Rolandic epilepsy (RE) is the most common focal epilepsy syndrome in the pediatric age group with an onset between 3 and 13 years. The syndrome is defined by electro-clinically typical features and has been considered benign according to seizure remission before the age of 16 years. The aim of this thesis was to investigate children with typical RE with different methods and to discuss the delineation of the syndrome. Thirty-eight children, aged 6–14 years, participated in one up to four studies. Eighteen children were investigated with MRI. Hippocampal abnormalities were found in six (33%), volume asymmetry in five (28%) and high signal intensities on T2-weighted images in three (17%). Additionally, high signal intensities in T2-weighted images were revealed subcortically in temporal and frontal lobes bilaterally in five children (28%). The hippocampal region was evaluated metabolically using proton magnetic resonance spectroscopy (1H-MRS) in 13 children with RE and 15 matched controls. A metabolic asymmetry of the hippocampal regions was found in the patients compared to controls indicating an abnormal neuronal function. Seventeen children with RE and 17 matched controls were investigated with a neuropsychological test battery. The RE children showed lower performance in auditory-verbal tests and in executive functions compared to controls. Twenty RE children and 24 controls were assessed concerning their oromotor function. The RE children had greater problems concerning tongue movements including articulation. A dichotic listening test was also performed in a subgroup showing poorer results in the RE group. A simple classification is proposed with RE ‘pure’ as the main group and the frame for this study. In conclusion, these investigations disclosed various abnormalities in children with RE, challenging the benign concept during the active phase. It is assumed that maturational factors comprise causal mechanism to the deviant findings, which probably successively will normalize.

Caring for children at hospital with palliative care needs arouses different reactions in nurses and depends on what prior knowledge and experience nurses have. To besides shift focus from to care children palliative to care curative is further a strain and an emotional changeover. The aim of this study was to illuminate nurse’s perceptions about caring for children at hospital with palliative care needs, and how they shift focus of care between children with palliative care needs and children with curative care needs. The study has a qualitative approach and data were collected with interviews from two focus groups. The interviews were performed in two different hospitals in the middle of Sweden, and analyzed with a manifest content analysis. Five themes were created from the analysis: create confidence and individualized relations, difference in meeting of children with unlike care needs, acquired experience and ability to reflect, need of support, supervision and distance, difficulties to enforce a balance in changing between different care need. The conclusion was that nurses who shift between caring for children with a palliative care or curative care needs are exposed to psychological strain which may lead to psychological ill- health. This is important to prevent through for example continuous supervision which may contribute to the possibility for nurses to obtain more time for reflection and regain new strength. / Sjuksköterskor som arbetar på en barnavdelning möter ofta barn med ett palliativt vårdbehov, vilket väcker olika reaktioner hos sjuksköterskorna beroende på tidigare kunskap och erfarenhet. Att dessutom skifta fokus från att vårda barn palliativt till att vårda kurativt är ytterligare en påfrestande och känslomässig omställning. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors uppfattningar om hur det är att vårda barn på barnavdelning i sluten vård med palliativt vårdbehov samt hur det är att växelvis vårda barn med palliativt vårdbehov gentemot barn med kurativt vårdbehov. Studien har en kvalitativ ansats och data har samlats in via intervjuer i två fokusgrupper. Intervjuerna genomfördes på två olika sjukhus i mellersta Sverige och analyserades med manifest innehållsanalys. Utifrån analysen skapades fem teman: skapa förtroende och att individanpassa relationen, skillnader i bemötande av barn med olika vårdbehov, förvärvad erfarenhet och förmåga att reflektera, behov av stöd, handledning och distans, svårigheter att upprätthålla en balans i växlingen mellan olika vårdbehov. Slutsatser som drogs var att sjuksköterskor som växelvis vårdar barn med palliativt eller kurativt vårdbehov utsätts för psykiska påfrestningar, vilket kan leda till psykisk ohälsa. Detta är viktigt att förebygga genom att sjuksköterskorna får till exempel kontinuerlig handledning vilket ger tid till reflektion och möjlighet att inhämta nya krafter.

The breathing pattern of preterm infants is immature and is associated with a variety of reflexes. In a patient on the ventilator these reflexes interfere with spontaneous breathing. A better understanding of the immature control of breathing could lead to further improvements in ventilatory techniques. This thesis concerns studies of pulmonary stretch receptor (PSR) and phrenic nerve activity as part of the regulation of breathing in an animal model. During assist/control ventilation with three different inspiratory pressure waveforms in animals with healthy lungs, squarewave pressure waveform strongly inhibits spontaneous inspiratory activity. During partial liquid ventilation (PLV) in animals with healthy lungs, all PSRs studied maintained their phasic character, with increased impulse frequency during inspiration. PSR activity was not higher during PLV than during gas ventilation (GV), indicating that there was no extensive stretching of the lung during PLV. During proportional assist ventilation (PAV) the applied airway pressure is servo-controlled proportionally to the ongoing breathing effort, thereby interacting with the activity of PSRs. Peak PSR activity was higher and occurred earlier during PAV than during CPAP. The regulation of breathing is maintained during PAV in surfactant-depleted animals before and early after surfactant instillation, with a higher ventilatory response and a lower breathing effort than during CPAP in both conditions. Both lung mechanics and gas exchange influence the regulation of breathing. Inhibition of inspiratory activity occurred at a lower arterial pH and a higher PaCO2 during PLV than during GV in animals with surfactant-depleted lungs, which might be related to recruitment of a larger number of pulmonary stretch receptors during PLV. In summary, selected aspects of the regulation of breathing were studied in an animal model with different ventilatory techniques under different lung conditions similar to those that can occur in infants.

Bakgrund: För att uppnå en god barnanpassad vård inom ortopedteknik krävs information om hur barn uppfattar mötet på en ortopedteknisk avdelning. Genom att ta del av barns tankar, åsikter och förslag kan verksamheter i framtiden lättare argumentera för exempelvis hur lokaler bör inredas och hur man bör bemöta barn.   Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur barn upplever mötet på en ortopedteknisk avdelning i avseendet vårdmiljö och möte med ortopedingenjören.   Metod: En kvalitativ metod där deltagarna får rita och berätta kallad “Draw and tell” och åtta intervjuer med barn mellan 6 till 12 år om deras upplevelse efter besöket hos en ortopedingenjör genomfördes. Intervjuerna transkripterades och en innehållsanalys genomfördes.   Resultat: Vissa gemensamma faktorer hittades i intervjuerna så som att det ansågs att det samtalades för mycket utan att engagera barnet samt att aktiviteter som fanns sågs som bra då det kunde bli lite väntan under besöket. Det fanns flera förslag på andra aktiviteter som önskades under väntan och speglade barnens egna intressen så som datorspel och böcker.   Slutsats: Denna studie visar att det som ortopedingenjören är viktigt att engagera barnen vid mötena samt att aktiviteter finns till hands under långa väntetider.   Nyckelord: Barns upplevelser, ortopedteknik, ortopedingenjör, bemötande, miljö / Background: To achieve good child centered care in the field of prosthetics/orthotics, information about how children perceive a meeting with a prosthetist/orthotist is needed. Knowing children’s thoughts, opinions and suggestions about the situation can help increase knowledge about how to set up the environment and meetings. Aim: The aim of this study is to investigate how children experience the interactions with health professionals and the environment when meeting a prosthetist or orthotist. Method: A qualitative method called “draw and tell” was used. Eight children aged between 6 to 12 years were interviewed after a meeting with a prosthetist/orthostist. The interviews were transcribed and a content analysis was performed. Result: Too much talk without engaging the child and long waiting times were found as negative factors and activities such as books and toys and that the prosthetist/orthotist was kind were found as positive factors during the meeting. Multiple suggestions were given about what kinds of activity could be available to children when waiting these included computer games and books. Conclusion:  This study shows that it is important for a prosthetist/orthoptist to engage children in the meetings and that possibilities for activities are available when children are waiting to see the clinician.   Keywords: Children’s experience, Prosthetics, Orthotics,  Enviroment, Consultation

Bakgrund: Prematurfödda eller sjuka nyfödda barnet som vårdas på neonatalavdelningar utsätts regelbundet för separationer från sina föräldrar trots att forskning visar på en mängd negativa konsekvenser för både barnet och föräldern till följd av separationen. Syfte: Att undersöka vårdpersonalens inställning till nollseparation och vilka faktorer som främjar respektive hindrar nollseparation mellan barn och förälder under den neonatala perioden. Syftet var dessutom att undersöka vårdpersonalens inställning till nollseparation i relation till Barnkonventionen. Metod: En tvärsnittsstudie med deskriptiv design. Mixad metod användes för att svara på studiens frågeställningar. Totalt deltog 16 vårdpersonal i studien. Enkätstudien kompletterades med en systematisk litteraturstudie. Resultat: Viktigaste faktorerna som främjade nollseparation mellan barn och förälder var hud-mot-hudkontakt, föräldramedverkan i vården, samvård och möjlighet att utföra lättare neonatalvård hos föräldrarna på BB- avdelning. Viktiga faktorer som hindrade nollseparation var vårdmiljön som inte var anpassad för nollseparation, bristande tillgång på övernattningsmöjligheter för föräldrarna, personalbrist samt kompetens-och kunskapsbrist hos vårdpersonalen. Vårdpersonalens inställning till nollseparation i relation till Barnkonventionen varierade. Slutsats: Stor del av vårdpersonalen ansåg att separation mellan barn och föräldrar bör undvikas. Dock utmanades vårdpersonalens arbete mot nollseparation av ett stort antal hinder så som faktorer rörande vårdorganisation, vårdpersonal, föräldrar och barn. För framtidens neonatalvård blir det därför viktigt att identifiera och eliminera dessa hinder för att möjliggöra nollseparation mellan barn och föräldrar i alla lägen, samt för att uppfylla Barnkonventionen. / Background: Preterm or newborn babies in need of neonatal care are often separated from their parents. However, research show that separation are associated with negative consequences for both child and parental health. Aim: To examine nurses’ beliefs about factors that promote and hinder zero separation between parent and child during the neonatal period. The aim was also to examine nurses’ perceptions about zero separation in relation to the Convention on the Rights of the Child. Method: A mixed methods, cross-sectional study. A total of 16 nurses completed a survey. In addition, a supplemental literature overview was conducted. Results: Important factors that positively impacted zero separation between parent and child were skin-to-skin care, parental participation in nursing of the child and the possibility to perform minor neonatal care at the maternity unit. Important factors that negatively impacted zero separation were the environment not being optimal, lack of overnight accommodations, staff shortages and lack of competence and knowledge in the staff. There was a variation in the thoughts about zero separation in relation to the Convention on the Rights of the Child. Conclusions: Most part of the nursing staff believed that separation of the child from the parent should be avoided. Nevertheless, minimising separation was challenging because of various obstacles such as factors regarding organisation, staff, parents and child. Neonatal units must identify and eliminate these obstacles in order to make zero separation between parent and child possible and to fulfill the guidelines of the Convention on the Rights of the Child.

Bakgrund: Vård av barn i palliativt skede upplevs påfrestande och emotionellt tungt. Det är en vårdform som kräver trygg personal och tydliga riktlinjer vilket tidigare forskning visat att sjuksköterskor kan uppleva sig sakna. Detta trots att sjuksköterskans centrala roll då barn vårdas palliativt i livets slutskede medger möjlighet att göra skillnad för barn och familj. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskor upplever det att vårda barn palliativt i livets slutskede. Metod: Data samlades in via semistrukturerade intervjuer som genomfördes digitalt med sjuksköterskor (n=11) som rekryterats via bekvämlighets- och snöbollsurval varefter data analyserades enligt metoden för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i identifiering av fyra kategorier som belyser sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn palliativt i livets slutskede: Känslan av att inte räcka till, Känslan av att bli personligt involverad, Känslan av att vara förberedd och Känslan av ett fungerande team. Konklusion: Om än det upplevdes känslomässigt påfrestande att vårda barn palliativt i livets slutskede så övervägde känslan av att ha gjort skillnad vilket sjuksköterskorna upplevde givande. Det var känslomässigt påfrestande att acceptera att ett barn skulle behöva dö och när känslan av att inte räcka till infann sig försvårades vårdandet om något än mer. Det som gjorde det hela uthärdligt var privilegiet att få göra barnets sista tid så fin som möjligt och därmed bidra med något meningsfullt. / Background: Palliative care of children is a arduous and weary experience. It is a kind of care that requires secure personnel and clear guildelines, which previous research has shown that some nurses feel are lacking. This despite that being a nurse in the palliative care of children in the end of life m­­akes it possible to make a difference for both the child and the family. Purpose: The purpose of this study was to illustrate how nurses experience palliative care of children in the end of life. Method: Data was collected via semi-structured interviews performed digitally with nurses (n=11) that were recruited via convenience- and snowball sampling. The data was then analysed using the method for qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in identifying four categories that illuminates nursers experience of palliative care of children in the end of life; the Feeling of not being able to do enough, the Feeling of getting personally involved, the Feeling of being prepared and the Feeling of a working team. Conclusion: Though it was emotionally wearing to care for children palliatively in the end of life, it was also rewarding to have made a difference. It was emotionally straining to accept that a child would have to die and the feeling of not being able to do enough complicated the care further. What made it more bearable was the privilege of being able to make the childs final time as pleasant as possible and thereby contribute to something meaningful.

Children with neurodevelopmental disorders (NDDs) tend to experience restricted social participation and therefore require support in this area. Animal assisted interventions (AAIs) offer a complementary or alternative intervention approach for those children. This research aimed at investigating the literature on AAIs in relation to the social participation of children with NDDs. A systematic literature review was conducted in four databases. Based on the PICO framework, search strings and inclusion/exclusion criteria were defined, resulting in the inclusion of eleven articles from seven countries. The selected articles were assessed for quality and data was extracted with the help of an extraction protocol. The majority of research concerned children with autism spectrum disorder, in the context of school, occupational therapy, and other health care and therapy settings. Social participation was assessed primarily through measures of frequency and initiation of social behaviors and interactions. Results of the studies were mixed, with a trend toward a positive effect of AAIs on social participation. Overall, most evidence was found for animal assisted therapy including dogs. The research reflected a lack of protocol for animal-assisted interventions and a need for a clear definition of social participation across research and practice. However, in relation to the International Classification of Functioning, Disability, and Health – Children and Youth version (ICF-CY), AAIs seem to offer a treatment approach that can target several factors simultaneously instead of putting a focus on body functions only. Although this research could not draw any straightforward conclusions, there is clearly an indication that AAIs have a positive potential to impact the social participation of children with neurodevelopmental disorders. / Kinder mit neurologischen Entwicklungsstörungen erfahren oft Einschränkungen in ihrer sozialen Teilhabe und benötigen daher Unterstützung in diesem Bereich. Tiergestützte Interventionen bieten in diesem Fall einen ergänzenden oder alternativen Interventionsansatz. Das Ziel dieser Studie war es, die Literatur über tiergestützte Interventionen in Bezug auf die soziale Teilhabe von Kindern mit neurologischen Entwicklungsstörungen zu untersuchen. Mit Hilfe von vier Datenbanken wurde eine systematische Übersichtsarbeit durchgeführt. Basierend auf dem PICO-Modell wurden Suchbegriffe sowie Einschluss- und Ausschlusskriterien festgelegt, woraufhin elf Artikel aus sieben Ländern in die Arbeit aufgenommen wurden. Die ausgewählten Artikel wurden auf ihre Qualität geprüft und Daten wurden mit Hilfen eines Extraktionsprotokolls gesammelt. Die meisten Studien betrafen Kinder mit Autismus-Spektrum-Störungen, und wurden im Kontext von Schule, Ergotherapie und anderen Gesundheits- und Therapieeinrichtungen durchgeführt. Die soziale Teilhabe wurde in erster Linie durch Messungen der Häufigkeit und der Initiierung von sozialem Verhalten und sozialer Interaktionen bewertet. Die Ergebnisse der Studien waren gemischt, zeigten jedoch die Tendenz einer positiven Wirkung von tiergestützten Interventionen auf die soziale Teilhabe. Insgesamt wurden hauptsächlich Belege für die tiergestützte Therapie mit Hunden gefunden. Die Forschungsergebnisse spiegeln den Mangel an einem einheitlichen Interventionsprotokoll für tiergestützte Interventionen und die Notwendigkeit einer klaren Definition der sozialen Teilhabe in Forschung und Praxis wider. In Bezug auf die internationale Klassifikation der Funktionsfähigkeit, Behinderung und Gesundheit – Kinder- und Jugendversion, scheinen tiergestützte Interventionen jedoch einen Behandlungsansatz zu bieten, der an mehreren Faktoren gleichzeitig ansetzen kann, anstatt sich nur auf Körperfunktionen zu konzentrieren. Obwohl im Rahmen dieser Studie keine eindeutigen Schlussfolgerungen gezogen werden konnten, gibt es eindeutige Hinweise darauf, dass tiergestützte Interventionen das Potenzial haben, die soziale Teilhabe von Kindern mit neurologischen Entwicklungsstörungen zu beeinflussen.

Cykling må vara ett smidigt och miljövänligt transportmedel, men den bakomliggandeplaneringen och de politiska besluten har en problematisk sida. Tidigare forskning visar attgrupper med större politiskt inflytande och högre social status tenderar att få högre prioritetpå bekostnad av andra grupper som riskerar att bli marginaliserade och förbisedda iplaneringen. Det kan i sin tur leda till olika typer av transportfattigdom och förstärktaojämlikheter i samhället. Inga tidigare studier angående den här aspekten av cykling hargjorts i en nordisk kontext. Den här studiens syfte är att undersöka om liknande trenderexisterar i Stockholm. Genom att utveckla och använda en metod för att analysera mängd ochkvalitet av cykelvägar i olika områden, och sedan jämföra resultaten från denna undersökningmed socioekonomisk och demografisk data, identifieras korrelationer mellan tillgången tillcykelinfrastruktur och social status. Resultatet visar att den totala mängden cykelvägar (uttryckt som förhållandet mellancykelvägar och bilvägar) är större i områden med lägre social status, men kvaliteten ökar medhögre status. Skillnaderna är inte jättestora, men kan vara ett tecken på ojämlikhet som inteuppmärksammats tidigare. Utöver det huvudsakliga syftet med studien visar det sig också attStockholms stads data över cykelinfrastrukturen saknar nödvändiga detaljer för den här typenav undersökningar, och vetskapen om hur områden skiljer sig åt är begränsad. Den härstudien uppmärksammar därmed nuvarande brister och behovet av att lyfta frågor gällandeojämlikheter i cykelplanering. / Though cycling may be a convenient and environmentally friendly mode of transport, thepolitics and planning behind it has a troublesome side. Research in other contexts shows thatgroups with larger political influence and higher social status tend to be prioritised at theexpense of other groups, which may risk being marginalised and overlooked in planning. Inturn, this could lead to different kinds of transport poverty and reinforced injustices betweengroups. No earlier research regarding this aspect of cycling has been carried out in a Nordiccontext. This study will investigate whether similar trends exist in Stockholm. By developinga method for assessing the amount and quality of bike lanes in different areas, and comparingthe results from this assessment with socioeconomic and demographic data, correlationsbetween cycling infrastructure and social status are identified. The results show that the total amount of bike lanes (expressed as ratio between bike lanesand roadways) are larger in areas with lower social status, but the quality increases withhigher status. The differences are not extensive, but could be a sign of injustice that are notdiscussed today. In addition to these main findings, it is discovered that the City ofStockholm’s data over cycling infrastructure lacks sufficient information for this type ofassessment, and their knowledge about how areas differ is limited. This study thus highlightsthese issues and the need for considering inequalities in bicycle planning.

Bakgrund: World Health Organisations (2018) principer är de riktlinjer gällande pediatrisk palliativ vård som tillämpas i Sverige. Där den palliativa vården för barn ska ha ett personcentrerat fokus, barnet står i centrum och vårdnadshavarna upplever sig vara delaktiga i samtliga moment. Syfte: Att beskriva vårdnadshavares uppfattning om vad som är viktigt i mötet med sjuksköterskan i samband med palliativ vård av deras barn. Metod: Metoden är en strukturerad litteraturstudie med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaserna som användes var PubMed samt CINAHL. I arbetet användes en integrerad analys där artiklar samlas i en översikt där sedan jämförelser kan göras artiklar emellan utifrån olika variabler. Nio artiklar användes. Resultat: Materialet resulterade i tre kategorier. Familjefokus med underkategorierna Individanpassad omvårdnad samt Ses som en del i teamet. Kommunikation med underkategorierna Information vid rätt tidpunkt, Individanpassad kommunikation samt Rak och tydlig kommunikation. Trygghet med underkategorierna Praktiskt stöd samt Emotionellt stöd. Slutsats: Vårdnadshavares önskan om ett individanpassat fokus och ett medmänskligt engagerat bemötande i mötet med sjuksköterskan i ett sammanhang där den medicinska aspekten, ofta baserade på standardiserade vårdprogram utgjorde ett stort utrymme. Kommunikation uppskattades vara tydlig, rak, finkänslig och given vid rätt tidpunkt. / Background: The World Health Organization’s (2018) principles are the guidelines regarding pediatric palliative care that are applied in Sweden. Where palliative care for children should have a person centred focus, where the child is at the center and where the caregivers felt involved in all elements. Aim: To describe caregivers’ perception of what is important in the meeting with registered nurses in connection with palliative care of their child. Method: The method is a structured literature study with elements of the methodology used in systematic reviews. The databases used were PubMed and CINAHL. The work used an integrated analysis where articles are collected in an overview, where comparisons can then be made between articles based on different variables. Nine items were used. Results: The material resulted in three categories. Family Focus with the subcategories Individualized care and Seen as part of the team. Communication with the subcategories Information at the right time, Personalized communication and Straight and clear communication. Security with the subcategories Practical support and Emotional support. Conclusions: Caregivers’ desire for an individualized focus and a compassionately committed approach in the meeting with the nurse in a context where the medical aspect, often based on standardized care programs, constituted a large space. Communication was appreciated to be clear, straightforward, delicate and given at the right time.

Infusion pumps are used in all departments of a hospital, in the emergency care unit as well as in pediatrics. The pumps administer intravenous medications for the purpose of helping patients to manage pain and are unfortunately not spared from emerging errors. Due to the complexity of the process involved in infusion pumps, errors regarding delay in administration are encountered. Especially vulnerable to errors are pediatric patients, due to the high risk of over- or under-dosing. This study aims to investigate the effects on administration delay by analysing the medical supply and system utilized for the infusion pumps. This is accomplished through implementation of Compartmental Modeling in Pharmacokinetics in combination with a self developed mathematical model for estimating the administration delay. Simulations were performed for analysing how various sizes of medical supply effected delay time. The result from the computed mathematical model indicates that increased volumes on utilized equipment will increase delay time. The combined use of a decreased flow rate and smaller equipment sizes will have the greatest affects on the delay in administration. The result obtained from the computed compartmental model can be useful for medical staff to be able to estimate the delay in administration. However, further validation is required before the utilization of the model can be applied in hospitals. / Infusionspumpar används på alla avdelningar på ett sjukhus, inom akutvården samt inom pediatrik. Pumparna administrerar olika mediciner i syfte att hjälpa patienten att hantera smärta och är tyvärr inte förskonade från att fel kan förekomma. På grund av komplexiteten i processen, involverad i infusionspumpar, uppstår fel gällande förseningar i administrering av medicin. Speciellt sårbara för dessa typer av förseninigar är pediatriska patienter, på grund av den förhöjda risker gällande över- eller underdosering. Denna studie syftar till att undersöka effekterna gällande administreringsfördröjning genom att analysera det medicinska utrustningen och systemet som används för infusionspumparna. Detta uppnås genom implementering av kompartmentmodellering i farmakokinetik i kombination med en egenutvecklad matematisk modell för att uppskatta administreringsfördröjningen. Simuleringar utfördes för att analysera effekterna av olika storlekar på medicinsk utrustning i förhållande till fördröjningen av administreringe. Resultatet från den beräknade matematiska modellen indikerar att ökade volymer gällande den medicinska utrustningen kommer att öka fördröjningstiden. Den kombinerade användningen av en minskad flödeshastighet och mindre utrustningsstorlekar kommer att ha störst inverkan på förseningen i administreringen. Resultatet som erhålls från den beräknade kompartmentmodellen kan vara användbar för sjukvårdspersonal för att kunna uppskatta förseningen i administrationen. Ytterligare validering krävs dock innan användningen av modellen kan tillämpas på sjukhus.