Det finns flera kopplingar mellan försämrad hälsa och missbruk åt båda hållen. Personer med missbruksproblematik är en särskilt utsatt grupp på flera sätt för Covid-19. Hur pandemin påverkat dessa människor i Sverige är en lucka som behöver fyllas. Syftet med denna studie är att beskriva hur missbruksbehandlare uppfattar att samhällsläget under Covid-19 pandemin påverkat behandling och förekomst av missbruk. Studien behandlar substansmissbruk gällande alkohol- och/eller narkotika. Denna studie bygger på tematisk analys utifrån fem enskilda kvalitativa intervjuer med arbetsverksamma behandlare inom öppenvårds- och slutenvårdsbehandling för missbruksproblem. Intervjuerna var semistrukturerade och studiens resultat analyserades tematiskt med hjälp av sociokognitiv teori. Studiens resultat talar för att det skett förändringar i relationer, psykisk hälsa, arbetsmiljö och förekomst av missbruk. Den ökande psykiska ohälsan kopplad till restriktioner för att minska smittspridningen av Covid- 19 med minskade sociala kontakter och ändrade vanor som följd ökar risken för att hamna i eller för att återfalla i missbruk. Restriktioner och ändrade arbetsformer har påverkat missbruksbehandlingen negativt. / There are multiple correlations between reduction in health and substance use disorder in both directions. People suffering from substance use disorder are an especially vulnerable group in many regards to Covid-19. How the pandemic has affected these persons in Sweden is a gap that needs to be filled. The purpose of this study is to describe how addiction counsellors perceive that the state of society during the Covid-19 pandemic has impacted the therapy and prevalence of substance abuse. This study deals with substance abuse of alcohol and/or drugs. This study is founded on a thematic analysis from five individual qualitative interviews with addiction counsellors, working in either in- or outpatient care mental and behavioural disorders due to psychoactive substance use. The interviews were semi-structured, and the results were scrutinized through thematic analysis with a social cognitive theory lens. The results point towards changes in both private and professional relations, mental health, the work environment, and an increased prevalence of substance abuse. Decreased mental health related to restrictions to decrease the spread of Covid-19 with changes in habits and less social contacts increases the risk of starting or relapsing a substance abuse. Restrictions and change in work conditions has had a negative impact on substance abuse treatment.

Little is known about the prevalence of substance use and abuse among individuals with intellectual disabilities. However, studies show that individuals with intellectual disabilities are at greater risk of developing substance abuse problems. Furthermore, traditional drug abuse treatment programs may be insufficient in order to tackle the individual needs of the users with intellectual disabilities. This study focuses on addiction counsellors, and aims to give insight into how they experience their work with individuals who are suffering from intellectual disabilities and substance abuse. In this study, qualitative interviews were conducted with five counsellors from two different municipal organizations. Subsequently, the analysis of the results has been categorized thematically, supported by Lipsky’s theory of street-level bureaucrats and Polanyi’s notion of tacit knowledge. The results suggest that the professionals are experiencing several challenges in their work with the target group. The lack of knowledge and insufficient national guidelines regarding the work with the target group, in combination with treatment methods that are not adapted to the needs and the abilities of people with intellectual disabilities, leave the professionals in a situation where their experiences and tacit knowledge is used to design and conduct the target group’s treatment.

Tidigare forskning tyder på att digitala samtal och fysiska samtal inte har samma effekt. Under Covid-19 var socialrådgivare på en behandlingsenhet i södra Sverige tvungna att ändra sina fysiska samtal till digitala på grund av restriktioner och nya riktlinjer. Övergången till digitala samtal förde med sig konsekvenser enligt socialrådgivare som även uttryckte att de upplevde stress på ett annorlunda sätt under pandemin. Konsekvenserna av övergången till digitala samtal och den arbetsrelaterade stressen kommer vi att presentera i studien. Syftet med studien är att framföra hur socialrådgivare upplever att digitalisering på arbetsplatsen i samband med Covid-19 har påverkat samtalsbehandling med klienterna samt hur socialrådgivare på behandlingsenheten upplevde stress under pandemin. I arbetet används kvalitativ forskningsmetod och urvalet i studien har varit målinriktat. Datan som insamlats består av semi-strukturerade intervjuer som spelats in, transkriberats och därefter analyserats. I uppsatsen appliceras teorierna symbolisk interaktionism samt krav- och kontrollmodellen i syfte att ge en djupare förståelse för vad som ligger bakom skillnaden mellan digitala samtal och fysiska samtal och faktorer bakom stress. Resultatet av studien har påvisat att samtliga socialrådgivare som deltog upplevde att övergången till digital samtalsbehandling ledde till ett sämre behandlingsresultat för klienterna. Några faktorer som benämns är svårigheter i att bilda en allians med klienten, sämre möjligheter att upptäcka om klienter är drog- eller alkoholpåverkade och sämre förutsättningar för att läsa av kroppsspråk. Enligt socialrådgivare upplevdes en aning högre stressnivå i jämförelse med innan pandemin samt att ständiga förändringar i riktlinjer bidrog till en ny form av stress som de inte upplevt tidigare. / Previous research suggests that digital conversations and physical conversations do not have the same effect. During the covid-19 pandemic, socialworkers at a treatment unit in southern Sweden had to change their physical calls to digital ones due to restrictions and new guidelines. The transition to digital conversations brought with it consequences according to social workers who also expressed that they experienced stress in a different way during the covid-19 pandemic. We will present the consequences of the transition to digital conversations and the work-related stress in this study. The purpose of the study is to present how social counselors feel that digitization in the workplace in connection with the covid-19 pandemic has affected conversation therapy with clients and how social counselors at the treatment unit experienced stress during the pandemic. In our work, we have used a qualitative research method and the selection in our study has been targeted. The data collected consists of semi-structured interviews that were recorded, transcribed and then analyzed by us students. In the essay, we have applied the theories of symbolic interactionism and demand and control model in order to provide a deeper understanding of what lies behind the difference between digital conversations and physical conversations and factors behind stress. The results of the study have shown that all the social counselors who participated felt that the transition to digital conversation treatment led to a worse treatment result for the clients. Some factors mentioned are difficulties in forming an alliance with the client, pooreropportunities to discover if clients are under the influence of drugs or alcohol and poorer conditions for reading body language. According to social advisors, a slightly higher level of stress was experienced compared to before the pandemic and that constant changes in guidelines contributed to a new form of stress that they had not experienced before.

Missbruk medför samhällsproblem i flera avseenden och innebär en social utsatthet för individen. Ansvaret för utförande av missbruksbehandling ligger delvis inom socialt arbete. Tolvstegsbehandling av alkohol- och narkotikamissbruk är en av Socialstyrelsens rekommenderade behandlingsformer. Denna Studie utforskar hur tolvstegsbehandlare påverkas av sina tidigare erfarenheter av missbruk i utvecklingen av professionell expertis, identitet och i det behandlande arbetet. Fyra kvalitativa djupintervjuer analyserades med hjälp av en fenomenologisk analysmetod. Studiens resultat visar hur behandlare med egen erfarenhet av tidigare missbruk arbetar för att uppnå och bibehålla en professionell expertis och professionell identitet. Kunskap genom utbildning, praktisk kunskap och personliga erfarenheter blir grundläggande, samtidigt som bearbetning av erfarenheter och självreflektion är särskilt avgörande för ett gott behandlande arbete. Resultaten visar på att den egna erfarenheten har en positiv inverkan på behandling och behandlingsrelationen genom att öka delaktighet, mottaglighet och nyttjandet av behandlarens förebildsroll. Däremot utgör den egna erfarenheten risker som kan inverka på behandling och behandlarens känslotillstånd genom överidentifikation. Tidigare erfarenheter kan även skapa konflikt mellan professionell och privat roll, både utifrån tidigare kännedom om klienten och utifrån fortsatt medverkan i tolvstegsmöten som privatperson. Respondenterna delar en öppen syn på behandlingsmetoder, samtidigt som de delar en icke-flexibel syn vad det gäller medicinering. Resultaten är genomsyrade av vikten att arbeta med sig själv genom handledning, egenvård och fortsatt engagemang i tolvstegsrörelsen. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning, teorin för psykosocialt arbete och de teoretiska begreppen dubbel relation, förebild, professionell expertis, kunskap, situerat lärande och identitet. / Substance abuse results in several different societal problems and leaves the individual in question socially vulnerable. Responsibility for substance abuse treatment partially lies in the hand of social work. Twelve-step treatment is one recommended form of treatment for substance abuse by The National Board of Health and Welfare. The present study explores how recovered twelve-step counselors are affected by their previous experiences of substance abuse in the development of professional expertise, identity and in their treatment work. Four qualitative in-depth interviews were analysed using a phenomenological analysis method. The results of the present study show how recovered counselors work to achieve and maintain professional expertise and a professional identity. Knowledge through education, practice and personal experience is fundamental, and to continuously process ones previous experiences and engage in self-reflection is crucial for recovered counselors to be able to work within their professional role. Results further show that the previous experiences has a positive impact on treatment and the client-counselor relationship by increasing engagement, receptivity and motivation through role-modeling. However, the previous experiences also infers risks that can have a negative effect on treatment and the counselors emotional state through overidentification. Another risk is the conflict between the counselors professional and private role, due to prior knowledge of clients or through engagement in twelve-step meetings. The present study’s participants share an open attitude towards the use of different treatment methods, while sharing a non-flexible attitude towards medical treatment. Something that has permeated the present study’s results was the importance of continuously working with yourself through supervision, self-care and continued engagement in the twelve-step movement. Results are discussed in relation to previous research, the theory of psycosocial work and the theoretical terms double relationship, role-modeling, professional expertise and knowledge, situated learning and identity.

Emotionsreglering har de senaste åren fått alltmer uppmärksamhet och stöd som en faktor associerat med substansbruk. Däremot finns till författarnas vetskap ingen tidigare forskning som undersökt sambandet mellan emotionsreglering och substansbruk i ett rättspsykiatriskt urval. Syftet med denna studie var att beskriva substansbruket och utforska associationer mellan emotionsreglering och substansbruk i ett rättspsykiatriskt urval. Deltagarna (N = 98; 13 % kvinnor) rekryterades från en kohort av rättspsykiatriska patienter i Sverige från 2016-11-01 till 2020-11-30.  Data samlades in genom journalgranskningar, självskattningar och kompletterades med semistrukturerade intervjuer. För att beskriva substansbruk i gruppen användes deskriptiv statistik. Vidare användes instrumentet Difficulties in Emotional Regulation Scale (DERS) för att undersöka deltagarnas svårigheter med emotionsreglering. Som mått på substansbruk använde författarna debutålder av substanskonsumtion och antalet testade substanser. För att utforska sambandet mellan emotionsreglering och substansbruk användes korrelationsmatriser.  Resultatet visade att 64,3 % av deltagarna någon gång hade diagnostiserats med substansbrukssyndrom. Vidare hade 79.5 % av urvalet någon gång använt cannabis och hade i större utsträckning använt andra substanser jämfört med en generell svensk population. Studien fann inga signifikanta samband mellan emotionsreglering och substansbruk, vilket går emot tidigare forskning. Det motsägelsefulla resultatet kan bero på metodologiska skillnader och/eller att deltagarna hade andra gemensamma och inflytelserika erfarenheter i relation till emotionsreglering som påverkade resultatet. / Emotional regulation has in recent years gained more attention and support as a factor associated with substance use. However, to the authors knowledge, no research has examined the association between emotional regulation and substance use in a forensic psychiatric sample. The aims of this study were to describe substance use and examine associations between emotional regulation and substance use in a sample of forensic psychiatric patients. Participants (N = 98; 13% female) were recruited from a cohort of forensic psychiatric patients in Sweden from 2016-11-01 to 2020-11-30.  Data were collected through file information, self-reports and complemented with semi-structured interviews. The study used descriptive data to report the use of substances within the sample. Furthermore, the study used the instrument Difficulties in Emotional Regulation Scale (DERS) to examine the participants' emotional dysregulation. To measure substance use, the authors used age of onset of substance consumption and the number of substances tested as variables. Correlational matrices were used to explore the association between emotional regulation and substance use.  The results showed that 64.3% of the participants had at some point been diagnosed with SUD. Furthermore, 79.5 % of the sample had at some point used cannabis and had to a large extent used other substances. No significant associations were found between emotional regulation and substance use. The result goes against previous research, methodological differences may cause this contradiction. Another possible explanation is that the participants had other common and influential experiences in relation to emotional regulation that influenced the result.