Detta examensarbete i juridik bygger på en empirisk studie av förhör med misstänkta i fyra fall av grova brott. Resultaten av studien presenteras och sätts i ett sammanhang av juridiska föreskrifter och rättspsykologisk teori. Utifrån detta framläggs ett antal förslag som syftar till att stärka kvalitén på förhörsförfarandet inom det svenska rättsväsendet.

Syftet med den här uppsatsen är att kartlägga hur kriminaljournalistiken har förändrats de senaste 25 åren. Vi har gjort en kvantitativ innehållsanalys av brottsartiklar i Dagens Nyheter, Aftonbladet, Sundsvalls Tidning och Arbetarbladet. Underlaget är taget från två veckor i september 1987 och 2012. Texterna har vi kodat utifrån ett kodschema med variabler gällande bland annat kön, brottstyp, gestaltning, källanvändning, offer och misstänkt. Vi har sedan korskört vissa variabler för att jämföra hur de såg 1987 mot 2012. Vi kom fram till att andelen kvinnliga textförfattare gick från att vara i minoritet till majoritet mellan 1987 och 2012. Bland källor, offer och misstänkt fanns det fler kvinnor 2012 men männen var i majoritet. Andelen artiklar om mord och våldsbrott hade ökat från 27% till 57% medan andelen texter om tjänstefel och ekobrott hade minskat från 30% till 8%. Fler artiklar tog i rubrik och ingress parti för en person utan elitstatus. Det var vanligare att rubriken fokuserade på offret istället för den misstänkte 2012. Användandet av tre eller fler källor hade ökat från 26% av artiklarna 1987 till 46% 2012. Det var ovanligt att skriva ut ålder eller etnicitet på offer och misstänkta båda åren. Vad gäller namnpublicering i fråga om offer och misstänkta kunde vi märka bara en liten eller ingen förändring.

Det här examensarbetet genomfördes som en kvalitativ studie, vars syfte var att undersöka hur förhörsledare använde olika typer av frågor vid förhör med vittnen, målsägande samt misstänkta gärningspersoner. Resultatet baserades på 44 stycken dialogförhör som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys där resultatet visade att språket används taktiskt för att uppnå olika mål i olika kontexter. Generellt formulerade sig förhörsledarna i störst utsträckning med specifika- eller slutna ja- och nej frågor. Varav den förstnämnda användes för att utröna detaljer kring brottet och den sistnämnda för att verifiera olika faktorer. En slutsats var att det fanns olika mål med förhörssituationen som ledde till att förhörsledarens sätt att ställa frågor anpassades efter dessa. Var målet att införskaffa information, användes frågor som benämns som specifika och berättande för att samla in så mycket och viktig information som möjligt. Eftersträvades det att fråga ut en individ, präglades istället språket av mer styrda frågor.

En viktig del i en brottsutredning, kanske den allra viktigaste, är förhör med misstänkta, målsäganden och vittnen (Christiansson & Granhag, 2004). Detta examensarbete undersöker hur civila och polisiära utredare går tillväga när de förhör personer misstänkta för brott. Vidare syften var att uppmärksamma hur utredare är utbildade i utredning samt jämföra likheter och skillnader i hur civila och polisiära utredare genomför förhör. Resultatet bygger på åtta semistrukturerade intervjuer, fem med civila utredare och tre med polisiära utredare. Resultatet visar att civila utredare använder sig av PEACE-modellen/kognitiv intervju när de förhör personer misstänka för brott medan de polisiära utredarnas strategi är att de låter den hörde berätta fritt och ställer därefter ett antal öppna, icke-ledande frågor. Vidare visar resultatet att de förhörstekniker som används av de civila utredarna (PEACE-modellen/kognitiv intervju) är grundade i omfattande vetenskaplig forskning. Slutligen visar resultatet att det finns både likheter och skillnader i hur civila och polisiära utredare utför förhör med misstänkta samt att det i Norrbotten finns ett visst intresse för att ha en övergripande förhörsteknik i Sverige.

Det övergripande syftet med denna uppsats har varit att genomföra en kvalitativ studie som belyser och diskuterar informationsinsamlande och konfrontativa förhörstekniker vid förhör med misstänkta gärningspersoner. En tematisk analys av förhör med misstänkta har genomförts för att identifiera uttalanden och uttryck som tyder på användandet av respektive förhörsstrategi. Resultaten har tolkats och diskuterats utifrån tidigare forskning och de kognitionspsykologiska områden som berör berättande, minnen och konfirmationsbias. Resultaten har visat att ett informationsinsamlande respektive konfrontativt förhållningssätt kan visa sig genom en mängd olika uttryck och uttalanden. Resultaten har också visat att det till viss del förekommit starkt konfrontativa inslag i några av de analyserade förhören. Utifrån tidigare forskning, de kognitionspsykologiska perspektiven och resultaten från den tematiska analysen är den huvudsakliga slutsatsen att det behövs fler och mer omfattande svenska studier av hur förhör med misstänkta genomförs i praktiken. / Information or confrontation - a theme-based analysis of police interviewing with criminal suspects The purpose of this paper has been to execute a qualitative study to highlight and discuss information-gathering and confrontational approaches in interviewing criminal suspects. A theme-based analysis was implemented to identify statements and expressions that suggests the use of either interrogation strategy. The results have been interpreted and discussed based on previous research and cognitive psychology areas affecting human storytelling, memories and confirmation bias. The results have shown that the information-gathering and confrontational approach may be shown through a variety of expressions and statements. The results have also shown that it to some extent have been highly confrontational elements in some of the analyzed interrogations. Based on previous research, the cognitive psychological perspectives and the results from the theme-based analysis the main conclusion is that quantitatively and extensively more studies of how the interrogation of criminal suspects is implemented in practice, especially in a Swedish context, is needed.

Senaste åren har mer evidensbaserad forskning kring immobilisering framträtt. Denna forskning har inriktat sig på att ifrågasätta om spinal immobilisering är den mest gynnsamma behandlingsmetoden vid misstänkt spinal skada. Flera länder har påbörjat spinal rörelsebegränsning istället dock finns det inte så mycket forskning på detta område. Immobilisering kan skapa obehag och smärta för patienter, vilket är onödigt lidande om patienterna inte behöver immobiliseras, utan kan rörelsebegränsas istället. Syftet med denna systematiska och integrativa litteraturöversikt var att sammanställa de olika metodernas risker och nytta, för att kunna se vilken metod som patienten gynnas mest av. Metod som valdes var Whittemore & Knafl (2005) som är gjort för just integrativa litteraturöversikter. Resultatet av litteraturöversikten visade att forskningen inte är överens. Analysen av resultatet bildade fem underkategorier och två huvudkategorier. En av huvudkategorierna var Komplexiteten med immobilisering med underkategorier Risker med immobilisering, Positiv utveckling av immobilisering samt Upplevelser av immobilisering. Den andra huvudkategorin var Rörelsebegränsning som behandlingsmetod med två underkategorier Rörelsebegränsning utan hjälpmedel och Hjälpmedel vid rörelsebegränsning. Tidigare forskning visar att det finns svag evidens för att immobilisera patienter med misstänkt spinala skada. Rörelsebegränsning är i behov av vidare forskning för att kunna jämföra de båda metoderna. Patienternas upplevelse av att bli immobiliserad samt rörelsebegränsad är något som idag saknas inom forskning. För att veta vilken metod som är bäst lämpad, behövs ytterligare forskning kring vilken metod patienterna anser vara till mest nytta och minst risk.

Denna uppsats har som syfte att undersöka framställningen och ansvarsfördelningen av kvinnor och män i mediers rapportering av mäns våld mot kvinnor. Med grund av Metoo-rörelsen anser jag att det idag finns en samhällelig gemensam medvetenhet och förståelse av mäns våld mot kvinnor, som bör framgå i rapporteringen om våldet. Artiklar publicerade av Sveriges största mediekanaler, SVT och Expressen, analyseras utifrån en kritisk diskursanalys för att belysa potentiella tendenser som tyder på en ojämnställd rapportering av mäns våld mot kvinnor. Utifrån ett radikalfeministiskt perspektiv undersöker jag framställningen av mäns våld mot kvinnor och utifrån gestaltningsteorin belyser jag hur kraftfull en text kan vara. De teoretiska perspektiven, tillsammans med min utvalda tidigare forskning, visar på tendenser som tyder på en ojämställd framställning av mäns våld mot kvinnor i media.