Introduktion: Runt om i Sverige finns olika idrottslabb som utför fystester. Det finns krav på idrottsrörelsen för att utveckla parasporten och till vår kännedom finns ingen fysprofil publicerad för personer med funktionsnedsättning. Paraidrottare har olika diagnoser och i denna studie modifierades fystester för personer med cerebral pares, spina bifida, trauma och polio. Syfte: Modifiera, anpassa och utvärdera Sveriges Olympiska Kommittés fysprofil för paraidrottare med olika typer av diagnoser där personerna har funktion i övre extremitet, samt sitter i rullstol. Metod: Femton personer deltog i studien efter förfrågan från Svenska Handbollsförbundet. Fystesterna utfördes i tre omgångar på Blekinge Health Arena. I studien ingick även en kvalitativ mätning i form av ett självskattningsformulär. Testerna som utfördes var gripen, dips, chins, bänkpress, bänkdrag, sprint, Harres och Beep-test. Resultat: Chins, bänkpress, Beep-test, Harres och sprint modifierades och anpassades. Resterande tester blev desamma som originaltesterna. Resultaten visade att det var möjligt att utföra de modifierade fystesterna för de olika diagnoserna. Självskattningsformulären visade att deltagarna tyckte att testerna var ett bra sätt för att testa deras idrottsprestation. Konklusion: Det var möjligt att modifiera och anpassa Sveriges Olympiska Kommittés fysprofil för paraidrottare. Modifierade fysprofilen är användbar för paraidrottare och testar de parametrar som är viktiga.

Mudanças aceleradas tanto na sociedade quanto na esfera contábil compelem uma necessidade de novas abordagens para a educação dos futuros profissionais da contabilidade. Desse modo, órgãos como o International Accounting Standards Board com o objetivo de promover maior qualidade à educação dos futuros profissionais desenvolveu padrões estabelecendo melhores práticas para a educação na área. Estudos apontam deficiências em relação às competências apresentadas pelos profissionais graduados por meio do ensino tradicional e as metodologias ativas de ensino se enquadram adequadamente como uma estratégia para auxiliar na solução do problema. Para isso, o trabalho buscou analisar a aplicação de metodologias ativas de ensino que trabalhassem o desenvolvimento de competências no curso de Ciências Contábeis. Por meio de uma amostra de 30 estudantes em um curso de graduação de uma universidade pública brasileira foram utilizadas a avaliação por pares e a autoavaliação em um ambiente virtual onde foram aplicados três ciclos de atividades. Ao final dos ciclos os estudantes participaram de um grupo focal com o propósito de fornecer evidências sobre as competências trabalhadas. Os resultados apontaram certa melhora no desempenho dos estudantes ao longo dos ciclos, assim como uma maior correlação entre as notas no terceiro ciclo. A percepção dos estudantes foi que tais métodos promovem o comportamento colaborativo principalmente por meio dos feedbacks, no entanto mostraram-se apreensivos quanto ao comportamento ético de seus colegas ao realizar as avaliações. Esses fatores indicam a utilidade dos métodos ao promover o desenvolvimento de competências exigidas do profissional do futuro / Accelerated changes in both, society and the accounting sphere, compel a need for new approaches to the education of future accounting professionals. In this way entities such as International Accounting Standards Board, with the objective of promoting higher quality education, have developed standards establishing best pratices for education in accounting. Studies indicate that the competences promoted by traditional learning methods do not supply market needs and active learning fit adequately as a possible solution to the problem. Therefore this paper analyzed the application of a strategy to develop competences in accountancy graduation course. The active learning methods used were peer and self assessment, for data analysis three cycles activities were applied enabling up to 90 observations. At the end of the cycles the students participated in a focus group with the purpose of providing evidence on the competences worked with the methods. The results showed an improvement in students\' performance along the activities, as well as a higher correlation between the grades in the third activity. The students\' perception was that such methods promote collaborative behavior mainly through feedback, but they were apprehensive about the ethical behavior of their colleagues when performing the evaluations. These factors indicate the usefulness of the methods in promoting the work of new competences and show the necessity of their application with greater continuity

Mudanças aceleradas tanto na sociedade quanto na esfera contábil compelem uma necessidade de novas abordagens para a educação dos futuros profissionais da contabilidade. Desse modo, órgãos como o International Accounting Standards Board com o objetivo de promover maior qualidade à educação dos futuros profissionais desenvolveu padrões estabelecendo melhores práticas para a educação na área. Estudos apontam deficiências em relação às competências apresentadas pelos profissionais graduados por meio do ensino tradicional e as metodologias ativas de ensino se enquadram adequadamente como uma estratégia para auxiliar na solução do problema. Para isso, o trabalho buscou analisar a aplicação de metodologias ativas de ensino que trabalhassem o desenvolvimento de competências no curso de Ciências Contábeis. Por meio de uma amostra de 30 estudantes em um curso de graduação de uma universidade pública brasileira foram utilizadas a avaliação por pares e a autoavaliação em um ambiente virtual onde foram aplicados três ciclos de atividades. Ao final dos ciclos os estudantes participaram de um grupo focal com o propósito de fornecer evidências sobre as competências trabalhadas. Os resultados apontaram certa melhora no desempenho dos estudantes ao longo dos ciclos, assim como uma maior correlação entre as notas no terceiro ciclo. A percepção dos estudantes foi que tais métodos promovem o comportamento colaborativo principalmente por meio dos feedbacks, no entanto mostraram-se apreensivos quanto ao comportamento ético de seus colegas ao realizar as avaliações. Esses fatores indicam a utilidade dos métodos ao promover o desenvolvimento de competências exigidas do profissional do futuro / Accelerated changes in both, society and the accounting sphere, compel a need for new approaches to the education of future accounting professionals. In this way entities such as International Accounting Standards Board, with the objective of promoting higher quality education, have developed standards establishing best pratices for education in accounting. Studies indicate that the competences promoted by traditional learning methods do not supply market needs and active learning fit adequately as a possible solution to the problem. Therefore this paper analyzed the application of a strategy to develop competences in accountancy graduation course. The active learning methods used were peer and self assessment, for data analysis three cycles activities were applied enabling up to 90 observations. At the end of the cycles the students participated in a focus group with the purpose of providing evidence on the competences worked with the methods. The results showed an improvement in students\' performance along the activities, as well as a higher correlation between the grades in the third activity. The students\' perception was that such methods promote collaborative behavior mainly through feedback, but they were apprehensive about the ethical behavior of their colleagues when performing the evaluations. These factors indicate the usefulness of the methods in promoting the work of new competences and show the necessity of their application with greater continuity

Made available in DSpace on 2018-08-01T23:28:26Z (GMT). No. of bitstreams: 1 tese_12210_DissertaçãoMaria2.pdf: 8797817 bytes, checksum: 63342c4808dbd696a55a17de2f45d5e6 (MD5) Previous issue date: 2018-07-03 / Esse trabalho possui como base a metodologia ativa, cujo principal objetivo é tornar os estudantes agentes ativos em seu próprio aprendizado. Usamos suas bases juntamente com a aplicação de um método ativo adaptado, que uniu elementos de outros dois métodos: o Pensar-Emparelhar-Compartilhar (abreviado para TPS, do inglês Think-Pair-Share) e o Instrução por pares ou colegas (do inglês Peer Instruction), o segundo já bem conhecido no ensino em várias áreas do conhecimento. Chamamos esse método combinado de TPS+PI. Analisamos qualitativamente os dados colhidos dos testes feitos em sala de aula e a opinião deles a respeito dessa abordagem diferenciada. Escolhemos turmas de alunos universitários que cursavam a disciplina nomeada Eletromagnetismo I, que aborda o conteúdo da Física 3, na Universidade Federal do Espírito Santo, no campus da cidade de São Mateus. O conteúdo escolhido foi indução eletromagnética, que foi dividido em três aulas de 1 hora e 40 minutos cada e executadas com o auxílio do PowerPoint. Ao final de cada uma delas, foi aplicado o método TPS+PI, onde os estudantes responderam, primeiro individualmente e depois em dupla, cinco testes conceituais de múltipla escolha cujo tema era da aula em questão. Ao final da terceira aula, logo após os testes conceituais, foi aplicado um teste geral com todo o conteúdo de indução eletromagnética anteriormente lecionado. As respostas dos testes e os depoimentos de alguns estudantes foram coletados e analisados. Os resultados mostram o potencial de aplicação de novas metodologias no ensino e boas perspectivas de novas aplicações. Concluiu-se que ainda há muito a ser estudado, porém já foi dado o primeiro passo para melhorar a relação dos estudantes com o conteúdo e mudar a percepção destes acerca do Ensino de Física.

Orientadora: Alessandra de Morais / Banca: Patrícia Unger Raphael Bataglia / Banca: Carmem Lucia Dias / Resumo: Esta pesquisa apresenta uma intervenção pautada em procedimentos da Aprendizagem Cooperativa e propõe uma reflexão de seus efeitos, fundamentada em teóricos da Aprendizagem Cooperativa. O objetivo deste estudo é compreender como uma intervenção com o uso de estratégias cooperativas para aprendizagem de diferentes conteúdos escolares e um ambiente sociomoral cooperativo podem favorecer o desenvolvimento das habilidades cooperativas de formação e de funcionamento de crianças de 5 a 7 anos, assim como, a melhora da qualidade da convivência na sala de aula. Inicialmente, expõe-se o referencial teórico que fundamenta as investigações a respeito da Aprendizagem Cooperativa, por autores como Díaz-Aguado (2006), Torrego e Negro (2014), Pujolàs (2014), Echeita (2014), entre outros pesquisadores que compartilham desse mesmo pensamento, e algumas reflexões sobre o ambiente sociomoral da escola, baseadas em De Vries e Zan (1998). A investigação consiste em um estudo de natureza interventiva e delineamento quase experimental, em série temporal. Foi realizada em uma turma de 1° ano do Ensino Fundamental I de uma escola municipal de uma cidade do interior do Estado de São Paulo, composta por 22 alunos de cinco a sete anos, sendo 10 meninas e 12 meninos. Foram elaboradas intervenções com procedimentos de Aprendizagem Cooperativa, por meio das quais se buscou uma proposta educativa diferenciada, na qual se criaram condições para o trabalho em grupos heterogêneos e para o desenvolvimento dos e... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Abstract: This research presents an intervention based on Cooperative Learning procedures and proposes a reflection of its effects, based on Cooperative Learning theorists. The objective of this study is to understand how an intervention with the use of cooperative learning strategies to different school contents and a cooperative sociomoral environment can favor the development of the cooperative skills of training and functioning of children from 5 to 7 years, as well as improving the quality of living together in the classroom. Initially, the theoretical framework that underlies research on Cooperative Learning is presented by authors such as Díaz-Aguado (2006), Torrego e Negro (2014), Pujolàs (2014), Echeita (2014), among other researchers who share of this same comprehension, and some reflections on the sociomoral environment of the school, based on the authors De Vries and Zan (1998). The investigation consists of an, interventional study and almost experimental design in a time series. It was carried out in a 1st grade class of Elementary School I of a municipal school, a countryside of the State of São Paulo, composed of 22 students, five to seven years old, 10 girls and 12 boys. Interventions with Cooperative Learning procedures were developed through which a differentiated educational proposal, in which conditions were created for working in heterogeneous groups and for the development of the essential elements of Cooperative Learning, namely: positive interdependence, intera... (Complete abstract click electronic access below) / Mestre

<p>Syftet med denna studie är att beskriva mental träning som rehabiliteringsmetod för personer som drabbats av stroke med hemipares av övre extremitet. Metoden som har använts är litteraturstudie med deskriptiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet. Resultatet i alla granskade studier visar att mental träning ger positiva motoriska förändringar och att patienterna upplever ett ökat användande av armen i ADL. Mental träning är en kostnadseffektiv metod som patienterna lätt tar till sig och som i kombination med fysisk träning ökar resultaten av rehabilitering. Mental träning är en metod som kan användas i både tidig och sen rehabilitering och som kan tränas självständigt i den egna bostaden. Det krävs dock mer forskning för att fastställa riktlinjer och användbara bedömningsinstrument för att mental träning ska kunna användas i rehabiliteringen efter stroke.</p>

<p>Bakgrund: Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett följdtillstånd efter en skada i den omogna hjärnan med funktionsnedsättning som varierar mycket i symptom och svårighetsgrad som följd. Den motoriska funktionsnedsättningen påverkas bl.a. av avvikande tonus, nedsatt koordination, nedsatt balans och muskelsvaghet. Tidigare har det i Sverige varit en generell uppfattning att styrketräning med vikter m.m. inte är lämpligt för barn. Styrketräning och forcerade rörelser ansågs öka spasticiteten och skulle därför undvikas hos personer med cerebral pares. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilken effekt interventionen styrketräning har för barn och ungdomar med cerebral pares med avseende på funktion och aktivitet. Metod: Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och Amed. Studier med kontrollgrupp granskades enligt PEDro för bedömning av den vetenskapliga kvaliteten. Studier utan kontrollgrupp granskades deskriptivt. Resultat: Litteratursökning gav 11 studier. Fem studier var randomiserade kontrollerade studier, en var experimentell med kontrollgrupp, fyra var experimentella utan kontrollgrupp och en studie hade en single-subject-experimental design. I sex av studierna genomfördes uppföljande mätningar Antalet deltagare i studierna var överlag få. Studiernas PEDro-poäng låg på mellan 3 och 7 av 10 möjliga. Resultaten visar att barn och ungdomar med cerebral pares som styrketränar med belastning 2 till 3 gånger per vecka under mellan 4 till 12 veckor kan öka muskelstyrkan, förbättra gångförmågan, öka den motoriska förmågan samt minska spasticiteten. Endast tre studier undersökte subjektiva variabler som kroppsuppfattning och självuppfattning. Här varierade resultaten då två studier visade på förbättrad kroppsuppfattning medan en fann delvis försämrad självuppfattning. Ingen av studierna visade någon negativ påverkan av styrketräning.</p><p>Slutsatser: Styrketräning är en behandlingsmetod som kan användas för barn med cerebral pares för att öka muskelstyrkan och evidensen kan anses vara medelhög. Resultatet av denna litteraturstudie stärker att styrketräning bör vara en del av sjukgymnastens behandlingsarsenal när syftet med interventionen är att påverka muskelstyrka, gångförmåga, motorisk förmåga eller spasticitet.</p><p>Sökord: cerebral pares, muskelstyrka, styrketräning, rörelse träning</p>

<p>CI-metoden är en ny behandlingsmetod för barn och ungdomar med CP-hemiplegi. Metoden innebr att man genom en restrikion på den intakta armen och handen främjar rörelse i den hemiplegiska armen oc handen i syfte att förbättra användningen av den armen och handen i dagliga aktiviteter.</p><p>Syftet med litteraturstudien är att beskriva CI-metoden och dess effekter på funktions- och aktivitetsförmåga hos barn och ungdomar med CP-hemiplegi.</p><p>För att få svar på studiens syfte och frågeställningar gjordes en systematisk litteraturstudie som baseras på vetenskapliga artiklar om effekter av behandling med CI-metoden på barn och ungdomar med hemiplegi till följd av en CP-skada. Studien baseras på sammanlagt 12 artiklar, varav 11 studier från åren 2001-2006 och en studie från 1997. Artiklara är sökta i AMED, Cinahl samt Medline.</p><p>Resultatet visar att barnen och ungdomarna genom behandling med CI-metoden gjorde förbättringar i både funktions- och aktivitetsförmåga. Många av de förbättringar som gjorts under behandlingen kvarstod även vid uppföljningen, fyra veckor till sex månader senare. Resultatet visar att CI-metoden kan vara en effektiv intervention för att förbättra funktions- och aktivitetsförmåga hos barn och ungdomar med CP-hemiplegi. För att få evidens för detta krävs fler studier angående effekter av CI-metoden hos barn och ungdomar med CP-hemplegi.</p>

Bakgrund: Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett följdtillstånd efter en skada i den omogna hjärnan med funktionsnedsättning som varierar mycket i symptom och svårighetsgrad som följd. Den motoriska funktionsnedsättningen påverkas bl.a. av avvikande tonus, nedsatt koordination, nedsatt balans och muskelsvaghet. Tidigare har det i Sverige varit en generell uppfattning att styrketräning med vikter m.m. inte är lämpligt för barn. Styrketräning och forcerade rörelser ansågs öka spasticiteten och skulle därför undvikas hos personer med cerebral pares. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilken effekt interventionen styrketräning har för barn och ungdomar med cerebral pares med avseende på funktion och aktivitet. Metod: Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och Amed. Studier med kontrollgrupp granskades enligt PEDro för bedömning av den vetenskapliga kvaliteten. Studier utan kontrollgrupp granskades deskriptivt. Resultat: Litteratursökning gav 11 studier. Fem studier var randomiserade kontrollerade studier, en var experimentell med kontrollgrupp, fyra var experimentella utan kontrollgrupp och en studie hade en single-subject-experimental design. I sex av studierna genomfördes uppföljande mätningar Antalet deltagare i studierna var överlag få. Studiernas PEDro-poäng låg på mellan 3 och 7 av 10 möjliga. Resultaten visar att barn och ungdomar med cerebral pares som styrketränar med belastning 2 till 3 gånger per vecka under mellan 4 till 12 veckor kan öka muskelstyrkan, förbättra gångförmågan, öka den motoriska förmågan samt minska spasticiteten. Endast tre studier undersökte subjektiva variabler som kroppsuppfattning och självuppfattning. Här varierade resultaten då två studier visade på förbättrad kroppsuppfattning medan en fann delvis försämrad självuppfattning. Ingen av studierna visade någon negativ påverkan av styrketräning. Slutsatser: Styrketräning är en behandlingsmetod som kan användas för barn med cerebral pares för att öka muskelstyrkan och evidensen kan anses vara medelhög. Resultatet av denna litteraturstudie stärker att styrketräning bör vara en del av sjukgymnastens behandlingsarsenal när syftet med interventionen är att påverka muskelstyrka, gångförmåga, motorisk förmåga eller spasticitet. Sökord: cerebral pares, muskelstyrka, styrketräning, rörelse träning

CI-metoden är en ny behandlingsmetod för barn och ungdomar med CP-hemiplegi. Metoden innebr att man genom en restrikion på den intakta armen och handen främjar rörelse i den hemiplegiska armen oc handen i syfte att förbättra användningen av den armen och handen i dagliga aktiviteter. Syftet med litteraturstudien är att beskriva CI-metoden och dess effekter på funktions- och aktivitetsförmåga hos barn och ungdomar med CP-hemiplegi. För att få svar på studiens syfte och frågeställningar gjordes en systematisk litteraturstudie som baseras på vetenskapliga artiklar om effekter av behandling med CI-metoden på barn och ungdomar med hemiplegi till följd av en CP-skada. Studien baseras på sammanlagt 12 artiklar, varav 11 studier från åren 2001-2006 och en studie från 1997. Artiklara är sökta i AMED, Cinahl samt Medline. Resultatet visar att barnen och ungdomarna genom behandling med CI-metoden gjorde förbättringar i både funktions- och aktivitetsförmåga. Många av de förbättringar som gjorts under behandlingen kvarstod även vid uppföljningen, fyra veckor till sex månader senare. Resultatet visar att CI-metoden kan vara en effektiv intervention för att förbättra funktions- och aktivitetsförmåga hos barn och ungdomar med CP-hemiplegi. För att få evidens för detta krävs fler studier angående effekter av CI-metoden hos barn och ungdomar med CP-hemplegi.