I vårt examensarbete undersöker vi pedagogers syn på omsorgssituationer i förskolan som också är en del av vårt syfte med arbetet. Vi har intervjuat fem pedagoger på olika förskolor och analyserar deras tankar och erfarenheter kring omsorgssituationer i förskolans vardag. Analysen görs med stöd i anknytningsteorin och begreppen trygg och otrygg anknytning.      I vårt resultat har vi kommit fram till att anknytning och trygghet är någonting som pedagoger i förskolan tillämpar i sina strategier när de bemöter barn i omsorgssituationer vilket visar sig i vårt insamlade material genom tre teman. Första temat handlar om pedagogers berättelser om omsorgssituationer där pedagogerna utgår från olika typer av omsorgssituationer som de möter i förskolan och hur de väljer att bemöta barnen i situationerna. Andra temat handlar om pedagogers roll i omsorgssituationer, där resultaten visar på hur pedagogerna reflekterar kring deras roll i omsorgssituationer. Sista temat pedagogernas reflektion kring etiska ställningstagande visar på pedagogernas reflektioner kring etiska ställningstagande i olika omsorgssituationerna. Exempelvis lyfts etiska reflektioner kring blöjbyten, toalettbesök eller på- och avklädning.      I vår slutsats diskuterar vi det kvalitativa metodvalet vi har valt, resultat från vår studie, vår slutsats, studiens betydelse för vår yrkesutövning samt idé för ny forskning.

I vår studie har vi haft som syfte att undersöka hur pedagogernas kunskaper om anknytning påverkar deras närvaro och förhållningssätt i den fria leken. Tidigare forskning har visat att pedagogernas närvaro i den fria leken påverkar barnets anknytning till sekundära omsorgspersoner, som till exempel i förskolan. Det har framkommit från studier att den kunskap som erbjuds pedagogerna används i bemötandet av barnen i den fria leken. Vår studie utgick från en kvalitativ metod där vi intervjuade tre förskollärare och en barnskötare. Den insamlade empirin har synliggjort pedagogernas tankar kring närvaro med syfte att fungera stöttande och utforskande inom vissa ramar. Resultatet av vår studie har visat att goda kunskaper om anknytning är en förutsättning för att skapa trygga relationer till barnen i den fria leken. I läroplan för förskolan (2018) står det beskrivet hur förskolan ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Det står vidare hur förskolan ska stimulera barnens samspel och ta hänsyn till barnens behov, erfarenheter och det de visar intresse för. Pedagogernas förhållningssätt ska präglas av ett synsätt som uppmuntrar till lek och ge barnen tid, rum och ro att leka de lekar som de själva tar initiativ till (Lpfö, 2018). Lpfö (2018) skriver vidare hur alla barn ska ges möjlighet att delta i gemensamma lekar utifrån sina förutsättningar och att när pedagogerna deltar i leken på ett lämpligt sätt kan det uppmärksamma faktorer som begränsar eller främjar lekens utveckling. För att undersöka hur dessa faktorer påverkar pedagogernas förhållningssätt i den fria leken utefter deras kunskaper om anknytning har vi valt att centrera vår studie inom detta spänningsfält.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar av anknytning och trygghet vid introduktion av barn mellan 1–2 år samt att skapa en förståelse för om olika introduktionsmodeller kan påverka deras uppfattningar. Det finns huvudsakligen två introduktionsmodeller som är de mest vanliga i Sverige, föräldraaktiv- och traditionell introduktion. De två modellernas utformning skiljer sig åt vilket visar på vikten av att bidra med kunskap om vilken betydelse anknytning och trygghet har för de yngsta barnen vid introduktion. Studien utgår från anknytningsteorin (Bowlby, 1982) som teoretisk bakgrund samt med dess centrala begrepp som anknytning, inre arbetsmodeller, trygghet, trygg bas och säker hamn samt anknytningsmönster. Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsmetod utifrån en fenomenografisk ansats, där semistrukturerade intervjuer har tillämpats som forskningsredskap. Sex förskollärare har intervjuats där alla har erfarenhet av de båda introduktionsmodellerna men besitter olika långa arbetslivserfarenheter inom förskola. Analysen av den insamlade empirin grundar i anknytningsteorins centrala begrepp för att kunna urskilja en variation i förskollärarnas uppfattningar kring anknytning och trygghet. I studiens resultat framställs förskollärarnas uppfattningar av hur anknytning och trygghet visas i barns beteenden, vilka hinder som kan påverka introduktionen samt vilka strategier som används för att skapa anknytning och trygghet vid introduktion. Förskollärarna lyfter även fram deras olika uppfattningar av de två introduktionsmodellerna som visar på att en utveckling har skett gällande deras utformning. Resultatet visar hur olika faktorer kan påverka barns möjlighet till att kunna skapa en anknytningsrelation till en pedagog, där det bli värdefullt att barn får möta lyhörda pedagoger som kan tillgodose barnets individuella behov av närhet och trygghet.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares syn på inskolningsperioden av yngre barn som upplever separationsångest på förskolan. Studien belyser olika faktorer som förskollärare menar kan påverka förutsättningarna för barnens trygga anknytning på förskolan. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har använts med sex förskollärare från sex olika förskolor samt tre olika kommuner. Empiri har sedan analyserats utifrån anknytningsteori och teoretiska begrepp. Utifrån anknytningsteori fungerar en nära och trygg relation med pedagoger som en “trygg bas” eller “säker hamn” för barnet att våga vara nyfiken och utforska sin omvärld (Bolwby,2010; Broberg et all. 2012). Tidigare forskning visar att en orsak till att barn upplever oro eller separationsångest kan främst bero på avsaknad av en trygg anknytning och anknytningsperson (Broberg och Mothander,2015; Klette och Killen, 2018). När barn upplever fara eller blir oroliga, börjar barnens anknytning slås på likadan som en “termostat” för att denna situation ska återgå till viloläge måste barns grundläggande behov besvaras (a.a.).    Resultaten av studien visar en trygg anknytning är grunden för att barn ska utvecklas känslomässigt och denna känslomässiga utveckling lägger grunden för barns fortsatta utvecklingen. Denna trygghet skapas när pedagogerna är både fysiskt och psykiskt närvarande samt är lyhörda och besvarar barns utrycka behov och signaler. Dessutom visar resultaten att pedagogerna underlättar perioden under och efter inskolningen för barnen genom att använda sig av tillvägagångssätt som kan minska oro, stress och ängslan hos barnen. Ett gott tillvägagångsätt för pedagogerna kan vara att uppmärksamma barnens oro genom att se över sitt förhållningssätt, rutiner och verksamheten samt samarbeta med vårdnadshavare.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger arbetar för att skapa anknytning till de yngre barnen, i huvudsak barn i åldrarna 1-3 år, i förskolan. Vilka strategier beskriver förskollärarna att de har för att bygga upp en trygg anknytning till de yngre barnen? Hur beskriver förskollärarna att de konkret arbetar för att skapa anknytning till de yngsta barnen i förskolan? Vi valde att utgå ifrån en kvalitativ forskningsansats där vi använde oss av intervjuer som metod. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare och två specialpedagoger. Detta för att på så sätt få en inblick i hur de arbetar för att skapa anknytning till de yngre barnen i förskolan. Vår teori som låg till grund för arbetet var Bowlbys och Ainsworth anknytningsteori. När vi skulle analysera vår datainsamling använde vi oss utav en tematisk analysmetod för att få fram vårt resultat. Resultatet visar att förskollärare och specialpedagoger arbetar på likvärdigt sätt för att skapa anknytning till de yngre barnen i förskolan, de har dock olika erfarenheter och kunskaper om anknytningsteorin. Slutsatsen av denna studie är att samtliga respondenter var överens om att barnen genom trygghet och tillit skapar anknytning till andra personer, men att alla barn agerar på olika sätt utifrån erfarenheter.

Detta examensarbete handlar om förskollärares erfarenheter av arbetet med barn som har en otrygg anknytning. Syftet med arbetet är att undersöka förskollärares beskrivningar av arbetet med barn med otrygg anknytning i kontext till ett utsatt område. För att kunna besvara våra frågeställningar har vi valt att använda följande frågor: Vilka metoder med avsikt att främja en trygg förskolemiljö beskrivs? Vilka utmaningar uppmärksammas? I vårt examensarbete har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi använt semistrukturerade intervjuer för att samla in den data vi behöver. Studiens respondenter är förskollärare som arbetar på olika förskolor i utsatta områden. I vårt resultat kan vi se att förskollärarna använder olika strategier och metoder för att identifiera barn som har en otrygg anknytning, men även för att stödja dessa barn på bästa sätt. Vi kan även se i vårt resultat att förskollärarna stöter på utmaningar i arbetet med dessa barn. De utmaningar som lyfts fram är språk och kommunikation, stora barngrupper och brist på förskollärare med rätt utbildning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare gör för att bygga trygga relationer till barnen i förskolan samt undersöka varför anknytning är en viktig del i relationsbyggandet. Tidigare forskning påvisar att trygga anknytningar mellan förskollärare och barn har en positiv effekt på barns sociala utveckling, både i det tidiga och senare stadiet i livet. Det är en kvalitativ undersökning där enkäter med fem öppna frågor har använts. Enkäterna har skickats ut via epost till förskolor samt på den sociala nätverkstjänsten Facebook i stängda grupper för förskollärare. Empirin analyserar vi utifrån John Bowlbys anknytningsteori. Resultatet visar att respondenterna är överens om att de aktivt tänker på hur de bygger relationer med barnen i förskolan. Resultatet visar även att vara lyhörd, närvarande, stöttande och se barns individuella behov är viktiga egenskaper att förhålla sig till som förskollärare när det handlar om att bygga trygga relationer till barnen i förskolan. Slutsatsen är att förskollärarens arbete kring relationer och anknytning till barnen i förskolan har betydelse för barns lärande och utveckling.