Det finns en utvecklingsriktning inom sjöfartsbranschen mot autonoma fartyg. Hur stor andel av alla fartyg som kommer vara autonoma vet man inte i dagsläget. Utgångspunkten för studien var att det kommer bli en blandning mellan autonoma och bemannade fartyg ute till havs. Studien ville ta reda på hur aktiva sjöbefäl skulle förhålla sig om de möter ett autonomt fartyg med utgångspunkt från dagens sjövägsregler. Vidare skulle studien undersöka om respondenterna ansåg att reglerna måste anpassas för autonoma fartyg. En kvalitativ metod valdes och genomfördes med standardiserade frågor. Slutsatsen är att sjövägsreglerna är komplexa på grund av dess uppbyggnad. Det går att bryta mot bestämmelserna, men samtidigt är det möjligt att följa dem. Bakgrunden till respondenternas resonemang går att hitta i tidigare forskning där det finns ett samband mellan människa och maskin. Om människan har begränsad information om ett system desto lägre förtroende har människan för det systemet. Efter alla intervjuer kom det fram att respondenterna är för en ändring av sjövägsreglerna. Den regeländringen som var mest uppenbar, var en ändring av definitionerna på grund av att de vill ha information om att det fartyg det möter är autonomt. / There is a direction of development in the shipping industry towards autonomous vessels. How many autonomous vessels there will be at sea is currently unknown. The idea for the study was that it will be a mix between autonomous and manned vessels at sea. The study wanted to find out how active maritime officers would act if they met an autonomous vessel based on today’s regulations for preventing collisions at sea (Colregs). Furthermore, the study would investigate whether respondents felt that the rules had to be reformed for autonomous vessels. A qualitative method was selected and implemented with standardized questions. The conclusion was that the sea route rules are complex due to its structure. It is possible to violate the rules, but at the same time it is possible to follow them. The background to the respondent’s thoughts can be found in previous research where there is a connection between man and machine. If the person has limited information about a system, the less trust the person has for that system. After all the interviews were done it was revealed that the respondents agreed for a change in the Colregs. The most obvious rule change was a change in the definitions because they wanted information that the ship it encountered was autonomous.

In wireless communications, employing pilot symbols enables to estimate the state of the wireless channel at the expense of decreasing the number of symbols available for transmitting data. Addressing this trade-off is particularly challenging when the channel changes rapidly over time, since channel estimates become obsolete over short transmission periods. This master thesis proposes an analytical model to characterize this trade-off and develops an algorithm to find the near-optimal pilot spacing in terms of the achieved over spectral efficiency. This algorithm is simulated in a cellular system that serves uncrewed aerial vehicles. Numerical results indicate that the altitude of the uncrewed aerial vehicle, the Rician factor, the Doppler frequency, and the number of receive antennas influence the overall spectral efficiency and consequently, pilot spacing should take into account these system parameters. / I trådlös kommunikation möjliggör användning av pilotsymboler att uppskatta tillståndet för den trådlösa kanalen på bekostnad av att minska antalet tillgängliga symboler för att överföra data. Att ta itu med denna avvägning är särskilt utmanande när kanalen ändras snabbt över tiden, eftersom kanaluppskattningar blir föråldrade under korta överföringsperioder. Denna masteruppsats föreslår en analytisk modell för att karakterisera denna avvägning och utvecklar en algoritm för att hitta det närmast optimala pilotavståndet i termer av uppnådd över spektral effektivitet. Denna algoritm simuleras i ett cellulärt system som betjänar obemannade flygfarkoster. Numeriska resultat indikerar att höjden för det obemannade luftfartyget, Rician-faktorn, Dopplerfrekvensen, antalet mottagarantenner påverkar den totala spektrala effektiviteten och följaktligen bör pilotavståndet ta hänsyn till dessa systemparametrar.

Power allocation algorithms that determine how much power should be allocated to pilot and data symbols play an important role in addressing the trade-off between accurate channel estimation and high high spectral efficiency for data symbols in the presence of time-varying fading channels. Dealing with this trade-off is highly non-trivial when the channel changes or ages rapidly in time. Specifically, channel aging renders the often used assumption that the channel parameters can be regarded constant between channel estimation instances invalid. Previous works have addressed the problem of the pilot spacing problem for Rayleigh fading channels. In this work, a power control algorithm is developed for both Rayleigh fading and Rician fading channels to deal with the above trade-off. Specifically, in this report, the uplink channel of a multi-user multiple input multiple output system is investigated. The fading channel is estimated by a suitable auto-regressive model using the associated auto-correlation function. Then the signal-to-interference-plus-noise ratio and spectral efficiency are calculated as a function of the power allocation ratio and other parameters of the communication network. The proposed power control algorithm is designed to find the upper bound of the spectral efficiency. As application examples, two uncrewed aerial vehicle networks are also modeled, in which the performance of the proposed power control algorithm is simulated to find how the parameters of the network will influence the algorithm results. Our investigation shows that the proposed power control algorithm performs well in the presence of fading communication channels and outperforms the benchmark case of equal power allocation between pilot and data symbols. / Effektallokeringsalgoritmen som bestämmer hur mycket effekt som ska allokeras till pilotsymboler och datasymboler är mycket viktig för att fånga avvägningen mellan korrekt kanaluppskattning och ett högt signal till störnings plus brusförhållande för en tidsvarierande fädning kanal. Tidigare arbete har löst problemet med pilotavstånds-problemet för Rayleigh fädning kanaler. I detta arbete genereras effektstyrnings-algoritmen för både Rayleigh fading och Rician fädning kanaler för att hantera avvägningen. I denna rapport genereras först en upplänkskanal för ett fleranvändarsystem med flera ingångar med flera utdata. Fädningskanalen uppskattas av den autoregressiva modellen med hjälp av autokorrelations funktionen. Sedan beräknas signal till interferens plus brusförhållandet och spektral effektivitet som en funktion av effekttilldelnings förhållandet och andra parametrar för kommunikationsnätverket. Effektstyrnings algoritmen är att hitta den övre gränsen för den spektrala effektiviteten. I detta arbete modelleras också två obemannade flygfordonsnätverk och prestanda för effektstyrningsalgoritmen simuleras också på dessa två modeller för att hitta hur nätverkets parametrar kommer att påverka algoritmresultaten.

The maneuverability and freedom provided by unmanned aerial vehicles (UAVs) make these an interesting choice for transporting objects in settings such as search and rescue operations, construction, and smart factories. A commonly proposed method of transport is by using cables attached between each UAV and the payload. However, the geometrical constraints posed by these attachments typically result in a system with highly complex dynamics. Although not an issue for conventional PID control schemes, these complex dynamics make the direct application of model predictive controllers (MPCs) infeasible for real-time usage. For this reason, much of the previous work has focused on treating the payload as a disturbance, thereby losing the ability to predict its effect on the UAVs. Contrary to this, this thesis presents an MPC that both captures the dynamics of the payload, and is capable of real-time usage. This is made possible by a parametrized linearization of the original system, and results in greatly improved performance compared to the disturbance model approach. The controller is derived for a system with two UAVs that transport a bar-like payload and verified both in simulations and physical experiments. The resulting control system is able track a multitude of setpoints, including rotations of both payload and UAVs, as well as lateral translations. Furthermore, it is able to attenuate external disturbances well, and dampens and prevents oscillations more efficiently when compared to the disturbance based approach. The resulting MPC solving time is on the order of milliseconds. Additionally, an initial attempt to decentralize the system is made, and the resulting controller experimentally tested on the UAV–bar system, resulting in a lower MPC solving time (2:5 times faster on average), but worsened performance in terms of position tracking of the bar. / Den manövrerbarhet och frihet som möjliggörs av användandet utav obemannade luftfarkoster (drönare) gör dessa till tämligen intressanta kandidater för lasttransport inom områden såsom sök- och räddningsuppdrag, byggnadskonstruktion och s.k. smarta fabriker. En vanligen förespråkad transportmetod består utav att förse systemet med kablar som fästs mellan last och drönare. De geometriska restriktioner som denna lastkoppling innebär resulterar emellertid ofta i system med väldigt komplicerad dynamik och interaktionskrafter. Även om detta inte innebär något problem för konventionella PID reglersystem så omöjliggör detta det direkta applicerandet utav modellprediktiv reglering (MPC) för realtidsbruk. Av denna anledning har tidigare verk fokuserat på att behandla lasten och dess inverkan på drönarna som en störning, men med detta därmed förlorat möjligheten att förutspå dess effekt på drönarna. I kontrast till detta, kommer det i detta verk att presenteras en MPC som både fångar lastens dynamik och är snabb nog för realtidsanvändning. Detta görs möjligt utav en parametriserad linjärisering utav originalsystemet och ger märkbart bättre resultat än den störningbaserade modellen. Reglersystemet appliceras på ett system bestående utav två drönare och en stång-liknande last och resultatet verifieras både i form av numeriska simuleringar och fysiska experiment. Det resulterande systemet klarar av både rotationer utav last och drönare samt translationer i alla riktningar. Dessutom är systemet kapabelt att hantera externa störningar och både dämpar och förhindrar oscillationer bättre i jämförelse med reglersystem baserat på störningsmodeller. Lösningstiden för MPC-regulatorn är i storleksordningen millisekunder. Utöver detta görs ett initialt försök i att decentralisera tidigare nämnda MPC och det resulterande reglersystemet utvärderas experimentellt på samma drönarsystem som tidigare. Detta resulterar i en lägre lösningstid (2.5 ggr snabbare i genomsnitt), men även i försämrad prestanda med avseende på reglering av stångens position.

With the expected growth of Unmanned Aerial Vehicle (UAV) traffic in the coming years, the demand for UAV tracking solutions in the Air Traffic Control (ATC) industry has been incentivized. To ensure the safe integration of UAVs into airspace, Air Traffic Management (ATM) systems will need to provide a number of services such as UAV tracking. The Interacting Multiple Model Extended Kalman Filter (IMM-EKF) is an industry standard for aircraft tracking, but no such algorithm has been tried and tested for UAV tracking. This thesis aims to determine a suitable tracking algorithm for the specific case of non-cooperative tracking of UAVs from radar data. In non-cooperative tracking scenarios, we do not have any information regarding the UAV other than radar measurements indicating the target’s position. We investigate an Adaptive Interacting Multiple Model Unscented Kalman Filter (IMM-UKF) method with three different motion model combinations in addition to comparing a Cartesian vs. Spherical measurement model. A comparison of motion models shows that using a Constant Jerk (CJ) model to model target maneuvers in the IMM structure reduces the risk of filter divergence as compared to using a turn model, such as Constant Turn (CT) or Constant Angular Velocity (CAV). The CJ model is thus a suitable choice to have as one of the motion models in an IMM structure and works well in conjunction with two Constant Velocity (CV) models. We were not able to determine if the Spherical measurement model is better than the Cartesian measurement model in general. However, the Spherical measurement model improves the accuracy of the state estimate in some cases. Adaptive tuning of the system noise covariance Q and measurement noise covariance R does not improve the accuracy of the state estimate but it improves the filter robustness and consistency when the filter is incorrectly tuned. Based on our results, we believe that the adaptive IMM-UKF shows promise but that there is still room for improvement with regards to both the accuracy and consistency. However, we will need to perform extensive tests with real UAV radar data to draw concrete conclusions. / Med den förväntade tillväxten av trafik med obemannade flygfordon (UAV) under de kommande åren kommer efterfrågan för spårningslösningar för UAV inom flygövervakning. För att säkerställa en säker integration av UAV:er i luftrummet, kommer Air Traffic Management (ATM)-system att behöva tillhandahålla tjänster för UAV-spårning. Det så kallade Interacting Multiple Model Extended Kalman Filter (IMM-EKF) filtret är en industristandard spårning av flygplan, men ingen sådan algoritm har prövats och testats för UAV-spårning. Denna avhandling syftar till att fastställa en lämplig spårningsalgoritm för det specifika fallet med icke samarbetande spårning av UAV från radardata. I icke samarbetande spårningsscenarier har vi ingen information om UAV:n utöver radarmätningar. Vi presenterar en adaptiv metod baserad på IMM-UKF, där vi ersätter EKF i industristandarden IMM-EKF med ett filter av typen UKF. Vi undersöker tre olika kombinationer av rörelsemodeller och jämför också en kartesisk med en sfärisk mätmodell. Vår jämförelse av rörelsemodeller visar om man använder en Constant Jerk (CJ) modell för manövrar i IMM-strukturen minskar risken för divergens jämfört med att använda en svängmodell, såsom Constant Turn (CT) eller Constant Angular Velocity (CAV). CJ-modellen är alltså ett lämpligt val att ha som en av rörelsemodellerna i en IMM-struktur och fungerar bra i kombination med två Constant Velocity (CV) modeller. Vi kunde inte avgöra om den sfäriska modellen var bättre än den kartesiska modellen. Adaptiv inställning av systembrusets kovarians Q och mätbrus kovarians R förbättrar inte tillståndsuppskattningens noggrannhet men den förbättrar filtrets robusthet och konsistens när filtret är felaktigt inställt. Baserat på våra resultat tror vi att den adaptiva IMM-UKF metoden är lovande men att det fortfarande finns utrymme för förbättringar när det gäller både noggrannhet och konsistens i spårningen. Vi kommer dock att behöva utföra omfattande tester med riktiga UAV-radardata för att dra konkreta slutsatser.

Den ökade tekniska utvecklingen och användandet av obemannade system ställer krav på en förståelse för dess inverkan på krigföringen. Urban miljö är ofta oundviklig vid markstrid och medför utmaningar som korta stridsavstånd, ökad risk för vådabekämpning och snabba stridsförlopp. Ett system som patrullrobot kan bidra till förbandens förmågor genom spaning, verkan och möjlighet till flexibel manövrering. Arbetet besvarar frågeställningen ”Hur kan patrullrobotsystem medföra militär nytta vid ett markförbands anfall i bebyggelse?” med utgångspunkt i den teoretiska referensramen militär nytta. Analysverktygen utgörs av SWOT-analyser och teorins dimensioner för militär effektivitet, militär lämplighet samt överkomlig kostnad. Syftet med arbetet är att utforska hur patrullrobotsystem kan medföra militär nytta vid anfall mot hastigt uppkomna mål. Resultatet visade att patrullrobotsystem kan anses ha flera möjligheter till att medföra militär nytta. Anledningen är främst de karaktäristiska egenskaperna gällande dess sensorer och en inbyggd verkansdel som bidrar till möjlighet för spaning och precisionsbekämpning. Det tekniska systemet har således en god övergripande förmåga att utföra uppdrag i urban miljö genom exempelvis ökad underrättelseinhämtning och reducerad risk för sidoskador. Patrullrobotsystemet tyder även ha en god förmåga att kunna interageras med andra system och bidra till en synergieffekt. Vidare är den ekonomiska faktorn oftast lägre i jämförelse med andra vapensystem som har liknande precision vid långa avstånd. Likt andra militära system är det dock av vikt att användandet övervägs och är i enlighet med de lagar, förordningar och etiska principer som är fastställda. Tydliga målsättningar underlättar ett optimerat användande av systemet. / The increased technological development and the use of unmanned systems are requiring an understanding of their impact on warfare. Urban environments are often unavoidable in ground combat and bring challenges such as short combat distances, increased risk of friendly fire and rapid combat progress. A system such as a loitering munition can contribute to the unit's abilities through reconnaissance, damage and the possibility of flexible maneuvering. This thesis report answers the question "How can loitering munition systems entail military utility in the context of a ground unit's attack in urban warfare?" based on the theoretical frame of military utility. The analysis tools consist of SWOT analysis and the theory's dimensions of military effectiveness, military suitability and affordability. The purpose is to explore how loitering munition systems can entail military utility in attacks against rapidly emerging targets. The result showed that loitering munition systems can be considered to have several opportunities to entail military utility. The reason is mainly the characteristic features regarding its sensors and a built-in warhead that contributes to the possibility of reconnaissance and precision strike. Thus, the technical system has a comprehensive ability to carry out missions in an urban environment through, for instance, increased intelligence and reduced risk of collateral damage. The loitering munition system also indicates a great ability to interact with other systems and contributes to a synergy effect. Furthermore, the economic factor is usually lower in comparison to other weapon systems with equivalent precision throughout long distances. Nonetheless, as for other military systems, it is important that the use is considered and is in accordance with the laws, regulations and ethical principles that have been established. Clear objectives make it easier to optimize the use of the system.

There is a rapid development within the unmanned aerial systems (UAS) technologies and the logistics industry leads the research, motivated by potential future profits when used for last-mile deliveries. The military have used unmanned aerial vehicles (UAV) for many decades, but the military usage of UAVs for deliveries is almost unheard of.  The main purpose of the study is to theoretically evaluate if existing payload carrying UAVs could increase the Swedish defence-logistics organizations capabilities. This study is delimited to tactical deliveries and UAVs with a maximal takeoff weight of less than 250 kg.  This study begins by investigating the Swedish Armed Forces logistical needs and the capabilities of the existing UAVs. It then performs a research overview in the subject to be updated on the latest insights which are complemented by discussions with expertise in the subject. The theory utilized are Systems Science, Systems Engineering and Military Capability which lay ground to the Military Utility concept which is developed to evaluate the value of military systems to support decision-makers when acquiring new complex systems. To evaluate the military logistics performance, Mosh Kress book Operational logistics was used.  The research is split into three phases, phase one utilizes the insights from the background research to select UAVs to evaluate and to develop three potential scenarios. In phase two the Military Utility evaluation models are developed for each scenario. Phase three evaluates the concept systems performance for the scenarios. The conclusion is that there is circumstantial Military Utility with UAS within the Swedish logistics organization. The potential exists when used for their strengths such as low response time in hard-to-reach areas, and where there is a desire to remove the operators from danger during the transport. Further there is a potential to save operative costs in terms of man-hours, but UAVs are quite vulnerable to electronic disturbances and the cold and windy Swedish climate. The civil airspace regulation is also a major hinder for UAS effective use as well as their limited payload capacity. / Den teknologiska utvecklingen inom obemannade flygande system (UAS) går snabbt framåt. Det är logistikindustrin som leder forskningen motiverade av framtida vinster när tekniken används för sista kilometern-transporter. Militären har använt obemannade flygande fordon (UAV) i flera decennier, men inte för materielleveranser i någon betydande utsträckning. Det huvudsakliga syftet med den här studien är att teoretiskt utvärdera om befintliga transport UAV:er kan öka den svenska försvarslogistiska förmågan. Studien är avgränsad till taktiska leveranser med UAV:er som har en maximal startvikt på 250 kg. Studien börjar med att undersöka de svenska försvarslogistiska behoven samt förmågorna av existerande UAV:er. Den genomför sedan en forskningsöversikt i ämnet för att uppdateras om de senaste insikterna som även kompletteras av diskussioner med experter i ämnet. Teorin som används är Systemteori, Systemteknik och Militär förmåga som lägger grunden för det Militär Nytta-konceptet. Konceptet är utvecklat för att utvärdera värdet av militära system och förse beslutstagare med stöd vid anskaffande av nya komplexa system. För att utvärdera den militära logistikprestandan används Mosh Kress bok Operational Logistics. Genomförandet delas upp i tre faser. I fas ett används insikterna från initiala undersökningen för att välja ut UAV:er att utvärdera samt utvecklas tre potentiella scenarier. I fas två utvecklas Militära Nytta utvärderingsmodellerna för vartdera scenario. I fas tre utvärderas systemkonceptens prestanda i scenarierna. Slutsatsen är att Militär Nytta med UAS finns till varierande grad beroende på omständigheterna. Potentialen för tekniken finns främst när den används för sina styrkor till exempel vid behov av snabba leveranser till svåråtkomliga platser, samt när det finns ett behov att få bort förare från farliga platser. Vidare så finns det potential att spara operativa kostnader genom reducering av man-timmar, men UAV:er är ganska sårbara till elektroniska störningar och det svenska klimatet. Även luftrumsregelverken är ett hinder för effektiv användning samt dess begränsade lastkapacitet.

Flooding is a worldwide problem that every year causes substantial damage for the environment and stakeholders nearby, and this impact relates to several of the United Nations Sustainable Development Goals. Colombia is specially prone to flooding as 17% of its surface area is at risk of extreme flooding. In addition, there is something called a POT (plan de ordenamiento territorial) for every municipality in Colombia, which states how the territory should be managed. For this project the rivers were of particular interest, and the POT states that no temporary or permanent constructions are allowed within 30 meters on either side of a river. The purpose of this report was to investigate and analyze the possibilities of using UAV (unmanned aerial vehicle) -based photogrammetry and UAV-based LiDAR (light detection and ranging) technology to gather sufficient data for a model that could simulate different flooding scenarios in the examined area. Data from the UAV-based photogrammetry resulted in a complete visual overview of the examined area. The data gathered from the UAV-based light detection and ranging resulted in an accurate point cloud that could be processed into a DTM (digital terrain model) where three different flooding scenarios were simulated. The simulations and the visual model showed that majority of people in theexamined area were disobeying the POT and the 30 meter rule, therefore being in risk of flooding and impacting the natural diversity of the body of water. The simulation also showed that stakeholders close to the body of water were affected for each of the three different water level scenarios. In some cases, it was only vegetation and crops that got affected by the flooding scenario, while in other cases entire structures and buildings were damaged due to the increase of water level. To complement the flooding scenarios, interviews were conducted with people that have good knowledge of the area and of ecology, resulting in a stakeholder analysis. This provided an additional depth to the analysis and showed the complexity in the management of flooding in the area.

Sjöräddning i Sverige sker genom samverkan mellan statliga verksamheter, kommuner och frivilligorganisationer för ett gemensamt mål att rädda personer som råkat i sjönöd. Tid är ofta en kritisk faktor i räddningsuppdragen men ett snabbt och oplanerat utryck riskerar samtidigt att sätta räddningsaktörerna själva i farozonen. Utvecklingen av obemannade autonoma farkoster för SAR (eng. Search And Rescue) ses som en lösning på behovet att kunna snabbt skicka hjälp till samt få ögon på incidentplatsen utan att försätta räddningsaktörerna för onödig risk. Nuvarande kommunikationssystem inom svensk sjöräddning kan dock inte hantera annan typ av information än muntlig varav räddningsaktörer endast känner till riktlinjer för hantering av muntlig information. Med ett framtida införande av autonoma farkoster kommer dock fler informationstyper att behöva hanteras i sjöräddningar varav oklarheten om vilka informationstyper autonoma farkoster samlar in och vilka datahanteringskrav som finns är problematiskt. Oklarhet om informationstyperna och deras datahanteringskrav är vidare problematiskt för utvecklingen och implementeringen av autonoma farkoster då risken finns att farkoster och tekniker utvecklas men inte får användas för att de inte är anpassade efter lagkraven på hantering av olika datatyper. I denna studie undersöks därför vilka informationstyper som autonoma farkoster kan samla in vid sjöräddning. Detta för att komma fram till vilka riktlinjer för datahantering som gäller vid sjöräddning med autonoma farkoster. Studien undersöker också vilka informationstyper som är kritiska för en SAR-sjöräddningssamverkan samt vilka informationsdelningsutmaningar som finns i dagens sjöräddning. Studien genomfördes i form av en kvalitativ fallstudie och har tillämpat ett socio-tekniskt systemperspektiv för att bättre se till helheten och besvara frågeställningarna. Resultatet av denna studie visar att autonoma farkoster kan samla in information om sin omgivning, vilket utgör grunden för att skapa en medvetenhet om situationen som är kritiskt för SAR-operationer, och kan även samla in information om sitt eget tillstånd. De lagverk som identifierats utgöra de huvudsakliga restriktionerna är kamerabevakningslagen, lagen för skydd av geografisk information, offentlighets- och sekretesslagen, GDPR och dataskyddslagen. Dessa lagverk innehåller riktlinjer för delning av information och personuppgiftsbehandling i SAR-sjöräddning. Kunskapsbidrag studien har genererat inkluderar bland annat identifiering av datatyper som kan samlas in av autonoma farkoster i en SAR-sjöräddning, och sannolikt andra typer av räddningsinsatser, och delning och hanteringskraven på de datatyperna i räddningsinsatser och därmed kunskap om vilka datatyper som är mest reglerade. Vidare kunskapsbidrag är kunskap om vilka informationstyper som är mest kritiska för SAR-sjöräddningar, och därför bör prioriteras att samlas in och delas, och identifieringen av utmaningar för informationsdelning mellan statliga verksamheter och frivilligorganisationer. / Maritime rescue in Sweden is performed through a cooperation between government agencies, municipalities and non-governmental organisations (NGOs) with the common goal of saving people in distress. Time is often a critical factor in the rescue missions but a fast and unplanned response may at the same time put the rescue workers in danger. The development of unmanned autonomous vehicles for SAR is seen as a solution to the need of being able to quickly sendhelp as well as get eyes on the scene of the incident without exposing the rescue workers for unnecessary risks. However, the current communications systems in Swedish maritime rescue are unable to handle any other type of information except verbal, meaning that rescue workers only know guidelines for handling verbal information. However, with a future implementation of autonomous vehicles, there will be a need to handle more information types in maritime rescue whereas the uncertainty regarding what kind of information autonomous vehicles collect and which data management requirements exist is problematic. The uncertainty about the information types and their data management requirements is also problematic for the development and implementation of autonomous vehicles as there is a risk that vehicles and technologies are developed but not allowed to be used because they are not adapted to the legal requirements on management of the different types of data. Therefore, in this study I examine what information types that autonomous vehicles can collect in a maritime rescue to find out what guidelines for data management that applies during a maritime rescue with autonomous vehicles. The study also examines what kind of information’s are critical for a SAR maritime rescue cooperation as well as what information sharing challenges exist in current maritime rescue. The study was performed as a qualitative case study and has used a socio-technical systems perspective so as to better see the overall picture and answer the research questions. The result shows that autonomous vehicles can collect information about their surroundings, which is the foundation for establishing situation awareness that is critical for SAR-operations, and that they can collect information about their own status. The main laws and regulations that have been identified as constituting the main restrictions are (translated from Swedish) the law of camera surveillance, the law for protection of geographical information, the public access to information and secrecy act, the GDPR and the data protection act. These contains guidelines for sharing information and the processing of personal data in SAR maritime rescue. The knowledge contributions of this study includes among others the identification of datatypes that can be collected by autonomous vehicles in SAR maritime rescue, and probably other types of rescue operations, and the sharing and management requirements on those datatypes in rescue operations and thus knowledge of what datatypes that are the most restricted. Further knowledge contributions is knowledge about which information types that are the most critical for SAR maritime rescue and thus should be prioritised for collection and sharing as well as the identification of challenges for information sharing between government agencies and NGOs.