Stone walls in agricultural land are incorporated in the general protection of biotopes. They are protected because they provide a habitat for endangered species. Therefore it is illegal to carry out proceedings in an area that is included in the protection of biotopes. In order to do that, exemption is needed which can only be granted if there are special reasons. The essay stipulates what these special reasons are. In an exemption errand the interest for nature conservation must be weighed against a public or a private interest. Administrators have varying opinions on how the interest for nature conservation, contra individual and public interests shall be evaluated. The interest for nature conservation has a lower value if the wall lacks endangered species or if stone walls are common in the area. But a lower value, in itself, can never be considered as special reasons. When it comes to a public interest, it must be an important one in order to bring about an exemption. Examples of important public interests are animal and health protection. Private interests are often constituted by the desire to improve the farming profitability. This is however rarely considered as an “unforeseen situation”, and therefore - according to preparatory work - it is not judged as special reasons. One conclusion is that the County Administrative Boards need improved guidance. Another conclusion is that exemption shall be used restrictively. Exemptions are not supposed to solve all problems due to protection of stone walls in agricultural land. They ought to be the solution when no other reasonable alternatives can be found.

Det har under senare år blivit mer och mer populärt att bosätta sig i närheten av vatten. Från mitten av 1990-talet och fram till 2005 ökade Sveriges befolkning med 170 000 invånare och av dessa var det motsvarande 97 % som bosatte sig i kustområden, det vill säga det område som ligger vid strandkanten och 5 km inåt land. Detta ökar belastningen på strandnära områden, men strandskyddet ger Sverige goda förutsättningar för att vara förberedda för detta. Lagar om strandskydd har funnits sedan 1940-talet och dess syfte är att säkerställa människors möjlighet att utnyttja allemansrätten, att skydda miljöerna i strandnära områden samt att skydda växter och djur i områdena. Naturvårdsverket konstaterade i början på 2000-talet brister i lagstiftningen. Bland annat tolkades lagen olika i olika kommuner samtidigt som gav lagen kommunerna otydliga riktlinjer att följa. Sedan den 1 juli 2009 finns en ny strandskyddslag som ger klarare riktlinjer än den gamla lagen. Det är därmed intressant att se hur kommunerna tror att deras samhällsplanering kommer att påverkas av den nya lagstiftningen. I detta arbete görs en jämförelse av hur nya strandskyddslagen påverkar arbetet i åtta kommuner i Värmlands län och Gävleborgs län. En enkät, bestående av en del med frågor kring den gamla lagstiftningen och en del med frågor kring den nya lagstiftningen, skickades till kommunerna. Resultatet från enkäten visar att kommunerna generellt sett är positiva till den nya lagen vilket mycket beror på att beslut kring strandskyddet framöver kommer att bli mer lokalt förankrade än tidigare. Kommunerna tror att antalet dispenser från gällande strandskydd inte kommer att ändras på grund av den nya lagstiftningen, men att de beslut som tas blir bättre förankrade än tidigare. En slutsats som kan dras från enkätundersökningens resultat är att kommunerna är olika väl insatta i den nya lagstiftningen, och att det finns en viss oro att den nya lagstiftningen kommer att innebära ett ökat arbete för kommunerna. En stor skillnad som enkätens resultat visar på är att Värmlandskommunerna är mer villiga att bebygga tidigare strandskyddade områden än vad de är i Gävleborgskommuner. Kommunerna i Värmland har många små samhällen dit de gärna vill locka nya innevånare, och det finns många attraktiva områden med närhet till vatten.

Syftet med det här examensarbetet är att kartlägga och analysera hur lagstiftningen gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) tillämpas, genom att studera länsstyrelserna i Sverige och kommunerna Mariestad, Färgelanda, Munkedal och Mellerud. Möjligheten för kommunerna att kunna peka ut LIS-områden i översiktsplanerna har funnits sedan 1 februari 2010 och det är länsstyrelsernas uppgift att bevaka att inte strandskyddets syften motverkas på ett oacceptabelt sätt. Ett antal länsstyrelser i Sverige har tagit fram råd för hur kommunerna ska gå till väga vid utpekandet av LIS-områden. Dessa råd skiljer sig något åt, både vad gäller omfattning och innehåll. Vi tror dock att flera av skillnaderna kan bero på att länsstyrelserna omedvetet har uttryckt sig olika och att det i slutändan är möjligt att en prövning, oavsett länsstyrelse, skulle ge samma resultat. Det är tydligt att det finns en intressekonflikt mellan strandskyddets syften och LIS. Länsstyrelserna betonar, i sina råd, vikten av långsiktig planering hos kommunerna och att utpekandet av LIS-områden inte ska göras lättvindigt. De kommuner som vi har studerat har pekat ut ett förhållandevis stort antal LIS-områden, varav ett flertal är belägna vid Vänern. Vid Vänern råder utvidgat strandskydd och dessutom ska LIS användas restriktivt där om det råder ett högt bebyggelsetryck. Kommunernas planering ser olika ut och har olika detaljeringsgrad, vissa har tagit fram detaljerade tematiska tillägg till översiktsplanen medan någon har arbetat fram ett översiktligt tematiskt planeringsunderlag. Av länsstyrelsens yttranden framkommer kritik mot flera av LIS-områdena, som gäller alltifrån detaljer till hela LIS-områdens lämplighet. Kritiken beaktas i olika utsträckning av kommunerna, men vad gäller LIS-områden som länsstyrelsen anser olämpliga väljer oftast kommunen att behålla dessa. Detta, i kombination med kommunernas sätt att beskriva och motivera LIS-områdena, gör att vi ibland ifrågasätter hur stora möjligheterna är till genomförande, åtminstone inom en överskådlig tid.

Syftet med det här examensarbetet är att kartlägga och analysera hur lagstiftningen gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) tillämpas, genom att studera länsstyrelserna i Sverige och kommunerna Mariestad, Färgelanda, Munkedal och Mellerud. Möjligheten för kommunerna att kunna peka ut LIS-områden i översiktsplanerna har funnits sedan 1 februari 2010 och det är länsstyrelsernas uppgift att bevaka att inte strandskyddets syften motverkas på ett oacceptabelt sätt. Ett antal länsstyrelser i Sverige har tagit fram råd för hur kommunerna ska gå till väga vid utpekandet av LIS-områden. Dessa råd skiljer sig något åt, både vad gäller omfattning och innehåll. Vi tror dock att flera av skillnaderna kan bero på att länsstyrelserna omedvetet har uttryckt sig olika och att det i slutändan är möjligt att en prövning, oavsett länsstyrelse, skulle ge samma resultat. Det är tydligt att det finns en intressekonflikt mellan strandskyddets syften och LIS. Länsstyrelserna betonar, i sina råd, vikten av långsiktig planering hos kommunerna och att utpekandet av LIS-områden inte ska göras lättvindigt. De kommuner som vi har studerat har pekat ut ett förhållandevis stort antal LIS-områden, varav ett flertal är belägna vid Vänern. Vid Vänern råder utvidgat strandskydd och dessutom ska LIS användas restriktivt där om det råder ett högt bebyggelsetryck. Kommunernas planering ser olika ut och har olika detaljeringsgrad, vissa har tagit fram detaljerade tematiska tillägg till översiktsplanen medan någon har arbetat fram ett översiktligt tematiskt planeringsunderlag. Av länsstyrelsens yttranden framkommer kritik mot flera av LIS-områdena, som gäller alltifrån detaljer till hela LIS-områdens lämplighet. Kritiken beaktas i olika utsträckning av kommunerna, men vad gäller LIS-områden som länsstyrelsen anser olämpliga väljer oftast kommunen att behålla dessa. Detta, i kombination med kommunernas sätt att beskriva och motivera LIS-områdena, gör att vi ibland ifrågasätter hur stora möjligheterna är till genomförande, åtminstone inom en överskådlig tid. / The purpose of this bachelor’s thesis is to chart and analyse how the legislation about countryside development in areas close to shores (LIS) is applied, by studying the county administrative boards in Sweden and the municipalities of Mariestad, Färgelanda, Munkedal and Mellerud. Since February 1 st 2010, it’s possible for the municipalities to point out LIS-areas in the comprehensive plans and it’s the county administrative boards’ responsibility to look after the purposes of the shore protection, so these won’t be opposed in an unacceptable way. A number of county administrative boards in Sweden have written advices about how the municipalities should act when they are pointing out LIS-areas. These advices differ somewhat from each other, both according to extent and content. However, we think that several of these differences may be explained by unintended variances in the county administrative boards’ way of writing and that a trial, irrespective of which county administrative board, possibly could lead to the same result. It’s obvious that there is a conflict of interests between the purposes of the shore protection and LIS. The county administrative boards emphasize, in their written advices, the importance of long-term planning by the municipalities and that the LIS-areas are not to be pointed out carelessly. The municipalities, that we have been studying, have chosen a comparatively large number of LIS-areas, of which several are located by the lake Vänern. An expanded shore protection prevails at Vänern and in addition LIS should be used restrictively if there is a high interest in building. The municipalities planning look different and have different level of details; some have made detailed thematic additions to the comprehensive plans while some has made a comprehensive thematic planning support. In the county administration board’s utterance criticism emerges against several LIS-areas, about everything from details to the suitability of whole LIS-areas. The criticism is considered by the municipalities in varying extent, but BACHELOR’S THESIS iii when it comes to the LIS-areas that the county administration board finds unsuitable the municipalities often choose to keep these. This, in combination with the municipalities’ way to describing and motivate their LIS-areas, makes us question how great the possibilities are to carry through, at least in a foreseeable future.

The Swedish forest policies have earlier mainly been focused on two goals: production and environment. The production goal aims to benefit the economical gains from forestry while the environmental goal primarily aims to shield the ecological values of the forest. With the introduction of the Swedish environmental code and the environmental objectives it was made clear that the overall objective for Swedish community development, including the forestry sector, is sustainable development. Sustainable development includes supporting economic, ecologic as well as social values of which the latter seems to have been forgotten in the forestry sector. This was recently brought to attention to the sector and the debate how to handle the social values is now ongoing. The legislator has not been unaware of the social values since they have since long been at least somewhat included in the preliminary works. With the impending introduction of a Swedish national forest programme the platform to integrate the social values of the forest into Swedish forestry seems to appear. Also reviewing the legal structure concerning forest is necessary, among other things the forestry act should be repealed and the environmentally concerned codes should be in the environmental act. Codes regarding the forest sector should be in a separate act.

Det generella biotopskyddet i Sverige omfattar lättidentifierbara områden som finns över hela landet, där ingår bland annat alléer. Alléer är enligt miljöbalken lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till övervägande del utgöras av vuxna träd. Skyddet innebär att man inte får bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. Det som anses vara ett särskilt skäl beskrivs i naturvårdsverket vägledning. Denna kandidatuppsats syfte är att undersöka hur länsstyrelser i Sverige behandlar beslut om dispens från det generella biotopskyddet av alléer, genom att analysera hur natur- och kulturvärdet behandlas i besluten samt att undersöka vad det är som gör att dispenser blir beviljade respektive avslagna. För att kunna analysera besluten strukturerat har en analysmall använts. Resultatet visar att naturvärdet berörs i alla de analyserade besluten. Beslut från Länsstyrelsen Skåne och Dalarna berör kulturmiljövärdet mest. Alla besluten som är beviljade dispens är motiverade med ett särskilt skäl.   Beslut som får avslag blir ofta nekade dispens när ansökan innehåller termer och ord som berör alléns estetiska värde och när det saknas särskilt skäl.  Under rubriken diskussion lyfts problematiken med att endast skydda alléernas naturvärde i ett landskap fyllt med kultur, men också handläggarens tolkningsutrymme av lagstiftningen.

No description available.

Den här uppsatsen behandlar frågan kring vad information och rådgivning enligt miljöbalken egentligen innebär. I miljöbalken 26 kap 1 § står att ”Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses”. Det övergripande syftet med studien är att ta reda på om tillsynspersoner och företagare har olika upplevelser av tolkning och tillämpning av lagen om tillsyn (miljöbalken 26 kap § 1) med fokus på information och rådgivning till privata företag. Det empiriska materialet har hämtats från intervjuer med två tillsynspersoner samt en miljöansvarig person på ett tillsynspliktigt företag. Studien visar bland annat att det råder en hel del förvirring om vad information och rådgivning egentligen innebär. Det visar sig också att många företag upplever att de är beroende av att få stöttning av tillsynsmyndigheten, för att komma framåt i sitt miljöarbete. Tillsynsmyndigheten upplever däremot som ett problem att många företag inte är tillräckligt intresserade av att arbeta med miljöfrågor. Deras gemensamma erfarenheter är att det behövs förbättringar inom kommunikationen samt att de skulle vilja ha mer kommunikation med varandra.

Det som avhandlas i denna uppsats är ett försök till att studera hur EU- direktiven införlivas in i den svenska avfallshanteringen i Östergötland samt om eventuella svårigheter kan uppstå med denna implementering. Studien har utförts genom intervjuer med berörda personer inom avfallshanteringsfrågan i Norrköping och Linköping samt en hermeneutisk textanalys av lagdokument från Europeiska Unionen och Miljöbalken. Fem delfrågor har framställts för att underlätta analysen av intervjuerna och lagtexterna vilka sedan har jämförts samt analyserats. Under utförandet av denna uppsats så har avfallsfrågans komplexitet och omfattning påvisats samt de åtgärder som genomförs i dagsläget för att förbättra avfallssituationen.

Sverige är idag beroende av en säker tillgång till energi och att detta sker till konkurrenskraftiga priser. Trots att det finns både ny teknik och styrmedel för energieffektivisering så har inte den kostnadseffektiva energieffektiviseringspotentialen realiserats fullt ut. Industrin påverkas av ett antal styrmedel inom klimat- och energiområdet, som har relevans för energieffektiviseringar. Det handlar t.ex. om energi- och koldioxidskatter, utsläppshandelssystemet, elcertifikatsystem samt Programmet för energieffektivisering (PFE). Det råder idag en oenighet om styrmedel ska utformas som en morot eller piska för energieffektiviseringsarbetet. Detta examensarbete har tillkommit i syftet att undersöka styrmedel för att genomföra energieffektiviseringar inom den svenska industrin. Syftet är också att identifiera tänkbara möjligheter och hinder samt ge förslag på åtgärder till förändringar för att förbättra energieffektiviseringsarbetet. Examensarbetet sker också som en del av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademins (IVA) projekt ”Ett energieffektivt samhälle”. Undersökningen bygger på intervjuer med företrädare för företag, intresseorganisationer, myndigheter och andra oberoende aktörer med koppling till industrin. En litteraturstudie över nuvarande styrmedel och dess påverkan på den svenska industrin samt en internationell utblick har gjorts. Programmet för energieffektivisering (PFE), Energikartläggningscheckar (EKC), Miljöbalken, Ekodesign direktivet (ErP), Energi- och koldioxidskatter, Utsläppshandelsystemet (ETS) och Elcertifikatsystemet påverkar energieffektiviseringsarbetet inom industrin. Studien har visat att inget styrmedel har en total genomslagskraft på industrins aktörer. Frivilliga PFE med tydliga ekonomiska incitament och den tvingande ErP med krav på produkt och märkning anses vara ett bra och väl fungerande styrmedel. EKC kan förbättras med större incitament för de deltagande företagen. Miljöbalken kritiseras för tolkningsproblem och utdragna tillståndsprocesser. Industrins konkurrenskraft påverkas negativt av ökade skatter och ETS medan styrmedel som PFE och EKC har en positiv marknadspåverkan. Endast PFE och Miljöbalken har krav på att ett kontinuerligt energiarbete. Inget av de studerade styrmedlen är långsiktigt utformade, då det sker en kontinuerlig förändring av dessa genom antingen tolkning eller tillämpning. Bristfällig kunskap om energieffektiviseringar och den potential som finns för företaget att genomföra arbetet är ett stort hinder. En viktig drivkraft är därför att det finns ett tydligt informationsincitament där det klart framgår vinster med åtgärden dvs. att målet styr medlet. Resursbrister i organisationen, både vad gäller humankapital och av finansiell art, utgör hinder. Den främsta finansiella drivkraften för energieffektiviseringsinvesteringar är att det ger en avkastning på investeringen, vilket i längden bidrar till ett bättre resultat för företaget. Problem med differentierade regler och osäkerheten i att medverka i företagsöverskridande samarbeten är ett hinder. Möjligheten till att erhålla konkurrensfördelar, är den främsta drivkraften till ett utökat effektiviseringsarbete. Snedvridningar av konkurrensen och kortsiktig planering är hinder. En viktig drivkraft till energieffektiviseringslösningar inom energimarknaden är om det ger kostnadseffektiva lösningar för företaget och samhället i stort. Vad som är samhällsekonomiskt lönsamt är dock inte automatiskt företagsekonomiskt lönsamt. Myndigheter och företag behöver tillhandahålla klara och tydliga riktlinjer för energieffektiviseringar och uppföljning av arbetets genomförande samt redovisa vilka samhällsekonomiska och företagsekonomiska vinster som kan erhållas. Myndigheter måste ge stöd till samhällsviktiga investeringar och tillse att dessa inte påverkar konkurrenssituationen på marknaden. Långsiktighet, kostnadseffektivitet, teknikneutralitet samt att legitima aktörer deltar i processen är andra viktiga faktorer. Företag bör se till att den finansiella strukturen anpassas till att prioritera energieffektiviseringsarbetet. Industrin bör eftersträva ett kontinuerligt och långsiktighet effektiviseringsarbete genom att t.ex. lyfta fram nya nyckeltal samt att uppmuntra anställda att vara delaktiga i utvecklingsprocessen. Samarbeten, i form av samproduktion mellan universitet och högskolor, olika forskningsinstitutet, intresseorganisation och de enskilda företagen ska premieras för ökat kunskapsutbyte och minskade kostnader vad gäller effektiviseringsarbetet. Den svenska industrin påverkas således av ett antal styrmedel inom energiområdet. Hinder och drivkrafter kan indikera kravnivåer utifrån vilka konkreta åtgärder kan vidtas, som behövs för ett framgångsrikt energieffektiviseringsarbete. Viktigt blir att identifiera möjligheter och hinder samt att föreslå konkreta åtgärder till förändringar inom olika sektorer. Den centrala frågan i denna studie är om styrmedel ska vara utformat som en piska eller morot? Forskningen vad gäller energieffektiviseringar visar på att en kombination av frivilliga, tvingande och ekonomiska styrmedel behövs för en gynnsam utveckling. Aktörer med skilda intressen och förutsättningar kräver en mångfald av åtgärder som både lockar och om nödvändigt pushar aktörerna till energieffektiviseringsarbete. Respondenterna delar denna uppfattning men tillägger att om inte heterogeniteten bland aktörerna uppmärksammas fullt ut finns en fara att energieffektiviseringsarbetet missgynnas när industrin kan komma att utlokalisera till andra delar av världen för att undgå tvingande regler eller pålagor. Således kan följande slutsats dras av det anförda nämligen att den initiala frågan om styrmedel som ”piska eller morot” måste omformuleras till ett konstaterande. För ett effektivt energieffektiviseringsarbete måste både styrmedel i form av piska och morot kombineras och en bredare syn på begreppet energieffektivisering ske.  Det viktiga är en anpassning och en väl avvägd kombination av styrmedel för att gynna både energieffektiviseringsarbetet, industrin och samhället i stort. / Our nation is dependent on secure energy supply at competitive prices. Even though energy efficiency tools are available Sweden hasn’t achieved its full potential. The Swedish industry and its energy efficiency is affected by a number of instruments concerning climate and energy, such as energy- and carbon taxes, the European emission trading system (EU ETS) and the Swedish program for energy efficiency (PFE).  Optional or obligatory, today there is a difference of opinion concerning the design of energy efficiency instruments. This paper focus on the research of energy efficiency instruments in the industry and to identify potential opportunities, obstacles and give recommendations of actions to improve the energy efficiency. This paper is a part of a project,”Ett energieffektivt samhälle”,   initiated by the Royal Swedish Academy of Engineering Sciences (IVA).  The research is based on interviews with industry related representatives of companies, associations, government agencies and other independent operators. PFE, EKC, the environmental code, ErP, energy- and carbon taxes, ETS and the Swedish system of electricity certificates, influences the energy efficiency work. None of these instruments have an overall impact on the industry. PFE and ErP are popular instruments but EKC has to improve to be an incentive for the industry.  The environmental code is criticized for its interpretation and enforcement. Competitiveness is adversely affected by taxes and ETS in contrary to PFE and EKC. Continuously energy work is only required by PFE and the environmental code. Both authorities and companies have to provide clear guidelines, follow-ups and the gains to be obtained of the energy efficiency work. Authorities have to support critical investments and to avoid interfering with the competition on the market. Long-term planning, cost-effectiveness, technology neutrality and being a legitimate stakeholder is of vital importance. Companies have to provide the financial structure suited for energy efficiency work. They also have to apply a continuous and long-term efficiency work, for example by highlighting new ratios and to encourage employees to participate in the development process. Collaboration in the form of co-production between different universities, institutes, lobby-associations and companies have to be encouraged to improve knowledge exchange and reduced costs. The question is if energy efficiency instruments should be based on “the stick or carrot approach”? Research about energy efficiency shows, that a combination of voluntary, mandatory and economical instruments is absolutely necessary for a favourable development.  Parts with different interests and qualifications demands a number of arrangements that both is a “stick and a carrot approach” to a necessary energy efficiency work.  Many of the participants in the study underline the importance to address the heterogeneity of the parts otherwise it will disfavour the energy efficiency work when the industry moves abroad. Actually the following conclusion could be made, that the initial question about the “stick or carrot approach” must be put in a different way. About an effective energy efficiency work it’s absolutely necessary to create a combination of both “the stick and the carrot” approach and the wider look on the concept energy efficiency. It’s most important to have a very well done combination and harmonization of the instruments to support the energy efficiency work, the industry and the society at large. / Ett energieffektivt samhälle - delprojekt Industri