Förekomsten av stress har stadigt ökat i Sverige sedan slutet av 90-talet och som mest har den ökat inom offentlig sektor. Stress är idag ett välkänt folkhälsoproblem och ett relativt väl utforskat område, men skillnader mellan olika sektorer är mindre välstuderat. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida det finns en skillnad i förekomst av stress mellan privat och offentlig sektor i Sverige, och vilka faktorer som kan tänkas påverka den eventuella skillnaden. Tidigare forskning visar att arbetsrelaterade faktorer till viss del kan ligga bakom den ökade stressen i samhället. Faktorer som låg kontroll och höga krav i arbetet samt låg grad av socialt stöd på arbetsplatsen kan enligt Karaseks krav, kontroll- och stödmodell bidra till att öka förekomsten av stress hos individer. För att mäta krav användes i den här studien uppgifter om psykiskt ansträngande arbete och jäktigt arbete. För att mäta kontroll användes uppgifter om huruvida individen kan bestämma sin arbetstakt och huruvida individens arbete är enformigt. Dessa variabler slogs sedan ihop och bildade ett index för psykisk press. Enligt Karasek bör högre psykisk press resultera i ökad stress. För att mäta socialt stöd användes variabler som mäter om individen får stöd av kamrater samt chefens antal underställda, då vi utgick från att en chef med ett stort antal underställda i mindre utsträckning har möjlighet att ge stöd åt sina underställda. Även kön är en viktig variabel i studien, då majoriteten inom offentlig sektor är kvinnor, samtidigt som tidigare forskning har visat att kvinnor tenderar att vara mer stressade än män. Den bivariata analysen mellan sektor och stress visade att det förekommer mer stress inom offentlig sektor. Detta visade sig dock vara ett skensamband, som förmodligen till stor del kan förklaras av kön. Karaseks krav, kontroll- och stödmodell fick delvis stöd i studien, då variabeln psykisk press som mäter krav och visade sig kunna förklara en del av skillnader i förekomst av stress. Att socialt stöd kan påverka förekomst av stress fick delvis stöd i studien, då resultaten tydde på att stöd från kamrater kunde förklara en del av skillnaden i stress för kvinnor, men dock inte för män.

Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns ett samband mellan gymnasielärares arbetsbelastning och det handlingsutrymme de säger sig ha i sin arbetssituation. Sambandet mellan återhämtning och stöd i relation till arbetsbelastning undersöktes också. Studien utgick från en kvantitativ metod, där ett bekvämlighetsurval gjordes utifrån två kommunala skolor som resulterade i ett utfall på 34 deltagare (n=34). Genom en tvärsnittsdesign samlades data in i form av en enkät, som bestod av fyra variabler; arbetsbelastning (α=.77), handlingsutrymme (α=.73), stöd (α=.84) och återhämtning (α=.71). Sedan jämfördes det mot demografiska variabler i form av kön, ålder och arbetsplats. För bearbetning av data användes statistikprogrammet, Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) och genom en korrelationsanalys samt två t-testsanalyser nåddes ett resultat. Resultatet påvisade att det fanns ett samband mellan arbetsbelastning och handlingsutrymme samt återhämtning och ålder. Arbetsbelastning visade däremot inte något samband med kön, arbetsplats eller stöd. Genom t-tester erhölls resultatet att det fanns en samvariation mellan de två arbetsplatserna sett till handlingsutrymme och återhämtning men inte någon samvariation till arbetsbelastning och stöd.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur unga kvinnor som arbetade i gymbranschen upplevde sin arbetsmiljö ur ett psykosocialt perspektiv samt om de upplevde att de påverkades av fysisk aktivitet i sitt arbete. Frågeställning: Hur upplever dessa personer sin arbetsmiljö ur ett psykosocialt perspektiv? Hur upplever dessa personer att de påverkas av fysisk aktivitet i sitt arbete? Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med utgångspunkt i Karaseks och Theorells krav-kontroll-stödmodell, 1990. Den baserades på åtta semistrukturerade intervjuer med kvinnor i åldrarna 21-30 år från sju olika gymkedjor. Utifrån studiens syfte, teoretiska modell samt tidigare forskning utformades en intervjuguide som testades och utvärderades i tre pilotintervjuer. Intervjuerna genomfördes vid ett personligt möte och spelades in. Det transkriberade materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Först med en deduktiv ansats utifrån teoretisk modell och studiens frågeställningar med teman krav, kontroll, socialt stöd och fysisk aktivitet. För att försäkras om att inget i materialet systematiskt uteslutits genomfördes därefter en analys med induktiv ansats. Utifrån denna skapades ytterligare ett tema träningsintresse. Studien förhöll sig till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer med de fyra huvudkraven. Resultat: Samtliga respondenter upplevde att arbetsmängd, tidspress och inflytande över arbetet varierade beroende på kundflödet in och ut från gymmet under hög- respektive lågsäsong. De upplevde att de hade utvecklats under sin tid i branschen och beskrev arbetet som varierande uppgiftsmässigt vilket upplevdes som stimulerande. En majoritet av respondenterna upplevde en god relation till och känslomässig stöttning från sina chefer och/eller kollegor. Däremot upplevde de flesta ett missnöje över låg lön. Alla var fysiskt aktiva på fritiden och upplevde att träning påverkade dem positivt i deras arbete. De uppgav att deras eget träningsintresse bidrog till en positiv upplevelse av arbetsmiljön eftersom det gjorde att arbetet kändes roligt, meningsfullt och att det skapade sammanhållning med deras kollegor. Slutsats: Respondenternas upplevelser av den psykosociala arbetsmiljön var både positiva och negativa. De positiva upplevelserna bidrog till att respondenterna kände att de trivdes bra med arbetet i nuläget. Däremot bidrog de negativa upplevelserna till att de inte såg någon längre framtid inom branschen. Utifrån respondenternas upplevelser verkar gymbranschen vara en arbetsplats där de anställda arbetar under en kortare period för att för sedan söka sig vidare karriärmässigt. Det skulle vara intressant att vidare undersöka om dessa arbetsförhållanden är medvetet utformade av arbetsgivarna eller om föreliggande studies resultat eventuellt skulle kunna användas som underlag för förändring av arbetsvillkoren inom gymbranschen.

Då det i svensk forskning saknas studier kring specialpedagogens roll på specifikt gymnasieskolor syftar denna studie till att få närmare kunskap om specialpedagogens uppdrag i förhållande till elevhälsa och det elevvårdande arbete som bedrivs på gymnasieskolor. Empiriskt material samlades genom intervjuer med åtta på gymnasiet verksamma specialpedagoger. Frågeställningarna fokuserade på deras uppdrag och arbetsuppgifter samt de sammanhang de ingår i. Intervjuerna genomfördes enskilt och efter transkribering systematiserades resultatet med hjälp av kategorier utifrån krav-, kontroll-, och stödmodellen. Kategorierna strukturerades ytterligare med hjälp av nyckelord vilka användes som ett raster för att finna mönster. Resultaten från studien pekar på ett mångfacetterat uppdrag som inte alltid är tydligt för rektor och lärarkollegor, vilket leder till att det lätt sker en sammanblandning av specialpedagogens och speciallärarens uppdrag och arbetsuppgifter. Framför allt handlar det om huruvida specialpedagogen ska undervisa och då främst en-till-en undervisning. Diskrepans mellan förväntningar från kollegiet och det egentliga uppdraget beskrivs som försvårande men dock inte omöjligt att hantera. Emedan specialpedagogerna önskar arbeta mer med övergripande skolutveckling, tycks ändå arbete med och framför allt runt elever dominera. Administration, samordning och handledning av både elever och lärare är några av arbetsuppgifterna som beskrivs. Genom arbete med organisering kring elever och deras studier hamnar specialpedagogen i varierande sammanhang där det elevvårdande arbetet i elevhälsan framhålls. Specialpedagogernas förhållande till elevhälsan varierar emellertid. Vissa specialpedagoger har en ledande funktion i elevhälsoteamet, men alla beskriver sig som teammedlemmar och att arbetet bedrivs som ett lagarbete. Relationen till rektor beskrivs som avgörande för specialpedagogens mandat i såväl elevhälsoteam som i skolans övriga kollegium. Specialpedagogerna ser potential i sitt uppdrag och beskriver med tillförsikt möjligheter och ambitioner att utveckla och omorganisera det specialpedagogiska arbetet på sina respektive gymnasieskolor.

<p>Syftet med denna studie är att utifrån Karaseks och Theorells krav- kontroll och stödmodell undersöka vilken form av psykosocialt arbete som kontaktmannaskapet i särskilda boenden utgör för omvårdnadspersonalen. Ytterligare ett syfte är att undersöka om handledning har någon inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattat krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Undersökningen har genomförts med kvantitativ metod i form av enkätfrågor, ställda till omvårdnadspersonal som arbetar som kontaktmän i särskilda boenden.</p><p>Totalt har 61 kontaktmän från tre särskilda boenden i Stockholmsområdet deltagit i undersökningen, och av dem har 54 kontaktmän svarat på enkätens samtliga 30 frågor. Studien visar att den psykosociala arbetsformen för kontaktmannaskapet i undersökningsenheterna skattades vara ett lågstressarbete, vilket innebär att kraven ansågs vara låga och kontrollen hög. Handledningen har inte visats ha någon större inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattade krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Kontaktmannaskapet i äldreomsorgen har i tidigare studier visat sig vara vagt och otydligt utformat. Detta har inte bekräftats i denna studie då kontaktmannaskapet för de tre undersökningsenheterna övervägande uppfattades vara klart och tydligt formulerat.</p>

Syftet med denna studie är att utifrån Karaseks och Theorells krav- kontroll och stödmodell undersöka vilken form av psykosocialt arbete som kontaktmannaskapet i särskilda boenden utgör för omvårdnadspersonalen. Ytterligare ett syfte är att undersöka om handledning har någon inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattat krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Undersökningen har genomförts med kvantitativ metod i form av enkätfrågor, ställda till omvårdnadspersonal som arbetar som kontaktmän i särskilda boenden. Totalt har 61 kontaktmän från tre särskilda boenden i Stockholmsområdet deltagit i undersökningen, och av dem har 54 kontaktmän svarat på enkätens samtliga 30 frågor. Studien visar att den psykosociala arbetsformen för kontaktmannaskapet i undersökningsenheterna skattades vara ett lågstressarbete, vilket innebär att kraven ansågs vara låga och kontrollen hög. Handledningen har inte visats ha någon större inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattade krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Kontaktmannaskapet i äldreomsorgen har i tidigare studier visat sig vara vagt och otydligt utformat. Detta har inte bekräftats i denna studie då kontaktmannaskapet för de tre undersökningsenheterna övervägande uppfattades vara klart och tydligt formulerat.

Utifrån en fallbeskrivning i socialtjänsten där fem stycken socialsekreterare har intervjuats har relationen mellan ledarskap och anställdas förutsättningar att hantera stress i arbetet undersökts. Utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av klassiska ledarskapsteorier, teorin om känsla av sammanhang och krav-kontroll-stödmodellen syftar studien till att nå en djupare förståelse för relationen mellan ledarskap och socialsekreterares förutsättningar att hantera stress i arbetet. Resultatet visar att ledarskapsstilen kan inverka på de anställdas förutsättningar att hantera stress på arbetsplatsen. Informanterna som beskriver ett ledarskap som kan kopplas till den demokratiska ledarskapsstilen upplever ökat socialt stöd i arbetsmiljön och ökade förutsättningar för känsla av sammanhang på arbetsplatsen, vilket i sin tur leder till förbättrade förutsättningar att hantera stress på arbetsplatsen. Informanterna som beskriver en arbetsmiljö under ett ledarskap med komponenter kopplade till laissez faire-ledarstilen upplever det motsatta, dvs. minskad grad av socialt stöd i arbetsmiljön och minskad grad av känsla av sammanhang på arbetsplatsen, vilket i sin tur leder till försämrade förutsättningar att hantera stress på arbetsplatsen. Ledaregenskaper kopplade till en auktoritär ledarstil upplevs av informanterna ha en negativ inverkan på graden av handlingsutrymmet och känslan av begriplighet utifrån teorin om känslan av sammanhang, vilket leder till försämrade förutsättningar att hantera stress i arbetet.

Studiens syfte var att undersöka om det fanns ett samband mellan variabler som kan påverka upplevd stress vid distansarbete. Frågeställningar som berördes var om det fanns samband mellan stress och variablerna; kvantitativa krav, arbetstempo, inflytande, erkännande, socialt stöd från överordnade och socialt stöd från kollegor samt vilken av variablerna som påverkade upplevd stress i högst grad. Studien undersökte även om det fanns skillnad i upplevd stress mellan kvinna och man samt om det fanns skillnad mellan ovan nämnda variabler gällande könen. Studien hade en kvantitativ ansats och metoden som användes var enkätundersökning där frågorna grundades på Copenhagen Psychosocial Questionnaire (COPSOQ). Totalt antal respondenter var 62; av dessa var 44 kvinnor och 18 män. Åldersspannet var 26–66 år (M= 42.6, SD=9.1). Av enkätundersökningen framkom att det fanns signifikant korrelation mellan upplevd stress och kvantitativa krav samt arbetstempo. Gällande stress fanns ingen skillnad mellan kvinna och man, dock visade resultatet att viss skillnad fanns bland övriga variabler som ingår i studien. Studien visade även att det fanns skillnad i vilken variabel som påverkade upplevd stress i högst grad mellan könen. Utifrån resultaten kunde slutsatsen dras att delar av studien går att generalisera till befolkningen. / The purpose of the study was to investigate whether there was a correlation between variables that can affect perceived stress when working at distance. Questions that were addressed was whether there was correlation between stress and the variables; quantitative demands, work pace, influence, recognition, social support from supervisor and social support from colleagues and which of the variables influenced perceived stress to the highest degree. The study also investigated whether there was a difference in perceived stress between women and men and whether there was a difference between the above-mentioned variables regarding the sexes. The study had a quantitative approach and the method used was a questionnaire where the questions were based on Copenhagen Psychosocial Questionnaire (COPSOQ). The total number of respondents was 62; of which 44 were women and 18 were men. The age range was 26–66 years (M= 42.6, SD=9.1). The survey showed that there was a significant correlation between perceived stress and quantitative demands as well as work pace. Regarding stress, there was no difference between women and men, however, the results showed that there was some difference among the other variables included in the study. The study also showed that there was a difference in which variable affected perceived stress to the highest degree between the sexes. Based on the results, it could be concluded that parts of the study can be generalized to the population.

Bakgrunden till denna studie bygger på vårt intresse för arbetet med rekrytering och dendigitala teknikutvecklingen som följt vår generation födda på 1990-talet fram till där vi äridag. Studiens syfte grundar sig därför i att få en djupare förståelse för hur digitaliseringenoch den digitala tekniken påverkar yrkesverksamma inom rekrytering. Studien tar avstamp iden tid där digitaliseringen av samhället har nått den nivån där teknologin både medför storafördelar men även nackdelar i hur människan implementeras och anpassas till de digitalaverktygen i arbetet. Digitaliseringen har påverkat samhället dramatiskt vad gäller tillgångenpå information och har således inneburit en stor omställning för organisationer, arbete ochindivider. Digitaliseringen liknas ofta med en tsunami och den nya tekniken medför att närahälften av alla arbetsuppgifter kommer att tas över av tekniska system och automation denärmaste 20 åren vilket innebär en stor omställning för individer och organisationer. Studien använder sig av kvalitativa intervjuer med åtta olika rekryterare från två olikasektorer. Forskningsansatsen är kvalitativ och vi vill försöka skapa en förståelse för hur det äratt arbeta mitt i det digitalt omfattande rekryteringsyrket. Studiens teoretiska referensrambygger främst på Karasek och Theorells traditionella krav-, kontroll- och stödmodell därbegreppen krav, kontroll och stöd används för att undersöka hur rekryterare påverkas avdigitaliseringen. Till detta adderas det mer moderna begreppet Technostress som kretsar kringhur teknik och tekniska system kan utlösa stress i arbetet. Studien försöker även fånga in dentrend som sker inom flera sektorer där historiens vingslag från Taylorismen återkommer iform av digital Taylorism där automation, övervakning, effektivisering och kraftiguppdelning av arbetsuppgifter skapar ensamma och tråkiga arbeten. Resultatet av studienvisar bland annat på att rekryterar ställs inför allt högre krav på arbetstakt och tillgänglighetgenom digitaliseringen. Den digitala tekniken frigör tid och effektiviserar arbetet men densparade tiden resulterar i fler arbetsuppgifter. Vidare framgår det att väl fungerande IT-stödoch stöd från kollegor avhjälper dem och trots att arbetet har blivit mer effektiviserat ochuppdelat finns det flera fördelar med digitaliseringen av rekryteringsprocessen. Resultatetpåvisar att en avsaknad av mänsklig kontakt och möjligheten att träffas ansikte-mot-ansikteupplevs som en av de mer negativa sidorna med den digitala tekniken.

Studie syftar till att förstå hur lärare samt elever upplever distansundervisning när det gällerderas digital kompetensutveckling, motivation samt balans mellan arbete och privatliv.Studien syftar även till att redogöra deras upplevelser när undervisningen sker på plats igen. Igenomförandet av studien syfte har vi använt oss av tidigare forskning om distansarbete samtdess möjligheter och utmaningar, kompetensutveckling, motivation bland både samtligagrupper. Även teorierna Work-Life-Balance, Krav-Kontroll-Stödmodell samt Herzbergsmotivationsteori ligger till grund för vår studie. Detta är en kvalitativ studie som gjorts medhjälp åtta intervjupersoner varav tre är lärare och fyra är studenter. Vi har använt oss av ettstrategiskt målstyrt urval där samtliga personer uppfyllt kraven utifrån våra aktuellaforskningsfrågor. Vi konstruerade två semistrukturerade intervjuguider som riktade sig motlärare och elever. Resultaten tyder på att respondenterna upplever att distansundervisning erbjuder en delfördelar för lärare och elever, men det medför även många utmaningar som väger tyngre änfördelarna. Bland våra respondenter såg vi att den digitala omställningen påverkade dem påolika sätt. Resultatet visar även hur den digitala omställningen påverkade relationen mellanläraren och elever, vilket i sin tur påverkade deras inställning gentemot arbete eller studierna.Resultatet visar att respondenternas motivation påverkas negativt under distansundervisningenoch att undervisning på plats upplevs som bättre på grund av den sociala kontakten. Vi märkteäven att den upplevda balansen mellan arbetsliv eller skolliv och privatliv blandrespondenterna beroende på deras livssituation. Vi fann dock en koppling till att en delrespondenter upplevde att deras balans försämrats till följd av digitaliseringen.