polluted mining water by 80 % in the Falu River. The second and the third decontamination priorities had some issues during its treat-ment due to new environmental laws influenced in 1999 and the recognition from UNESCO as this area was since 2001 a world cultural heritage. Both the law and the recognition stated that it was forbidden to remove the waste on the ground from the area since it was a part of the cultural protection. This meant the waste was removed closer to the mine pit and became part of a slower and natural hydrological treatment which caused the sulfur dioxide penetrating into the ground. By doing this type pf treatment it reflects upon the environmental quality goals which Sweden is aiming for in order to reach for sustainable development. / Sammanfattning Falu gruva och hållbar utveckling Karl-Markus Ansnaes Falu gruva var Sveriges äldsta gruvverksamhet i nästan 1000 års tid och har genom historien förorenat platsen med höga halter av svaveldioxid. De höga halterna har omvandlat Falu gruvas område till en miljöriskzon som omfattar tendensen att sprida sig via Faluåns utlopp till Dalälven och därmed Östersjön. År 1968 utfärdades de första mätningarna på metallhalterna som gruvan förorsakat, men den dåvarande verksamhetsutövaren Stora Kopparbergs Bergsslag AB och Statens Naturvårdsverk kom inte överens om enad kostnadslösningsmetod. Efter många juridiska konflikter pågick till år 1983 då parterna enades om samarbete, som kallades Projekt Falu gruva. Syftet var att genomföra nya mätningar till dess att valet för en kostnads-lösningsmetod kunde åtgärdas. Första åtgärden var att förbättra reningsverket i Främby genom att gruvvattnet från gruvområdet renades med spillvattnet via kemisk rening. År 1987 togs reningsverket i bruk och samma år finansierade regeringen en delegation, Dalälvsdelegationen, med syftet att hantera föroreningarna längs med Dalälven. Delegationen sammanställde sina undersökningar i tre delrapporter som beskrev hur och vilka av Falu gruvas områden som skulle saneras. Tillsammans inrättade Länsstyrelsen i Dalarnas Län, Falu kommuns miljönämnd, Naturvårdsverket och Stora Kopparbergs Bergsslag AB ett samarbete år 1992, som kallades Falu-projektet, med syftet att utföra saneringsåtgärder i området. Saneringarna indelades i tre prioriteringsgrupper och behandlades med olika reningsmetoder. Prioritetsgrupp 1 kunde under sin efterbehandlingsperiod utföras effektivt och mer än 80 % av metall-halterna minskades i Faluån. Prioritetsgrupp 2 och 3 påverkades under sin behand-ling både från nya miljölagar med instiftande av miljöbalken år 1999 och verifierat kulturvärldsarv av UNESCO år 2001. De nya saneringsmetoderna som utfärdas via en naturlig och långvarig process har påverkat att sulfiden från avfallet tvingas trängas ner i marken. Denna metod påverkar Sveriges miljökvalitetsmål som är utsatta i miljöbalken för att hållbar utveckling ska uppnås.

No description available.

I Sölvesborgs kommun har det genom åren utförts två vägprojekt längs väg E22. Det skiljer 20 år mellan de båda vägprojekten. Denna uppsats avser att undersöka dessa vägprojektens miljökonsekvensbeskrivningar för att se ämnets utveckling. Miljökonsekvensbeskrivningen för det första vägprojektet publicerades år 1988 och för det andra vägprojektet år 2008. Uppsatsen avser att besvara två frågeställningar samt att lägga en nödvändig faktagrund att förankra resultat-, analys- och diskussionskapitlena i. Faktagrunden utgörs av information kring ämnets historia internationellt och nationellt, ämnets process, utformning och inblandade personer samt hur det bör tillämpas i vägprojekt. De två frågeställningarna: Hur speglas Sveriges MKB-utveckling i uppsatsens fallstudier? och Hur har vägsträckorna påverkat människorna i närområdet? besvaras med fakta och intervjuer. Intervjuer har gjorts med tätorternas invånare längs den berörda vägen samt författaren till båda vägprojektens miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt både författaren och litteratur i ämnet har det skett en tydlig utveckling av ämnet under de 20 år som skiljer vägprojekten åt. År 1988 var processen för MKB i ett tidigt stadium. Det saknades tydliga och omfattande direktiv för hur en bra MKB skulle vara utformad. År 2008 fanns det betydligt mer omfattande direktiv för processen vilket har resulterat i en bättre MKB. Intervjuerna med invånarna har som avsikt att besvara uppsatsens andra frågeställning. De intervjuade personerna har fått svara på frågor om hur vägen har påverkat omgivningen och vardagen. Trots en del kritik riktat mot båda vägprojekten har vägen medfört mer positiva egenskaper än negativa.

Naturturismen runt om i världen har sett en ökning de senaste åren, inte minst till följd avCovid-19 pandemin, en trend som även uppmärksammats på Kebnekaise. Allt fler människorsöker sig till platsen för att uppleva den vackra miljön, vilket leder till ett stigandebesökstryck till den sköra naturen. Den stigande mängden besökare leder till en högre grad avslitage och störningar på djur, natur och människor i området. Syftet med studien är därmedatt undersöka vilka åtgärder som krävs för att hantera problematiken som uppstår av ettökande besökarantal till Kebnekaise. För att besvara syftet användes en kvalitativ ansats medett urval semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades gentemot tidigare forskningoch kunskapsläge tillsammans med ett juridiskt ramverk för att avgöra vilka åtgärder som ärapplicerbara i nuläget, alternativt vad som behövs förändras för att kunna skydda vissamiljövärden. Studien kom fram till att det finns delade meningar bland informanterna kringvad och hur mycket som behöver göras, men att alla är överens om att mjuka styrmedel är detförsta som bör prioriteras innan hårdare lagstiftning, som ett områdesskydd, etableras. Detframgick däremot att för att skydda området från slitage av helikoptertrafik, cykling ochtältning behövs en förändring av allemansrätten eller ett införande av områdesskydd.