I detta arbete undersöker jag om kost, sömn och motion påverkar elevers vakenhet i skolan. Litteraturgenomgången behandlar aktuella rön kring näringslära, sömn, motion, riktlinjer för skolmat och skolfrukostförsök. Även Linköpings kommuns roll i skolmatfrågan behandlas. I en enkätundersökning bland 35 sjätteklassare kartläggs deras mat, sömn och motionsvanor under fyra dagar. Resultatet behandlas i en enkätanalys, där det framgår att kost och motion kan påverka elevernas vakenhet i skolan. Resultatet är inte tydligt och tröttheten kan bero på andra orsaker än de som undersökts. I diskussionen ges förslag som skulle kunna förbättra elevernas skolsituation

<p>This is an examination report in physical education. It focuses on the relation between excercise and nutrition and how this relation works in an icehockeygymnasium in a midsized city in Sweden. The training ratio for the students are 11-12 times a week which indirectly means that the nutricion is very important to them so that they have the strength to manage both training and school. In this examination report you can read about how the food is composed and how many meals the students are offered through their education program. The persons that I´ve interviewed are the head coach, the president of the school restaurant and three students.</p><p>The students have practise in the noon two times a week, on Tuesdays and Thursdays. These days they are offered breakfast and lunch at the team restaurant, and a snack at the school restaurant. All three meals are adapted for athletes. During the other three schooldays they are offered a lunch in the schoolrestaurant that mostly fits the students needs for nutrition and they also get to eat the “athlete snack” at the schoolrestaurant.</p><p>My own concusions in this examination report is that the nutrition needs of the students seem to be nearly fulfilled. What can be better is mainly the communication between the headcoach and the president of the schoolrestaurant. Sometimes the students rejects to eat the food in the schoolrestaurant, and the personell don´t know why. A constructive dialogue between the students and the personell in the schoolrestaurant would therefore likely make the situation better.</p>

<p>Aim</p><p>The main aim of the study was to investigate the difference in bilateral deficit between rowers and sprinters during maximal eccentric/concentric muscle actions.</p><p>• Are there any significant differences in bilateral deficit between rowers and sprinters?</p><p>• Do the amount of years in practice effect the bilateral deficit?</p><p>Method</p><p>Fourteen male subject participants divided in 2 equal sized groups (7 individuals in each group; rowers and sprinters) performed maximal unilateral/bilateral eccentric and concentric muscle actions in a leg press machine at a velocity of 0.2m/s. The range of motion in the knee joint was 70° – 140°. Dependent t-tests have been performed within each group pre and post test. P was set to 0,05 to prevent type I faults (false positive) a Bonferroni test was made for two comparisons and set to 0,0253.</p><p>Results</p><p>Average bilateral deficit for rowers were: 11% concentric and 33% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced >8years concentric 7% and eccentric 24%. Practiced <8 years concentric 21% and eccentric 55%.</p><p>Average bilateral deficit for sprinters were: 5% concentric and 24% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced >8years concentric 4% and eccentric 26%. Practiced <8years concentric 16% and eccentric 11%.</p><p>Conclusions</p><p>The main explanation for the larger differences in bilateral deficit for rowers in eccentric muscle action compared to sprinters may be related for the fact that the rowers have an almost non - eccentric phase during rowing. When comparing the amount of years in practice and bilateral deficit we saw that it decreased with the number of practiced years for booth rowers and sprinters. The reason to this pattern is probably on a neural base.</p> / <p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att studera bilateral deficit hos roddare och sprinters vid maximal excentrisk/koncentrisk muskelaktion.</p><p>• Finns det någon signifikant skillnad mellan roddare och sprinters i bilateral deficit?</p><p>• Påverkar antalet tränade år den bilaterala deficiten?</p><p>Metod</p><p>14 manliga testpersoner fördelade på två lika stora grupper (7 per grupp; rodd och sprint) genomförde maximal unilateral/bilateral muskelaktion excentriskt och koncentriskt i en benpressmaskin (ECCON). Rörelseomfånget i knäled vid muskelaktion sattes från 70° – 140°. Hastigheten för fotplattan vid muskelaktionen sattes till 0,2m/s. Dataanalysen har gjorts inom respektive undergrupp där vi genomförde ett beroende T-test där höger + vänster kraftmoment och bilateral kraft. P-värdet sattes till 0,05 och den parade jämförelsen justerades med en Bonferroni - korrektionsfaktor 0,0253.</p><p>Resultat</p><p>Medelvärdet för roddgruppens bilaterala deficit: 11% koncentriskt och 33% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit vid benpress: tränat >8år koncentriskt 7% och excentriskt 24%. Tränat <8år koncentriskt 21% och excentriskt 55%.</p><p>Medelvärdet för sprintgruppens bilaterala deficit: 5% koncentriskt och 24% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit: tränat >8år koncentriskt 4% och excentriskt 26%. Tränat <8år koncentriskt 16% och excentriskt 11%.</p><p>Diskussion</p><p>Skillnaden i bilateral deficit mellan excentrisk och koncentrisk muskelaktion hos roddare och sprinters kan bero på att roddare har en minimal excentrisk fas när de ror. Vid jämförelse av antal tränade år och den bilaterala deficitens storlek så fanns det en tendens till att deficiten minskade i takt med att antalet tränade år för båda grupperna. Orsaken till detta mönster är troligtvis på neuronal nivå.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien var att undersöka kreatinets prestationshöjande effekt på styrka efter en sex dagars kreatinuppladdning samt undersöka om en korrelation mellan kreatinupptag och styrkeförändring förelåg. Frågeställningar var:</p><p>Hur skiljer sig den statiska styrkan i biceps efter en sex dagar lång kreatinuppladdning?</p><p>Hur skiljer sig den dynamiska styrkan i bänkpress efter en sex dagar lång kreatinuppladdning?</p><p>Finns det någon korrelation mellan förändring av styrka och upptag av kreatin?</p><p>Metod</p><p>Studien genomfördes på 22 fysiskt aktiva friska svenska män och kvinnor (13 män, 9 kvinnor) som delades in i antingen en kreatingrupp (n=12) eller en kontrollgrupp (n=10). Båda grupperna genomförde tre testtillfällen (T1, T2, T3) där T1 syftades till att mäta upp deras 1RM. Vid T2 och T3 mättes deltagarnas statiska styrka i biceps (höger och vänster) samt deras dynamiska styrka i bänkpress. Mellan T2 och T3 gavs kreatingruppen 20 gram kreatin om dagen uppdelat vid 4 olika tillfällen i 6 dagar. En 24-timmars urininsamling genomfördes på samtliga deltagare i kreatingruppen under den andra dagen på kreatinuppladdningen för att mäta deras kreatinupptag.</p><p>Resultat</p><p>Kreatingruppens medelökning i bicepsövningen motsvarade som lägst 2,08 sekunder och som högst 9,33 sekunder där den största ökningen skedde under set 1 för höger arm. I den dynamiska bänkpressen visade kreatingruppen en ökning motsvarande 3,41 repetitioner. Inga signifikanta höjningar sågs för kontrollgruppen under något av seten. Inga korrelationer mellan kreatinupptag och styrkeförändring kunde påvisas i studien.</p><p>Slutsats</p><p>Resultaten från föreliggande studie indikerar på att ett oralt kreatinintag på 20 (4 tillfällen á 5 gram) gram kreatin om dagen i 6 dagar ger en förhöjd isometrisk prestation i biceps under tre set med 60 sekunders vila (p<0,05 under fem av sex set). Intaget tycks även resultera i en medelökning på 3,41 utförda repetitioner under det första setet i en dynamisk bänkpress (67 % av 1RM som belastning). Dessa resultat bör emellertid beskådas kritiskt sedan studien inte använde sig av något placebopreparat, vilket kan ha inneburit att en placeboeffekt förelåg.</p>

This is an examination report in physical education. It focuses on the relation between excercise and nutrition and how this relation works in an icehockeygymnasium in a midsized city in Sweden. The training ratio for the students are 11-12 times a week which indirectly means that the nutricion is very important to them so that they have the strength to manage both training and school. In this examination report you can read about how the food is composed and how many meals the students are offered through their education program. The persons that I´ve interviewed are the head coach, the president of the school restaurant and three students. The students have practise in the noon two times a week, on Tuesdays and Thursdays. These days they are offered breakfast and lunch at the team restaurant, and a snack at the school restaurant. All three meals are adapted for athletes. During the other three schooldays they are offered a lunch in the schoolrestaurant that mostly fits the students needs for nutrition and they also get to eat the “athlete snack” at the schoolrestaurant. My own concusions in this examination report is that the nutrition needs of the students seem to be nearly fulfilled. What can be better is mainly the communication between the headcoach and the president of the schoolrestaurant. Sometimes the students rejects to eat the food in the schoolrestaurant, and the personell don´t know why. A constructive dialogue between the students and the personell in the schoolrestaurant would therefore likely make the situation better.

Aim The main aim of the study was to investigate the difference in bilateral deficit between rowers and sprinters during maximal eccentric/concentric muscle actions. • Are there any significant differences in bilateral deficit between rowers and sprinters? • Do the amount of years in practice effect the bilateral deficit? Method Fourteen male subject participants divided in 2 equal sized groups (7 individuals in each group; rowers and sprinters) performed maximal unilateral/bilateral eccentric and concentric muscle actions in a leg press machine at a velocity of 0.2m/s. The range of motion in the knee joint was 70° – 140°. Dependent t-tests have been performed within each group pre and post test. P was set to 0,05 to prevent type I faults (false positive) a Bonferroni test was made for two comparisons and set to 0,0253. Results Average bilateral deficit for rowers were: 11% concentric and 33% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced &gt;8years concentric 7% and eccentric 24%. Practiced &lt;8 years concentric 21% and eccentric 55%. Average bilateral deficit for sprinters were: 5% concentric and 24% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced &gt;8years concentric 4% and eccentric 26%. Practiced &lt;8years concentric 16% and eccentric 11%. Conclusions The main explanation for the larger differences in bilateral deficit for rowers in eccentric muscle action compared to sprinters may be related for the fact that the rowers have an almost non - eccentric phase during rowing. When comparing the amount of years in practice and bilateral deficit we saw that it decreased with the number of practiced years for booth rowers and sprinters. The reason to this pattern is probably on a neural base. / Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att studera bilateral deficit hos roddare och sprinters vid maximal excentrisk/koncentrisk muskelaktion. • Finns det någon signifikant skillnad mellan roddare och sprinters i bilateral deficit? • Påverkar antalet tränade år den bilaterala deficiten? Metod 14 manliga testpersoner fördelade på två lika stora grupper (7 per grupp; rodd och sprint) genomförde maximal unilateral/bilateral muskelaktion excentriskt och koncentriskt i en benpressmaskin (ECCON). Rörelseomfånget i knäled vid muskelaktion sattes från 70° – 140°. Hastigheten för fotplattan vid muskelaktionen sattes till 0,2m/s. Dataanalysen har gjorts inom respektive undergrupp där vi genomförde ett beroende T-test där höger + vänster kraftmoment och bilateral kraft. P-värdet sattes till 0,05 och den parade jämförelsen justerades med en Bonferroni - korrektionsfaktor 0,0253. Resultat Medelvärdet för roddgruppens bilaterala deficit: 11% koncentriskt och 33% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit vid benpress: tränat &gt;8år koncentriskt 7% och excentriskt 24%. Tränat &lt;8år koncentriskt 21% och excentriskt 55%. Medelvärdet för sprintgruppens bilaterala deficit: 5% koncentriskt och 24% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit: tränat &gt;8år koncentriskt 4% och excentriskt 26%. Tränat &lt;8år koncentriskt 16% och excentriskt 11%. Diskussion Skillnaden i bilateral deficit mellan excentrisk och koncentrisk muskelaktion hos roddare och sprinters kan bero på att roddare har en minimal excentrisk fas när de ror. Vid jämförelse av antal tränade år och den bilaterala deficitens storlek så fanns det en tendens till att deficiten minskade i takt med att antalet tränade år för båda grupperna. Orsaken till detta mönster är troligtvis på neuronal nivå.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka kreatinets prestationshöjande effekt på styrka efter en sex dagars kreatinuppladdning samt undersöka om en korrelation mellan kreatinupptag och styrkeförändring förelåg. Frågeställningar var: Hur skiljer sig den statiska styrkan i biceps efter en sex dagar lång kreatinuppladdning? Hur skiljer sig den dynamiska styrkan i bänkpress efter en sex dagar lång kreatinuppladdning? Finns det någon korrelation mellan förändring av styrka och upptag av kreatin? Metod Studien genomfördes på 22 fysiskt aktiva friska svenska män och kvinnor (13 män, 9 kvinnor) som delades in i antingen en kreatingrupp (n=12) eller en kontrollgrupp (n=10). Båda grupperna genomförde tre testtillfällen (T1, T2, T3) där T1 syftades till att mäta upp deras 1RM. Vid T2 och T3 mättes deltagarnas statiska styrka i biceps (höger och vänster) samt deras dynamiska styrka i bänkpress. Mellan T2 och T3 gavs kreatingruppen 20 gram kreatin om dagen uppdelat vid 4 olika tillfällen i 6 dagar. En 24-timmars urininsamling genomfördes på samtliga deltagare i kreatingruppen under den andra dagen på kreatinuppladdningen för att mäta deras kreatinupptag. Resultat Kreatingruppens medelökning i bicepsövningen motsvarade som lägst 2,08 sekunder och som högst 9,33 sekunder där den största ökningen skedde under set 1 för höger arm. I den dynamiska bänkpressen visade kreatingruppen en ökning motsvarande 3,41 repetitioner. Inga signifikanta höjningar sågs för kontrollgruppen under något av seten. Inga korrelationer mellan kreatinupptag och styrkeförändring kunde påvisas i studien. Slutsats Resultaten från föreliggande studie indikerar på att ett oralt kreatinintag på 20 (4 tillfällen á 5 gram) gram kreatin om dagen i 6 dagar ger en förhöjd isometrisk prestation i biceps under tre set med 60 sekunders vila (p&lt;0,05 under fem av sex set). Intaget tycks även resultera i en medelökning på 3,41 utförda repetitioner under det första setet i en dynamisk bänkpress (67 % av 1RM som belastning). Dessa resultat bör emellertid beskådas kritiskt sedan studien inte använde sig av något placebopreparat, vilket kan ha inneburit att en placeboeffekt förelåg.

Syftet med denna studie var att skapa en tydligare bild av hur lärare ser på, samt arbetar med, frågor rörande kost och hälsa i skolan. Följande frågeställningar formulerades; Vad har fem lärare i ämnet idrott och hälsa för åsikter om undervisning av kosthållning i syfte att utbilda elever i hälsofrågor? Hur undervisar fem lärare i ämnet idrott och hälsa om kosthållning i ett hälsoperspektiv? Samt hur bedömer och betygsätter fem lärare i ämnet idrott och hälsa elevernas kunskaper i kosthållning och hälsa? Studien är av kvalitativ karaktär då undersökningen gjorts med intervjuer som metod. De intervjuade bestod av fem lärare med behörighet att undervisa i ämnet idrott och hälsa. Tre av dessa jobbade på gymnasiet och två jobbade på högstadiet. Resultaten har sammanställts och analyserats utifrån teorier kring hälsa samt läroplansteorier. Resultaten av studien visar hur undervisningen om kost och hälsa tar en väldigt liten plats i skolan idag. Lärarna är istället mer fokuserade på den fysiska aktivitetens roll för att förmedla och främja god hälsa. Det är särskilt problematiskt på högstadiet där lärarna drar sig för att undervisa om kosthållning av oro för hur eleverna skall tolka ämnets innebörd. Den undervisning som faktiskt bedrivs på området varierar mellan strikt teoretisk klassrumsundervisning och integrerad undervisning i samband med praktiska moment. Stoffet är snarlikt och verkar ha en stark koppling till Livsmedelsverkets traditionella riktlinjer. Bedömningen av elevernas kunskaper sker genom såväl skriftliga prov som mer analytiskt lagda reflektionsuppgifter. Däremot uttrycker lärarna en problematik rörande betygssättningen då betygskriterierna i styrdokumenten anses vara vaga. Vår slutsats är att vi trots nya styrdokument och större medvetenhet fortfarande är fast i gamla vanor när det gäller detta område. Undervisningen om kost har fortfarande inte fått en framträdande roll i undervisningen trots att begreppet nu fått en tydlig plats i styrdokumenten. Vi tror att det behövs riktade insatser i form av möjligheter till fortbildning på området, samt en i grunden mer gedigen kostutbildning på lärarutbildningen. Detta skulle möjligen kunna avhjälpa den otrygghet flera lärare uttryckte när det kom till stoffurval rörande kostundervisning.

Bakgrund Folkhälsoproblematiken ökar allt mer i Sverige. Elever behöver därför få kunskap om hur måltider sätts samman efter individuella behov, vilket också är ett kunskapskrav i läroplanen för hem- och konsumentkunskap (HKK) i grundskolan. Syfte Studiens syfte var att studera vad HKK-lärare anser om elevers kunskaper i näringslära, samt hur det påverkar deras möjligheter att undervisa mot kunskapskraven i HKK. Metod En webbaserad enkätstudie, skickades ut till HKK-lärare i Sverige, vårterminen 2018. Rekrytering skedde i två Facebook-grupper för HKK-lärare. Resultat Totalt deltog 86 HKK-lärare. Alla utom fyra ansåg att eleverna hade otillräckliga kunskaper inom näringslära när de kom till HKK-undervisningen. Av dessa ansåg 73 lärare att kunskaperna var så låga att det påverkade deras undervisning. Strax under hälften av alla ansåg att eleverna behöver näringsläran för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Alla utom fem uppgav att de undervisar i både tallriksmodellen och näringsämnena inom området ”individuella behov”. De som arbetar ämnesövergripande med andra ämnen inom kost och hälsa såg framgång hos eleverna, de uppgav dock att det var svårt att få till samplanering. Det fanns ingen skillnad mellan grupperna, yngre och äldre lärare, vad gäller ämnesövergripande arbete (p = 0,80).  Slutsats Resultaten tyder på att HKK-lärare anser att elevers kunskaper i näringslära är otillräckliga. Så pass att flera anser att deras undervisning påverkas. För att öka elevernas kunskaper bör ämnena i skolan arbeta ämnesövergripande. För att lyckas krävs det att skolledningen möjliggör det genom att skapa rutiner för lärarna att följa kring samplanering.

ABSTRACT   Background Irritable bowel syndrome is the most common functional gastrointestinal disease affecting an average of 5-10% of the population. IBS cannot be cured, but proper treatment can alleviate the symptoms. FODMAP diet has proven to be the most effective treatment, which means reducing the intake of foods that the intestine has difficulty to digest. Objective The study aims at investigating IBS patients' experiences of following FODMAP dietary treatment. Method Six individual qualitative interviews were conducted with patients at a clinic in a suburb north of Stockholm. The purpose of the interviews was to get a person's view of their experiences with FODMAP dietary treatment. The interviews were recorded electronically and then verbally transcribed. The transcripts were then analyzed according to Granheim and Lundman's content analysis. Results Individuals who suffer from IBS have various kinds of constraints, their symptoms hindered their everyday lives and their social life, which affected relationships with relatives negatively. Those who did not get enough support from their close relatives experienced loneliness and found the FODMAP treatment more difficult to follow. FODMAP treatment required drastic dietary changes and symptoms were obtained when wrong food was consumed and it made that treatment felted difficult sometimes. Planning and purchasing were experienced as time consuming and complicated. The participants mentioned that they felt a sense of uncertainty for trying new foods, which meant that the diet often became monotonous.Conclusion It was clear that this patient group is in need of support from several different directions. With frequent healthcare contact, patients would gain increased knowledge about their illness. This would contribute to reduced risk of recurrent symptoms and the compliance of treatment would be increased. More support would help patients find tools to simplify their everyday lives. Healthcare professionals could also be able to provide adequate education for relatives, which would increase understanding of the disease and its treatment.