En stomi är en artificiell öppning i tarmarna som avsiktligt görs för att ta tarmarna på buk ytan. Olika form av stomi samt material används för att avleda kroppens rest produkter ut via en stomi vid behandling av ett antal tillstånd såsom cancer och inflammatoriska tarmsjukdomar. Även om stomi räddar patientens liv skapar det också nya utmaningar och komplikationer i patientens fysiska och psykiska förhållanden och skapar begränsningar i deras sociala liv. Det behövs mer kunskap om hur det är att leva med stomi och vilka faktorer som påverkar patientens livskvalitet.

En livshotande hjärtrytmrubbning kan inom ett par minuter leda till hjärtstopp. Patienter med en ökad risk för detta kan erbjudas behandling med en implanterbar defibrillator (ICD), som kan bryta dessa tillstånd och är en livräddande behandling. Att leva med en ICD kan innebära en del begränsningar i det fortsatta dagliga livet vilket kan innefatta livsstilsförändringar för dessa patienter. Syftet med studien var att undersöka patientens upplevelser av att erhålla samt leva med en implanterbar defibrillator (ICD). En litteraturstudie av tidigare gjorda undersökningar har genomförts för att besvara syftet. Datainsamlingen av studierna har gjorts i databaserna Cinahl Complete och PubMed och har kvalitetsgranskats av författarna. En integrerad analys genomfördes och fyra huvudteman togs fram och presenteras i resultatet. Resultatet visar att kunskap hos patienter är viktigt för en bra livskvalitet. För detta krävs god information från vårdpersonalen vilken i många fall anses otillräcklig. Patienterna tvingas göra förändringar i det dagliga livet och för många innebär detta en social isolering. Detta på grund av att de slutar utföra många av tidigare aktiviteter på grund av rädsla för att det ska framkalla ett elektriskt tillslag. Generellt framkommer det att ICD bärare är nöjda och tacksamma över att de fått erhålla enheten men att det finns en hög förekomst av rädsla och ångest i deras fortsatta liv. En satsning på personcentrerad information av sakkunniga sjuksköterskor skulle kunna öka dessa patienters psykiska välmående.

<p>Background: Patients with heart failure is a patient group growing in numbers, the most common treatment focuses on reliving symptoms and the only cure is heart transplantation. <strong>Objective:</strong> Aim of the study was to illuminate patients' experiences of living with heart failure at his home. <strong>Method:</strong> Qualitative design, with a manifest content analysis. The results are based on 12 scientific articles.  <strong>Results:</strong> Patients with heart failure find that the disease is limited to their daily lives through mental illness and physical symptoms. The short comings of given information to the Patients are a necessary element to include in the planning for Patients future life. The Patients are experiencing that their lives are hanging on a thread as their life is running out, giving anxiety and worries. The need for palliative care is great, but is experienced by patients as containing large gaps. <strong>Discussion:</strong> Heart failure is a hidden disease, where patients with heart failure often feel like a burden on the environment. Dependence on other people gives a feeling of hope and hopelessness. <strong>Conclusion:</strong> information plays a large role in how patients with heart failure are able to live with their everyday lives.</p>

<p>Cancer är en av de vanligaste sjukdomarna i vår tid och patienter</p><p>med denna sjukdom påträffas ofta inom vården. Det är</p><p>ingen ovanlighet att flera av dessa patienter senare drabbas</p><p>av ett recidiv i sjukdomen. Syftet med denna studie var att</p><p>belysa patienters upplevelser av recidiverande cancer. Studien</p><p>utfördes som en litteraturstudie med induktiv metod där</p><p>fakta i resultatet utkristalliserades i fyra teman, emotionella</p><p>upplevelser, sociala upplevelser, fysiska upplevelser samt</p><p>upplevelser av hälso- och sjukvården. Några av huvudfynden</p><p>i studien var att flertalet av patienterna upplevde recidivet</p><p>som mer upprörande än den initiala cancerdiagnosen. Många</p><p>patienter upplevde även att hälso- och sjukvården förändrades</p><p>till det sämre efter att de drabbats av recidiverande cancer,</p><p>detta visade sig bland annat i ett sämre bemötande från</p><p>hälso- och sjukvårdspersonalen. Detta uppenbarades i form</p><p>av en mer formell attityd från personalen, de tog även mycket</p><p>för givet och frågade inte längre hur patienten förhöll sig</p><p>till sin sjukdom. En del patienter uppgav en rädsla av att vara</p><p>en börda för sina anhöriga, de upplevde även oro inför framtiden</p><p>då denna var mycket oviss.</p><p>Det är av stor vikt att sjuksköterskan tar patienten och</p><p>hans/hennes upplevelser på största allvar, detta för att uppnå</p><p>en optimal omvårdnad. Recidiverande cancer måste uppmärksammas</p><p>mer och vården måste förbättras kring dessa</p><p>patienter för att de ska kunna bibehålla livskvalitet och återvinna</p><p>hälsa.</p>

<p>Integreringen av utvecklingsstörda personer i samhället, har resulterat i att vården i större utsträckning än tidigare möter personer med detta funktionshinder. Finns det problem som kan uppstå i bemötandet av patienter med utvecklingsstörning som inte finns hos övriga patienter? </p><p>Syftet med denna uppsats var att belysa bemötandet av patienter med utvecklingsstörning i vården. Uppsatsen är utförd som en litteraturstudie, och är baserad på tio vetenskapliga artiklar. Resultatet som framkom av artiklarna var en genomgående problematik kring kommunikationen mellan vårdpersonalen och patienter med utvecklingsstörning. Problemen med kommunikationen ansågs bero på kunskapsbrist hos vårdpersonalen, gällande funktionshindret utvecklingsstörning.</p><p>Patienter med utvecklingsstörning kommer från början i ett underläge då inte kommunikationen fungerar. För att underlätta för vårdpersonalen och patienten med utvecklingsstörning i kommunikationen är det viktigt att mötet får ta tid. Att lära känna patienten med utvecklingsstörning underlättar bemötandet och kommunikationen. Ett bra bemötande ökar förståelsen för den sjukdom som patienten sökt vård för samt för insatt behandling. Detta leder till ökad autonomi för patienten med utvecklingsstörning.</p>

<p>Till en akutmottagning söker sig människor med akut sjukdom eller skada. Det är på en akutmottagning som många människor får den första kontakten med sjukhus och sjukdom. Varje enskild patient bedöms och prioriteras efter sökorsak och det medicinska tillståndet. Patienterna placeras i ett turordningssystem, triage, som är behovsbaserat och innebär att de svårast sjuka eller skadade går först. Sjuksköterskans uppgift på akutmottagningen är att ansvara för ett korrekt omhändertagande av patienterna.</p><p>Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser på en akutmottagning.</p><p>Den systematiska litteraturstudien är uppbyggd på tretton vetenskapliga artiklar. Den genomförda litteratursökningen gjordes systematiskt i databaserna Cinahl och Medline.</p><p>Resultatet visade att väntetiden på en akutmottagning var en kritisk faktor, oavsett om väntetiden var lång eller kort. Flera patienter upplevde att de inte blev bemötta på ett lämplig sätt eller att de inte fick tillräckligt med uppmärksamhet från vårdpersonalen. Det var viktigt för patienterna att känna sig trygga med vårdpersonalen för att få en positiv upplevelse på akutmottagningen, och många patienter litade på vårdpersonalens kompetens och expertis. Patienterna behövde känna sig delaktiga i vården samt få sina fysiska och psykiska behov tillfredsställda. Under väntetiden upplevde även patienterna att relevant och lättförståelig information om deras tillstånd, behandling och väntetidens längd och orsak var bristfällig. Miljön hade också en stor inverkan på hur upplevelsen skulle bli för patienterna på akutmottagningen.</p><p>Genom denna litteraturstudie har det framkommit att det är viktigt att ge patienten ett personligt och bra bemötande och omhändertagande, och att den enskilda patienten får individuellt anpassad omvårdnad. Saklig information och verbal kommunikation från vårdpersonalen gör att väntan på en akutmottagning blir mer uthärdig för patienten. Att vårdpersonalen uppvisar professionalitet samt inger ett lugn betyder att patienterna känner trygghet.</p>

<p>Sömnen har en rehabiliterande och återuppbyggande funktion och vi tillbringar sammanlagt en tredjedel av vårt liv i sömn. Under perioder då individen utsätts för stora påfrestningar blir sömnen ännu viktigare. Att vara patient och vårdas på ett sjukhus anses vara en påfrestande situation som leder till att patienten har ett stort behov av god sömn. Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av sömnstörningar under sjukhusvistelsen samt omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan vidta för att främja god sömn hos patienterna. Detta är en deskriptiv litteraturstudie där data samlats in genom elektroniska sökningar i databaserna Cinahl och Medline samt genom manuella sökningar. Resultaten visar att patienterna upplevde sömnstörningar under sjukhusvistelsen, vilket resulterade i förlängd insomningstid, nattliga uppvaknanden och kortare sömnperioder. Patienterna upplevde då sin sömn som oregelbunden. Orsakerna till detta var många som exempelvis störande miljö samt emotionella faktorer. Omvårdnadsåtgärder som musik, tyst tid samt avslappning och bildspråk kan tillämpas för att främja en god sömn hos patienterna. Sjuksköterskan har en viktig funktion när det gäller att ta reda på patienternas upplevelser av sömnstörningar för att kunna sätta in lämpliga omvårdnadsåtgärder.</p>

Integreringen av utvecklingsstörda personer i samhället, har resulterat i att vården i större utsträckning än tidigare möter personer med detta funktionshinder. Finns det problem som kan uppstå i bemötandet av patienter med utvecklingsstörning som inte finns hos övriga patienter? Syftet med denna uppsats var att belysa bemötandet av patienter med utvecklingsstörning i vården. Uppsatsen är utförd som en litteraturstudie, och är baserad på tio vetenskapliga artiklar. Resultatet som framkom av artiklarna var en genomgående problematik kring kommunikationen mellan vårdpersonalen och patienter med utvecklingsstörning. Problemen med kommunikationen ansågs bero på kunskapsbrist hos vårdpersonalen, gällande funktionshindret utvecklingsstörning. Patienter med utvecklingsstörning kommer från början i ett underläge då inte kommunikationen fungerar. För att underlätta för vårdpersonalen och patienten med utvecklingsstörning i kommunikationen är det viktigt att mötet får ta tid. Att lära känna patienten med utvecklingsstörning underlättar bemötandet och kommunikationen. Ett bra bemötande ökar förståelsen för den sjukdom som patienten sökt vård för samt för insatt behandling. Detta leder till ökad autonomi för patienten med utvecklingsstörning.

Cancer är en av de vanligaste sjukdomarna i vår tid och patienter med denna sjukdom påträffas ofta inom vården. Det är ingen ovanlighet att flera av dessa patienter senare drabbas av ett recidiv i sjukdomen. Syftet med denna studie var att belysa patienters upplevelser av recidiverande cancer. Studien utfördes som en litteraturstudie med induktiv metod där fakta i resultatet utkristalliserades i fyra teman, emotionella upplevelser, sociala upplevelser, fysiska upplevelser samt upplevelser av hälso- och sjukvården. Några av huvudfynden i studien var att flertalet av patienterna upplevde recidivet som mer upprörande än den initiala cancerdiagnosen. Många patienter upplevde även att hälso- och sjukvården förändrades till det sämre efter att de drabbats av recidiverande cancer, detta visade sig bland annat i ett sämre bemötande från hälso- och sjukvårdspersonalen. Detta uppenbarades i form av en mer formell attityd från personalen, de tog även mycket för givet och frågade inte längre hur patienten förhöll sig till sin sjukdom. En del patienter uppgav en rädsla av att vara en börda för sina anhöriga, de upplevde även oro inför framtiden då denna var mycket oviss. Det är av stor vikt att sjuksköterskan tar patienten och hans/hennes upplevelser på största allvar, detta för att uppnå en optimal omvårdnad. Recidiverande cancer måste uppmärksammas mer och vården måste förbättras kring dessa patienter för att de ska kunna bibehålla livskvalitet och återvinna hälsa.

Sömnen har en rehabiliterande och återuppbyggande funktion och vi tillbringar sammanlagt en tredjedel av vårt liv i sömn. Under perioder då individen utsätts för stora påfrestningar blir sömnen ännu viktigare. Att vara patient och vårdas på ett sjukhus anses vara en påfrestande situation som leder till att patienten har ett stort behov av god sömn. Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av sömnstörningar under sjukhusvistelsen samt omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan vidta för att främja god sömn hos patienterna. Detta är en deskriptiv litteraturstudie där data samlats in genom elektroniska sökningar i databaserna Cinahl och Medline samt genom manuella sökningar. Resultaten visar att patienterna upplevde sömnstörningar under sjukhusvistelsen, vilket resulterade i förlängd insomningstid, nattliga uppvaknanden och kortare sömnperioder. Patienterna upplevde då sin sömn som oregelbunden. Orsakerna till detta var många som exempelvis störande miljö samt emotionella faktorer. Omvårdnadsåtgärder som musik, tyst tid samt avslappning och bildspråk kan tillämpas för att främja en god sömn hos patienterna. Sjuksköterskan har en viktig funktion när det gäller att ta reda på patienternas upplevelser av sömnstörningar för att kunna sätta in lämpliga omvårdnadsåtgärder.