Arbetet innehåller litteraturstudier och intervjuer, både med lärare som sätter betyg och lärare som skriver personliga omdömen, om lärande och de graderade betygens påverkan på lärande. Det som bl.a. kommer fram i mitt arbete är att betyg påverkar eleverna till ett ytinriktat lärande eftersom strävan att få ett bra betyg överskuggar nöjet att lära sig och insikten om vad lärande är. Den största skillnaden mellan personliga omdömen och betyg verkar vara att omdömen ges för att hjälpa eleven till ökad självinsikt, personlig utveckling och lärande, medan betygen mer är ett mått på hur eleven tillgodogjort sig skolans undervisning. Dessutom framkommer att betyg har en negativ påverkan på självförtroendet hos de elever som har det svårt kunskapsmässigt i den typ av skola vi har idag. För de elever som däremot har lätt för sig men är lata är betygen en sporre till att studera.

Syftet med denna studie är att få insikt i hur verksamma lärare i grundskolans tidiga skolår uppfattar arbetet med IUP Våra frågeställningar är: - Hur uppfattar lärare i grundskolans tidiga skolår arbetet med IUP? - Vad uppfattar lärare i grundskolans tidiga skolår att en bra IUP är? För att besvara dessa frågor genomförde vi åtta kvalitativa intervjuer med verksamma lärare i grundskolans tidiga skolår. Vi fann detta ämne intressant då man som lärare är ålagd att skriva individuellautvecklingsplaner för varje elev. Då detta är en ny företeelse ville vi se vad lärare har för uppfattning om detta. I vårt resultat presenterar vi de olika uppfattningarna vi ringat in. Vi har kommit fram till att åsikterna om de individuella utvecklingsplanerna är många och att flera lärare fortfarande är osäkra på hur de ska skrivas och utformas.

Syftet med denna studie har varit att undersöka lärares och rektorers uppfattning om skriftliga omdömen, hur införandet av dessa omdömen fungerat i fem F-5 skolor och att undersöka hur de skriftliga omdömena kan utformas enligt de intervjuade för att ge tydlig information till elev, förälder och skola. Resultaten baseras på åtta kvalitativa forskningsintervjuer av lärare och rektorer och fem skriftliga omdömen. Enligt undersökningens resultat behövs tydligare riktlinjer från rektorernas sida och att elevens delaktighet möjliggörs genom att utformningen tar hänsyn till elevens ålder. Dessutom, visar undersökningen, att tid och resurser behöver avsättas för att stärka lärarnas kunskaper i ett gemensamt dokumentationsspråk, kunskaper i formativ bedömning samt färdigheter i att konkretisera mål att sträva mot i den pedagogiska planeringen. Enligt min utvärdering krävs kontinuerliga utvärderingar av verksamheten för att de rätta insatserna i implementeringsarbetet av de skriftliga omdömena ska kunna göras. Likaså är det viktigt att ge föräldrarna kompetens och delaktighet.

Studiens syfte var att belysa och kategorisera innehållet i de individuella utvecklingsplanerna med skriftliga omdömen på några grundskolor. Vidare syftade studien till att analysera innehållet i utvecklingsplanerna för att visa vilka summativa respektive formativa bedömningar som förekom. Även andra former av bedömningar identifierades. Genom en kvalitativ innehållsanalys analyserades och kategoriserades bedömningarna först övergripande utifrån om de var relevanta eller irrelevanta i en formativ bedömning. Inom de två grupperna kunde sedan undergrupper skapas. Under forskningsgenomgången framkom att en formativ bedömning består av tre delar varav en är summativ. Resultatet visade att de två första delarna, en summativ kunskapsbedömning och en formativ målrelaterad bedömning vanligen var beskrivna, men att den tredje delen, den formativa processrelaterade bedömningen, ofta saknades. Den formativa bedömningen blev då begränsad. Även om försök till en formativ bedömning gjorts i de individuella utvecklingsplanerna, framstod bedömningen huvudsakligen som summativ. Vikten av att bedömningen görs i relation till ett tydligt mål framhålls i forskning och föreskrifter som refererades i studien. Ett resultat som framkom i analysen av bedömningarna i utvecklingsplanerna var att det framför allt var bedömningar av elevens utveckling i övrigt som saknade kopplingar till mål, vilket innebar att de framstod som personrelaterade och inte levde upp till föreskrifterna.

Den individuella utvecklingsplanen består av två delar, en del är den framåtsyftande skriftliga planen som skall finnas för varje elev. Syftet med den är att öka elevens delaktighet och inflytande i sitt lärande och den skrivs i samband med utvecklingssamtalet. Den andra delen tillkom 2008 och skall innehålla skriftliga omdömen som beskriver elevernas kunskapsutveckling i de ämnen de har fått undervisning i. I vår studie ligger fokus på den framåtsyftande delen av den individuella utvecklingsplanen. Syftet med vår studie är att undersöka vad den framåtsyftande delen av IUP:n har för innebörd för lärarna i de tidigare skolåren, samt på vilka sätt den används i verksamheten. Frågeställningarna är: ·         Vad innebär den framåtsyftande delen av IUP:n för lärarna i de tidigare skolåren? ·         På vilka sätt använder sig lärarna i de tidigare skolåren den framåtsyftande delen av IUP:n i verksamheten? För att få svar på våra frågeställningar genomförde vi kvalitativa forskningsintervjuer. Vi intervjuade sammanlagt sex verksamma lärare i de tidigare skolåren. Resultatet visar att lärarna som ingick i vår studie anser att den framåtsyftande delen av den individuella utvecklingsplanen skall utgå från elevens starka sidor och skrivas på ett positivt sätt. De menar även att den skall vara kortsiktig och rimlig för eleven att nå och vara väl förankrad hos eleven, för att den skall verka som ett levande dokument. Studiens resultat visar också att alla lärarna på något sätt använder sig av den framåtsyftande delen av den individuella utvecklingsplanen som ett verktyg i verksamheten.

Studiens syfte var att undersöka rektorers uppfattningar om skriftliga omdömen samt hur de tar ansvar för arbetet med dessa. Syftet var också att studera hur de omdömen som lärare skriver ser ut i praktiken avseende innehåll, för att se hur omdömena överensstämmer med rektorernas uppfattningar. I detta arbete har vår utgångspunkt varit de skrivningar i läroplanen (Lpo 94) och de allmänna råden (Skolverket, 2008) som uttrycker något om rektors ansvar samt elevers lärande- och kunskapsutveckling. För att få svar på våra frågor har vi intervjuat tio rektorer som tillsammans representerar grundskolans alla stadier samt studerat innehållet i 1245 skriftliga omdömen. Studien genomfördes i en mellanstor svensk kommun. Resultatet visar att rektorerna i huvudsak är positiva till skriftliga omdömen men att de är kritiska till det stöd de fått för implementering. Ett skäl till att rektorerna är positiva är de pedagogiska diskussioner som reformen medfört. Rektorerna menar att detta också inneburit att de stärkts i sin roll som pedagogiska ledare. Resultatet visar också att det råder en diskrepans mellan rektorers uppfattningar om innehållet i de skriftliga omdömena och hur dessa ser ut i praktiken. De skriftliga omdömena innehåller inte alltid beskrivningar av elevens kunskaper och utvecklingsmöjligheter. Däremot visade sig många omdömen fokusera på elevernas brister. Sökord: individuell utvecklingsplan, skriftliga omdömen, kunskapsbedömning, assessment, formative assessment, skolledare

<p>Arbetet innehåller litteraturstudier och intervjuer, både med lärare som sätter betyg och lärare som skriver personliga omdömen, om lärande och de graderade betygens påverkan på lärande. Det som bl.a. kommer fram i mitt arbete är att betyg påverkar eleverna till ett ytinriktat lärande eftersom strävan att få ett bra betyg överskuggar nöjet att lära sig och insikten om vad lärande är. Den största skillnaden mellan personliga omdömen och betyg verkar vara att omdömen ges för att hjälpa eleven till ökad självinsikt, personlig utveckling och lärande, medan betygen mer är ett mått på hur eleven tillgodogjort sig skolans undervisning. Dessutom framkommer att betyg har en negativ påverkan på självförtroendet hos de elever som har det svårt kunskapsmässigt i den typ av skola vi har idag. För de elever som däremot har lätt för sig men är lata är betygen en sporre till att studera.</p>

Studiens syfte är att visa hur elever i år 8 och 9 vill att textinnehållet i de skrivna underlagen som ligger till grund för utvecklingssamtalen, skall se ut. Huvudfråga som behandlas är: Vad anser elever i år 8 och 9 att lärarna bör skriva i omdömen till utvecklingssamtal för att stödja deras kunskapsmässiga och sociala utveckling? Studien är genomförd i två grundskolor med en enkät bestående av sju öppna frågor som besvaras av 133 elever i år 8 och 9. Resultaten har tolkats och analyserats utifrån begreppen talgenre och stödstruktur. Resultaten visar en efterfrågan på en talgenre som består av positiva omdömen med en hög grad av emotionellt stöd. Eleverna vill läsa om att läraren tror på deras förmåga oavsett tidigare skolframgång. De önskar också stödjande texter som kan värdera deras insatser i skolarbetet och på så vis säkra en rättvis bedömning. När lärarna för fram ”det negativa” ska det göras i en positiv, uppbackande anda . Det informativa stödet ska ge en tydlig bild av detaljerna i elevernas arbete och de vill veta specifikt vad just de personligen kan utveckla. Förståelsen poängteras från elevernas håll. De vill läsa omdömen som är skrivna så att de förstår och så att de kan förbättra sig.

Syftet med uppsatsen är att lyfta fram och synliggöra vad som skrivs i underlag inför utvecklingssamtal för år 7-9. Huvudfrågan är:- Vad skriver lärarna i omdömena till utvecklingssamtalen? Till denna följer två hjälp- eller delfrågor enligt följande formuleringar. - På vilket vis kan det som skrivs stödja den sociala och kunskapsmässiga utvecklingen för eleven? - I vilken utsträckning kan man hävda att omdömena förhåller sig positiva och/eller framåtsyftandeI min text har jag analyserat innehåll och kategoriserat hela eller delar av meningar hämtade från sammanlagt 341 omdömen riktade till elever i år 7-9. Uppsatsen ger en bild av vad lärarna skriver i omdömena och även om utvecklingssamtalens natur och olika uppfattningar om utveckling i socialisering och kognition. Resultaten kopplas ihop med tre jagfunktioner som berör utveckling kring kognition, jagbild och relationer till andra. Resultaten visar sammanfattningsvis att en stor del av det som skrivs i omdömena har karaktären av beröm och framåtsyftande formuleringar som enligt mitt teoriavsnitt är det som bäst stödjer utveckling. De tre jagfunktionerna är tydligt representerade, framför allt de två första funktionerna. Analysen visar att det inte finns någon gemensam struktur gällande ordval, omfång eller disposition av omdömena.En fortsättning på ämnet kan vara att belysa om det finns möjlighet och efterfrågan på att utarbeta ett system med nationella kvalitetskriterier för utvecklingssamtalen.

I den här studien granskas gymnasielärares syn på arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal och på specialpedagogen som resurs i den processen. Även hur elevers redan dokumenterade extraanpassningar påverkar gymnasielärarna, när de ska formulera sina skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal. Syftet är att bidra till ökad kunskap om gymnasielärares uppfattningar om och arbete med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal på gymnasiet och specialpedagogens roll i den processen. Studien är kvalitativ med datainsamling genom semistrukturerade intervjuer och informanterna är gymnasielärare med erfarenhet av mentorskap och utvecklingssamtal.  Empirin analyseras genom tematisk analys och resultatet visar att arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal är en mångfasetterad uppgift som påverkas av flera faktorer. Det framkommer att specialpedagogen sällan används som resurs för lärarna i arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal, men att samverkan mellan gymnasielärare och specialpedagoger är vanligare i arbetet med extra anpassningar eller elever i behov av särskilt stöd. Gymnasielärarna uppger att arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal är tidskrävande och att skolans digitala lärplattform styr dokumentationens innehåll. Tid och lärplattform är två centrala faktorer som båda utgör såväl hinder som möjligheter i arbetet eftersom de styr ramarna för omdömenas utformning. Styrdokument som skollag och Skolverkets allmänna råd anger riktningen tillsammans med de lokala organisatoriska förutsättningar varje skolas ledning svarar för.  Ett resultat är att många gymnasielärare inte tycks sträva efter något kollegialt samarbete avseende arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal, vare sig det gäller elever som når målen eller elever i behov av stöd, utan snarare föredrar att utföra uppgiften ensamma. De tycks inte heller se vårdnadshavarna som resurs. Ett annat resultat är att konsekvensen av sänkta dokumentationskrav för lärare ökar arbetsbelastningen för mentor vid sammanställning av underlag inför utvecklingssamtalen.