Syftet med denna magisteruppsats är att undersöka två musiklärares uppfattning om kunskap i musik. Uppsatsen baseras på en diskursanalys där jag i intervjuer med två musiklärare ställt frågor som berör deras kunskapssyn. Utsagorna vittnar om två ganska skilda beskrivningar där det musikaliska uttrycket betonas i den ena medan vikten av att eleverna har de verktyg som krävs för och musicera i grupp den andra. Även om utsagorna skiljer sig åt verkar instrumentalspelet och sången spela en viktig roll. I ena fallet som en form av kanal för det musikaliska uttrycket medan det i det andra fallet fungerar som en typ av färdighetsmässig nyckel till den gruppgemenskap som musicerandet innebär. I sina beskrivningar av andra moment som musikteori och musikhistoria framstår de som betydelsefulla först då det vävs samman med instrumentalspelet och sången. I musiklärarnas utsagor framträder en bild där vissa kunskapsmoment värderas högre än andra vilket också får betydelse för musikundervisningen.

Detta är en kvalitativ studie som grundar sig i ett didaktiskt perspektiv med inriktning på musik i förskolans verksamhet, samt förskollärares relation till och syn på musik.Förskollärares didaktiska val (vad, hur och varför) har undersökts i relation till musikverksamheten, alltså hur musik utövas i verksamheten. För att få vetskap om förskollärares didaktiska val genomförde vi semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare på tre olika förskolor i mellersta Sverige. För att analysera vår insamlade empiri använde vi oss av allmändidaktikens definitioner bildningsteori och läroteoretisk teori, i relation till musik, då dessa teorier behandlar de didaktiska frågorna vad, hur och varför.Resultatet visar att musik i förskolan framförallt användes som ett hjälpmedel till att utveckla och lära barn i olika lärandeområden som språk och rörelse. Musik användes även som ett hjälpmedel att utveckla barns självkänsla och sågs som ett glädjeberikande redskap. Musik som eget innehåll och mål förekom mer sällan, det som nämndes var främst rytmik och genrer. Resultatet visar även att förskollärares musikbakgrund spelade stor roll i förhållande till deras didaktiska val om de använder musik som ett hjälpmedel eller eget innehåll. De flesta förskollärare som hade mer utvecklad kunskap om musik använde musik mer som ett eget innehåll än andra förskollärare. Oavsett vilken musikbakgrund förskollärarna hade kände sig alla bekväma med musik och såg det som lustfyllt att utöva musik med barnen.

This paper examines the perspective of non-musicians on the subject of music and how they interpret its content. The data was collected through semi-structured interviews with three people who do not study nor practice music. The results show that non-musicians can, to an extent, show musical knowledge in terms of instruments and genres and that they share similarities in how they view music as a whole. It is also shown that music productions not produced by an established music industry can still hold up to non-musicians' criteria by studying their personal preferences and their connection to music in their everyday life.

Detta självständiga arbete söker efter musiklärares uppfattningar om grundskolans obligatoriska musikundervisning – att undersöka hur musiklärare samtalar kring val av ämnesinnehåll och härleda kvalitetsuppfattningar, samt relatera dessa till en didaktisk kontext. Musiklärares vardag består av en mängd val. Att välja mellan genre, aktivitet, metod, att välja stoff och/eller låta bli att välja. Musikundervisningen tar form i relation till dessa val, och en utgångspunkt är att med hjälp av kvalitativa intervjuer och observation identifiera vad tre musiklärare verksamma i grundskolan uppfattar som väsentligt i undervisningen – vilket samtidigt säger något om det innehåll som väljs bort.  Undervisning står ständigt i relation till och påverkas av olika fenomen som: läraren, eleven, resurser, tid, gruppstorlek och inte minst politiskt styrda dokument. Musiklärare kan inte enbart fokusera på "utlärande" – lärandeprocesser styrs av balansen mellan läraren, de resurser läraren har till handa och själva samspelet med eleverna. Det perspektiv som anläggs i studien kan beskrivas som en fenomenografi-inspirerad musikdidaktisk undersökning; jag har använt mig av fenomenografiska analysmetoder, vilka kompletterades med en musikdidaktisk läsning av empirin. Den föreliggande analysen visar att brist på tid och det stora elevantalet i förhållande till stipulerade kunskapskrav skapar utmaningar för musiklärarna och deras undervisning. Lärarna känner sig otillräckliga, bland annat när det gäller bedömning, progression och kunskapskrav, och undervisningen karaktäriseras ofta som lösningsorienterad. Av studiens resultat framgår också att lärarens utbildning och tidigare erfarenheter har påverkan på undervisningsinnehållet och trots att kursplanen öppnar mot andra förmågor, är det spel på instrument och det lärande som är kopplat till detta spel, som dominerar musikundervisningen.