Uppsatsens syfte har varit att studera hur hanteringen av riksintresset enligt 4:e kap. 1-2 §§ Miljöbalken och motsvarande tidigare regleringar har fungerat över tid i norra Bohuslän, genom att undersöka den faktiska bebyggelseutvecklingen 1976- 2013. Syftet är även att undersöka hur kommunala politiker och tjänstemän samt Länsstyrelsen ser på denna utvecklig och inför framtiden. Detta för att få en indikation om hur området skulle kunna komma vara exploaterat i framtiden. Syftet har besvarats genom följande frågeställningar: Hur har bebyggelseutvecklingen skett i kustlandskapet Norra Bohuslän 1976-2013?Hur ser kommunala politiker och tjänstemän samt Länsstyrelsen på denna utveckling?Hur ser kommunala politiker och tjänstemän samt Länsstyrelsen på lagbestämmelserna,4 kap 1-2 § MB, inför framtiden? Utgångpunkterna som denna uppsats baseras på är olika förhållningssätt som kunnat urskiljas i den litteratur som studerats. Undersökningen i uppsatsen har byggts på två innehållsanalyser, en kvantitativ som baserats dels på kartmaterial från 1976 och 2013 och dels en kvalitativ baserat på intervjuer med utvalda kommunala tjänstemän och politiker samt från Länsstyrelsen. I den kvantitativa innehållsanalysen har hela norra Bohusläns kust- och skärgårdsområde omfattandes av ca 60 kartblad av ekonomiska kartan från 1976-1977 studerats och jämförts med fastighetskartan från 2013 för att skapa en bild av hur bebyggelseutvecklingen skett. Resultatet har presenterats generellt utifrån ett helhetsperspektiv för hela kustområdet. I den kvalitativa innehållsanalysen har totalt tio personer intervjuats som antingen i yrket verksamma med fysisk planering inom kustområdet eller har en viktig roll vid beslut kring dem. I resultaten av den kvantitativa analysen framkom bl.a. att förhållandevis stor andel av den bebyggelse som tillkommit 1976-2013 har tillkommit på landsbygden, inom ca 1 km från strand- och kustlinje och består i majoritet av bebyggelse för boende. Många av dessa områden består av 4-10 hus, men de färre större områdena med mer än 10 hus, tar ungefär lika mycket mark i anspråk. Av de större områdena som omfattas av bostadsbebyggelsen, består endast ett område i majoritet av helårboende – andelen delårsboende är till stor del övervägande inom kustområdet. Denna huvudsakliga lokalisering nära kust- och strandlinje och på landsbygden stämmer inte med de förespråkande förhållningssätt som kunnat urskiljas. Även om en mindre åtskillnad kan sägas göras idag mellan helår- och delårsboende så påverkar detta kommunernas bostadsplanering, där endast ett område med majoritet helårsboende utgör för liten grund för att slutsatser ska kunna kopplas till förhållande till strand- och kustlinjen. Att mer än hälften av områdena med bebyggelsen för boende har tillkommit i form av mindre omfattande ingrepp stämmer överens med det förhållningssätt som kunnat urskiljas. En förhållandevis liten andel av den bebyggelse som tillkommit på landsbygden är på campingar, tar förhållandevis liten markyta i anspråk, men har ofta tillkommit i attraktiva strandnära lägen som generellt anses ha stort värde för friluftslivet, vilket kan ses som förenligt utifrån det förhållningssätt som kunnat urskiljas, under förutsättning att bebyggelsen används för uthyrning och inte privatiseras. Sammantaget är detta en utveckling inom kustlandskapet som utifrån de förhållningssätt som kunnat urskiljas, en utveckling som kan ses som tveksam, men att kommunerna gör avvägningar mellan olika intressen som enligt planparadigmet är förenligt med intentionerna för riksintressebestämmelserna. I resultaten av den kvalitativa analysen framkom bl.a. att kommunala tjänstemän och politiker samt Länsstyrelsen har svårt att bedöma hur utvecklingen skett inom kustlandskapet på landsbygden (utifrån kartstudierna) och hur exploateringen har påverkat helheten och att de uppfattar nuvarande lagbestämmelser (4 kap. 1-2 §§) som vaga, svaga och svårtolkade. Det framkom även att bestämmelserna uppfattas som viktiga men behöver ses över, att förståelsen kring ämnet behöver öka och rutiner ses över.

Strandskyddets syften är att värna om allemansrätten och bevara natur- och djurliv. Strandskyddet vill skydda intresset av att allmänheten ska få beträda mark samtidigt som skyddet kan inskränka på den enskildes rätt att förfoga över sin mark. Strandskyddet genomgick en förändring under år 2009/2010 som inte har uppnått önskad effekt. I syfte att uppnå önskad effekt har en utredning tillsatts för att utreda möjliga lagändringar. Syftet med lagändringarna är att det ska vara enklare att erhålla dispens i landsbygdsområden, även kallat LIS-områden. I tätbebyggda områden är syftet att det i stället ska råda särskild restriktivitet. Utredningens avsikt är sammantaget att uppnå ett differentierat strandskydd. Utredningen lyfter fram rådande problem som bland annat är att det finns en avsaknad på en enhetlig tolkning av begrepp som landsbygdsutveckling, ordalydelser som får en begränsande effekt på bebyggelse samt problem kring avgränsningen av LIS- områden.  Egendomsskyddet och allemansrätten är två regelverk som ska korrelera med varandra. För att det ska vara möjligt krävs en intresseavvägning mellan dels det enskilda intresset, dels det allmänna intresset. Intresseavvägningen sker med utgångspunkt i proportionalitetsprincipen där det enskilda intresset inte får inskränkas i en större utsträckning än vad som är motiverat för att tillgodose det allmänna intresset. Av rättspraxis kan utläsas att intresseavvägningen har påverkats av hur HD dömde i målet benämnt “Parkfastigheten”. Målet har lämnat avtryck för hur proportionalitetsprincipen ska tillämpas. Av rättsutvecklingen kan utläsas att principen har fått en bredare tillämpning.  I uppsatsen framställs fördelar och nackdelar med Utredningens förslag sett till det allmänna intresset och det enskilda intresset. Fördelar och nackdelar analyseras med ett kritiskt förhållningssätt i syfte att ligga till grund för analysen av hur båda intressena ska tillgodoses i så stor utsträckning som möjligt. I uppsatsen tas utgångspunkt i att konkretisera proportionalitetsavvägningen mellan intressena vid en gränsdragning av strandskyddet.  Uppsatsens slutsats kan dels vara betydelsefull för den som vill få en inblick i rättsläget inom området, dels intressant för den som ämnar att finna vägledning i syfte att uppnå framgång i visst ärende. I slutsatsen får läsaren en inblick i hur Utredningens förslag korrelerar med proportionalitetsprincipen samt den intresseavvägning som äger rum vid gränsdragning av strandskyddet.

I miljöbalken finns det bestämmelser som syftar till att främja en hållbar utveckling vilket innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en god och hälsosam miljö. Hållbar materialförsörjning innebär att samhällets långsiktiga behov av ballast i en region ska tillgodoses på ett resurseffektivt sätt med minimal påverkan på miljön, människors hälsa och utan att framtida generationers behov av material äventyras. Krossat berg är det mest använda ballastmaterialet i landet och nödvändigt inom väg- och järnvägsbyggande.  Sprängsten är bergmassor som kan erhållas från en bergtäkt men även vid muddringsarbete av exempelvis nya farleder in till hamnar. Muddermassor kan hanteras på olika sätt beroende på olika faktorer men normalt anses muddermassor vara avfall. Detta arbete syftar till att utreda hur sprängsten från hav kan och bör nyttjas sett till styrande dokuments reglering av hanteringen.  Hanteringen av massorna bör följa avfallshierarkin som är inarbetad i miljöbalken. Hur man väljer att behandla massorna styrs av både halten föroreningar samt typ av sediment och kornstorlek. Visar utredning på att muddermassorna inte kan nyttjas till något ändamål måste andra alternativ undersökas och i de fall där det bedöms lämpligast att dumpa muddermassorna är valet av plats en viktig fråga.  Det finns en del hamnprojekt där muddring och omhändertagande av muddermassor utreds eller har utretts och jag har valt att titta närmare på Malmporten, Skandiaporten och Stockholm Norvik Hamn. Resultatet visar på att man i de olika projekten återanvänder den mängd massor/sprängsten som man har ändamål till i hamnprojekten och övriga massor planeras att dumpas.  Omhändertagandet av muddermassor kräver många och långa utredningar. För att hushålla med naturresurserna skulle det vara önskvärt med utförligare undersökningar till ändamål utanför projekten som muddermassor och framför allt sprängsten skulle kunna användas till. Material som tillhandahålls vid muddringsarbete bör i alla möjligaste mån nyttjas istället för att deponeras eller dumpas. Den stora volymen massor i två av projekten gör att deponering på land inte går att tillämpa i någon större utsträckning. Dumpning innebär bortskaffande vilket är sista steget i avfallshierarkin och således bör alla andra alternativ vara väl utredda innan det kan bli aktuellt.

Havsnivån stiger i takt med den globala uppvärmningen vilket utsätter flera länder för översvämningar.  Myndigheter har räknat ut att Sveriges södra delar kommer drabbas hårdast av de förändrade havsnivåerna. Ett område i Skåne som pekats ut som speciellt utsatt för framtida översvämningar är Falsterbonäs.  För att förhindra framtida översvämningar från att skapa förödelse planerar Vellinge kommun att anlägga ett översvämningsskydd. Anläggningen planeras ske etappvis där det inledande skyddet kommer vara ett inre skydd som skyddar Falsterbonäsets tätortsbebyggelse. För att få tillåtelse av mark och miljödomstolen (MMD) att anlägga skyddet finns det regler om att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall upprättas och därför anordnades samråden enligt 6 kap. 4 § Miljöbalken (MB). Problematiken med denna lag är att den är snävt beskriven i MB och det är upp till den som använder lagen att tolka den. I denna studie undersöker vi hur Vellinge kommun tolkat samråden enligt 6. kap 4 § MB för att se hur kunskapsproduktionen kan ske i en samrådsprocess. Vi studerar även hur allmänheten och övriga aktörer har bemött och tagit vara på kunskapen. För att studera denna specifika samrådsprocess har datainsamlingen skett genom kvalitativa metoder som dokumentanalys, litteraturanalys och semistrukturerade intervjuer.  Vad denna studie kommer fram till är att Vellinge Kommun har gjort det som lagen kräver för att allmänheten ska kunna känna sig delaktiga i samråden. Vellinge kommuns försök till att involvera har dock lett till förvirring hos allmänheten då synpunkter har lämnats vid fel tillfällen. Möjligheten för verksamhetsutövare att själva tolka hur ett samråd ska uppföras kan både uppfattas som en frihet och som en begränsning. Frihet i att själva få möjlighet att utforma hur samrådsmötena ska gå till var de ska hållas. Begränsningen som kan upplevas är att allas åsikter inte får komma till tals då de är relevanta först i ett senare skede i processen.

Den här studien undersöker beslutsmotiven i samband med inrättande av vattenskyddsområden. Överklagade domsbeslut har analyserats och presenterat överklagandes perspektiv på beslutet samt motiv av beslutstagande. Studien undersöker om motiven skiljer sig från år 1991 till 2016. Efter en kvalitativ analys dras slutsatsen att överklagande ofta anser att beslutet inte tar hänsyn till enskilda intressen och begränsar eller hindrar enskilda och näringsidkare att kunna driva sin verksamhet inom ett vattenskyddsområde. Beslutstagande motiverar framtida vattenförsörjning och vill säkerställa råvattenkvalitén för kommande generationer. Den kvantitativa analysen undersöker orden ”enskilda” och ”allmänna” samt ”hälsa” och ”klimat” om hur ofta de förekommer i äldre domar (1991-2005) samt nyare domar (2005-2016) . Resultatet visar att enskilda och allmänna intressen utgör lika stor del i beslutsdokumentet men att hälsa och klimat inte är ett återkommande argument vid inrättandet av vattenskyddsområdet. / This is a study of decision justification in the establishment of a water protection area. Appealed verdicts have been analyzed to reveal the arguments of the appealing part as well as the arguments for the decision of the provincial government and what argument for the final decision of the Government. The study examines the difference in the justifications of the years 1991 to 2016. A qualitative analysis indicates motivations that the appeal decision does not take individual interests into account when making a decision, which is limiting or preventing the individual land-owner to operate within a waterprotection area. The decisionmakers justify their verdict by future watersupply and want to ensure raw-water for future generations. The quantitative analysis examines the words “private”, “public”, “health” and “climate” of how often they occur in older verdicts (1991-2005) and the more recent verdicts (2005-2016). The results show that individual and public interests represent an equal part in the decision document, but that health and climate is not a recurring argument in the establishment of water protection.

No description available.

<p>Den här uppsatsen behandlar frågan kring vad information och rådgivning enligt miljöbalken egentligen innebär. I miljöbalken 26 kap 1 § står att ”Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses”. Det övergripande syftet med studien är att ta reda på om tillsynspersoner och företagare har olika upplevelser av tolkning och tillämpning av lagen om tillsyn (miljöbalken 26 kap § 1) med fokus på information och rådgivning till privata företag. </p><p>Det empiriska materialet har hämtats från intervjuer med två tillsynspersoner samt en miljöansvarig person på ett tillsynspliktigt företag. Studien visar bland annat att det råder en hel del förvirring om vad information och rådgivning egentligen innebär. Det visar sig också att många företag upplever att de är beroende av att få stöttning av tillsynsmyndigheten, för att komma framåt i sitt miljöarbete. Tillsynsmyndigheten upplever däremot som ett problem att många företag inte är tillräckligt intresserade av att arbeta med miljöfrågor. Deras gemensamma erfarenheter är att det behövs förbättringar inom kommunikationen samt att de skulle vilja ha mer kommunikation med varandra.</p>

<p>Det som avhandlas i denna uppsats är ett försök till att studera hur EU- direktiven införlivas in i den svenska avfallshanteringen i Östergötland samt om eventuella svårigheter kan uppstå med denna implementering. Studien har utförts genom intervjuer med berörda personer inom avfallshanteringsfrågan i Norrköping och Linköping samt en hermeneutisk textanalys av lagdokument från Europeiska Unionen och Miljöbalken. Fem delfrågor har framställts för att underlätta analysen av intervjuerna och lagtexterna vilka sedan har jämförts samt analyserats. Under utförandet av denna uppsats så har avfallsfrågans komplexitet och omfattning påvisats samt de åtgärder som genomförs i dagsläget för att förbättra avfallssituationen.</p>

<p>Det har under senare år blivit mer och mer populärt att bosätta sig i närheten av vatten. Från mitten av 1990-talet och fram till 2005 ökade Sveriges befolkning med 170 000 invånare och av dessa var det motsvarande 97 % som bosatte sig i kustområden, det vill säga det område som ligger vid strandkanten och 5 km inåt land. Detta ökar belastningen på strandnära områden, men strandskyddet ger Sverige goda förutsättningar för att vara förberedda för detta. Lagar om strandskydd har funnits sedan 1940-talet och dess syfte är att säkerställa människors möjlighet att utnyttja allemansrätten, att skydda miljöerna i strandnära områden samt att skydda växter och djur i områdena. Naturvårdsverket konstaterade i början på 2000-talet brister i lagstiftningen. Bland annat tolkades lagen olika i olika kommuner samtidigt som gav lagen kommunerna otydliga riktlinjer att följa. Sedan den 1 juli 2009 finns en ny strandskyddslag som ger klarare riktlinjer än den gamla lagen. Det är därmed intressant att se hur kommunerna tror att deras samhällsplanering kommer att påverkas av den nya lagstiftningen. I detta arbete görs en jämförelse av hur nya strandskyddslagen påverkar arbetet i åtta kommuner i Värmlands län och Gävleborgs län. En enkät, bestående av en del med frågor kring den gamla lagstiftningen och en del med frågor kring den nya lagstiftningen, skickades till kommunerna. Resultatet från enkäten visar att kommunerna generellt sett är positiva till den nya lagen vilket mycket beror på att beslut kring strandskyddet framöver kommer att bli mer lokalt förankrade än tidigare. Kommunerna tror att antalet dispenser från gällande strandskydd inte kommer att ändras på grund av den nya lagstiftningen, men att de beslut som tas blir bättre förankrade än tidigare. En slutsats som kan dras från enkätundersökningens resultat är att kommunerna är olika väl insatta i den nya lagstiftningen, och att det finns en viss oro att den nya lagstiftningen kommer att innebära ett ökat arbete för kommunerna. En stor skillnad som enkätens resultat visar på är att Värmlandskommunerna är mer villiga att bebygga tidigare strandskyddade områden än vad de är i Gävleborgskommuner. Kommunerna i Värmland har många små samhällen dit de gärna vill locka nya innevånare, och det finns många attraktiva områden med närhet till vatten.</p>

<p>Stone walls in agricultural land are incorporated in the general protection of biotopes. They are protected because they provide a habitat for endangered species. Therefore it is illegal to carry out proceedings in an area that is included in the protection of biotopes. In order to do that, exemption is needed which can only be granted if there are special reasons. The essay stipulates what these special reasons are.</p><p>In an exemption errand the interest for nature conservation must be weighed against a public or a private interest. Administrators have varying opinions on how the interest for nature conservation, contra individual and public interests shall be evaluated. The interest for nature conservation has a lower value if the wall lacks endangered species or if stone walls are common in the area. But a lower value, in itself, can never be considered as special reasons.</p><p>When it comes to a public interest, it must be an important one in order to bring about an exemption. Examples of important public interests are animal and health protection.</p><p>Private interests are often constituted by the desire to improve the farming profitability. This is however rarely considered as an “unforeseen situation”, and therefore - according to preparatory work - it is not judged as special reasons.</p><p>One conclusion is that the County Administrative Boards need improved guidance. Another conclusion is that exemption shall be used restrictively. Exemptions are not supposed to solve all problems due to protection of stone walls in agricultural land. They ought to be the solution when no other reasonable alternatives can be found.</p>