Inledning: Betalmarknaden har förändrats de senaste åren. Det tillkommer ny teknisk funktionalitet som skapar nya betallösningar. För att underlätta betalningar och kundinformationens spridning på finansmarknaden har EU:s andra betaltjänstdirektiv PSD2 formats. PSD2 medför att bankerna förlorar sitt monopol på kundinformation som leder till en ökad konkurrens på finansmarknaden. Problemformulering: Hur ser banker och TPP:s på att integrera med varandra, och vem tar ansvar för riskerna till följd av PSD2? Syfte: Syftet med uppsatsen är att gå djupare in på vad det finns för risker och vem som har ansvar för riskerna hos aktörerna, samt om bankerna och TPP:s genom det nya direktivet kommer samverka eller förbli konkurrenter. Metod: I vår kvalitativa studie har vi använt oss av en abduktiv ansats för att öka förståelsen i vårt ämnesval. För att kunna få ett djupare perspektiv och uppfylla syftet i studien valde vi att intervjua flera olika aktörer inom finansbranschen. Slutsats: Studiens resultat visar på att PSD2 kommer förändra konkurrenssituationen på finansmarknaden. Därav behöver bankerna ta ställning till om de ska samarbeta med de nya konkurrenterna. Utifrån studiens resultat ser vi att risken för bedrägerier ökar för bankerna i och med en samverkan med tredjepartsleverantörer. Bankerna riskerar även att tappa kundkontakt då fler aktörer får tillgång att leverera nya finansiella tjänster. På grund av dessa risker belastas bankernas avdelningar för riskkontroll mer än vad de gjort tidigare.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Den rådande finanskrisen har under sitt förlopp utsatt hela det finansiellasystemet för stora prövningar. Detta har drabbat hedgefonder hårt, bland annat genomförändringar på marknaden men även genom den ovanligt höga volatiliteten vilkenskapat problem för förvaltarna. Hedgefonder har varit omtalade i finansiella medierdå deras prestationer varierat. Flertalet hedgefonder har som mål att oavsettkonjunktur kunna prestera absolut avkastning, vilket den senaste tiden har ifrågasattspå grund av de varierande prestationerna under den rådande krisen.</p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med denna uppsats är att kartlägga och analysera svenska hedgefondersutveckling under den finansiella krisen samt krisens påverkan på fonderna. Utöver definansiella riskerna kommer uppsatsen även identifiera och analysera den externaoperativa riskens påverkan på hedgefonders resultat under finanskrisen.</p><p><strong>Genomförande:</strong> För att kunna besvara syftet med uppsatsen samt dess frågeställningarhar en multimetod används, vilket innebär att vi har kombinerat kvantitativoch kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden har använts för att analyserahedgefonders prestation i form av avkastning, riskmått och korrelationer. Kvalitativmetod används för att analysera de operativa riskerna som finns i hedgefonder. Dettagörs genom intervjuer med personer vilka kommer i kontakt med hedgefonder i sittarbete i finansbranschen.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Vi kan konstatera att 2008 generellt sett varit ett dåligt år för hedgefondsbranschen,dock kan vi se att svenska hedgefonder har klarat sig betydligt bättre änhedgefonder internationellt sett. Mycket tyder på att flera hedgefonder har haft enövervikt av långa positioner vilket medfört att de följt med marknaden nedåt. Denrådande krisen har påverkat hedgefonder och dess bransch på flera sätt, menframförallt har riskbilden ändrats. Motpartsrisker har kommit att spela en central rolldå många institutioner som tidigare ansetts som säkra inte längre gör det. Underdenna period har det även skett förändringar av spelreglerna på marknaden, vilketskapat ytterligare problem för hedgefonderna och dess förvaltare. Detta har medförtatt osäkerheten på finansmarknaden har varit stor. Det är svårt att säga om detkommer bli någon gemensam reglering för hedgefondsmarknaden världen över.Däremot tror vi att självreglering av hedgefonder kommer att utvecklas efter krisen,detta för att behålla förtroendet för marknaden och kvalitetssäkra verksamhetsområdet.</p>

Bakgrund: Den rådande finanskrisen har under sitt förlopp utsatt hela det finansiellasystemet för stora prövningar. Detta har drabbat hedgefonder hårt, bland annat genomförändringar på marknaden men även genom den ovanligt höga volatiliteten vilkenskapat problem för förvaltarna. Hedgefonder har varit omtalade i finansiella medierdå deras prestationer varierat. Flertalet hedgefonder har som mål att oavsettkonjunktur kunna prestera absolut avkastning, vilket den senaste tiden har ifrågasattspå grund av de varierande prestationerna under den rådande krisen. Syfte: Syftet med denna uppsats är att kartlägga och analysera svenska hedgefondersutveckling under den finansiella krisen samt krisens påverkan på fonderna. Utöver definansiella riskerna kommer uppsatsen även identifiera och analysera den externaoperativa riskens påverkan på hedgefonders resultat under finanskrisen. Genomförande: För att kunna besvara syftet med uppsatsen samt dess frågeställningarhar en multimetod används, vilket innebär att vi har kombinerat kvantitativoch kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden har använts för att analyserahedgefonders prestation i form av avkastning, riskmått och korrelationer. Kvalitativmetod används för att analysera de operativa riskerna som finns i hedgefonder. Dettagörs genom intervjuer med personer vilka kommer i kontakt med hedgefonder i sittarbete i finansbranschen. Slutsats: Vi kan konstatera att 2008 generellt sett varit ett dåligt år för hedgefondsbranschen,dock kan vi se att svenska hedgefonder har klarat sig betydligt bättre änhedgefonder internationellt sett. Mycket tyder på att flera hedgefonder har haft enövervikt av långa positioner vilket medfört att de följt med marknaden nedåt. Denrådande krisen har påverkat hedgefonder och dess bransch på flera sätt, menframförallt har riskbilden ändrats. Motpartsrisker har kommit att spela en central rolldå många institutioner som tidigare ansetts som säkra inte längre gör det. Underdenna period har det även skett förändringar av spelreglerna på marknaden, vilketskapat ytterligare problem för hedgefonderna och dess förvaltare. Detta har medförtatt osäkerheten på finansmarknaden har varit stor. Det är svårt att säga om detkommer bli någon gemensam reglering för hedgefondsmarknaden världen över.Däremot tror vi att självreglering av hedgefonder kommer att utvecklas efter krisen,detta för att behålla förtroendet för marknaden och kvalitetssäkra verksamhetsområdet.

No description available.

Bakgrund: Banker har alltid varit utsatta för operativ risk, men det är först på senare tid denna risk börjat uppmärksammas på allvar. Detta beror dels på att den operativa risken har ökat, dels på en rad uppmärksammade händelser där förluster orsakade av exponeringar mot operativ risk fått förödande konsekvenser. Som en följd av detta implementerades Basel II-regelverket år 2007 i Sverige. I och med detta behövde bankerna för första gången sätta av kapital för operativa risker. Syftet med regelverket var att upprätthålla en stabil finansmarknad. Fokus ligger därmed på samhället snarare än på aktieägarna, samtidigt som de flesta bankers riskhantering syftar till att maximera aktieägarvärdet. Därför finner vi det intressant att studera hur dagens regelverk och hantering av operativ risk påverkar aktieägarvärdet samt vilken syn bankerna har på regelverket. Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera hur operativ risk hanteras i stor– respektive nischbanker verksamma på den svenska marknaden och hur denna hantering påverkar aktieägarvärdet. Vidare kommer vi att undersöka hur bankerna ser på dagens regelverk och om det passar alla banker. Genomförande: För att uppnå studiens syfte har vi genomfört semi-strukturerade intervjuer med tre storbanker, tre nischbanker, samt sakkunniga från Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen. Den insamlade empirin analyserades utifrån teori på området. Resultat: Efter att ha genomfört studien kan vi konstatera att bankernas operativa riskhantering skulle kunna öka aktieägarvärdet, men att det i dagsläget är oklart om så är fallet. Vad vi dock kan konstatera är att de kapitalavsättningar som görs på kort sikt minskar aktieägarvärdet, men att det på lång sikt inte är lika självklart att så sker. Samtliga banker är i grunden positiva till regelverket, men viss kritik riktas mot detta. Denna kritik kommer främst från nischbankerna och gäller den kapitalberäkningsmetod bankerna är hänvisade till. Kritiken är till viss del befogad och regelverket kan därmed inte anses passa alla.

The trend towards increased reliance on technology and a globalized world has left banks more exposed to operational risks than ever before. Operational risk is the prospect of loss resulting from inadequate or failed procedures, systems or policies. It also includes personnel errors, systems failures, fraud or the criminal activity and any event that disrupts business processes. Digital development has changed operational risks and subsequently changed how banks handle these risks. The literature review shows that the definition of operational risk can occur unclear which complicates the management, but that digitalization streamlines the processes. Therefore, in this paper we examine the relationship between operational risks and digitalization in the Swedish banking sector. The study has been conducted with a method combination as an approach to address several aspects within the organisations. Four Swedish banks has been interviewed regarding their management of operational risks. We examine whether it is possible to apply a self-made model to their operations, how they choose to define operational risks and what benefits the digitalization can implicate. A survey was also conducted to investigate the level of knowledge among employees regarding operational risks. The conclusion is that the four Swedish banks have distinct strategies and control functions to manage their operational risks and according to them, digitalization has changed the nature of operational risks. We also came to the conclusion that there is a gap of knowledge among the employees about what operational risk is.

I takt med den ökade digitaliseringen har nya aktörer och risker vuxit fram inom den finansiella sektorn. Trots det faktum att riskspektrat har ökat, visar tidigare studier på att det saknas tillräcklig kunskap i vissa organisationers riskhantering. Den här studien syftar därför att undersöka och redogöra för hur fintech-bolag hanterar cyberrisker där två stycken fintech-bolag med verksamhet på e-betalning har observerats. Därutöver har även en intervju med Finansinspektionen genomförts i syfte att undersöka vilka regulatoriska krav som ställs på fintech-bolag gällande hantering av cyberrisker. Den empiriska datan visar att fintech-bolagens hantering av cyberrisker är tämligen subjektiv och kvalitativ och att det inte finns några regulatoriska krav på hur de ska arbeta, utan snarare rekommendationer. Även om det inte finns några exakta krav på fintech-bolag visar studien på att fintech-bolag följer Finansinspektionens rekommendationer avseende hantering av cyberrisker och att de följer de regelverk som kan härledas från GDPR, PSD2 och betaltjänstlagen. Företagen arbetar också med förebyggande åtgärder, såsom tester och träning.

Titel: ”När det inte går som det är tänkt” – En studie av Sveriges finansiella institut och deras hantering av mål i samband med operativa risker. Seminariedatum: 31 maj 2011 Kurs: 4FE03E Examensarbete – Civilekonomprogrammet Författare: Josefine Martinsson och Sofie Schelin Kärras Nyckelord: Operativ risk, Mål, Management Control System, Risk Management Syfte: Syftet med denna uppsats är att beskriva hur Sveriges finansiella institut arbetar för att sträva mot målkongruens gällande mål som berör operativa risker enligt Basel II samt att ge tänkbara förklaringar till generella mönster i de finansiella institutens tillvägagångssätt. Med hjälp av hypotesprövningar syftar vi till att söka dessa tänkbara förklarningar. Teori: Den teori som vi främst använt oss av i denna studie är teori om omvärldens påtryckningar, målkongruens, Management Control Systems, Risk Management och Operativa risker. Information som presenteras av BIS angående hur operativa risker bör hanteras ingår även i vår teoretiska referensram. Övrig information om Basel II som syftar till att skapa en förståelse kring hur de operativa riskerna är reglerade presenteras i Bilaga 1. Metod: Undersökningsmetoden som använts i denna studie är en surveyundersökning. Datainsamlingen vid denna surveyundersökning har skett med hjälp av telefonintervjuer. Datamaterialet har sedan analyserats genom att dels beskriva den insamlade data men även genom att söka eventuella förklaringar med hjälp av statistiska analyser. Empiri: Empirin till denna studie består av interjuver med 30 av Sveriges banker. Empirin består av information som till största delen har kunnat kodas. Dock inkluderar empirin även okodad information som i denna studie ses som kompletterande information till de statistiska analyserna. Resultat: I resultatet kan vi konstatera att det finns ett fåtal statistiska samband mellan hur Sveriges banker arbetar med mål som berör den operativa risken. Detta är ett intressant resultat då det kunde förväntas att det skulle finnas ett samband eftersom dessa risker är reglerade. De enstaka samband som vi kunnat finna då denna studie genomförts påvisar att det i stor utsträckning saknas ett enhetligt tillvägagångssätt för hur Sveriges banker använder mål angående operativa risker för att uppnå målkongruens.

Bakgrund: Operativ risk är ett begrepp som har tilltagit i betydelse genom uppdagandet av skandaler och konkurser inom den finansiella sektorn. Varje svenskt försäkringsföretag är skyldigt att hantera operativa risker, men eftersom det är omöjligt att normalisera dess innebörd, åligger det företagen själva att avgöra dess omfång. Många ansträngningar har gjorts vad gäller att rama in och beskriva denna kategori för ”allmän rädsla”, en uppgift som fortsatt lider av brist på konsensus. Syfte: Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om den operativa risken, sett ur de svenska försäkringsföretagens perspektiv, och sättet till vilket ett givet förhållningssätt inverkar på riskhanteringsprocessen. Metod: Studien har genomförts i två steg. Den första delen har utgjorts av en dokumentstudie, vilken sedermera har fördjupats genom två fallstudier. Slutsats: Studien visar att det finns en mängd tolkningar av operativ risk, vilka sträcker sig från väldigt enklar till väldigt komplexa. Studien visar också att vissa företag inte hanterar sina risker med utgångspunkt i konceptet ”operativ risk”, utan antar en mer pragmatisk inställning till verksamheternas risker. Detta innebär att det finns ett gap förhållande till god praxis kring hanteringen av operativ risk, vilket kompenseras för genom en ökad verksamhetsförståelse och tillämpningen av metoder som inte nödvändigtvis associeras med riskhantering. / Background: Operational risk is a notion that has gained a lot of notoriety due to a number of scandals and bankruptcies within the financial sector. Every Swedish insurance company is obliged to manage its operational risks, and due to the impossibility of normalizing its specific content, it is up to the companies themselves to judge its extent. Many efforts have been made to conceptualize and explain this “fear category”, an effort that in many respects still lacks in consensus. Purpose: The purpose of this study is to increase the knowledge of what constitutes operational risk, from the perspective of Swedish insurance companies, and the way in which a particular view affects the risk management process.  Methods: This study has been conducted in two parts. The first part constitutes a cross-sectional study, which has further been expanded on by conducting a multiple case study, encompassing two insurance companies. Conclusion: This study shows that there are many interpretations of operational risk, ranging from very simple to very complex. This study also shows that some companies do not manage risks based on the concepts of “operational risk”, but from a pragmatic approach towards the business, meaning that some of the foundational good practices are not applied. However, this is mitigated by an increased understanding of the business, as well as the application of methods not necessarily associated with risk management.

I februari 2007 beslutade Finansinspektionen att implementera Basel II:s rekommendationer och regleringar som resulterade i införandet av ett kapitalkrav för operativ risk. Internmätningsmetoden är den mest sofistikerade metoden för att beräkna ett kapitalkrav och utgår ifrån faktiska operativa förluster och ämnar att, utifrån dessa, modellera de risker som uppstår i samband med den operativa verksamheten. För att Finansinspektionen ska godkänna en internmätningsmetod kräver de att den inkluderar både intern och extern förlustdata. Vid användande av extern förlustdata är det viktigt att inse att en extern förlust inte är direkt representativ för en annan bank än den där den inträffade. Banker försöker därför ta fram metoder för att kunna skala externa förluster i ett försök att göra dem representativa för sin egen verksamhet. Syftet med denna studie är att utveckla och testa en metod för skalning av extern förlustdata. Teorierna kring skalning bygger idag till stor del på att låta bankspecifika variabler så som omsättning, antal anställda och geografisk placering vara förklarande för storleken av förluster hos olika banker. Med linjär regression är förhoppningen att sedan förstå hur de olika förklarande variablerna påverkar en förlust och därigenom kunna skala förlusterna. Befintliga metoder bygger idag på att göra en regression över en hel databas. Vår metod bygger på att de förklarande variablerna kan få större inverkan och signifikans vid uppdelande av databasen i olika händelsekategorier innan regressionen utförs. För att utvärdera detta använder vi två metoder. Dels den befintliga metoden där regression används över en hel databas och dels vår metod där regression görs inom varje händelsekategori för förluster. Våra resultat visar att olika förklarande variabler har olika stor inverkan inom olika händelsekategorier och därför inte bör inkluderas i en generell modell för skalning. Efter skalning enligt den gamla metoden och vår nya metod är skillnaderna för medelvärdesförluster inom olika händelsekategorier stora. Vår slutsats är att den nya metoden på ett rimligare sätt kan modellera operativa förluster då den endast inkluderar signifikanta variabler för vardera händelsekategorin. Dock har den nya metoden problem med uttunning av datapunkter inom händelsekategorierna. Detta skulle kunna hanteras genom att kombinera metoden med scenarioanalys eller att falla tillbaka på den gamla metoden för de händelsekategorier som inte ger robusta resultat. / In February 2007 Finansinspektionen decided to implement the Basel II regulatory requirements resulting in a capital requirement for operational losses. The Advanced Measurement Approach (AMA) is the most sophisticated method for capital requirement calculations and it is based upon actual operational losses from which it models the risks associated with a bank’s possible operational errors. To get approval from Finansinspektionen to use an AMA method it is required to incorporate both internal and external loss data in the model. When using external data it is important to be aware of that an operational loss is only representative for the bank where it occurred. Based on this, banks are in need of methods to scale external losses to make them more representative for their own environments. The purpose of this paper is to develop and evaluate a method for scaling of external loss data. Today the theories of scaling are based upon the idea to let bank specific variables, such as revenue, number of employees and geographical region be explanatory for the size of operational losses within banks. With linear regression it is possible to estimate how much these explanatory variables effects a loss and then use the results to scale external losses. Today’s theories are designed and used to perform the regression over the whole dataset. Our method is based on the idea that the explanatory variables will have a greater impact and significance if the dataset is divided into different risk types before the regression is performed. To evaluate our approach we perform a test simulation on both the old method, where the regression is performed over the whole dataset and the new method where one regression is performed for each risk type. Our results show that different explanatory variables have different impact for different risk types and therefore should not always be included in an overall method for scaling. After scaling of the losses with both the old and our new method, we notice that the results for average loss size differ a lot within the different risk types. Our conclusion is that the new method is able to scale external losses in a more reasonable and accurate way since it only includes significant variables for each risk type. But, the new method has a problem with lacking of data points within the risk types. This could be handled by combining the method with scenario analysis or using the old method for the risk types that does not generate robust results.