<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet var att jämföra fysiskt arbete i rumstemperatur och arbete under värmepåverkan, för att därigenom undersöka hur fysiskt arbete i värme påverkar kroppen i ett fysiologiskt perspektiv. Mina frågeställningar var: Hur påverkas hjärtfrekvens, kroppstemperatur och vätskeförlust vid submaximalt arbete i värme? Hur påverkas hjärtfrekvens, kroppstemperatur och vätskeförlust vid rökdykning? Hur påverkas hjärtfrekvens samt laktat- och glukoskoncentration i blodet vid arbete i värme jämfört med rumstemperatur?</p><p>Metod</p><p>Sex brandmän genomförde vid tre olika tillfällen fyra tester. Syreupptagningstest på cykel, (submax och max) i rumstemperatur, ett rökdykartest under värmepåverkan och ett submaximalt cykeltest i bastu. Syreupptagningsförmåga, hjärtfrekvens samt laktat- och glukoskoncentrationer i blod mättes under cykeltesterna i rumstemperatur. Vid rökdykartestet och cykeltestet i bastu mättes hjärtfrekvens, vätskeförlust, kroppstemperatur samt laktat- och glukoskoncentrationer.</p><p>Resultat</p><p>Hjärtfrekvensen vid rökdykartestet var 174 ± 7,7 slag/min (93 ± 1,4 % av max hjärtfrekvens på ergometercykel). Vätskeförlusten uppmättes till 1,1 ± 0,1 % av kroppsvikten, kroppstemperaturen höjdes med 2,1 ± 1,2 °C. Glukoskoncentrationerna i blod ökade mer jämfört med maxtest på cykel, startvärde 5,04 ± 0,59 jmf. 5,64 ± 1,00 mmol/l samt 2 min efter testet 6,79 ± 1,26 jmf. 6,46 ± 1,25 mmol/l. Vätskeförlusten vid cyklingen i bastu var 0,6 ± 0,1 % av kroppsvikten, kroppstemperaturen höjdes med 0,8 ± 0,3 °C. Vid cykling i bastu var laktatkoncentrationen i blod signifikant lägre än vid cykling i rumstemperatur 1,23 ± 0,17 mmol/l jmf. 3,43 ± 1,46 mmol/l (175W).</p><p>Slutsats</p><p>Under rökdykartestet hade försökspersonerna en genomsnittlig hjärtfrekvens som låg nära den maximala hjärtfrekvensen som uppmättes under ergometercykeltestet. Stora fysiologiska krav ställs på brandmän vid rökdykning eftersom de under en tidsperiod av 13-18 min ligger på en hög och jämn hjärtfrekvens under hela arbetet. Vid arbete i  85 gradig värme med full skyddsutrustning erhölls ingen skillnad i hjärtfrekvens jämfört med arbete i rumstemperatur. Vätskeförluster och förhöjda kroppstemperaturer beror på vilken sorts arbetsbelastning och värmegrad man utsätts för. Laktatkoncentrationerna vid arbete i  85 gradig värme var avsevärt lägre jämfört med samma arbete i rumstemperatur, vilket eventuellt berodde på den sänkta temperaturen på inandningsluften från luftpaketet, vilket ger ett ökat syreinnehåll. Glukoskoncentrationerna vid arbete i  85 gradig värme ändras inget i förhållande till samma arbete i rumstemperatur. Vid tyngre arbete i högre värme syns förhöjda koncentrationer efter arbetet.</p> / <p>Aim</p><p>The purpose was to compare physical work in a normal temperature to physical work during heat exposure and in that way investigate how physical work during heat exposure affects the human body in a physiological perspective. My questions were: How does submaximal work during heat, affect heart rate, water loss, body temperature, lactate level and blood glucose level? How does smoke-diving affect heart rate, water loss, and body temperature? How is the heart rate, lactate level and blood glucose level affected in work during heat exposure compared to work in a normal temperature?</p><p>Method</p><p>Six firefighters performed at three different occasions four tests. VO2 tests in cycle-ergometer (submaximal and maximal) in a normal temperature. A smoke-diving test during heat exposure and a submaximal cycle test in a sauna. VO2, heart rate, lactate level and blood glucose level was measured during the tests in the normal temperature. Heart rate, water loss, body temperature, lactate level and blood glucose level was measured during the smoke-diving test and the submaximal cycle test in sauna.</p><p>Results</p><p>Mean heart rate during the smoke-diving test was 174 ± 7,7 bpm (93 ± 1,4 % of maximal heart rate attained in the cycle-ergometer test). Water loss measured to 1,1 ± 0,1 % from bodyweight, body temperature was increased with 2,1 ± 1,2 °C. The blood glucose levels were higher compared to the maximum test during cycling. Concentration at start was 5,04 ± 0,59 vs. 5,64 ± 1,00 mmol/l and 2 min after the test 6,79 ± 1,26 vs. 6,46 ± 1,25 mmol/l. Water loss during the submaximal cycling in sauna was 0,6 ± 0,1 % of bodyweight, body temperature were increased with 0,8 ± 0,3 °C. Lactate levels during the submaximal cycling in sauna were significant lower than cycling in a normal temperature 1,23 ± 0,17 mmol/l vs 3,43 ± 1,46 mmol/l (175W).</p><p>Conclusions</p><p>During the smoke-diving test the firefighters had a mean heart rate which was near the maximal heart rate attained in the cycle-ergometer test. The smoke-diving test was physically very demanding for the subjects since the tasks lasted in 13-18 min and the heart rate was in such high levels in general. During physical work in  85 °C wearing a self-contained breathing apparatus and fire-protective clothing, no difference in heart rate compared to work in a normal temperature could be measured. Water loss and increased body temperatures depends on which kind of physical work and heat exposure the firefighters was exposed to. Lactate levels during physical work in  85 °C was significant lower than the same work in a normal temperature. This might result from the cool air from the breathing apparatus, which lead to a higher oxygen uptake in the muscles. There were no difference in blood glucose levels during physical work in  85 °C compared to work in a normal temperature. After more physically demanding work during higher temperature, elevated levels was measured.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet var att jämföra fysiskt arbete i rumstemperatur och arbete under värmepåverkan, för att därigenom undersöka hur fysiskt arbete i värme påverkar kroppen i ett fysiologiskt perspektiv. Mina frågeställningar var: Hur påverkas hjärtfrekvens, kroppstemperatur och vätskeförlust vid submaximalt arbete i värme? Hur påverkas hjärtfrekvens, kroppstemperatur och vätskeförlust vid rökdykning? Hur påverkas hjärtfrekvens samt laktat- och glukoskoncentration i blodet vid arbete i värme jämfört med rumstemperatur? Metod Sex brandmän genomförde vid tre olika tillfällen fyra tester. Syreupptagningstest på cykel, (submax och max) i rumstemperatur, ett rökdykartest under värmepåverkan och ett submaximalt cykeltest i bastu. Syreupptagningsförmåga, hjärtfrekvens samt laktat- och glukoskoncentrationer i blod mättes under cykeltesterna i rumstemperatur. Vid rökdykartestet och cykeltestet i bastu mättes hjärtfrekvens, vätskeförlust, kroppstemperatur samt laktat- och glukoskoncentrationer. Resultat Hjärtfrekvensen vid rökdykartestet var 174 ± 7,7 slag/min (93 ± 1,4 % av max hjärtfrekvens på ergometercykel). Vätskeförlusten uppmättes till 1,1 ± 0,1 % av kroppsvikten, kroppstemperaturen höjdes med 2,1 ± 1,2 °C. Glukoskoncentrationerna i blod ökade mer jämfört med maxtest på cykel, startvärde 5,04 ± 0,59 jmf. 5,64 ± 1,00 mmol/l samt 2 min efter testet 6,79 ± 1,26 jmf. 6,46 ± 1,25 mmol/l. Vätskeförlusten vid cyklingen i bastu var 0,6 ± 0,1 % av kroppsvikten, kroppstemperaturen höjdes med 0,8 ± 0,3 °C. Vid cykling i bastu var laktatkoncentrationen i blod signifikant lägre än vid cykling i rumstemperatur 1,23 ± 0,17 mmol/l jmf. 3,43 ± 1,46 mmol/l (175W). Slutsats Under rökdykartestet hade försökspersonerna en genomsnittlig hjärtfrekvens som låg nära den maximala hjärtfrekvensen som uppmättes under ergometercykeltestet. Stora fysiologiska krav ställs på brandmän vid rökdykning eftersom de under en tidsperiod av 13-18 min ligger på en hög och jämn hjärtfrekvens under hela arbetet. Vid arbete i  85 gradig värme med full skyddsutrustning erhölls ingen skillnad i hjärtfrekvens jämfört med arbete i rumstemperatur. Vätskeförluster och förhöjda kroppstemperaturer beror på vilken sorts arbetsbelastning och värmegrad man utsätts för. Laktatkoncentrationerna vid arbete i  85 gradig värme var avsevärt lägre jämfört med samma arbete i rumstemperatur, vilket eventuellt berodde på den sänkta temperaturen på inandningsluften från luftpaketet, vilket ger ett ökat syreinnehåll. Glukoskoncentrationerna vid arbete i  85 gradig värme ändras inget i förhållande till samma arbete i rumstemperatur. Vid tyngre arbete i högre värme syns förhöjda koncentrationer efter arbetet. / Aim The purpose was to compare physical work in a normal temperature to physical work during heat exposure and in that way investigate how physical work during heat exposure affects the human body in a physiological perspective. My questions were: How does submaximal work during heat, affect heart rate, water loss, body temperature, lactate level and blood glucose level? How does smoke-diving affect heart rate, water loss, and body temperature? How is the heart rate, lactate level and blood glucose level affected in work during heat exposure compared to work in a normal temperature? Method Six firefighters performed at three different occasions four tests. VO2 tests in cycle-ergometer (submaximal and maximal) in a normal temperature. A smoke-diving test during heat exposure and a submaximal cycle test in a sauna. VO2, heart rate, lactate level and blood glucose level was measured during the tests in the normal temperature. Heart rate, water loss, body temperature, lactate level and blood glucose level was measured during the smoke-diving test and the submaximal cycle test in sauna. Results Mean heart rate during the smoke-diving test was 174 ± 7,7 bpm (93 ± 1,4 % of maximal heart rate attained in the cycle-ergometer test). Water loss measured to 1,1 ± 0,1 % from bodyweight, body temperature was increased with 2,1 ± 1,2 °C. The blood glucose levels were higher compared to the maximum test during cycling. Concentration at start was 5,04 ± 0,59 vs. 5,64 ± 1,00 mmol/l and 2 min after the test 6,79 ± 1,26 vs. 6,46 ± 1,25 mmol/l. Water loss during the submaximal cycling in sauna was 0,6 ± 0,1 % of bodyweight, body temperature were increased with 0,8 ± 0,3 °C. Lactate levels during the submaximal cycling in sauna were significant lower than cycling in a normal temperature 1,23 ± 0,17 mmol/l vs 3,43 ± 1,46 mmol/l (175W). Conclusions During the smoke-diving test the firefighters had a mean heart rate which was near the maximal heart rate attained in the cycle-ergometer test. The smoke-diving test was physically very demanding for the subjects since the tasks lasted in 13-18 min and the heart rate was in such high levels in general. During physical work in  85 °C wearing a self-contained breathing apparatus and fire-protective clothing, no difference in heart rate compared to work in a normal temperature could be measured. Water loss and increased body temperatures depends on which kind of physical work and heat exposure the firefighters was exposed to. Lactate levels during physical work in  85 °C was significant lower than the same work in a normal temperature. This might result from the cool air from the breathing apparatus, which lead to a higher oxygen uptake in the muscles. There were no difference in blood glucose levels during physical work in  85 °C compared to work in a normal temperature. After more physically demanding work during higher temperature, elevated levels was measured.

I denna studie undersöks kunskapsnivå i näringslära hos kvinnor som tränar gruppträningspass på tre träningsanläggningar i Kalmar genom ett kunskapstest med 21 sanna och falska påstående inom området näringslära. Eventuella samband undersöktes mellan ålder, träningsfrekvens, egna skattade kunskaper i näringslära och resultat på kunskapstest i näringslära hos deltagarna. Datainsamling skedde ute på träningsanläggningarna vid ett tillfälle på varje anläggning med ett frågeformulär som delades ut till de kvinnor som tränade gruppträningspass och frivilligt ville delta. Undersökningen involverar totalt 97 kvinnor från de tre anläggningarna som valdes för undersökningen. Resultatet visade ingen statistisk signifikans mellan de olika faktorerna som undersöktes. Medelvärdet för antal poäng på kunskapstestet i näringslära blev 16,1 ± 2,1. Detta anses vara ett bra värde men ändå visade resultatet på kunskapstestet i näringslära brister inom vissa områden, för bland annat energikällor vilket tas upp i diskussionen. Slutsatsen är att mer kunskap behövs då de brister som finns inom området energikällor är viktiga att ha vetskap om i samband med träning för både prestation och hälsa.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund I vårt dagliga arbete på våra skolor har vi sett att elever många gånger är orkeslösa. Vi människor behöver mat för att överleva och behålla en god hälsa, men maten har också en rad sociala,psykologiska och känslomässiga betydelser. Mellanmål är viktiga för barn och unga då de kommer att hjälpa till att bidra med en stor del av dagens totala närings- och energiintag. Det är därför av störstavikt att mellanmål alltid är näringsrika. Energin hos barn och unga behöver fördelas på flera måltideroch en bra måltidsordning för barn och unga är vanligtvis frukost, mellanmål, lunch, mellanmål,middag och många gånger ett till mellanmål. Syfte Syftet med studien var att förstå ungdomars perspektiv på mellanmål samt faktorer sompåverkat detta. Metod Kvalitativa semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med 8 olika elever på tvåskolor i Mellansverige. Intervjuerna spelades in och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Eleverna ansåg att mellanmålet var viktigt för energipåfyllning, prestation och framförallt förträning. Vi såg även att elever som hade fysiska aktiviteter på fritiden la mer vikt vid mellanmåletsuppbyggnad och innehåll än de som inte hade några aktiviteter. De flesta elever åt inte mellanmål iskolan utan oftast intogs mellanmål efter träning eller på fritiden. Det framkom även att vuxnapåverkade mellanmålsvanorna hos eleverna genom att uppmuntra eller inte uppmuntra dem till att konsumera mellanmål. Tidsbrist verkar också vara en påverkande faktor när det kommer till valet avmellanmål då många av eleverna föredrog mellanmål som var snabba och enkla. En del av eleverna föredrog mer näringsrika mellanmål före träning, medan andra valde mellanmål baserat påtillgänglighet och smak. En del av eleverna ansåg att mellanmål var viktigt för att orka fokusera helaskoldagen och för att undvika trötthet och hunger. Slutsats Ungdomar vet att de behöver fylla på med mat och således också äta mellanmål för att bibehålla energinivåerna under en dag, men det visade sig vara tydligt att det var långt ifrån alla som gjorde det. Fysiskt aktiva ungdomar åt ofta för att få energi innan och även fylla på med energi eftersina träningspass, andra åt för att få energi för att kunna prestera och orka mer i skolan och en del ungdomar åt som ett tidsfördriv och/eller för att stilla ett sug. Vi kunde också tydligt se att uppmuntran var avgörande för mellanmålets vara eller icke vara. Slutsatsen vi drar är att fysisk aktivitet, uppmuntran och ännu mer utbildning, kommer vara tre viktiga nycklar i arbetet för att få ungdomar att äta mer näringsriktiga mellanmål

An increasing amount of people have their work hours displaced to the night and there are indications that shift work and other irregular working schedules are associated with an increased risk of developing the metabolic syndrome and other pathological conditions. It is therefore important to address the consequences of eating at irregular hours, especially nighttime. Papers I-III refer to a study in which 7 males were given a high-carbohydrate diet (HC) or a high-fat diet (HF), using a cross-over design. Subjects were kept awake for 24 h and food was provided as 6 equally spaced isocaloric meals. Higher energy expenditure and non-esterified fatty acids (NEFA) concentration, as well as lower glucose and triacylglycerol (TAG) concentrations were observed with the HF-diet, compared to the HC-diet. With the HF-diet, fat oxidation, heat release, heart rate, glucose, NEFA and TAG concentrations differed depending on time of day. The highest postprandial TAG concentrations were seen after the 04.00 meal with both diets. Insulin and leptin responses to meal intake differed with respect to diet and time of day. Time of day affected glucagon, thyroid stimulating hormone, free thyroxin, total triiodothyronine (tT3), cortisol, chromogranin A and pancreatic polypeptide (PP) concentrations. PP’s postprandial increase was greater during 08.00 – 16.00 compared to 20.00 – 08.00. Furthermore, the subjects felt less irritated when eating the HF-diet but hunger was not related to macronutrient composition. Hunger and thirst decreased throughout the 24 h period despite constant activity and energy intake; and were correlated with several endocrine and metabolic variables. In paper IV 7 males were studied twice during 24-h either given 6 isocaloric meals throughout the 24-h period, or 4 isocaloric meals from 08.00 to 20.00, followed by a nocturnal fast. Energy expenditure, glucose, TAG, insulin and glucagon concentrations were lower; and NEFA concentrations were higher during the nocturnal fast compared to nocturnal eating; although no 24 h differences between the protocols were apparent. The subjects were more passive during the fasting period compared to when food was given. Stepwise regression showed that correlations between metabolic variables and hormones differed between daytime and nighttime. The decreased evening/nocturnal responses of cortisol and PP to meal intake suggest that nocturnal eating might have health implications and that the body reacts unfavorably to nocturnal eating. Smaller meals around the clock, however, showed marginally better effects on postprandial TAG concentrations and mental energy compared to larger meals during daytime. Further studies (long term) are needed before dietary guidelines can be given to shift workers, especially regarding the impact of nocturnal eating on gastrointestinal response and cortisol.

Bakgrund: Våra levnadsvanor påverkar risken att insjukna i icke smittsamma sjukdomar och ohälsosamma matvanor är en av de faktorer som orsakar flest sjukdomar i Sverige. Hälsofrämjande livsmedelskonsumtion är en avgörande del i arbetet med att minska matrelaterad ohälsa. Livsmedelverket och Folkhälsomyndigheten arbetar med regeringsuppdrag som fokuserar på detta. Inom regeringsuppdragen finns intresse för att kartlägga hur utbudet av mat och dryck ser ut i offentligt finansierade miljöer, t.ex. simhallar. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur hälsofrämjande utbudet av mat och dryck är i kommunala simhallar, hur väl utbudet överensstämmer med eventuella styrdokument samt identifiera potentiella insatser som kan göra utbudet mer hälsofrämjande. Metod: En fältstudie kartlade utbud av mat och dryck i caféerna i åtta kommunala simhallar inom Stockholms län med hjälp av protokollet Nutrition Environment Measures Study in Restaurants. Kommunala styrdokument relaterade till kost och upphandling inhämtades. För att avgöra om sortimentet var hälsofrämjande användes kriterium för Nyckelhålet och kompletterande utvärderingar. Resultat: Ingen produkt på caféerna var Nyckelhålsmärkt och endast två maträtter kunde klassas som hälsosamma enligt protokollet. Alla caféer hade ett omfattande utbud av sötade drycker, godis och choklad. Frukt, sallad och juice fanns på drygt hälften av caféerna. Styrande dokument för utbudet i de undersökta simhallarna saknades. Slutsats: Utbudet på de besökta simhallarna var delvis ohälsosamt men mer hälsosamma alternativ fanns i betydligt mindre omfattning. Potentiella insatser för att göra utbudet mer hälsofrämjande är att skapa riktlinjer med mål att utbudet bättre ska spegla svenska kostråd och underlätta för konsumenten att göra mer hälsosamma val.

No description available.

In recent decades the number of children with overweight has increased worldwide. To understand the mechanisms behind this development, knowledge regarding metabolism and physiology in relation to the nutritional situation in early life is of importance. In particular, information about body composition development during early childhood is relevant. This thesis presents three studies in this area. In the pregnancy study serum samples, collected from 23 women before, during and after pregnancy, were analysed for serum levels of leptin, adiponectin and resistin and used to assess insulin resistance (HOMA-IR) in relation to the total body fat (TBF) content of the women. TBF (%) and leptin were significantly correlated with HOMA-IR before and during pregnancy. When HOMA-IR was regressed on TBF (%) the slope of the regression line was 0.111 in gestational week 32 and significantly (p&lt;0.05) higher than the value before pregnancy, 0.046, indicating that healthy pregnancy enhances the relationship between body fatness and insulin resistance. In the HF-study hydration of fat-free mass (hydration factor, HF) was assessed in 12 newborns using the doubly labelled water (DLW) method and air displacement plethysmography (PeaPod). HF was 80.9% with a low biological variability (0.81% of average HF). In the longitudinal study the body density of 108 healthy fullterm infants (53 girls, 55 boys) was measured at one and 12 weeks of age using PeaPod. Body composition was calculated using two models (Fomon’s and Butte’s). BMI values for the mothers of the infants were assessed before pregnancy. Body composition and total energy expenditure using the DLW-method were assessed in 20 of these children at the age of 1.5 years, when their sleeping metabolic rate was measured using indirect calorimetry and their resting energy metabolism was calculated using prediction equations. Butte´s model gave significantly (p&lt;0.05) lower values for TBF than Fomon´s model, and invalid results for five newborns. Using Fomon´s model, at one week of age girls contained 13.4 ± 3.7 % and boys contained 12.5 ± 4.0 % TBF. The corresponding figures at 12 weeks were 26.3 ± 4.2 % and 26.4 ± 5.1 %. The mothers’ BMI values before pregnancy were correlated with the body weight but not with the TBF (g,%) or fat-free mass (g) of their infants at one week of age. At 1.5 years of age girls (n=9) contained 28.0±2.8 % and boys (n=11) 28.3±3.7 % TBF. Between one and 12 weeks of age all infants increased their TBF content, while 13 children increased and seven children decreased their TBF content between the ages of 12 weeks and 1.5 years. The results demonstrated that predicting rather than measuring resting energy metabolism involves a risk for spurious correlations between TBF and physical activity level. The level of physical activity (x), was negatively correlated with [TBF (%) at 1.5 years minus TBF (%) at 12 weeks] (y), r=-0.52, p=0.02. In conclusion, the results suggest that the body fat content of a woman has a stimulating effect on the growth, rather than on the fat retention, of her foetus. They also show that the Fomon model is the best available model when calculating the body composition of infants from body density. Finally, the results indicate that physical activity at the age of 1.5 years is important regarding the rate at which the high level of body fat, typical of infancy, decreases in early childhood. / Övervikt och fetma bland barn har under senare år blivit allt vanligare i många delar av världen. Studier av nutrition, metabolism och fysiologi under graviditet och de tidiga barnaåren är av vikt för att förstå vilka faktorer som ligger bakom denna utveckling. Speciellt viktigt är att studera hur kroppssammansättningen förändras tidigt i livet. Den här avhandlingen innehåller tre studier som berör detta ämnesområde. I en studie på gravida analyserades serumprover, insamlade från 23 kvinnor innan, under och efter deras graviditet, med avseende på halter av leptin, adiponektin och resistin. Via serumproverna fastställdes också kvinnornas insulinresistens (HOMA-IR). Dessa resultat relaterades sedan till mängden kroppsfett hos dessa kvinnor. Mängden kroppsfett (%) och leptin visade, före och under graviditet, en signifikant korrelation med HOMA-IR. En regressionsanalys av HOMA-IR (y) och % kroppsfett (x) i graviditetsvecka 32 gav ett k-värde (lutning) på 0,111, vilket i jämförelse med motsvarande k-värde före graviditet 0,046 var signifikant högre (p&lt;0.05). Detta resultat visar att hos friska kvinnor potentierar graviditeten sambandet mellan kroppsfett och insulinresistens. I en studie av hydreringsgrad i fettfri kroppsvikt (HF) fastställdes HF i 12 nyfödda med hjälp av dubbelmärkt vatten och helkroppsplethysmografi (PeaPod). HF uppmättes till 80,9% med en låg biologisk variation (0,81 % av genomsnittlig HF). I en longitudinell studie mättes kroppsdensiteten med PeaPod hos 108 friska fullgångna spädbarn (53 flickor, 55 pojkar) när de var en respektive tolv veckor gamla. Deras kroppssammansättning beräknades med två olika modeller (Fomons och Buttes). Uppgift om mödrarnas pregravida BMI samlades in. Vid 1,5 års ålder mättes kroppssammansättning och total energiomsättning hos 20 av de 108 barnen. Vid detta tillfälle mättes även viloomsättningen med indirekt kalorimetri under sömn. Viloomsättningen predikterades även med en formel. Buttes modell gav signifikant (p&lt;0.05) lägre nivå av kroppsfett (%) jämfört med Fomons modell och i fem fall erhölls inga resultat alls. Beräkningar med Fomons modell visade att vid en veckas ålder innehöll flickorna 13.4 ± 3.7 % och pojkarna 12.5 ± 4.0 % kroppsfett. Motsvarande värden vid 12 veckors ålder var 26.3 ± 4.2 % och 26.4 ± 5.1 %. Mödrarnas BMI innan graviditet korrelerade med kroppsvikt men inte med kroppsfett (g,%) eller fettfri vikt (g) hos deras barn vid en veckas ålder. Vid 1,5 års ålder innehöll flickorna (n=9) 28.0±2.8 % och pojkarna (n=11) 28.3±3.7 % kroppsfett. Mellan en och 12 veckors ålder ökade alla barnen sin kroppsfetthalt. Mellan 12 veckor och 1,5 år ökade kroppsfetthalten hos 13 barn medan den minskade hos 7. Resultat visar att predikterad viloomsättning ökar risken för att få en falsk korrelation mellan kroppsfetthalt och fysisk aktivitetsnivå jämfört med om man använder uppmätt viloomsättning. Den fysiska aktivitetsnivån vid 1,5 års ålder (x), var negativt korrelerad till förändring i kroppsfetthalt [kroppsfett (%) vid 1.5 år minus kroppsfett (%) vid 12 veckor] (y), r=-0.52, p=0.02. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att kvinnors kroppsfetthalt har en stimulerande effekt på fostrets på totala tillväxt men inte på dess retention av kroppsfett. Dessutom visar resultaten att Fomons modell är den bästa tillgängliga när det gäller att beräkna kroppssammansättningen hos spädbarn från kroppsdensitet. Slutligen tyder resultaten på att den fysiska aktivitetsnivån vid 1,5 års ålder har betydelse för hur fort den höga kroppsfetthalten, som är typisk för spädbarnsperioden, sjunker under tidig barndom.

<p>I detta arbete undersöker jag om kost, sömn och motion påverkar elevers vakenhet i skolan. </p><p>Litteraturgenomgången behandlar aktuella rön kring näringslära, sömn, motion, riktlinjer för skolmat och skolfrukostförsök. Även Linköpings kommuns roll i skolmatfrågan behandlas. I en enkätundersökning bland 35 sjätteklassare kartläggs deras mat, sömn och motionsvanor under fyra dagar. Resultatet behandlas i en enkätanalys, där det framgår att kost och motion kan påverka elevernas vakenhet i skolan. </p><p>Resultatet är inte tydligt och tröttheten kan bero på andra orsaker än de som undersökts. I diskussionen ges förslag som skulle kunna förbättra elevernas skolsituation</p>