Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom och karakteriseras med återkommande depressiva, maniska eller hypomaniska episoder. Sjukdomen förknippas med en minskad livskvalité.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vuxna personers erfarenheter av att leva med bipolär sjukdom.Metod: Åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar användes i studien. Sammanställningen och analysen inspirerades och genomfördes av en kvalitativ innehållsanalys. Databaserna CINAHL och PubMed användes till sökningen.Resultat: Resultatet visade på att vardagslivet och identiteten påverkas samt att lära sig att hantera sjukdomen. Vardagslivet påverkade personerna med inverkan på de nära relationerna och arbetslivet. Identiteten påverkades genom att självbilden och självkänslan förändrades, även förmågan att identifiera sig med sjukdomen och känslan av att tappa kontrollen. Att lära sig att hantera sjukdomen beskrevs utifrån acceptans och förståelse, reaktioner från omgivningen och sig själv, behov av stöd och hjälp av andra samt positiva upplevelser.Slutsats: Litteraturstudiens resultat visade på att det bör finnas mer information och utbildning om bipolär sjukdom, både för allmänheten och sjukvården. Detta för att de drabbade lättare ska kunna hantera sin sjukdom, förebygga återfall och skapa bättre livskvalité.

Forskare är överens om en medföljande problematik angående anställda i kontorslandskap, då i synnerhet bland kvinnor. Föreliggande studie väljer att göra en ansats att undersöka ifall det förekommer diskrepans i upplevelser av denna kontorsdesign med avseende på kön samt undersöka könsskillnader i sjukfrånvaro. Upplevelser analyserades utifrån psykosocial arbetsmiljö främst i termer av arbetsuppgifter men även med avseende på samarbete, avskildhet och stress. Tre större organisationer deltog, varav två teknikföretag och ett bankkontor. Enkäter besvarades av 73 män och 62 kvinnor. Sex hypoteser prövades med hjälp av chi2-analys, t-test samt tvåvägs ANOVA. Individernas inflytande över de egna arbetsuppgifterna, visar att kvinnor har lägre inflytande. Kvinnor upplever mer socialt stöd, men uppvisar en högre korttidssjukfrånvaro än män.  Skillnaderna mellan män och kvinnor visade sig vara relativt liten, vilket kan tyda på en överdriven tro på könsskillnader.

Psykisk ohälsa är ett begrepp som generellt beskriver alla typer av psykiska besvär. Forskning visar att psykisk ohälsa hos äldre ökar. Hos äldre är depression den vanligaste psykiska åkomman. Psykisk ohälsa är ett komplext och tabubelagt område. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda äldre patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Studien är en kvalitativ intervjustudie. Urvalet av informanter i studien är tre distriktssköterskor och fem sjuksköterskor från fyra västsvenska kommuner. Några tjänstgör inom den kommunala hemsjukvården, andra på vårdcentraler. Som analysmetod har en innehållsanalys med induktiv ansats använts. Analysen medförde att tre kategorier och sju underkategorier identifierades. Resultatet visar att sjuksköterskorna i studien använder sig av samtal och olika skattningsinstrument för att upptäcka psykisk ohälsa hos äldre. Samtalet har även en stor betydelse i omvårdnadsarbetet vid psykisk ohälsa. Bakomliggande faktorer som påverkar det psykiska välbefinnandet identifierades som till exempel förlust av närstående, ensamhet och naturligt åldrande. Sjuksköterskornas yrkesroll anses vara komplex och omfattas både av att stötta i omvårdnadsarbetet, till att få stöd av kollegor och chefer i sin yrkesutövning. Att vara en ambassadör och samordnare lyfts särskilt fram som en viktig del av sjuksköterskans roll. Olika stödfaktorer identifierades bland annat att arbete i team med olika yrkeskategorier och närstående. Studien visar att stigmatisering vid psykisk ohälsa är stor och att ämnet är tabubelagt. Det finns en rädsla för psykisk ohälsa både hos patienten och personalen och denna rädsla kan delvis förklaras på basen av kunskapsbrist. Patientens psykiska ohälsa kan utlösa starka känslor hos sjuksköterskorna så som stress och otillräcklighet. Tidsbrist och krav på att alltid vara tillgänglig är några faktorer som nämndes som utlöser dessa känslor. Slutsatsen är att studien ger en uppfattning och inblick i sjuksköterskornas arbetssituation, som kan ge en ökad förståelse för de svårigheter som finns i arbetet med psykisk ohälsa.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Prostatacancer är en av de vanligaste formerna av cancer hos män. Sjukdomen har inga tydliga symtom och kan därför ta tid att upptäcka. De vanligaste biverkningarna av behandlingar är inkontinens och impotens.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva mäns upplevelser av att leva med prostatacancer. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med utgångspunkt från tre patografier. Analys gjordes med inspiration av Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av innehållsanalys. Resultat: Resultatet sammanställdes i fyra kategorier. Resultatet visade att sjukdomen inte bara påverkade männen fysiskt, utan även den psykiska påverkan var stor. Upplevelser av oro och rädsla var vanligt förekommande. Svikande kroppsfunktioner kunde även de leda till oro och ångest. Männen upplevde att stöd från familj, vänner och sjukvården fick dem att må bättre. Sjukdomen fick även männen att se på livet på ett nytt sätt. Slutsats: Det dagliga livet hos män som drabbas av prostatacancer förändras totalt. Vardagen är fylld av oro och rädsla, samtidigt som kampen för att återfå de kroppsliga funktioner som sviktat och komma tillbaka till det gamla livet fortgår.

Abstrakt Bakgrund: Barnintensivvårdplatserna i landet är få och finns endast på fyra av landets sjukhus. Det innebär att ungefär hälften av de kritiskt sjuka barnen i behov av intensivvård vårdas på allmän intensivvårdsavdelning, där sjuksköterskornas främsta kompetensområde är vård av vuxna med begränsad erfarenhet av barns specifika fysiologiska, psykologiska och omvårdnadsmässiga behov. Intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av detta har studerats, men inte ur ett svenskt vårdsammanhang. Syfte: Studiens syfte var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. För att kunna ta del av sjuksköterskornas upplevelser genomfördes individuella semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012). Resultat: Analysen av datamaterialet resulterade i sju kategorier som bildade två teman; Försöka skapa trygghet i en otrygg situation samt Det komplexa vårdandet av barnet och dennes specifika behov. Att vårda ett kritiskt sjukt barn är något som skiljer sig från vården av en kritiskt sjuk vuxen och tillsammans med barnet som intensivvårdspatient kommer föräldrarna som även dem ska tas om hand. Intensivvårdssjuksköterskorna vårdar sällan barn, men när det sker upplever de en otrygghet på grund av otillräcklig erfarenhet kring allt vad vårdandet innebär. Graden av otrygghet påverkas av en rad faktorer, bland annat tidigare erfarenheter samt organisatorisk och kollegial stöttning. Slutsats: Att vårda ett kritiskt sjukt barn är en utmaning och svenska intensivvårdssjuksköterskor saknar ofta kunskap och erfarenhet för att kunna ta sig an denna utmaning med trygghet och självförtroende. De behöver få möjlighet till kompetensutveckling och stöd för deras egna och barnens välbefinnande.

Bakgrund: Fetma ökar i Sverige och utvecklingen styrs av total energiförbrukning i relation till matvanor och aktivitetsnivå där en ohälsosam kosthållning i kombination med en stillasittande vardag leder till ökat energiöverskott. För att åstadkomma en bestående viktnedgång krävs en kost som går att leva med resten av livet samt lärdom om näringslära och fysisk aktivitet. Viktnedgång kan bidra till ökad självkänsla, mer öppenhet för sociala interaktioner samt ett ökat välbefinnande. Syfte: Syftet var att beskriva hur upplevelsen av hälsa påverkas efter en kraftig viktnedgång hos individer med fetma. Metod: Studien grundades på en kvalitativ metod utifrån fem bloggar. Lundman och Hällgren Graneheims (2012) kvalitativa innehållsanalys användes för att frambringa kärnan ur materialet. Resultat: Efter kraftig viktnedgång upplevs välbefinnandet öka till följd av ett ökat självförtroende och bättre bemötande från omgivningen. Minskat välbefinnande upplevdes till följd av ett kontrollbehov präglat av ångest vid utebliven träning och ohälsosamt kostintag, skev kroppsuppfattning samt ett omfattande hudöverskott. Slutsats: Kraftig viktnedgång innebär en förändringsprocess vilket kräver stöd i form av samtal, enskilt och i stödgrupper, för att vikten ska bibehållas samt upplevelsen av hälsa ska framträda.

Bakgrund: Många individer utsätts för sexuellt våld i barndomen. Sexuellt våld kan leda till stora konsekvenser i vuxenlivet. Dessa konsekvenser kan både vara fysiska, psykiska och sociala. Syfte: Syftet var att undersöka hur individer som varit utsatta för sexuellt våld i barndomen upplevde att de påverkats i vuxenlivet. Metod: Studien hade en kvalitativ metod som baserades på sex självbiografier och två biografier. Dessa biografier valdes ut med hjälp av databasen Libris, internetbokhandels sidan Adlibris och sökmotorn Google. Resultatet analyserades med hjälp av en kvalitativ, manifest innehållsanalys. Resultat: I studien framkom två olika teman. Dessa var Kroppsliga konsekvenser – tankar, kropp och själ som hade fem subteman och Social påverkan som hade sex subteman. Konsekvenserna av det sexuella våldet i barndomen påverkade de vuxna individerna på olika sätt och många led av depressioner, dålig självkänsla och hade ett självskadebeteende. Slutsats: Sexuellt våld i barndomen gav fysiska, psykiska och sociala konsekvenser i vuxenlivet. Resultatet visade att det både fanns skillnader och likheter mellan individerna. Kunskap om de olika konsekvenserna behövs för att sjuksköterskan ska kunna ge de utsatta individerna hjälp och stöd.

Sammanfattning Bakgrund Patienter med självskadebeteende har rätt till god vård på lika villkor. SBU:s rapport (2015) har visat att det finns risk för att detta inte efterlevs. Sjuksköterskornas bemötande kan ha stor betydelse för hur patienter med självskadebeteende upplever vården men i dagsläget finns det ingen samlad bild över hur bemötande ser ut. Syfte Att genom en litteraturgranskning undersöka sjuksköterskors bemötande gentemot patienter med självskadebeteende inom somatisk vård. Metod Sökningar genomfördes i tre databaser, PsychINFO, PubMed och CINAHL, 13 artiklar valdes till ut till kvalitetsgranskningen. De inkluderade artiklarna berörde sjuksköterskor i somatisk öppen och sluten vård som kommit i kontakt med patienter med självskadebeteende, oavsett kön och etnicitet. Huvudresultat Granskningen utmynnade i två ämnesområden, attityder och faktorer som påverkar sjuksköterskors bemötande. Sjuksköterskorna hade olika upplevelser av mötet med patienter med självskadebeteende och det förekom att sjuksköterskor under vissa förutsättningar kunde ha negativa attityder gentemot patienter med självskadebeteende. En negativ attityd gentemot patientgruppen kunde påverka bemötandet och skapade svårigheter vid vårdandet av patienterna. Sjuksköterskornas ålder, erfarenhet, utbildning påverkade sjuksköterskornas bemötande gentemot patienterna, Det framkom även brister som kunde påverka attityderna, dessa var avsaknad av rutiner, riktlinjer och kunskap. Slutsats Sjuksköterskorna bemötte patienter med självskadebeteende med både negativa och positiva attityder. Attityderna påverkades av olika faktorer så som känslor, erfarenhet, stress, kunskap och brist på resurser, vilket ledde till svårigheter vid bemötandet och vårdandet av patientgruppen. Vårdens kvalitet och patientsäkerheten skulle kunna öka om sjuksköterskorna som möter och vårdar patienter med självskadebeteende hade de resurser de enligt litteraturgenomgången saknar. Fortsatta studier behövs för att i framtiden utveckla omhändertagandet av patienter med självskadebeteende och sträva mot likvärdig vård.