No description available.

Bakgrund: Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende (LARO), är en speciellt krävande behandlingsmetod för såväl patienter som för vårdpersonal, då den utgår från ett strikt regelverk och kontrollerande miljö. Trots den kontrollerade miljön är sjuksköterskans roll att skapa en god vårdrelation och ett gynnsamt behandlingsklimat för patienterna. Tidigare forskning visar på just den komplexitet som vårdrelationen med patienter i LARO kan innebära. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av vårdrelationen till patienter i LARO. Metod: En kvalitativ studie där nio yrkesverksamma sjuksköterskor som arbetar med LARO intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen bestod av en latent innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien visar att vårdrelationen upplevs som sjuksköterskornas viktigaste redskap i LARO och att det präglas av tillit, trovärdighet, trygghet, ärlighet, engagemang, tydlighet och kunskap. Slutsats: Vårdrelationen är grundpelaren, och det viktigaste verktyget i LARO-behandling. Vårdrelationen är kärnan i omvårdnaden, och det är ur den alla behandlingsinsatser i LARO utgår ifrån.

Hjärt-lungräddning (HLR) utförs då en person drabbas av plötsligt hjärtstopp. Snabb insatt HLR ökar chansen att rädda liv. Närstående beskriver en god död som att vara omringad av sina nära, det är dock inte självklart att närstående får närvara vid HLR. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva närståendes upplevelse av att närvara vid HLR. Elva kvalitativa vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i sex kategorier; plötsligt hamna i en oväntad och kaotisk situation, återupplivningen är oerhört traumatisk, förstå allvaret i situationen, behöva utomstående hjälp för att hantera situationen, känna delaktighet i personens överlevnad och känna utanförskap i vårdmiljön. Kunskap och fördjupad förståelse för närståendes upplevelser vid HLR är viktigt för att identifiera och möta närståendes behov. Fortsatt omvårdnadsforskning kan bidra till att vidareutveckla riktlinjer och rutiner för hur närstående kan involveras vid HLR.

Abstrakt Traumatisk hjärnskada uppstår helt utan förvarning och medför stora livsförändringar både för den drabbade och för de närstående då en helt ny okänd tillvaro kommer att inledas. Att vara närstående till en person som drabbats av sjukdom kan medföra påfrestningar inom grundläggande faktorer i livet, såsom psykiska, fysiska och sociala aspekter. Syftet med vår litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av att vara närstående till en person med traumatisk hjärnskada. Studien utfördes i form av en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där 11 vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades, vilket resulterade i fem slutkategorier; Att förlora sitt tidigare liv och behöva anta en ny roll, Att plötsligt leva med en “ny” person, Att vilja bli sedd som en samarbetspartner i vården, Att behöva en stödjande omgivning och Att lägga stora krav på sig själv var påfrestande. Resultatet visade att närstående behöver både stöd och information från hälso- och sjukvårdspersonal samt att de har ett behov att bli inkluderade i omvårdnaden av den drabbade. Många känslor uppdagades efter olyckan och de närstående upplevde en förlust av sitt tidigare liv samt personen de en gång känt. Sjuksköterskor behöver kunskap i hur det är att vara närstående och behöver ha en förståelse för deras upplevelse för att kunna bemöta dem på ett adekvat sätt, genom god kunskap kan närstående få en förbättrad upplevelse av vården samt få hjälp i sin situation.

Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som blir allt mer vanlig världen över. Det finns mycket forskning som berör personer med diabetes typ 1 men sparsamt med forskning som beskriver upplevelsen av att vara anhörig till dessa personer. Syftet med studien var därför att beskriva upplevelser av att vara anhörig till en person med diabetes typ 1. Studien är en kvalitativ litteraturstudie med ett inifrånperspektiv. Analysen är utförd i enlighet med Bengtsson (2016) via en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Tio vetenskapliga artiklar har analyserats. Resultatet beskrivs utifrån fem kategorier: Att sjukdomen medför begränsningar i det dagliga livet; Att relationer förändras; Att känna oro både i det dagliga livet och inför framtiden; Att vara maktlös och sakna stöd från omgivningen; Att sjukdomen är hanterbar. Kliniskt kan detta resultat användas för att öka kunskap och förståelse för hur det är att vara anhörig till en person med diabetes typ 1. Dessa anhöriga bör fångas upp i ett tidigt skede då det i studien framkommer att de blir påverkade både fysiskt och psykiskt. Sjukvården bör erbjuda anhöriga stöd för att de ska kunna känna sig trygga. Detta kan ske genom att sjukvården arrangerar sjuksköterskeledda stödgrupper eller utser kontaktsjuksköterskor som anhöriga kan ringa om de behöver samtala.

Att leva med långvariga bensår innebär ett liv med sjukdom, livet förändras och upplevs krävande för den drabbade. En sjukdomsbild med bensår ser olika ut och ger en individuell påverkan hos personer, det är därför av vikt att på ett djupare sätt försöka förstå hur det är att leva med långvarig sjukdom. Syftet med litteraturstudien var att undersöka personers upplevelser av att leva med långvariga bensår. Den kvalitativa litteraturstudien inleddes med en systematisk litteratursökning i databaserna PubMed och Cinahl. Urvalet av studierna resulterade i 15 vetenskapliga studier. Efter kvalitetsgranskning ingick 13 studier i vår analys. Studierna analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys och en induktiv ansats. Fem kategorier skapades därefter: Att känna en rädsla och ovisshet för bensårets läkningsprocess, Att känna skam och begränsningar i vardagen, Att försöka se framåt och bevara sin livslust, Att sakna kunskap om bensår och vara beroende av hälso- och sjukvården, Att leva med en påtaglig och intensiv smärta. Resultatet visade att personer som lever med långvariga bensår bär på många tankar och känslor, samtidigt en ovisshet gällande sin framtid. Personerna i studierna beskrev upplevelser av att vara begränsade av sitt bensår och ett liv med mycket smärta. Resultatet diskuterades till relevant omvårdnadsforskning, för att vidare kunna komma fram till kliniska implikationer och slutsatser. Slutsatsen av studien är att alla upplevelser är unika, samtidigt att ett liv med långvariga bensår beskrivs påfrestande både fysisk, mentalt och socialt. Stöd från sjuksköterskan är viktigt i hanteringen och livet med långvariga bensår.

No description available.

No description available.

Aim: The aim of this study was to explore relatives to patients with cancer experiences and needs of psychosocial support within inpatient care. Method: The study was empiric and conducted as a qualitative study with explorative design. Eight relatives were interviewed. The data were transcribed and read through and then subjected to qualitative content analysis according to Graneheim & Lundman. Results: The analysis resulted in four categories: emotional support, appraisal support, informative support and instrumental support. The relatives needed support from friends, family and healthcare. The need for support was individually. They needed to get information about treatment, prognosis and planning. The relatives needed to be confirmed by the medical staff and would like an easy access to the health care for getting their questions answered and to be involved. Deficiencies were found in the support in information in diagnosis, insufficient information on the healthcare routines, inadequate meeting and requirements for participation. Conclusions: The relatives need psychosocial support from the healthcare. Adequate information, access to health care professionals and to be treated with respect were the most valuable support from the professionals. The professionals can improve the psychosocial support by having knowledge of how they can identify relatives who need support and how they can support them. Keywords: psychosocial support, relatives, cancer, qualitative content analysis

AbstraktSyfte. Att beskriva distriktssköterskors upplevelser av omorganisation i primärvård.Bakgrund. Omorganisationer inom hälso-och sjukvården är vanligt förekommande. Vård som tidigare erbjudits patienter inom slutenvården har i många fall flyttats över till öppenvården. Primärvården har genom åren genomgått omstruktureringar med anledning av det ökade patientantalet.Design. Induktiv intervjustudie med kvalitativ ansats.Metod. Tio distriktssköterskor från en hälsocentral i norra Sverige intervjuades individuellt under våren 2016. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat. Ur analysen framkom fyra kategorier: Bristande implementering av omorganisationen, omorganisationens konsekvenser för patienterna, den egna hälsan påverkas av omorganisationen samt positiva aspekter på omorganisationen.Konklusion. Omorganisationer som inte är väl implementerade har en negativ påverkan på distriktssköterskors hälsa och arbetsmiljö. Att genomföra en lyckad omorganisation kräver delaktighet, information och kunskap. Ledningen har ett stort ansvar för den psykosociala arbetsmiljön och måste involvera medarbetarna i ett tidigt skede och i större utsträckning genom processen.Nyckelord. Omorganisation, primärvård, distriktssköterskor, kvalitativ innehållsanalys.