Bakgrund: Akutmottagningar är överrepresenterade när det gäller förekomsten av våld inom vården. Våldet påverkar sjuksköterskans förmåga att ge god vård negativt och riskerar både patientsäkerheten och arbetsmiljön på akutmottagningen. Syfte: Att undersöka vilka riskfaktorer som kan öka risken för att en patient uppvisar ett våldsamt beteende på akutmottagningen samt hur personalen bemöter dessa patienter. Metod: Arbetet är designat som en integrativ litteraturstudie där 12 artiklar inkluderades. Resultat: Ett flertal faktorer identifierades som betydelsefulla för risken att en patient uppvisar ett våldsamt beteende på akutmottagningen. Utifrån dem identifierades fyra faktorer som särskilt viktiga; väntetider under “strukturella faktorer”, alkohol eller drogpåverkade patienter under “substansrelaterade faktorer” samt patienter med psykiatrisk sjukdom under “medicinska faktorer”. Deltagarna i de olika studierna identifierade ofta samma faktorer, även om de lade olika mycket tyngd vid olika faktorer. Hur akutvårdspersonalen hanterade kontakten med de patienter som uppvisade ett våldsamt beteende var olika bland annat beroende på erfarenhet. Bättre kommunikation, information och ett empatiskt bemötande kunde minska risken för våldsamt beteende och avvärja ett våldsamt beteende. Slutsats: Förekomsten av våld på akutmottagningen kan sällan förklaras av en enskild faktor, utan oftast spelar många separata faktorer in. De riskfaktorerna som identifierats som enskilt största för risken för våld på akutmottagning är väntetider, alkohol och/eller drogpåverkade patienter samt patienter med psykiatrisk sjukdom. God kommunikation, information och empati kan minska risk för våld eller kan minska eller förebygga att våld uppstår. / Background: Emergency departments are over-represented in the incidence of violence in health care. Violence affects nurses' ability to provide good care in a negative way and increases the risks to both patient safety and workplace environment. Purpose: To investigate the risk factors that can increase the risk of a patient exhibiting violent behavior in the emergency department and how the staff treats these patients. Method: The thesis is designed as an integrative literature review in which 12 articles were included. Results: Several factors were identified as important to the risk of patients exhibiting violent behavior when visiting the emergency department. Four factors amongst them were identified as especially important: waiting times under “structural factors”, patients under the influence of alcohol or narcotics under “factors related to substances”, as well as patients with psychiatric disorders under “medicinal factors”. The participants in the different studies often identified the same factors, even though they had differing opinions on the importance of the factors. The emergency department staff handled the contact with patients exhibiting violent behavior differently based on several factors such as experience. Better communication, information and an empathic treatment of could lessen the risk of violent behavior and help stave off violent behavior. Conclusion: The most common risk factors for violence in the emergency department are waiting times, alcohol and / or drug affected patients and patients with psychiatric illness. Good communication, information and empathy can reduce the risk of violence or averting violence.

Background: Several nursing theorists emphasize the importance of establishing the so-called therapeutic relationship between the nurse and the patient in order to facilitate and provide better results of the treatment. Aim: The aim of this study was to investigate how nurses working in out-patient psychiatric care describe the concept of therapeutic relationship and its usage when working with patients. Method: Semi structured interviews were performed and the material was analyzed through qualitative content analyzis. Result: Four main categories that describe the different aspects of the therapeutic relationship emerged. These were: What the nurse does to establish the therapeutic relationship, The functions and definition of the therapeutic relationship, The qualifications of the therapeutic relationship and Challanges in establishing the therapeutic relationship. Conclusion: The therapeutic relationship was described as a tool in working with the patient, and individualized treatment, trust, sufficient time and the use of one's own personality was described as important factors in establishing this relationship.

Bakgrund: Alla patienter är oroliga inför anestesi då de förlorar kontrollen över sin kropp. De önskar ha en bra kontakt med anestesisjuksköterskan för att kunna förmedla sina behov. Informationsbehovet är dock olika för alla patienter, vissa vill veta allt medan andra vill få sparsamt med information. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter inför och under anestesi. Metod: Kvalitativ systematisk litteraturstudie av bearbetat material. Resultat: Anestesisjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att se patientens behov för att kunna skapa trygghet, likväl som att ha en bra kommunikation. Tidsbrist var dock vanligt förekommande vilket skapade hinder i mötet med patienten. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna vill utföra ett bra arbete, men då patienterna och verksamheten ofta ställer motstridiga krav krävs en ständig avvägning för att avgöra vad som är bäst här och nu. / Background: All the patients are apprehensive prior to anesthesia, due to the fact that they lose control of their bodies. The patients desire good contact with the nurse anesthetist, in order to convey their needs. The need for information vairy for all the patients. Some require detailed information, while others only sparingly need information. Aim: The aim of the study is to describe nurse anesthetists experience in meeting the patients prior and during anesthesia. Method: A systematic qualitative literature study of published materials was conducted. Results: The nurse anesthetists believe that it is important to see the patients needs, in order to be able to build a sense of security, in addition to good communication. The common obstacle is shortage of time, which affects contact with the patient. Conclusion: The nurse anesthetists feel a need to perform good work. But the patienten och the administration often make conflicting demands, which means that a constant consideration is needed to decide what’s best here and now.

Omvårdnadsrelationen och omvårdnadsmötet är omvårdnadens livsrum. Ett vårdmöte med tolk inblandad borde ses som en interaktion mellan tre eller möjligen fler personer. Detta arbete syftar till att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av relationerna i sådana möten. Sjuksköterskor med erfarenhet av tolkanvändning ombads att besvara en enkät innehållande kvantitativa och kvalitativa frågor. Utöver detta gjordes två semistrukturerade intervjuer. Svaren analyserades med öppen innehållsanalys. Tre huvudkategorier hittades: trygghet, tolkteknik och kulturella aspekter. Sju underkategorier hittades: anhöriga (relationen till anhöriga tar över), förluster (olika aspekter av relationen påverkas), normer (skilda normsystem försvårar relationen), profession (spänning mellan professionell och personlig relation mellan de olika parterna), färdighet (parternas färdighet påverkar relationens kvalité), telefontolk jämfört med fysisk tolk (olika sjuksköterskor har olika preferenser) samt tolkanskaffning (sjuksköterskorna väger in relationen när tolk ska anlitas). Relationerna mellan huvudkategorier och underkategorier beskrivs och deras innebörd diskuteras. Sjuksköterskor kan öka möjligheterna att uppnå en vårdgemenskap med patienten genom god förberedelse inför tolkningen liksom att hjälpa patienten uppnå skicklighet i att använda tolk. En professionell relation till tolken, karaktäriserad av omsorg, möjliggör också vårdgemenskap med patienten. / The caring relationship and the caring encounter are the life-space of caring. A caring encounter involving an interpreter should be seen as an interaction between three or possibly more persons. This paper seeks to describe nurses' experiences of the relationships in such encounters. Nurses with experience in using interpretation were asked to answer a survey comprising quantitative and qualitative questions. Additionally, two semi-structured interviews were conducted for clarification and depth. Answers were analyzed using manifest content analysis. Three main categories were found: security, interpreter technique, and cultural aspects. Seven sub-categories were found: relatives (the relationships with relatives take precedence), loss (different aspects of the relationship are affected), norms (different norm systems complicate the relationship), profession (a tension between professional and personal relationships), skill (the impact of the skills of the parties), telephone vs. physical interpreter (preferences vary among nurses), and acquisition of interpreters (the relationship is a factor when enlisting an interpreter). The interrelationships of the main categories and sub-categories are described and their meaning discussed. Nurses can increase the probability of achieving a caring connection by preparing well for interpretation as well as helping patients to gain proficiency in using an interpreter. A professional relationship, characterized by caring, with the interpreter will also facilitate a caring connection with the patient.

Bakgrund: Sexualitet innefattar än i dag en viss tabu i nästan alla samhällen, vilket kan ha bidragit till att ämnet är relativt outforskat, trots att det finns vetskap vad det gäller sexualitetens betydelse för hälsa och livsglädje. Det är konstaterat att sjukdomar och medicinska tillstånd kan ha en negativ inverkan på sexualiteten. I litteratur finns beskrivet hur patienter upplever brist på samtal och information kring sexualitet i samband med sjukdom och medicinska tillstånd. Trots den kända betydelsen av sexualitet för livskvalitet undviker eller utelämnar sjuksköterskor ofta en sexuell anamnes. Syfte: Syftet var att undersöka vilka faktorer som kan främja respektive hämma kommunikation med patienter kring sexualitet utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: En litteraturöversikt som baserats på tio vetenskapliga studier, både kvalitativa och kvantitativa, sökta via databaserna CINAHL, MEDLINE och PubMed. Dataanalysen har gjorts i enighet med Friberg samt inspirerats av Graneheim och Lundman. Resultat: Det framkom att en bra vårdrelation och god kommunikationsförmåga främjar samtal om sexualitet. Dock framkom främst hämmande faktorer som påverkar kommunikation med patienter kring sexualitet. Den främsta barriären visade sig vara att sjuksköterskorna inte tar sig tid att diskutera sexualitet. Den näst främsta barriären var att sjuksköterskor har en förförståelse att patienter inte förväntar sig att sjuksköterskor ska bemöta sexualitet. Andra barriärer var relaterade till kultur, kunskapsbrist, komplexiteten i att kommunicera om sexualitet samt sjuksköterskans upplevelse av ansvar. Diskussion: En stor barriär som kan tänkas ligga till grunden för sjuksköterskors attityder är brist på utbildning. En väsentlig aspekt för att kunna tillhandahålla professionell omvårdnad är en god sjuksköterska-patientrelation, vilket kräver kunskap och erfarenhet. Genom träning och utbildning i bemötande av sexualitet kan sjuksköterskan erhålla kunskap och verktyg, vilket kan främja kommunikation. En framträdande barriär var nivå av bekvämlighet relaterat till att sexualitet sågs som tabu och därmed för privat att samtala om. För att kunna bemöta sexualitet krävs att sjuksköterskorna själva anser att sexualitet är en viktig del i omvårdnaden, och då kan förmedla att sexualitet är ett passande och tillåtligt ämne att diskutera. / Background: Sexuality still includes a taboo in almost all societies, which may have contributed that the topic is relatively unexplored, despite the knowledge that sexuality is important for health and happiness. It is found that illnesses and medical conditions can have a negative impact on sexuality. In literature it is described how patients experience a lack of conversation and information about sexuality in the context of disease and medical conditions. Despite the acknowledged importance of sexuality for quality of life nurses often avoid or leave out a sexual anamnesis. Purpose: The purpose was to examine which factors that may facilitate or inhibit communication with patients about sexuality from the nurse's perspective. Method: A literature review which is based on ten scientific studies, both qualitative and quantitative, searched through the databases CINAHL, MEDLINE and PubMed. Data analysis has been done in agreement with Friberg and inspired by Granheim and Lundman. Results: It was found that a good nurse-patient relation and good communication skills encourage conversation about sexuality. However, it emerged mainly inhibitory factors that affect communication with patients about sexuality. The main barrier proved to be that the nurses did not take the time to discuss sexuality. The second major barrier was that nurses have a preunderstanding that patients do not expect nurses to approach sexuality. Other barriers were related to culture, lack of knowledge, the complexity of communicating about sexuality and the nurse's perception of responsibility. Discussion: A major barrier that might form the basis for nurses' attitudes is lack of education. A key aspect for the provision of professional nursing is a good nurse-patient relation, which requires knowledge and experience. Through training and education in how to approach sexuality the nurse can obtain the knowledge and tools that can promote communication. A prominent barrier was the comfort level, related to sexuality seen as taboo and too private to discuss. In order to address sexuality nurses themselves need to believe that sexuality is an important part of nursing care, and then are able to communicate that sexuality is an appropriate and permissible subject to discuss.

<p>Omvårdnadsrelationen och omvårdnadsmötet är omvårdnadens livsrum. Ett vårdmöte med tolk inblandad borde ses som en interaktion mellan tre eller möjligen fler personer. Detta arbete syftar till att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av relationerna i sådana möten.</p><p>Sjuksköterskor med erfarenhet av tolkanvändning ombads att besvara en enkät innehållande kvantitativa och kvalitativa frågor. Utöver detta gjordes två semistrukturerade intervjuer. Svaren analyserades med öppen innehållsanalys.</p><p>Tre huvudkategorier hittades: trygghet, tolkteknik och kulturella aspekter. Sju underkategorier hittades: anhöriga (relationen till anhöriga tar över), förluster (olika aspekter av relationen påverkas), normer (skilda normsystem försvårar relationen), profession (spänning mellan professionell och personlig relation mellan de olika parterna), färdighet (parternas färdighet påverkar relationens kvalité), telefontolk jämfört med fysisk tolk (olika sjuksköterskor har olika preferenser) samt tolkanskaffning (sjuksköterskorna väger in relationen när tolk ska anlitas). Relationerna mellan huvudkategorier och underkategorier beskrivs och deras innebörd diskuteras.</p><p>Sjuksköterskor kan öka möjligheterna att uppnå en vårdgemenskap med patienten genom god förberedelse inför tolkningen liksom att hjälpa patienten uppnå skicklighet i att använda tolk. En professionell relation till tolken, karaktäriserad av omsorg, möjliggör också vårdgemenskap med patienten.</p> / <p> </p><p>The caring relationship and the caring encounter are the life-space of caring. A caring encounter involving an interpreter should be seen as an interaction between three or possibly more persons. This paper seeks to describe nurses' experiences of the relationships in such encounters.</p><p>Nurses with experience in using interpretation were asked to answer a survey comprising quantitative and qualitative questions. Additionally, two semi-structured interviews were conducted for clarification and depth. Answers were analyzed using manifest content analysis.</p><p>Three main categories were found: security, interpreter technique, and cultural aspects. Seven sub-categories were found: relatives (the relationships with relatives take precedence), loss (different aspects of the relationship are affected), norms (different norm systems complicate the relationship), profession (a tension between professional and personal relationships), skill (the impact of the skills of the parties), telephone vs. physical interpreter (preferences vary among nurses), and acquisition of interpreters (the relationship is a factor when enlisting an interpreter). The interrelationships of the main categories and sub-categories are described and their meaning discussed.</p><p>Nurses can increase the probability of achieving a caring connection by preparing well for interpretation as well as helping patients to gain proficiency in using an interpreter. A professional relationship, characterized by caring, with the interpreter will also facilitate a caring connection with the patient.</p>

BAKGRUND: Studierna visar att våldet har ökat med åren. Riskfaktorer och riskbeteenden har identifierats och orsakerna kan vara flera till att patienten upplever ohälsa. Forskningen inom detta fält har hittills fokuserat på bakomliggande orsaker till patientens aggressiva beteende och bedrivits under många år. Ökade kunskaper om sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård kan bidra till att utveckla omvårdnad anpassad till situationen, i syfte att främja hälsa. SYFTE: Studiens syfte är att utforska sjuksköterskans omvårdnad och upplevelse av att vårda patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård. METOD: Litteraturstudie av kvalitativa och kvantitativa studier. RESULTAT: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och 12 underkategorier. Huvudteman som uppkom var; sjuksköterskan i interaktion med patienten, organisatoriska faktorer och personliga faktorer samt underkategorier som handlade om; avledning av hotfulla situationer, personligt utrymme, information och bedömning, gränssättning, riskfaktorer kopplade till aggression, bristande support från chefer, bemanning, personalsäkerhet, erfarenhet och kommunikationsfärdigheter, lojalitet gentemot patienten och arbetet, hopplöshet och besvikelse samt coping. SLUTSATS: Resultatet visar att sjuksköterskor upplever vårdandet av patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård på olika sätt. Sjuksköterskans upplevelse kan komma att inverka på patientens omvårdnad. För att sjuksköterskan ska kunna arbeta hälsofrämjande behövs verktyg och färdigheter för att kunna hantera aggressionen på ett adekvat sätt. Ökad kompetens upplevs ha en inverkan på vårdkvalitén för patienten och upplevs påverka antalet våldsincidenter. En stödjande ledningsstruktur och god arbetsmiljö upplevs som viktig och kan tänkas bidra till att allt fler sjuksköterskor stannar kvar på sin arbetsplats inom den psykiatriska vården. / BACKGROUND: The studies show that violence has increased over the years. Risk factors and risk behaviors have been identified and the reason for the patient to experience illness can be many. Research in this field has so far focused on the underlying causes of the patient's aggressive behavior and has been conducted for many years. Increased knowledge of the nursing experience of caring for patients with aggressive behavior in psychiatric care can help to develop nursing care adapted to the situation, in order to promote health. AIM: The aim of the study was to explore nursing care and nurse’s perceptions of caring for patients with aggressive behavior in psychiatric care. METHOD: The systematic review was based on both qualitative and quantitative studies. RESULTS: The analysis resulted in three main categories and 12 subcategories. The main themes that emerged were: the nurse in the interaction with the patient, organizational and personal factors as well as subcategories that dealt; diversion of threatening situations, personal space, information and assessment, setting limits, risk factors associated with aggression, lack of support from managers, staffing, personnel security, experience, and communication skills, loyalty towards patient and work, hopelessness and disappointment and coping. CONCLUSION: The results show that nurses experience the care of patients with aggressive behavior in psychiatric care in different ways. The nurse's experience may affect the patient's health. For the nurse to work with health promotion it is required tools and skills to handle aggression in an adequate way. Increased skills are perceived to have an impact on the quality of care for the patient and are experienced to affect the number of violent incidents. A supportive management structure and good working environment is perceived to be important and could contribute to more and more nurses to remain in their workplace in psychiatric care.

Bakgrund: Få studier har gjorts inom psykiatrisk omvårdnad med fokus på patientperspektivet. Detta perspektiv är dock viktigt då det ger en inblick i hur patienterna upplever den vård de erhåller. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter på en psykiatrisk vårdavdelning upplever det bemötande de får av avdelningens sjuksköterskor. Metod: Semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vid analys av materialet framkom fyra huvudkategorier som samlade de aspekter på bra och mindre bra bemötande som respondenterna beskrivit: Betydelsen av att bli sedd och bekräftad av personalen, Personalens agerande och attityder gentemot patienterna, Önskemål och förväntningar på personalen samt Hur icke-verbal kommunikation påverkar hur bemötandet upplevs. Slutsats: Den mest framträdande aspekten av gott bemötande beskrevs som förmågan att kunna ta sig tid att lyssna på patienten, och den mest framträdande aspekten av mindre bra bemötande beskrevs som brist på denna förmåga. / Background: There are few studies focusing on the patients’ perspective of psychiatric care. However, this perspective is important, as it offers insight in the care received from the patient’s view point. Aim: The aim of this study was to describe how the patients in a psychiatric ward perceive the caregiving behavior of the ward’s nurses. Method: Semi-structured interviews analyzed through qualitative content analysis. Result: Analysis of the data resulted in four main categories describing aspects of good and less good caregiving behavior as perceived by the patients. The categories were: The importance of being seen and validated by the staff, The staff’s attitudes and behavior towards the patients, Wishes and expectations regarding the staff and How non-verbal communication affects the way the care giving behavior is perceived. Conclusion: The most prominent aspect of good caregiving behavior was described as the nurse’s ability to take the time to listen to the patient, and the most prominent aspect of a less good caregiving behavior was described as insufficiency in this ability.

Bakgrund: Smärta är en subjektiv upplevelse. Långvarig smärta påverkar personens livsvärld i många aspekter genom fysiska, affektivta och kognitiva dimensioner. Vid smärtanalys av långvarig smärta kan metoder användas som ger en inblick i samtliga dimensioner. Eftersom smärta är en personlig upplevese och endast kan förklaras av personen själv så bör sjukvården utgå från ett livsvärldsperspektiv. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur personer med långvarig smärta upplever att smärtproblematikens inverkan på livsvärlden uppmärksammats av sjukvården. Metod: Genom en kvalitativ ansats genomfördes intervjustudien med semistrukturerade frågor. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och presenterades i resultatet utifrån underkategorier och kategorier. Resultat: Upplevelserna hos informanterna var att sjukvården inte tillräckligt uppmärksammade livsvärlden. Sjukvården upplevdes otillräcklig i frågor om att se till helheten, lyssna på personen och se personen i dess sammanhang. Personer med långvarig smärta kände sig misstrodda och lämnade ensamma. Det upplevdes positivt de gånger sjukvården såg till livsvärlden genom att göra personerna delaktiga i vården och därmed ge tillbaka makt. Ett sätt att se till livsvärlden var att lyssna till personernas åsikter och upplevelser och därmed möjliggöra att beslut kunde fattas gemensamt. Slutsats: Sjukvårdspersonal ser bristfälligt till livsvärlden då personer som lever med långvarig smärta söker vård för smärtproblematiken.

I anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter ingår att delta vid olika typer av larm med kritiskt sjuka patienter. Vid dessa larm samarbetar anestesisjuksköterskan med andra professioner i ett interprofessionellt team och tillsammans ställs de inför utmaningen att vårda patienter i en utsatt situation. Tidigare forskning är knapphändig gällande anestesisjuksköterskors erfarenhet av dessa situationer. Således finns ringa kunskap om deras upplevelser av larmsituationer. Med detta som utgångspunkt var syftet med studien att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av att gå på larm. En kvalitativ ansats med ostrukturerade forskningsintervjuer har använts för att svara på syftet. Tio anestesisjuksköterskor intervjuades och materialet analyserades sedan genom en induktiv innehållsanalys. I resultatet utkristalliserades tre kategorier; En utvecklande utmaning, Larmteamets möjligheter och hinder och Patientrelationen kommer i andra hand. Utifrån dessa tre kategorier framkommer att anestesisjuksköterskor som deltar vid larm utvecklar sin professionella förmåga i takt med erfarenhet. För dem är larmdeltagandet en positiv utmaning som även innehåller etiska och existentiella reflektioner. Vidare framkommer det att informella kollegiala samtal är en värdefull del av anestesisjuksköterskors utveckling av förmågan att hantera larmsituationer. För att det interprofessionella larmteamet ska fungera väl i den stressade larmsituationen anser anestesisjuksköterskor att det krävs en tydlig ledare, gemensam struktur, rak kommunikation och förmåga att hantera interna konflikter. Detta är i enlighet med tidigare forskning om teamarbete som visar att dessa egenskaper leder till ett välfungerande larmteam. Samspelet och samarbetet med anestesiläkarna är en väsentlig och viktigt aspekt för anestesisjuksköterskors trygghetskänsla vid larm. Det framkommer att relationen till de oerfarna anestesiläkarna stundtals innefattar maktspel och hierarki, vilket till viss del motsäger forskning som pekar på att det så kallade syster-doktor-spelet är på väg att försvinna. Gällande patientbemötande strävar anestesisjuksköterskor efter en god empatisk vårdrelation till patienten men begränsas i larmsituationen av patientens medicinska tillstånd.