This essay will explore Gustav Mahler’s treatment of time and space in his First Symphony by processing his experiences and memories into the music. In the music analysis, I will argue for and categorize the use of breakthrough as Mahler’s attempt to use his music as a key to create “another world” beyond the irreversible time and space. At the same time as he in a reflexive and retrospective point of view tries reveal a relationship between the past and the present that has not been covered by the obscurity of experience.

This essay examines tarab, an Arab musical tradition deeply rooted in the Near East region, and evaluated by listeners based on its emotional effect. Tarab culture has been influenced by westernization, forces of globalization, postcolonial nationalism, and modernism since the early 20th-century, which significantly changed the face of this musical culture by the end of the century. The main focus of this essay is discussing the cumulative effects of tarab’s musical and non-musical elements that together produce the emotional transformation experienced by the performers and the listeners.  To understand that emotional transformation, the relevant aspects of music psychology and philosophy to tarab music are discussed through a number of findings, such as musical expressiveness through the aesthetic surface, anticipatory arousal which results from familiarity and knowledge, the aesthetic appeal of unpleasant emotions such as sadness, openness to experience and aesthetic appreciation that indicates sensitivity to art and beauty, empathetic and sympathetic engagement with the persona imagined in the music, and dissociation from ordinary consciousness and absorption in the musical experience.

Denna studie undersöker hur vägledande earcons påverkar spelupplevelsen i 2D plattformspel. Det som studien försöker svara på är om det lönar sig för spelutvecklare att använda ljud i informativt syfte, specifikt i syftet att vägleda spelaren med ljud. För att besvara frågan producerades två prototyper. Prototyperna var så gott som identiska 2D plattformspel, men den ena prototypen hade vägledande earcons medan den andra prototypen saknade dessa vägledande earcons. Totalt 17 testpersoner tog del av undersökningen och resultaten indikerar på att det är möjligt att vägleda spelare med ljud, dessutom kan vägledande earcons förbättra prestationen och spelupplevelsen. Detta bör dock undersökas med fler testpersoner och med en förbättrad prototyp för att resultatet skulle erhålla vetenskaplig legitimitet. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p>

Studien syftar till att beskriva vad DIY-konserter betyder för Göteborg som musikstad. Studien har en geografisk avgränsning till arrangörer och föreningar i Göteborg, samt engenrebaserad avgränsning till rockmusik framförd av bandkonstellationer. Undersökningen är framtagen genom litteraturstudier och marxistisk analys baserad på marxistisk och postmarxistisk teoribildning. Studien fokuserar på DIY-konsertens plats i Göteborgs musikliv idag, men tar historiska, kulturella och internationella jämförelser i beaktning för att ge en djupare förståelse för ämnet. Studiens resultat visar på de skillnader som finns mellan olika typer av rockkonsertevenemang i Göteborg och diskuterar dessa utifrån marxistisk teori.

Protestlåtar finns i alla möjliga former och genrer, men det som är genomgående är att det är låtar som handlar om förändring och motstånd. Låtars budskap är oftastkopplade till låttexten, så därför undersöker denna uppsats vilka andra faktorer som också bidrar till att låtar är protestlåtar. Genom att undersöka tre protestlåtar i olika genrer visar den här studien hur de behandlar ämnet protest, vilka element i musiken eller ljudet som antingen själva, eller i samspel med texten som pekar på protest och slutligen också om likheter och skillnader kan tas fram mellan dem. Genom att använda musikanalys kan man se att det finns ljudeffekter, genrebundna ellermusikaliska element som också används för att uttrycka protest i låtarna. Det förekommer också en diskussion om varför dessa saker skulle förstärka protesten i låtarna. Analyserna visar också beståndsdelarna av protestlåtarna och diskuterar kring hur de framför sin protest. Resultatet pekar på att det, förutom textens mening,finns andra aspekter som exempelvis ljudeffekter, form, hur låtarna berättar historien och ton som kan kopplas till protestkänslan en lyssnare får av låtarna.

This essay focuses on the survival of older children’s songs, the songs that were composed by the end of the 19th century and still sung today. The purpose has been to explore what circumstances and factors may contribute to the survival and good health of these old songs, and what makes them still well-known today. Childrens songs by the composer Alice Tegnér represent older childrens songs in the essay.  The essay consists of two main parts, the first includes a short biography of Alice Tegnér, and discusses some musical aspects of her compositions for small children. The other main part contains a discussion of how music in the compulsory school may have influenced what songs became known throughout the country, and how this may have contributed to formation of a canon that is still in existence. The essay discusses how the subject music has changed in the schools since public schools were introduced and became compulsory in the mid-19th century, until today, and how this may affect singing and what is being sung.

Hanns Eisler routinely expressed his discontent with the state of music and society in the late 1920s in Die Rote Fahne—an organ of the Marxist revolutionary organization, the Spartakusbund, to which he often contributed. His 1928 essay “Man baut um,” among the most notable of these writings, declares that the high expenditures in art—such as the construction of a fourteen-million Mark opera house—to be the result of capitalist greed rather than a reflection of the desire for musical performances, as had been suggested. Although the cost of the new venue is the subject in this satirical passage, this contains a secondary accusation. With a grotesque sense of amusement, he suggests that schoolchildren are certainly content to go without breakfast because they understand the importance of the opera building. In doing so, he sheds light on the human consequences of material desires. Caustic accusations regarding various aspects of musical culture are a common occurrence in Eisler’s writings, particularly in the years surrounding his break with his teacher, Arnold Schoenberg—1924-1927. During this time, not only did Eisler become increasingly vocal in his printed critiques, but his ideologies became apparent in his compositional style as well. This thesis contends that two of his musical parodies between 1924 and 1927, Palmström (1924) and Zeitungsausschnitte (1925-1927) contain satirical criticisms of contemporary musical consumption and content, which are paralleled in his published prosaic critiques.

Syftet med uppsatsen är att i teori och praktik undersöka hur principer för demokrati och interkulturell dialog kan tillämpas i utformandet av interkulturella musikmöten och vidare verka för ett samhällstillvänt och inkluderande mångfaldsarbete vid högre musikutbildningar. Dessutom syftar uppsatsen till att utifrån praktisk erfarenhet undersöka vad sådana musikmöten i sin tur kan generera i form av interkulturell förståelse och ny kunskaps-utveckling.    I uppsatsens inledande delar förs resonemang kring principer för demokrati och god interkulturell dialog, samt hur dessa kan överföras till praktiska musikaliska kontexter och bilda teoretiskt och etiskt ramverk för vad som konstituerar ”ett gott interkulturellt musikmöte”. Från denna utgångspunkt planeras och genomförs ett aktionsforskningsprojekt i form av tre interkulturella musikmöten på Musikhögkolan vid Örebro Universitet, där praktiskt musicerande varvas med samtal kring musik, musikupplevelse och musikens kringliggande kulturella sammanhang.     Ur uppsatsens empiri framkommer exempel på hur interkulturella ”musikutbyten” (dvs möten med fokus på repertoar som associeras till deltagarnas kulturella bakgrunder) visserligen erbjuder goda möjligheter till ökad interkulturell förståelse, men också kan befästa stereotypiseringar av ”de andra”. För att undvika det senare argumenteras för att denna typ av möten bör innefatta gott om utrymme för samtal kring exempelvis autenticitet, musikupplevelse och repertoarernas kulturella sammanhang, för att kunna leva upp till idén om Det goda interkulturella musikmötet som eftersökts och skisserats i uppsatsens inledande delar. Genom dylika samtal uppmärksammas tidigare föreställningar om såväl ”den egna” musikkulturen som ”den andres”, samt hur vår upplevelse av såväl bekant som obekant musik i hög grad påverkas av sådana föreställningar.     Vidare argumenteras för interkulturella musikmöten där musicerandet sker ”bortom kultur”, för att fokusera på personliga möten snarare än ”kulturmöten”. Här föreslås utifrån uppsatsens empiri att kollektiv improvisation kan vara en fruktbar väg för upplösande av kulturella gränser och kreativt nyskapande.    Utifrån projektets dialogiska processer presenteras även ett antal konkreta förslag till utvecklat mångfaldsarbete inom uppsatsens platsspecifika kontext, dvs Musikhögskolan vid Örebro Universitet.

For this brief consideration of the present state of Baltic musicology, I have chosen to focus upon two problems, both equally loaded and, in fact, interrelated. The first: How has Baltic musicology reflected upon the history of the dramatic events of the twentieth century, namely, World War II and the ensuing occupations? And secondly: Has Baltic musicology found ways and means of disclosing the semantics of the music created in these critical periods of the two great catastrophes, the fascist and communist dictatorships?

When the Baltic states of Lithuania, Latvia, and Estonia were annexed by the Soviet Union at the end of World War II, their new leaders brought not only collectivization, deportations, and myriad other familiar terrors of the Soviet system.