Syftet med uppsatsen var att undersöka socialsekreterares förståelse av mäns våld mot kvinnor i nära relationer utifrån dels deras föreställningar om våldsutövande män och våldsutsatta kvinnor och dels vilka perspektiv eller teorier som kommer till uttryck i socialsekreterares resonemang om mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Undersökningen består av halvstrukturerade intervjuer med sex socialsekreterare. Resultaten analyserades utifrån ett könsmaktsperspektiv, med stöd i tidigare forskning om mäns våld mot kvinnor och samhällets hantering av frågan på nationell nivå, kommunal nivå och genom socialtjänsten. Resultaten av undersökningen visade att socialsekreterarna å ena sidan ser bristande jämställdhet som en orsak till mäns våld mot kvinnor på en generell nivå, å andra sidan förklarade enskilda mäns våldsutövning bland annat utifrån föreställningar om mäns våld som uttryck för männens maktlöshetskänslor. I uppsatsen diskuteras också hur socialsekreterarnas förståelse om mäns våld mot kvinnor i nära relationer står i relation till en rådande könsneutral norm inom socialtjänsten.

Organisationsförändringar blir mer viktiga i och med ökad konkurrens och globalisering. Ny forskning har visat på att framgångsrika förändringsarbeten måste innefatta en större del av företagens anställda. Den här undersökningen handlar om att genom en fallstudie på en skolas serviceenhet utreda orsaker till varför anställda inte deltar mer aktivt i organisationsförändringar. I undersökningen genomförs sju semistrukturerade intervjuer, varav tre med chefer och fyra med övriga anställda. Intervjuerna sammanställs och analyseras utifrån tio påståenden vilka är baserade på tidigare forskning om strukturella, relationella och samhälleliga förklaringar till personaldeltagande i organisationsförändringar. Undersökningens resultat visar på att sex av tio påståenden inte stämmer överens med tidigare forskning och att det finns skillnader i hur chefer och anställda uppfattar dessa påståenden. En möjlig förklaring till detta är att undersökningen till skillnad från tidigare kvantitativ forskning har visat på att påståendena är en förenkling av verkligheten och inte går att generalisera till den undersökta skolans organisation.

En enkätundersökning genomfördes med syftet att undersöka åklagares och nämndemäns uppfattningar om vilka tillförlitlighetskriterier som de bedömer som viktiga för tillförlitligheten i barns utsagor vid misstänkta fall av sexuella övergrepp. Vidare var syftet att undersöka om det förekom några skillnader i gruppernas bedömningar. Enkäten bestod av sju kriterier som utgick från Högsta domstolens praxis vid bedömningen av tillförlitligheten i muntliga utsagor. Resultatet visade att åklagarna bedömde längd- och konstantkriteriet signifikant mindre viktigt för tillförlitligheten än nämndemännen medan nämndemännen bedömde klarhets- och detaljkriteriet signifikant mindre viktigt än åklagarna. Kön och erfarenhet visade sig inte påverka hur grupperna gjorde sina bedömningar. Då vissa av kriterierna har visat sig helt eller delvis sakna förankring i forskning bör de användas med försiktighet och hänsyn bör alltid tas till det enskilda fallet och brottets karaktär. Åklagarnas och nämndemännens relativt höga skattningar av kriterierna tyder på en bristande kunskap om hur barn minns och vittnar om sexuella övergrepp.

Denna uppsats utgörs av en fallstudie av samverkan för våldsutsatta kvinnor i Botkyrka kommun. Samverkan är en relativt ny arbetsform som växt fram ur en mängd olika förändringar hos den svenska välfärdsstaten. I denna uppsats berörs bland annat decentraliseringen, hetereogeniseringen och diversifieringen av densamma samtidigt som krav på effektivitet i samband med ekonomiska nedskärningar gör sig gällande, men också att ett könsmaktkritiskt perspektiv på våld i nära relation öppnat upp för nya arbetsformer. Syftet med föreliggande uppsats var att studera samverkan i Botkyrka kommun inom området för våldsutsatta kvinnor och därigenom utvärdera denna arbetsform som åtgärd för sociala problem. Detta undersöktes genom fyra frågeställningar: varför samverkan har vuxit fram som åtgärd, hur samverkan har genomförts i Botkyrka kommun, vad man har gjort i Botkyrka, samt hur resultatet av samverkan upplevs i förhållande till de mål man satt upp för samverkan i Botkyrka kommun. Detta tolkades med hjälp av två teoretiska perspektiv; den ny-instititionella organisationsteorin som bland annat utgår från att organisationer aldrig kan studeras utan sin kontext, samt med könsmaktskritiskt perspektiv vilket uppmärksammar det motstånd som finns mot mäns våld mot kvinnor. Botkyrkas samverkansgrupp studerades som ett fall av samverkan och den främsta datainsamlingsmetoden har varit kvalitativa intervjuer med medverkande i denna grupp. Resultatet kan sammanfattas i att samverkan mellan berörda parter anses vara en nödvändighet idag, en lyckad samverkan är dock något som kräver rätt prioritering och resurser från alla instanser. Samverkan öppnar kontaktvägarna mellan organisationerna och myndigheter vilket leder till bättre insatser och kan skapa en långsiktighet i arbetet för våldsutsatta kvinnor. Botkyrkas samverkansgrupps arbete präglas av ett gynnsamt klimat med en medvetenhet kring specifika problem som gäller kvinnofridsfrågor så som motstånd, handlingsutrymme, mandat och motivation. För fortsatt kvinnofridsarbete i samverkan gäller att studera framgångsrika modeller, där Botkyrka kan stå som exempel, men samtidigt att akta sig för att implementering av en samverkansstruktur blir kopierad och därmed oanpassad till den egna organisationen.

Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % <2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.

Syftet med denna studie är först och främst att försöka beskriva en del av den process en misshandlad kvinna genomgår innan hon kan bryta upp ur ett förhållande präglat av våld, men också för att öka förståelsen för varför det ofta tar tid för en kvinna som lever i ett misshandelsförhållande att lämna mannen. Jag undersöker vilka processer som leder in i och ut ur ett förhållande av detta slag. För att göra detta möjligt valde jag att utgå ifrån en självbiografi, skriven av en kvinna som levt i ett misshandelsförhållande. Den forskning jag funnit om dessa processer handlar dels om de emotionella band som binder kvinnan vid mannen och som gör det så svårt att bryta upp, dels om den långa processen ut ur förhållandet. Det är alltså en form av kvalitativ teoretisk studie där jag delat upp berättelsen i två kapitel; Vägen in och Vägen ut, vilka jag sedan tolkar utifrån en försoningens hermeneutik. För att kunna analysera texten ställde jag olika frågor för att sedan kategorisera avsnitt utifrån de mönster jag kunnat finna. Därefter tolkar jag materialet med hjälp av tidigare forskning och relevanta teorier. De slutsatser jag kommer fram till är att vägen in är en långsam process där mannen till en början är älskvärd för att sedan successivt bryta ner henne, tills våldet blir en del av vardagen. Vägen ut kantas av många knickar och språng innan kvinnan så småningom frigjort sig.

Syftet med denna studie var att belysa mäns våld mot kvinnor i nära relationer och att få en ökad förståelse inför fenomenet. Vi ämnade undersöka de bakomliggande faktorerna samt vilka insatser och vilket förändringsarbete som krävs för att minska mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Studien är kvalitativ då vi strävade efter en djupare förståelse för fenomenet. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med åtta personer som aktivt arbetar med mäns våld mot kvinnor. De teoretiska utgångspunkterna vi använde i vår analys av empirin var dels strukturella teoretiska begrepp som genuskontraktet, isärhållandets logik, könskulturella ramar samt maskulinitet. Vidare använde vi oss av socialpsykologisk teori samt psykosocial kriminologi som kan belysa mäns våld mot kvinnor utifrån ett individuellt perspektiv. Resultatet visade att samtliga av studiens informanter anser att den rådande könsmaktsordningen i samhället utgör grundkonstruktionen till mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Vidare belyser våra informanter att mäns våld mot kvinnor är ett komplext fenomen som kan förstås utifrån ett antal samverkande faktorer. Resultatet visar vikten av att jämställdhetsfrågor behöver genomsyra samhället på såväl strukturell som individuell nivå och all offentlig verksamhet.

INTRODUKTION: Alla organisationer drabbas någon gång av en kris. Kriser kan uppfattas som väldigt negativa perioder i en organisation men faktum är att varje kris erbjuder lärdomar, det vill säga om organisationen är kapabel att fånga de lärdomarna. MÅL: Målet med vår uppsats är att studera organisatorisk lärande ur ett kriskommunikationsperspektiv då vi är intresserade av hur organisationer lär sig och vilken betydelse detta har för deras krishantering. Syftet med denna uppsats är att bidra med ökad förståelse för hur organisationer kan förebygga och förhindra kriser genom att dra lärdom och ta fasta på tidigare erfarenheter och misstag genom aktivt lärande. PROBLEM: Hur lär sig organisationer av kriser? Vilka hinder finns för organisationslärande? Vilken betydelse har kommunikation för organisationslärande och organisationsminnet? Vilka kommunikativa möjligheter går att utvinna ur en kris? METOD: I studien har vi använt oss av en kvalitativ metod, nämligen respondentintervjuer med fem representanter från tre stora svenska organisationer. Den insamlade empirin har vi sedan analyserat för att finna tendenser på hur organisationer lär sig, hinder mot organisationslärande, kommunikationens roll och krisens möjligheter. RESULTAT: Vi fann att organisationer lär på två olika sätt, i kris och utanför kris.Vi fann också sex olika hinder som förhindrar eller försvårar organisationslärande. Dessa har vi valt att kalla: mandat från ledningen, förändringar i organisationen, brist på öppenhet, omedvetet arbete med organisationslärande, höjt tempo och helhetssyn. För att organisationer ska kunna skapa ett effektivt organisationslärande kan vi också konstatera att kommunikationen är avgörande, det är det sammanfogande kittet. Slutligen fann vi tre olika aspekter av lärande som organisationer lär sig i kriser ur ett kommunikationsperspektiv, först och främst lär de sig allmänt om kriser, de lär sig om krisers allmänna karaktär och hur den ska hanteras. Kriser bidrar också med en ökad förståelse av kommunikationens betydelse i framförallt utsatta situationer som kriser men också kommunikationens allmänna betydelse för en stor organisations funktionalitet. Slutligen erbjuder kriser ett tillfälle för organisationer att testa sin krisberedskap, kriser ger ökad förståelse om hur den fortsatta krisorganisationen ska se ut för att fungera effektivt. NYCKELORD: Kriskommunikation, Organisationslärande, Organisationsminne, Barriärer mot lärande, Krishantering, Lärandeprocesser.

La propension des cités grecques antiques à la guerre et à la discorde est un phénomène bien connu, car rien n'était plus important pour les poleis que de surpasser leurs voisines en toutes choses. Cependant, Rome mit un frein à cette rivalité, en établissant la Pax Romana dans tout l'Empire. Dans ce nouvel environnement, la primauté ne pouvait être mesurée par les victoires militaires. Or, la grandeur d'une cité s'appuyait dorénavant sur les titres honorifiques qui lui étaient accordés par les autorités romaines: métropole (mère des autres), néocore (siège d'un temple impérial) ou première de la province. Les Grecs se lancèrent alors dans une véritable course aux titres. Des querelles particulièrement virulentes, et culminant au IIe siècle ap. J.-C., virent le jour, avec des conséquences souvent funestes. Certaines cités perdirent jusqu'à leur statut de ville et leur liberté. L'objectif de ce mémoire est d'étudier les motivations réelles qui sous-tendent cette course aux honneurs et les excès commis par les cités pour les obtenir. Pour ce faire, nous avons voulu soupeser la responsabilité de la mentalité agonale (la rivalité) par rapport à celle d'enjeux plus concrets, comme les avantages économiques, politiques et sociaux qui pouvaient être attachés aux titres. Dans un premier temps, nous avons défini les honneurs et pu constater que la plupart existaient bien avant la domination romaine et qu'ils servaient à indiquer la primauté, soit d'un individu ou d'une cité. La description des rivalités a permis, quant à elle, d'évaluer l'ampleur de la compétition et de ses conséquences. Puis, l'analyse des avantages concrets de la course a conduit à la conclusion que les privilèges accompagnant les titres étaient substantiels et eurent certainement un rôle à jouer. Les empereurs se montrèrent particulièrement généreux dans les investissements consentis pour le développement urbain des cités titrées. Ces dernières occupaient également une position prépondérante au sein du Conseil de la province. En outre, elles attiraient revenus et renommée en accueillant une foule de pèlerins, d'artistes, de sophistes, etc. Mais ces privilèges ne peuvent à eux seuls expliquer la course aux titres honorifiques. En fait, et de tout temps, c'est à travers l'agôn, comme le montre notre dernier chapitre, que les Grecs se sont définis. L'absence d'une structure claire après la chute des palais les a poussés à établir une hiérarchie grâce à la compétition. Le même phénomène se produisit à l'époque où les poleis cherchèrent à se mesurer les unes aux autres en l'absence d'une autorité centrale. La course aux titres honorifiques n'est donc que le dernier volet, dans un contexte de paix forcée, d'une longue tradition où le rang et les rapports de force sont définis par l'agôn. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Compétition, Agôn, Rivalité, Antiquité, Asie Mineure, Smyrne, Éphèse, Pergame.

La présente étude a pour objectif de vérifier le développement des connaissances morphologiques des élèves de 2e, 4e et 6e en immersion française en Ontario. Nous nous sommes concentrés sur la morphologie dérivationnelle avec un deuxième axe d'étude visant l'exploitation de la notion de congénèrité par ces apprenants, étant donné le partage lexical entre le français et l'anglais. Nous avons fait passer à 196 enfants apprenant le français langue seconde (anglophones en programme d'immersion) et parlant le français comme langue première (franco-ontariens en programme francophone) de trois écoles deux tests de segmentation morphologique visant à étudier les capacités des enfants à manipuler un premier aspect de la compétence morphologique: l'aspect relationnel. De plus, une tâche de lecture et une tâche de vocabulaire ont servi à dresser un portrait plus large des compétences des élèves et ainsi qu'à établir des corrélations entre ces dernières et les compétences morphologiques. Une cinquième tâche de connaissance des bases a été utilisée en tant que contrôle, vue la nature non standardisée de nos outils de mesure. Nos résultats révèlent que les élèves en immersion, malgré des scores significativement inférieurs aux francophones sur le plan global, réussissent mieux à identifié les suffixes dans une situation de non mot, et ce, surtout pour des morphèmes identiques entre le français et leur langue première, l'anglais. L'importance de mieux cerner les forces et les faiblesses en morphologie chez les apprenants de Iangue seconde, en particulier chez les élèves d'immersion, prend tout son sens lorsqu'on considère que l'habileté à reconnaître et à tirer parti de la structure morphologique des mots facilite la compréhension de la langue et, plus particulièrement, le développement du vocabulaire et de la lecture.