Många patienter som får cytostatikabehandling utvecklar på något sätt besvär från munnen. Oral mucosit är en biverkan av cytostatika och strålbehandling, där hela munslemhinnan kan bli påverkad med rodnader eller sår. Syftet var att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som är viktiga för att patienten ska ta ansvar för sin egen munvård och därmed lindra oral mucosit. Metod: C-uppsatsen genomfördes som en litteraturstudie. Resultat: Omvårdnadsåtgärderna bör föregås av en utveckling av relationen mellan sjuksköterskan och patienten innan patienten kan ta till sig ny kunskap. Patienten behöver en utförlig utbildning och information riktad mot egenvård av munhygien för att förebygga eller lindra symtom på oral mucosit. Slutsatsen är att utbildning i munvård får patienten att ta ett större ansvar för sin egenvård i bedömningen av sitt munstatus, vilket leder till en lindring av oral mucosit. Det behövs utbildning av vårdpersonal i god munvård och därmed en strategi för hur utbildning och information ska utformas för att utveckla patientens egenvård.

<p>Antalet äldre ökar i Sverige. Åldrandet medför ökad risk att drabbas av sjukdomar vilket kan påverka munhälsan negativt. Äldre med stort vård- och omsorgsbehov flyttar ofta till särskilt boende. Många av dem behöver hjälp med munhygienen. Munvården till äldre i särskilt boende är ofta bristfällig med dålig munhälsa som följd. Syftet var att beskriva vårdpersonalens attityder och beteenden avseende den egna samt de äldres munhälsa och munvård, samt undersöka om munvårdsutbildning kan relateras till munvårdsinsatser på särskilt boende. En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats genomfördes och datainsamlingen gjordes med hjälp av ett frågeformulär. Resultatet visade att de flesta respondenterna ansåg munhälsan som viktig. Majoriteten tyckte att de boende bör få hjälp med munvård två gånger per dag men få hjälpte de äldre med munvård så ofta. Munhygienen ansågs vara den svåraste delen i omvårdnadsarbetet. Flertalet hade fått munvårdsutbildning och få önskade mer kunskaper. Munvården upplevdes fungera bra på avdelningarna och sågs som en del av god omvårdnad. Flera faktorer, som att de äldre gjorde motstånd och tidsbrist, uppgavs som svårigheter. Konklusionen var att attityden till munvård var positiv, men hindrande faktorer som motstånd från de äldre och tidsbrist bidrog till att den prioriterades lågt. Endast en liten del av vårdpersonalen önskade mer munvårdsutbildning.</p>

Antalet äldre ökar i Sverige. Åldrandet medför ökad risk att drabbas av sjukdomar vilket kan påverka munhälsan negativt. Äldre med stort vård- och omsorgsbehov flyttar ofta till särskilt boende. Många av dem behöver hjälp med munhygienen. Munvården till äldre i särskilt boende är ofta bristfällig med dålig munhälsa som följd. Syftet var att beskriva vårdpersonalens attityder och beteenden avseende den egna samt de äldres munhälsa och munvård, samt undersöka om munvårdsutbildning kan relateras till munvårdsinsatser på särskilt boende. En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats genomfördes och datainsamlingen gjordes med hjälp av ett frågeformulär. Resultatet visade att de flesta respondenterna ansåg munhälsan som viktig. Majoriteten tyckte att de boende bör få hjälp med munvård två gånger per dag men få hjälpte de äldre med munvård så ofta. Munhygienen ansågs vara den svåraste delen i omvårdnadsarbetet. Flertalet hade fått munvårdsutbildning och få önskade mer kunskaper. Munvården upplevdes fungera bra på avdelningarna och sågs som en del av god omvårdnad. Flera faktorer, som att de äldre gjorde motstånd och tidsbrist, uppgavs som svårigheter. Konklusionen var att attityden till munvård var positiv, men hindrande faktorer som motstånd från de äldre och tidsbrist bidrog till att den prioriterades lågt. Endast en liten del av vårdpersonalen önskade mer munvårdsutbildning.

Munvården är ofta ett eftersatt område inom vården och omsorgen vilket återspeglar sig på munhälsan hos de boende. Syftet med denna studie var att undersöka om behovet av nödvändig tandvård har förändrats i Ludvika kommun under åren 2003-2008, samt att studera om de vårdtagare som var i behov av nödvändig tandvård fick densamma. Metoden var en beskrivande, retrospektiv journalstudie. Studien baseras på 2010 st screeningjournaler från år 2003 - 2008. Dessa screeningjournaler plus listor på vilka som fått nödvändig tandvård under de här åren har studerats och analyserats. Samtliga uppgifter inhämtades från beställarenheten för tandvård i Säter. Någon skillnad i antalet tänder kunde inte påvisas med avseende på olika år. Antal vårdtagare med helprotes har blivit färre. Prevalensen av synlig karies har ökat. En ökning av antal personer som får hjälp med den dagliga munvården kunde påvisas. Behovet av nödvändig tandvård har varierat över tid. Vårdtagarna har ett betydande behov av nödvändig tandvård som har varit relativt konstant över tid. De personer som var i behov av nödvändig tandvård har fått densamma i stor utsträckning, även om en del sjukdomssymptom kvarstår. Munhygienen är inte tillfredsställande trots att de som är i behov av hjälp med munvård får sådan i tillräcklig utsträckning.

Bakgrund: Samhällets   äldre befolkning ökar. Många behåller sina egna tänder långt upp i åren och då   äldre drabbas av funktionsnedsättningar och sjukdomar riskerar munvården att   bli eftersatt. Detta kan få stora konsekvenser för såväl munhälsan som den   allmänna hälsan då oral hälsa är sammankopplad med systemisk hälsa. Orala   problem kan till exempel leda till smärta, nutritionsproblem och infektioner.   Munhälsa är också kopplat till välbefinnande och har stor betydelse för   människors självbild och sociala självförtroende. Att utföra munvård är en   basal omvårdnadsuppgift som sjuksköterskan har huvudansvaret för. Syfte: Att   beskriva hälso-och sjukvårdspersonals uppfattningar och attityder kring munvård för äldre. Metod: En litteraturöversikt   som grundas på nio vetenskapliga artiklar. Resultatartiklarna genomlästes   flera gånger och fynd som svarade på syftet identifierades och märktes ut.   Artiklarnas resultatdelar översattes därefter till svenska och genom   färgkodningsanalys skapades sex kategorier där resultatet presenteras. Resultat: Av resultatet framkom   att hälso-och sjukvårdspersonal ofta är medvetna om vikten av munvård men att   omvårdnadsuppgiften i praktiken nedprioriteras eller inte hinns med. Uppfattningar   och attityder som framkom av studien presenteras i resultatets följande sex   kategorier: Uppfattningar   om prioritering av munvård, Uppfattningar av respekt för integritet,   Uppfattningar av kunskap om munvård, Otydligt ansvar bland hälso-och   sjukvårdspersonal, Uppfattningar och attityder kring munhälsans betydelse för   patienten och Attityder till   munvård. Diskussion: Resultatet diskuterades   med koppling till Jean Watsons teori om den transpersonella omvårdnadsrelationen.   Att respekt för patientens integritet kan utgöra ett hinder i utförandet av   munvård framkom av resultatet. Det är därför viktigt för sjuksköterskan såväl   som övrig hälso-och sjukvårdspersonal att känna till metoder som kan   inspirera till en förbättrad vårdrelation mellan personal och patient. Med   hjälp av Watsons teori kan hälso-och sjukvårdspersonal bemöta   patienter i den intima och utsatta situationen som munvård kan innebära på   ett personligare och mer givande sätt. På så vis kan båda parter gynnas då   vårdrelationen utvecklas och stärks.

Bakgrund: Studier har visat att i den dagliga omvårdnaden av äldre hjälpberoende personer är munvården ofta försummad. Vårdpersonal utför det mesta av munvården inom äldreomsorgen, men sjuksköterskor har det yttersta ansvaret för omvårdnad inom hälso- och sjukvården och har därmed en viktig roll i att de äldre vårdtagarnas behov av munvård tillgodoses. Syfte: Att beskriva vårdpersonals erfarenheter av munvård till äldre. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats gjordes och tio vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet efter kvalitetsgranskning. Analysen gjordes enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Vårdpersonalens erfarenheter var att prioritering av munvård i omvårdnaden, tydliga riktlinjer och rutiner, kunskap och kompetens samt samarbete och tillgång till tandvård var viktigt för upprätthållandet av munvård. Vårdtagarnas vilja och förmåga att medverka vid munvård samt vårdpersonalens attityder och bemötande påverkade genomförandet av daglig god munvård. Slutsats: Munvård bör ingå i omvårdnadsarbetet som en prioriterad uppgift med tydliga riktlinjer, rutiner och ansvarsfördelning. Förfarandet av munvård kan vidareutvecklas genom förbättrad utbildning, omvårdnadsdokumentation med strukturerad munbedömning som stöd för munvårdsplan och kvalitetsbedömning av utförd munvård. Genomförandet av munvård kan även vidareutvecklas genom resursplanering, engagemang, samarbete och kommunikation mellan vårdpersonal.

Bakgrund: Att lindra patientens fysiska, psykiska, existentiella och psykosociala behov är målet för palliativ vård. En av de fyra hörnstenarna inom palliativ vård är symtomlindring. Ohälsa i munnen orsakar onödigt lidande för patienten och har en negativ inverkan på patientens välbefinnande och livskvalitet. Munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ vård men utförs inte i den utsträckning som krävs. Specialistsjuksköterskor inom palliativ innehar den kompetensen som behövs för att identifiera, åtgärda och utvärdera omvårdnadsproblem. Genom att arbeta konsekvent med munhälsobedömningar med hjälp av riktlinjer kan ohälsa i munnen förebyggas. Syfte: Att beskriva hinder och möjligheter för sjuksköterskor att utföra munvård inom palliativ vård. Metod: Den valda metoden är en litteraturöversikt med induktiv ansats som inkluderar kvantitativa, kvalitativa och mixade artiklar utifrån sjuksköterskors erfarenheter kring munvård. Resultat: Resultatet belyser både hinder och möjligheter för munvård inom palliativ vård. Tidsbrist, okunskap, brist på riktlinjer och otillräckligt stöd från verksamheten är åtskilliga hinder som framkommer. Möjligheter för att förbättra munvården är samarbete med andra professioner, kunskap och utbildning i munhälsobedömningar. Slutsats: Trots att munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ är följsamheten undermålig. Brist på kunskap och kompetens om följderna av ohälsa i munnen leder till att munvården prioriteras bort eftersom andra symtom tar företräde. Specialistsjuksköterskor inom palliativ vård besitter de kunskaper som behövs för att utbilda och synliggöra vikten av munvård inom palliativ vård.

Bakgrund: Att lindra patientens fysiska, psykiska, existentiella och psykosociala behov är målet för palliativ vård. En av de fyra hörnstenarna inom palliativ vård är symtomlindring. Ohälsa i munnen orsakar onödigt lidande för patienten och har en negativ inverkan på patientens välbefinnande och livskvalitet. Munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ vård men utförs inte i den utsträckning som krävs. Specialistsjuksköterskor inom palliativ innehar den kompetensen som behövs för att identifiera, åtgärda och utvärdera omvårdnadsproblem. Genom att arbeta konsekvent med munhälsobedömningar med hjälp av riktlinjer kan ohälsa i munnen förebyggas. Syfte: Att beskriva hinder och möjligheter för sjuksköterskor att utföra munvård inom palliativ vård. Metod: Den valda metoden är en litteraturöversikt med induktiv ansats som inkluderar kvantitativa, kvalitativa och mixade artiklar utifrån sjuksköterskors erfarenheter kring munvård. Resultat: Resultatet belyser både hinder och möjligheter för munvård inom palliativ vård. Tidsbrist, okunskap, brist på riktlinjer och otillräckligt stöd från verksamheten är åtskilliga hinder som framkommer. Möjligheter för att förbättra munvården är samarbete med andra professioner, kunskap och utbildning i munhälsobedömningar. Slutsats: Trots att munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ är följsamheten undermålig. Brist på kunskap och kompetens om följderna av ohälsa i munnen leder till att munvården prioriteras bort eftersom andra symtom tar företräde. Specialistsjuksköterskor inom palliativ vård besitter de kunskaper som behövs för att utbilda och synliggöra vikten av munvård inom palliativ vård.

Introduktion/Bakgrund: Munhälsan påverkar den generella hälsan. Det finns flera riskfaktorer för nedsatt munhälsa exempelvis hög ålder och sjukdom. Att inte självständigt kunna utföra munvården och vara i behov av assistans är också en riskfaktor för nedsatt munhälsa. Syfte: Syftet var att belysa patienters inställningar till och erfarenheter av assisterad daglig munvård. Metod: Litteraturstudien sammanställdes utifrån Polit och Becks (2021) niostegsmodell. Artikelsökning gjordes i databaserna CINAHL och PsycInfo. Totalt nio artiklar utgjorde resultatet. Resultat: Resultatet utgjordes av fem kategorier: Tacksamhet och stöd, Önskan att vara självständig, Misstro till vårdpersonalens kunskaper och förmågor, Tillit till vårdpersonalen och Inte vilja vara en belastning. Slutsats: Resultatet visade att det fanns blandade erfarenheter av och inställningar till assistans vid munvård. Patienter som regelbundet mottog assistans uppgav positiva erfarenheter och ansåg att om behovet av assistans fanns sågs det som fördelaktigt att mottaga munvård. För patienter som inte hade tidigare erfarenheter av assistans vid munvård fanns huvudsakligen negativa inställningar där en stor del orsakades av önskan att vara självständig eller en misstro till vårdpersonalens kunskaper. Ytterligare en inställning och erfarenhet som fanns var att inte vilja belasta vårdpersonal då de hade hög arbetsbelastning.

SAMMANFATTNING Bakgrund Munhälsa är något som ingår i den dagliga hygienrutinen. Trots detta har munvård separerats från resten av kroppen i omvårdnaden. Forskning visar att munvård inte bara har betydelse för munnens hälsa, utan är även relaterad till resten av kroppen och kan påverka och påverkas av sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och demenssjukdomar. Hos den äldre inom vård- och omsorgsboende är det vanligt att munhygienen brister. Det är därför viktigt att i omvårdnaden av den äldre öka kunskapen om munhälsans betydelse. Syfte Syftet var att beskriva omvårdnad för god munhälsa av personer 65 år och äldre inom vård- och omsorgsboenden. Metod En litteraturöversikt där 15 vetenskapliga kvantitativ och kvalitativ studier inkluderades. Resultat Resultatet visar att det finns ett direkt och indirekt samband mellan munhälsa och allmänhälsan. En god munvård har också betydelse för den äldres livskvalitet. Vidare framkommer att det är viktigt med information och utbildning till patienten och vårdpersonalen om betydelsen och utförandet av munhygien. Svårigheter att utföra munvård hos de äldre kan minskas med hjälpmedel och utbildning. Organisation, ansvarsfördelning och interprofessionellt samarbete på äldreboenden har en betydelse för om och hur den dagliga munhygienen utförs. Slutsats Slutsatsen var att munhälsan bör inkluderas i den allmänna omvårdnaden av den äldre inom vård- och omsorgsboenden. Bristande kunskap om behovet av daglig munhygien hos de äldre har lett till att det inte prioriterats av vårdpersonalen. Utbildning och information till patienter och vårdpersonal har visat sig ha en positiv effekt, men mer kunskap behövs för att uppnå ett tillfredsställande resultat.