<p>Denna studie avser att undersöka elevers och lärares syn på olika examinationsformer. Ämnet har valts för att se vilken provform som dominerar i de undersökta skolorna, och om lärare är medvetna om vad elever föredrar för prov och också rättar sig därefter. Syftet är också att diskutera de för- och nackdelar som finns med examinationsformerna och om lärarna upplever det problematiskt att göra rättvisa bedömningar med hjälp av de olika proven. </p><p>För att undersöka detta genomförs en frågeformulärundersökning med elever och intervjuer med lärare. I studien deltar 76 gymnasieelever och sex gymnasielärare som svarar på frågor om deras attityder till olika examinationsformer.   </p><p>Resultatet visar att enligt både lärare och elever är skriftliga prov den vanligaste examinationsformen, men lärarna har som ambition att variera provformerna så mycket som möjligt. Alla elever föredrar olika sorters prov och många vill inte ha samma prov hela tiden utan helst en variation av dem. Lärarna är medvetna om vad eleverna föredrar för prov och rättar sig därefter, men poängterar att eleverna måste öva på sina svaga sidor. Resultatet visar också att eleverna känner sig stressade inför skriftliga salsprov och nervösa inför muntliga prov och att dessa problem vållar stora bekymmer för eleverna. Studien visar att de elever som har haft flest muntliga prov också är mest positivt inställda till den provformen. Ur lärarnas perspektiv är tidsbristen med att genomföra muntliga prov ett stort dilemma. Slutligen tycker en stor majoritet av eleverna att de blir mest rättvist bedömda vid skriftliga prov, medan lärarna anser sig vara professionella nog att kunna genomföra rättvisa bedömningar oavsett provform.<strong></strong></p>

Denna studie avser att undersöka elevers och lärares syn på olika examinationsformer. Ämnet har valts för att se vilken provform som dominerar i de undersökta skolorna, och om lärare är medvetna om vad elever föredrar för prov och också rättar sig därefter. Syftet är också att diskutera de för- och nackdelar som finns med examinationsformerna och om lärarna upplever det problematiskt att göra rättvisa bedömningar med hjälp av de olika proven.  För att undersöka detta genomförs en frågeformulärundersökning med elever och intervjuer med lärare. I studien deltar 76 gymnasieelever och sex gymnasielärare som svarar på frågor om deras attityder till olika examinationsformer.    Resultatet visar att enligt både lärare och elever är skriftliga prov den vanligaste examinationsformen, men lärarna har som ambition att variera provformerna så mycket som möjligt. Alla elever föredrar olika sorters prov och många vill inte ha samma prov hela tiden utan helst en variation av dem. Lärarna är medvetna om vad eleverna föredrar för prov och rättar sig därefter, men poängterar att eleverna måste öva på sina svaga sidor. Resultatet visar också att eleverna känner sig stressade inför skriftliga salsprov och nervösa inför muntliga prov och att dessa problem vållar stora bekymmer för eleverna. Studien visar att de elever som har haft flest muntliga prov också är mest positivt inställda till den provformen. Ur lärarnas perspektiv är tidsbristen med att genomföra muntliga prov ett stort dilemma. Slutligen tycker en stor majoritet av eleverna att de blir mest rättvist bedömda vid skriftliga prov, medan lärarna anser sig vara professionella nog att kunna genomföra rättvisa bedömningar oavsett provform.

Syftet med denna fallstudie är att undersöka lärares uttryckta åsikter om sina egna och andra lärares förberedelser inför den muntliga delen av det nationella provet i matematik. En kvalitativ ansats har använts genom semi-strukturerade intervjuer som har analyserats utifrån ett etiskt perspektiv kring undervisning. Fyra lärare från två olika arbetslag intervjuades. Intervjufrågorna formulerades så att lärarnas moraliska avväganden och ställningstaganden kunde belysas.Resultatet visar att det uttryckligen förekommer förberedelser i olika omfattning och att en koppling finns mellan lärares erfarenhet och deras förberedelser.

I denna aktionsforskning utarbetas, används och utvärderas en metod för muntliga prov i matematik A. De frågor som vi har arbetat utifrån gäller valet av uppgifter, hur själva genomförandet av ett muntligt prov ska gå till samt hur man bedömer det muntliga provet.

Denna studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Syftet med studien är att beskriva och förklara muntliga naturvetenskapliga prestationer mot bakgrunden av provsituationens kommunikativa karaktär samt jämföra dessa prestationer med de som framkommer i en skriftlig provsituation, TIMSS. För att uppfylla dessa syften har jag intervjuat en liten grupp elever. Intervjuerna har byggt på skriftliga frågor från TIMSS, men har kompletterats med artefakter och en samarbetsorienterad samtalspartner. De flesta av de intervjuade eleverna lyckades prestera, utifrån TIMSS, rätt svar i tre av de fyra situationerna som presenterades. Detta trots att de inte visade sig besitta de naturvetenskapliga kunskaper som förväntades. Dessutom använde eleverna främst ett vardagligt språk i sina förklaringar och motiveringar, inte ett naturvetenskapligt. Utan tillgång till en aktiv samtalspartner hade de intervjuade elevernas möjlighet att svara rätt på frågorna minskat avsevärt.

Studien syftar till att utvärdera elevers uppfattningar om muntliga prov i gymnasiets första kurs i kemi; kemi 1. En grupp bestående av tretton förstaårselever genomförde under kursen två muntliga prov omedelbart i anslutning till motsvarande skriftliga prov. Deras uppfattningar om de muntliga proven som sådana, och jämfört med de skriftliga, samlades in genom tre enkäter och två intervjuer med fyra elever. Studien genomfördes av läraren själv, och betydelsen av detta diskuteras i uppsatsen, samt i huvudsak i enlighet med grundad teori och ett pragmatiskt perspektiv. Data visade att eleverna uppfattade de muntliga proven som goda indikatorer för kunskapsluckor och som goda tillfällen för att nå djupare förståelse för ämnet, men mindre lämpliga för summativ bedömning. Validiteten av slutsatserna befanns god, medan reliabiliteten och statistisk signifikans inte kunde studeras på grund av begränsad datamängd. Den enskilt mest intressanta elevkommentaren var: "Det skriftliga provet kan ha svårare att visa vissa A-kvalitéer som kräver exempelvis diskussion. Men det kan samtidigt visa exakt, svart på vitt, vad du kan. De muntliga kräver en mer subjektiv bedömning och kanske därför inte visar dina faktakunskaper lika bra då man kan vara dålig på att formulera sig utan eftertanke." Författarens vägval under studiens gång och egna observationer och reflektioner kring studien beskrivs. Studien placeras i ett sammanhang med formativ bedömning och olika teorier för lärande. Konklusionen är att muntliga prov kan vara ett komplement till skriftliga prov, möjligen modifierade i riktning mot seminarieformat.

<p>Denna studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Syftet med studien är att beskriva och förklara muntliga naturvetenskapliga prestationer mot bakgrunden av provsituationens kommunikativa karaktär samt jämföra dessa prestationer med de som framkommer i en skriftlig provsituation, TIMSS. För att uppfylla dessa syften har jag intervjuat en liten grupp elever. Intervjuerna har byggt på skriftliga frågor från TIMSS, men har kompletterats med artefakter och en samarbetsorienterad samtalspartner. De flesta av de intervjuade eleverna lyckades prestera, utifrån TIMSS, rätt svar i tre av de fyra situationerna som presenterades. Detta trots att de inte visade sig besitta de naturvetenskapliga kunskaper som förväntades. Dessutom använde eleverna främst ett vardagligt språk i sina förklaringar och motiveringar, inte ett naturvetenskapligt. Utan tillgång till en aktiv samtalspartner hade de intervjuade elevernas möjlighet att svara rätt på frågorna minskat avsevärt.</p>