Våld i partnerrelationer är ett växande folkhälsoproblem, inte minst i Sverige. Då sjukvården är den tredje största hjälpinstansen våldsutsatta vänder sig till, har sjuksköterskan en nyckelroll i att identifiera individer som utsatts för partnerrelaterat våld. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med individer som utsatts för eller misstänks ha utsatts för våld i en partnerrelation. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 15 vetenskapliga artiklar utgjorde underlaget för resultatet. Ett hämmande förhållningssätt beskriver sjuksköterskors inställning till våld i partnerrelationer, myter, fördomar och antaganden. Ett utvecklande förhållningssätt beskriver sjuksköterskors positiva inställning till att identifiera våldsutsatta individer. Sjuksköterskorna beskriver en omvårdnad som präglas av respekt, tillit och stöd. Sjuksköterskans förhållningssätt är viktigt i identifierandet av våldet, det avgör om frågan om våld ska ställas. Sjuksköterskorna kände starkt behov av mer träning och utbildning för att känna sig bättre förberedda i mötet med de utsatta. Det är av stor betydelse att bemötandet av individer utsatta för våld i en partnerrelation gestaltas i sjuksköterskeutbildningen och i praktiken för att sjuksköterskan ska känna sig förberedd, få förmåga att kunna tillämpa god omvårdnad baserad på en bra värdegrund.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett allvarligt och utbrett samhällsproblem. Våldsutsatta kvinnor kan söka hjälp överallt inom vården. Sjuksköterskors erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor kan vara avgörande för identifiering och adekvat fortsatt vård. Syfte: Litteraturöversiktens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Metod: Litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar sökta i databaserna PubMed och Cinhal.Totalt tolv kvalitativa och kvantitativa artiklar har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts till ett resultat. Resultat: Sjuksköterskor ansåg att samtliga kvinnr bör screenas för våld i nära relation. Faktorer som hindrade sjuksköterskor från att utföra screening var; tidsbrist, brist på avskilt utrymme för samtal, otillräcklig utbildning och kunskap. Inställningar och attityd kunde vara avgörande för vilken hjälp och stöd som de våldsutsatta kvinnorna fick. Diskussion: Samtal i avskild miljö med kvinnor som misstänkts ha varit utsatta för våld i nära relation borde vara möjligt för sjuksköterskor. Det fanns ett ökat behov av kunskap för att kunna ge adekvat vård till kvinnor som utsatts för våld i nära relation, vilket borde tillgodoses av arbetsgivaren. Slutsats: Att medvetandegöra sjuksköterskor om våldsutsatta kvinnor kan bidra till kunskap , förbättra hjälp och stöd till dessa kvinnor. Förbättringar behövs inom området, till exempel riktlinjer och vårdprogram, som kan utgöra ett värdefullt stöd för sjuksköterskor.

Bakgrund: Kvinnor som utsatts för våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem och strider mot de mänskliga rättigheterna. Konsekvenserna av våldet innebär ett liv i rädsla, skam och lidande. Detta leder ofta till att kvinnorna söker vård först vid akut skada. Vanligare är dock att söka vård för indirekta skador och följdsjukdomar vilket ofta leder till att vårdgivare missar att identifiera våldet. Syfte: Att beskriva kvinnor som utsatts för våld i nära relationer och deras upplevelse av mötet med vårdpersonal. Metod: Litteraturstudie baserad på 14 kvalitativa artiklar vilka granskades och fyra teman identifierades: Bemötande, Att bli sedd och hörd, Tillit och Skam. Resultat: Kvinnor som utsatts för relationsvåld upplevde vårdpersonal som stressad och oförstående. Vidare var avskild kommunikation en viktig del i mötet och kvinnorna önskade få frågan om våld i hemmet ställd. Mötet med vårdpersonal kunde även bidra till att förstärka upplevelsen av skam och skuld. Slutsats: Vårdpersonal bör uppmärksamma bemötandet av kvinnor och se bakom yttre symtom för att kunna identifiera relationsvåld. Frågan om våld måste ställas regelbundet och på ett respektfullt sätt. Det är nödvändigt att samtal sker avskilt från kvinnans man och omgivning. Information bör finnas tillgänglig i miljö där patienter vistas. Klinisk betydelse: Resultatet i denna studie visar att vårdpersonal med små medel kan förbättra mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Ytterligare kunskap är nödvändig och specialiserad vårdpersonal bör finnas för att kunna tillgodose denna patientgrupps specifika omvårdnadsbehov. Nationella riktlinjer borde framarbetas och vårdprogram följas. / Background: Women subjected to intimate partner violence is both a global health issue and a violation of basic human rights. The result of the violence is a life of fear, shame, and suffering. Consequently, these women do not seek healthcare until acute injuries occur. More common is to seek care for indirect injuries or associated illnesses, which frequently leads to a misdiagnosis of the violence. Aim: The aim of this study was to describe how women who have been subjected to domestic violence experience the interactions with their caregivers. Method: A literature review based on fourteen qualitative articles that have been closely studied and four main themes were identified: Interaction, To be seen and heard, Trust and Shame. Result: Women who have been subjected to domestic violence experienced care givers as stressed and lacking in understanding. Private conversation was an important part of the interaction and the women wished to be asked about domestic violence. However, the interaction with care givers could potentially enhance the feeling of shame and guilt. Conclusion: Care givers need to be perceptive in their interactions with the women in order to see beyond superficial symptoms and identify domestic violence. Questions about violence should be asked respectfully and on a regular basis. It is also essential that these questions are asked separately, not in the presence of the spouse or in public. Information should be available in patient environment. Clinical implication: The result of this study shows that care givers can improve their interaction with women subjected to domestic violence by small means. Further knowledge is necessary and specialized staff are required to provide for this group's specific care needs. National guidelines should be created and care programs should be followed.

Bakgrunden påvisar att våld mot kvinnor i intima partnerrelationer är ett samhällsproblem som utgör stort lidande för den utsatta kvinnan. Samtidigt medför de traumatiska upplevelserna av våldet och de fysiska skador som ger åverkan på kvinnornas kropp en risk för negativ påverkan på kvinnornas fysiska och psykiska hälsa, något som genererar ett ökat vårdbehov. Det ökade vårdbehovet gör att dessa kvinnor dagligen söker sig till vården där vårdpersonalen har möjlighet att uppmärksamma våldet samt hjälpa dem bort från förövaren. Syftet med föreliggande studie var att beskriva hinder och möjligheter för vårdpersonal att identifiera mäns våld mot kvinnor i intima parrelationer. Metoden som användes för att samla kunskap i ämnet var litteraturöversikt med systematiskt förhållningssätt. Artiklarna söktes systematiskt upp i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO, summan av sökningarna efter kvalitetsgranskning utgjordes av 20 artiklar vilka sedan analyserades tematiskt, författarna bearbetade artiklarna tillsammans och hittade mönster som lade grunden för de tre huvudkategorier som presenterats i resultatet. Resultatet presenterar de huvudkategorierna som analysen lagt grund för och speglar centrala hinder såväl som framgångsfaktorer gällande uppmärksammande av partnerrelaterat våld mot kvinnor i vårdmötet. Huvudkategorierna var: Kommunikation, vårdorganisationen, samt tecken på partnerrelaterat våld mot kvinnor. Huvudkategorierna utgjordes också av underkategorier vilka var: Kommunikativa svårigheter, att närma sig den våldsutsatta kvinnan, organisatoriska hinder, organisatoriska framgångsfaktorer samt vårdpersonalens bristande kunskap gällande identifiering av partnerrelaterat våld, vikten av klinisk blick samt våldstypiska skador. Slutsatsen som framkom ur resultatet påvisade att det föreligger behov av ökat organisatoriskt stöd, starkare samarbete mellan instanser samt stärkt kunskap om partnerrelaterat våld och kommunikativa strategier hos vårdpersonal för att förbättra upptäckten av våldsutsatta kvinnor, något som kan uppnås genom utbildning och tydliga riktlinjer. / The background showed that violence against women in intimate partner relationships is a problem for the society and causes great suffering for the exposed individual, in the meantime the violence has the potential to affect the women’s physical and psychological health in a negative way. The injuries which cause physical harm to the women’s bodies and the traumatic experiences of the violence both affects the women’s mental health and generates a greater need for healthcare. It is in the healthcare encounters with these women that the healthcare personnel have the potential to expose the violence and help the women get away from the offender. The purpose of this study was to describe the barriers and success factors regarding healthcare personnel’s ability to pay attention to women who are victims of domestic violence in the healthcare encounters. As a method to gain knowledge in the subject the authors did a literature rewiev with systematic approach. In search of articles the databases Cinahl, PubMed and PsycINFO were used systematically after rewieving the quality of the articles the searches had generated a total sum of 20. Both the authors then rewieved and analysed the articles using a thematic approach to find the patterns of which grounded the categories that are presented in the result. The result showed three main categories which reflected both central barriers and success factors regarding healthcare personnel’s ability to disclose domestic violence. The main categories were: Communication, the healthcare organization, and signs of domestic abuse towards females. The categories all had subcategories as well which were: Difficulties in communication, how to approach the female victim, organisational barriers, organisational success factors, the healthcare workers lack of knowledge regarding identifying domestic abuse, the importance of clinical view and injuries typical of violence. The study result led to the conclusion that that to further improve the discovery of female victims of domestic abuse there need to be a greater organisational support, stronger cooperation between different establishments as well as strengthened knowledge among healthcare personnel regarding domestic abuse as well as regarding communicative strategies. Which can be achieved through education and strong guidelines.

Bakgrund: Partnerrelaterat våld och sexuellt våld är de vanligaste former av våld som drabbar kvinnor globalt. I Sverige polisanmäldes 23 200 fall av misshandel av kvinnor över 18 år under år 2020. Statistiken visar att våldsutsatta kvinnor använder sjukvården mer än icke-våldsutsatta kvinnor gör. Vårdgivaren bär ansvaret för att personalen inom hälso-och sjukvården har kunskap för att på bästa möjliga sätt hjälpa de våldsutsatta. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att utforska sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld. Metod: En litteraturstudie genomfördes, baserad på åtta kvalitativa studier. Studierna återfanns i fyra databaser, Web of Science, PubMed, Cinahl och PsycInfo. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier och åtta subkategorier. Huvudkategorierna var: 'Organisatoriska hinder' och 'Utmaningar i omvårdnad'. Konklusion: Sjuksköterskors tillvägagångssätt vid identifiering av partnerrelaterat våld brister. Det behövs bland annat ökad kunskap inom ämnet samt bättre förutsättningar inom organisationerna för att kunna identifiera och upptäcka partnerrelaterat våld. Vidare forskning behövs angående identifiering av partnerrelaterat våld för att öka chanserna att de våldsutsatta kvinnorna uppmärksammas. / Background: Intimate partner violence and sexual violence are the most common forms of violence that affect women globally. In Sweden, 23,200 cases of abuse of women over the age of 18 were reported in 2020. The statistics show that women exposed to intimate partner violence use healthcare more than non-abused women. The caregiver is responsible for ensuring that the staff in the health care have knowledge to help the victims in the best possible way. Aim: The aim of this literature study is to explore nurses' experiences of identifying women exposed to partner-related violence. Methods: A literature study was conducted, based on eight qualitative studies. The studies were found in four databases, Web of Science, PubMed, Cinahl and PsycInfo. Results: The analysis resulted in two main categories and eight subcategories. The main categories were: 'Organizational barriers' and 'Challenges in nursing'. Conclusion: Nurses' approaches in identifying intimate partner violence are flawed. Increased knowledge in the subject and better conditions within the organizations are needed to be able to identify and detect intimate partner violence. Further research is needed regarding the identification.

Partnerrelaterat våld är ett folkhälsoproblem (Garcia- Moreno, 2006). Enligt världshälsoorganisationen (WHO) kan hälso- och sjukvården spela en viktig roll genom att upptäcka drabbade kvinnor i ett tidigt skede (WHO, 2006). Inom hälso- och sjukvården har barnmorskan en stor möjlighet att identifiera utsatta kvinnor (Heimer & Stenson, 2008). Dock påverkas denna möjlighet av olika faktorer (Socialstyrelsen, 2002). Denna studie är delvis ett uppdrag, vilket är att utvärdera huruvida Bidens, en studie gjord på gravida kvinnor i Malmö under 2008, är en faktor som påverkar barnmorskan i att uppmärksamma partnerrelaterat våld. Syftet med denna studie är att belysa Bidens och andra faktorers påverkan på barnmorskans benägenhet att uppmärksamma och fråga om partnerrelaterat våld hos kvinnor på barnmorskemottagningen. I denna studie, med kvalitativ ansats, har totalt fem fokusgrupper med barnmorskor genomförts. Studiens analys är inspirerad av Burnards innehållsanalys (1991) och resulterade i fyra huvudkategorier: Magkänslan, Barnmorskans och kvinnans relation, Yttre faktorer samt Bidens. Kategorierna innehåller två till fyra underkategorier som visar olika faktorers påverkan på barnmorskorna. Resultatet diskuteras delvis mot bakgrund av Orlandos reflektiva omvårdnadsprocess. Slutsatsen av denna studie är att det barnmorskorna behöver för att i högre grad uppmärksamma och fråga kvinnor om partnerrelaterat våld är mer tid för patienterna, ökad kunskap och erfarenhet i form av utbildning och träning i att öppna upp för samtal om våld. Dessutom behövs uppbackning och ökat samarbete med andra instanser för att barnmorskorna inte ska känna sig ensamma med problemet. Nyckelord: Barnmorska, Bidens, Faktorer, Fokusgrupper, Partnerrelaterat våld, Uppmärksamma / Intimate partner violence is a major public health problem (Garcia-Moreno, 2006) and according to the World Health Organization (WHO) health care services can play an important role in the detection of affected women in early stages (WHO, 2006). Within the health care services the midwife has a great opportunity to identify abused women (Heimer & Stenson, 2008). However, this opportunity is affected by various factors (Socialstyrelsen, 2002). This study is part of a commission, which is to evaluate whether midwives’ participation in Bidens, a study done on pregnant women in Malmö 2008, itself is a factor affecting the identification of intimate partner violence. The purpose of this study is to highlight the Bidens’ and other factors’ impact on the midwife's willingness to identify and inquire for intimate partner violence among women at antenatal clinics. In this study, which has a qualitative approach, a total of five focus groups with midwives were carried out. The analysis of the study is inspired by Burnard’s content analysis (1991) and resulted in four main categories: Gut instinct, The relationship between the midwife and the woman, External factors and Bidens. The categories contain two to four sub-categories that show different factors and their impact on the midwives. The results are partly discussed in the light of Orlando’s theory of a reflective nursing process. The conclusion from this study is that what the midwives needs to identify and inquire women about intimate partner violence is more time for their patients, increased knowledge and experience through education and training how to open up the question about violence. Furthermore an increased collaboration with other authority needs to be established so that the midwives dosen´t feel alone with the problem.Keywords: Bidens, Factors, Focus groups, Identify, Intimate partner violence, Midwife

Den här uppsatsen undersöker hur svenska mans-och kvinnojourer konstruerar genus i relation till offer-och förövarroller när det kommer tillvåldi nära relationer. Detta har gjorts med en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys avderas respektive hemsidor.Materialet har bestått av åtta kvinnojourer och åtta mansjourers hemsidor, och anledningen till att det är åtta av varje är attdet inte finns fler mansjourer att utföra en analys på.Tvåfrågeställningar har legat till grund för uppsatsen: (1) Talas det huvudsakligen om kvinnan som utsatt och mannen som förövare på de svenska kvinno-och mansjourernas hemsidor? I så fall hur? (2) Råder det någon skillnad mellan hur kvinno-och mansjourerna konstruerar kvinnor och män som offer och förövare? I så fall på vilket sätt? Uppsatsen utgår vidare från debatten om asymmetri och symmetri, samt socialkonstruktivism, genus och det ideala offret. Resultatet pekar på att kvinno-och mansjourernaförhåller sig till enasymmetrisk linje, det vill säga mannen som den huvudsakliga våldsutövaren och kvinnan som det huvudsakliga offret. Kvinnojourerna vänder sig till kvinnor som fallit offer för det manliga våldet, och de framställer män och kvinnor som motsatser –den skyldiga och den oskyldiga. Mansjourerna var lite mer neutrala i sin framställning. De talade inte om relationen mellan offer och förövare utan de talade snarare om stöd till de våldsutövande männen. Män som utsatts för partnerrelaterat våld glöms bort. / This essay explores how Swedish men’s and women’s aidsconstructs gender in relation to victim-and offender roles when it comes to intimate partner violence. This has been done using botha quantitative andaqualitative content analysis ofsixteen Swedish men’s and women’s aids websites. The reason why there haveonlybeen eightwebsitesper aid is that therearen’t more men’s aids websites to perform an analysis on. Twoquestions havebeen the basis for the essay:(1) Do the aids primarily talk about the women as victims and the men asoffenders, and if that is the case –why?(2) Isthere a difference between how men’sand women’s aidsconstruct women and men as victims and offenders and if so, why?The essay is based on the debate about asymmetry and symmetry, as well as social constructionism, gender and the ideal victim. The results showthat the men’sand women’s aidsare assuming anasymmetric perspective, whichmeans that the man is primarily seen as the offender and the woman primarily as the victim.Women’s aidsare targetingwomen who havebeen victims of intimate partner violenceand they are constructing men and women as opposites –guilty andinnocent. Men’s aidswere more neutral in this regard. They didn’t focus onthe relationshipbetween the victim and the offender, but rather onsupport forthe men who useviolence against their partners. Men who are the victims of intimate partner violence are forgotten.

Bakgrund: Partnerrelaterat våld är ett folkhälsoproblem och kvinnor är de som är mest utsatta. Kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld besöker sjukvården dubbelt så ofta jämfört med andra kvinnor. Sjukvårdspersonalen misslyckas ofta med att uppmärksamma och hjälpa kvinnorna. Syfte: Litteraturstudiens syfte är att belysa erfarenheter av mötet med sjukvårdspersonal för kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld. Metod: Litteraturstudie av kvalitativ ansats. Tolv vetenskapliga kvalitativa studier har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Tre kategorier och åtta underkategorier sammanställdes i resultatet. Resultat: Kvinnorna ville bli tillfrågade om partnerrelaterat våld av sjukvårdpersonalen. En del ansåg att det var svårt att avslöja våldet. Flera kvinnor uppgav att de inte fått den hjälp eller information de behövt. Kvinnorna som hade positiva erfarenheter belyste vikten av god information och ett empatiskt bemötande. Konklusion: Kvinnorna hade främst negativa erfarenheter av möten med sjukvårdspersonal. Sjukvårdspersonalen behöver få mer utbildning för att kunna ge en god vård. / Background: Intimate partner violence is a public health problem and women are more exposed. Women suffering from intimate partner violence are visiting the health care twice as much compared to other women. The health care workers often fails to identify and help the women. Aim: The aim of the study is to illuminate the experience of encounters with health care professionals for women exposed to intimate partner violence. Methods: Literature study with qualitative approach. Twelve scientific qualitative studies have been analyzed with content analysis. Three categories with eight subcategories were compiled into a result. Findings: The women wanted to be asked about intimate partner violence by health care professional. Many women found it difficult disclosing violence. Many women stated that they had not got the help or the information they needed.  Women who had positive experiences described the importance of relevant information and an emphatic approach. Conclusion: The women had mostly negative experiences of the encounters with the health care professionals. The health care professionals needs more education to be able to give a good health care.

The aim of this study is to gain and increase knowledge about intimate partner violence, also known as domestic violence. The research questions we aim to answer are how professionals define violence, the causes behind why so many men use violence against their significant other and, furthermore, what kind of support and treatment those men can be offered. To answer these questions, we have made eight semi-structured qualitative interviews with respondents working with treatment for men who has used or still use violence against women in intimate partner relationships. The professionals represent different organizations connected to "Rikskriscentrum" and offer support and treatment for both men and women. The result of the study shows that all respondents define violence similary. Most of them use a quite wide definition showing that violence is so much more than just physical abuse. The support and treatment offered for intimate partner violence is described substantially similary too. Why many men use violence in their intimate partner relationships is the question who turned out to be most complex and hard to answer. We have discussed our main questions using theories about gender and the process of normalization in domestic violence. Our reasoning is also connected to a social context, often referred to as a socio-economic model.