Postoperativt illamående och kräkning (PONV) utlöses av faktorer förknippade med anestesin och det kirurgiska ingreppet. Utöver detta finns vissa patientspecifika och postoperativa faktorer som ökar risken för den enskilde att drabbas av PONV. En kombinationsbehandling av antiemetika har visat sig vara den medicinskt mest effektiva åtgärden för att förebygga PONV. Trots detta drabbas fortfarande en tredjedel av patienterna av PONV i det postoperativa skedet. Syftet var att belysa akupressur och elektrisk stimulering av akupunkturpunkt P6 som förebyggande åtgärder av postoperativt illamående och kräkning (PONV) hos vuxna patienter som genomgått kirurgi under generell anestesi. Tillämpad metod var en litteraturöversikt. Efter artikelsökningar i databaserna PubMed, Cumulative Index of Nursing and Allied Health [CINAHL] samt Web of Science, inkluderades 15 vetenskapliga originalartiklar i litteraturöversikten. Centrala sökord var postoperative nausea and vomiting, nausea and vomiting, acupressure, acupuncture points, meridians, electric stimulation therapy och electrotherapy. Artiklarna analyserades enligt integrativ analysmetod. Två teman identifierades: Förebyggande effekt av elektrisk stimulering för incidensen och svårighetsgraden av PONV samt förebyggande effekt av akupressur för incidensen och svårighetsgraden av PONV. Resultatet visade att elektrisk stimulering av P6 var effektivt för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Elektrisk stimulering var även effektivt för att förebygga och minska risken för både PON och POV hos patienter med hög risk för PONV. Resultatet visade vidare att akupressur med akupressurband var mindre effektivt än elektrisk stimulering för att förebygga PONV.       Slutsatsen var att elektrisk stimulering tycks vara mer effektivt än akupressur för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Vidare tycks elektrisk stimulering vara en mer effektiv åtgärd för att förebygga PONV hos patienter med hög risk för PONV jämfört med patienter som har låg risk att drabbas. Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, akupressur, elektrisk stimulering, perioperativ vård, perioperativ omvårdnad.

Bakgrund: Operationssjuksköterskan ska bedriva säker vård där patienten också ska kunna känna sig säker. Personcentrerad vård är en förutsättning för säker vård och påverkas av faktorer som teamsamarbete, kommunikation och operationssalens miljö. Genom att beskriva patientens upplevelse av säkerhet vid perioperativ omvårdnad kan patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser identifieras och förstås vilket är en förutsättning för personcentrerad, och därmed, säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av säkerhet vid perioperativ omvårdnad. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Datainsamling utfördes i databaserna CINAHL och PubMed där 13 kvalitativa artiklar inkluderades efter att ha genomgått kvalitetsgranskning. För bearbetning av data utfördes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De två huvudkategorierna som identifierades var att vara en del av teamet och en främmande miljö. Att vara en del av teamet beskrev patientens behov för att kunna uppleva säkerhet där även förtroende påverkade upplevelsen. En främmande miljö beskrevs med syn- och hörselintryck samt känselintryck vilka representerade det patienten upplevde fysiskt och psykiskt på operationssalen. Slutsats: Perioperativ omvårdnad kan upplevas som säker likväl som osäker vård. Med personcentrerad omvårdnad kan upplevelsen av säkerhet främjas. Operationssalens miljö har betydelse där syn-, hörsel- och känselintryck påverkar upplevelsen av säkerhet. Med tydlig information, kunskap och vägledning upplevs säkerhet i den ovissa och osäkra situationen. Kontinuerlig verbal- och icke-verbal kommunikation där den perioperativa personalen visar på kompetens och pålitlighet skapar förtroende hos patienten som då upplever säkerhet. / Bakgrund: Operationssjuksköterskan ska ge säker vård och patienten ska också kunna känna sig trygg. Patientcentrerad vård är en förutsättning för säker vård. Genom att beskriva patientens egen upplevelse av säkerheten under den perioperativa vården kan patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser identifieras. Att förstå patientens upplevelse är grunden för att ge patientcentrerad vård och även säker vård. Sikta: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av trygghet under perioperativ omvårdnad. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Data samlades in via databaserna CINAHL och PubMed. 13 kvalitativa artiklar inkluderades efter en kvalitetsgranskning och en kvalitativ innehållsanalys gjordes. Resultat: De två huvudkategorierna som identifierades var att vara en del av teamet och en utländsk miljö. Att vara en del av teamet beskrev patientens behov där känslor av tillit påverkade upplevelsen av säkerhet. En främmande miljö beskrevs genom auditiva och visuella intryck och fysiska och psykiska sinnen i operationssalen. Slutsats: Perioperativ omvårdnad kan upplevas som såväl säker som osäker vård. Ett patientcentrerat tillvägagångssätt kan främja upplevelsen av säkerhet. Operationssalens miljö påverkar upplevelsen genom auditivt och visuellt intryck och fysiska och psykiska sinnen. Tydlig information och vägledning bidrar till upplevelsen av säkerhet. Kontinuerlig kommunikation som visar kompetens och tillförlitlighet skapar förtroende och en känsla av trygghet.

Introduktion: Inom den perioperativa vården sker dagligen flera möten mellan perioperativa sjuksköterskor, kollegor och patienter som kunde medföra etiska problem. Perioperativa sjuksköterskor påverkas av vårdkultur, egna värderingar och operationsteamets kompetens, vilket i sin tur kan påverka patientens säkerhet. Syfte: Att sammanställa forskning om perioperativa sjuksköterskors erfarenheter av etiska problem inom perioperativ vård.  Metod: En systematisk litteraturstudie enligt Polit och Beck användes, där nio kvalitativa artiklar som motsvarade studiens syfte inkluderades i studien.  Resultat: Tre teman framkom: Icke tillåtande vårdkultur, Etiska konflikter som påverkar egna värderingar och Bristande respekt för patienten samt varandras kompetens och ansvar. Erfarenheterna av etiska problem som upplevdes av de perioperativa sjuksköterskorna kunde härledas till olika orsaker som organisatoriska hinder, bristande ledarskap och kommunikationsbrist. Etiska problem erfors, när patientens värdighet kränktes eller perioperativa sjuksköterskor inte upplevde att de bedrev värdig vård. Bristande respekt för patienten och varandras kompetens och ansvar gav uppkomst till etiska problem.  Slutsats: En fungerande kommunikation och bättre informationsflöde samt att visa varandra ömsesidig respekt i en tillåtande vårdkultur är avgörande för att minska uppkomst av etiska problem. Användning av WHO-checklistan har lett till förbättrad kommunikation i operationsteamet och säkerställt patientens vård. Genom etiska ronder på operationsavdelningen kan etiska problem förebyggas, kommunikation och information förbättras.

Introduktion: Inom den perioperativa vården sker dagligen flera möten mellan perioperativa sjuksköterskor, kollegor och patienter som kunde medföra etiska problem. Perioperativa sjuksköterskor påverkas av vårdkultur, egna värderingar och operationsteamets kompetens vilket i sin tur kan påverka patientens säkerhet. Syfte: Att sammanställa forskning om perioperativa sjuksköterskors erfarenheter av etiska problem inom perioperativ vård. Metod: En systematisk litteraturstudie enligt Polit och Beck användes, där nio kvalitativa artiklar som motsvarade studiens syfte inkluderades i studien. Resultat: Tre teman framkom: Icke tillåtande vårdkultur, Etiska konflikter som påverkar egna värderingar och Bristande respekt för patienten samt varandras kompetens och ansvar. Erfarenheterna av etiska problem som upplevdes av de perioperativa sjuksköterskorna kunde härledas till olika orsaker som organisatoriska hinder, bristande ledarskap och kommunikationsbrist. Etiska problem erfors, när patientens värdighet kränktes eller perioperativa sjuksköterskor inte upplevde att de bedrev värdig vård. Bristande respekt för patienten och varandras kompetens och ansvar gav uppkomst till etiska problem. Slutsats: En fungerande kommunikation och bättre informationsflöde samt att visa varandra ömsesidig respekt i en tillåtande vårdkultur är avgörande för att minska uppkomst av etiska problem. Användning av WHO-checklistan har lett till förbättrad kommunikation i operationsteamet och säkerställt patientens vård. Genom etiska ronder på operationsavdelningen kan etiska problem förebyggas, kommunikation och information förbättras.

Introduktion: Strävandet efter ett gemensamt mål utgör grunden för ett kollaborerat samarbete och bristande kommunikation ger märkbara effekter. Operationssjuksköterskan ansvarar även för samverkan och en god kommunikation med operationsteamet och andra vårdenheter. Detta för att tillgodose kontinuitet för patientens vård. Teamets olika professioner och kompetenser skapar ett gemensamt vårdande till förmån för patienten. Syfte: Syftet är att belysa operationssjuksköterskans erfarenhet av kommunikationen inom den perioperativa vården. Metod: Litteraturstudie med en integrativ översikt. 14 studier valdes ut och systematisk artikelsökning utfördes i relevanta databaser. Resultat: Kommunikationen har påvisats kunna ske verbalt eller icke-verbalt för att förmedla information. Operationssjuksköterskans erfarenheter av beteenden och bemötanden har haft en inverkan på hur kommunikationen har påverkats för patientens vårdande. Missförstånd i kommunikationen medförde otrygghet, kulturella skillnader och frångående av rutiner som hotar patientsäkerheten. Konklusion: Flera olika professioner ska kunna samarbeta, kommunicera och tillsammans ansvara för att vården som ges är patientsäker. Med förbättrad och stödjande kultur för vårdpersonalen på operationssalarna och ökat lärande inom IPC och IPL finns möjlighet till förbättrad kommunikation och patientsäkerhet. / Introduction: The pursuit of a common goal forms the basis of collaborative cooperation and lack of communication produces noticeable effects. The operating room nurse is also responsible for cooperation and good communication with the operating team and other care units so that continuity is ensured for the patient's care. The team's various professions and competencies create joint care for the benefit of the patient. Aim: The purpose is to shed light on the operating room nurse's experience of communication within perioperative care. Method: Literature study with an integrative overview. 14 studies were selected and a systematic article search was performed in relevant databases. Results: Communication has been shown to be able to take place verbally or non-verbally to convey information. The operating room nurse's experiences of behaviors and attitudes have had an impact on how communication has been affected for the patient's care. Misunderstandings in communication led to insecurity, cultural differences and deviations from routines that threatened patient safety. Conclusion: Several different professions must be able to cooperate, communicate and together be responsible for ensuring that the care that is given, is patient safe. With improved and supportive culture for the nursing staff in the operating rooms and increased learning in IPC and IPL, there is an opportunity for improved communication and patient safety.

Introduktion: Hypotermi skapar ett lidande för patienter och är en vanlig biverkan av operationer. Det är av yttersta vikt att samarbetet mellan operation- och anestesisjuksköterskan fungerar bra, för att förebygga hypotermi och stärka patientsäkerheten. Antalet studier som fokuserar på professionernas egna erfarenheter och tankar kring samarbetet är begränsat. Denna studie vill därför lyfta fram och utforska detta ämne. Genom att förstå professionernas erfarenheter av samarbete kring hypotermi kan denna studie öka vårdkvaliteten och patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att beskriva operation- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av samarbete att förebygga perioperativ hypotermi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Urvalet bestod av sex operationssjuksköterskor och sex anestesisjuksköterskor. Intervjuerna ägde rum under maj månad år 2023 på tre olika operationskliniker i Mellansverige. Intervjuerna hölls med en semistrukturerad intervjuguide och materialet analyserades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Operation- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av samarbetet kring hypotermi skilde sig åt. Erfarenheterna var spridda inom båda professionerna. Gemensamt beskrev informanterna att samarbetet är mångfaktoriellt, och att en avgörande faktor för ett gott samarbete beror på arbetsmiljön. Resultatet presenteras i följande teman: “Vem bär det huvudsakliga ansvaret?”, “Det som sägs högt och det som sägs genom handlingar”, “Att tillsammans skapa en teamkänsla som fungerar för alla”, “När vi-känslan saknas” och “Att skapa en väg framåt”. Konklusion: Operation- och anestesisjuksköterskors samarbete kring hypotermi kan utvecklas, exempelvis genom tydligare rutiner och ansvarsfördelning.

Bakgrund: Alla vårdprofessioner i operationsteamet ska arbeta utifrån sex kärnkompetenser: personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Perioperativ omvårdnad i en högteknologisk vårdmiljö, där patienten erbjuds säker vård som bygger på trygghet och välbefinnande, är det som kännetecknar operationssjuksköterskans profession. Anestesisjuksköterskan har flertal liknande uppgifter som operationssjuksköterskan, exempelvis positionering av patienten och att förebygga och identifiera risker perioperativt. Kommunikation och teamwork behövs för att kunna erbjuda patienten en säker vård. Motiv: Få studier beskriver kommunikationen i operationsteamet med fokus på specialistsjuksköterskorna i operationsteamet. Därför valde författarna i föreliggande studie att undersöka detta område ytterligare. Syfte: Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av kommunikation mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor i perioperativ omvårdnad. Metod: Den använda data samlades in via semistrukturerade intervjuer från två olika Norrlandssjukhus i Sverige och bestod av nio deltagare, fyra anestesisjuksköterskor och fem operationssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera den insamlade data.   Resultat: 11 underkategorier identifierades: ”Att prata ihop sig”, ”Att ha relation”, ”Att vara lyhörd och respektera varandra”, ”Att inte höra varandra”, ”Att inte få kontakt”, ”Att hamna i tidspress”, ”Att kommunikationen förändrades över tid”, ”Att vara erfaren”, ”Att vara novis”, ”Att vara förankrad i sin person” och ”Att ta ansvar” som svarade mot studiens syfte. Dessa underkategorier bildade i sin tur tre kategorier, ”Samspel med den andra professionen”, ”Påverkan av yttre faktorer” och ”Inre faktorer”.   Konklusion: I resultatet framkom det att deltagarna kände stort behov av att prata ihop sig innan operationerna. Deltagarna beskrev påverkan av yttre och inre faktorer som kunde främja eller hindra kommunikationen och att ta ansvar för att föra fram information beskrevs vara viktigt i operationsmiljön. Denna studies författare ser behov av fortsatt forskning kring kommunikationsverktyg för specialistsjuksköterskorna i operationsteamet. / Background: All care professionals in the operating team must work based on six core competencies: person-centered care, collaboration in teams, evidence-based care, knowledge of improvement and quality development, safe care and informatics. Perioperative care in a high-tech care environment, where the patient is offered safe care based on safety and well-being, is what characterizes the profession of the surgical nurse. The anesthetic nurse has many similar tasks to the operating room nurse, for example positioning the patient and preventing and identifying risks perioperatively. Communication and teamwork are needed to be able to offer the patient safe care.  Motive: Few studies describe the communication in the surgical team with a focus on the specialist nurses in the surgical team. Therefore, the authors of the present study chose to investigate this area furthermore.  Purpose: The purpose of the study was to describe experiences of communication between operating room nurses and anesthesia nurses in perioperative nursing.   Method: The data used were collected via semi-structured interviews from two different Norrland hospitals in Sweden and consisted of nine participants, four anesthesia nurses and five operating room nurses. Qualitative content analysis was used to analyze the collected data.  Result: 11 subcategories were identified: "Talking to each other", "Having a relationship", "Being responsive and respecting each other", "Not hearing each other", "Not getting in touch", "To be under time pressure", "That communication changed over time", "To be experienced", "To be a novice", "To be anchored in one's person" and "To take responsibility" which responded to the purpose of the study. These subcategories in turn formed three categories, "Interaction with the other profession", "Influence of external factors" and "Internal factors".  Conclusion: The results showed that the participants felt a great need to talk to each other before the operations. The participants described the influence of external and internal factors that could promote or hinder communication and being responsible for bringing information forward was described as important in the operating environment. The authors of this study see a need for continued research into communication tools for the specialist nurses in the operating team.

Introduktion: Operationssjuksköterskan ansvarar för patientens omvårdnad under den perioperativa processen och den ska bedrivas utifrån personcentrerad omvårdnad (PCO). I den högteknologiska miljön fungerar operationssjuksköterskan som en länk mellan tekniken och patienten. Endast ett fåtal studier belyser operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad och behovet av ett omvårdnadsinriktat arbete inom operationssjukvården kan ifrågasättas. Syfte: Studiens syfte var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av vad som utmärker perioperativ omvårdnad. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Datainsamlingen gjordes genom reflexiva intervjuer av tio operationssjuksköterskor från två operationskliniker. Intervjuerna baserades på en upplevd situation av perioperativ omvårdnad. Dataanalysen genomfördes utifrån innehållsanalys. Resultat: Operationssjuksköterskornas upplevelser av perioperativ omvårdnad kan sammanfattas i en huvudkategori: Patientsäker omvårdnad. Tre generiska kategorier framkom: Bevara patientens värdighet, Samordna och kontrollera patientens vård samt Skydda patientens kropp. Operationssjuksköterskorna beskrev hur de arbetade utifrån patientens individuella behov samt hade operationsmetodiska och medicintekniska kunskaper vilket förhindrade vårdskador hos patienten. Konklusion: Den perioperativa omvårdnaden utmärks av att operationssjuksköterskorna genom sina specifika kunskaper samordnar och kontrollerar patientens vård, skyddar patientens kropp och medverkar till en bevarad värdighet hos patienten vilket bidrar till en patientsäker vård. Enligt riktlinjer ska den perioperativa omvårdnaden vara personcentrerad vilken den delvis är men ytterligare evidens kring PCO perioperativt skulle vara betydelsefullt. / Introduction: The operating theatre nurse (OTN) is responsible for the patient’s care during the perioperative process and it should be conducted on the basis of person-centered care (PCC). In the high-tech environment the OTN work as a link between technology and the patient. Only a few studies illustrate the OTN’s perioperative care and the need for a care-oriented work in the operating room is questionable. Aim: The aim of the study was to describe OTNs' experiences of the characteristics of perioperative nursing. Method: The study was a qualitative interview study with an inductive approach. The data was collected through reflexive interviews of ten OTNs’ from two surgical clinics. The interviews were based on a perceived situation of perioperative care. Data analysis was carried out with content analysis. Result: The OTNs' experiences of perioperative care can be summarized in one key category: Patient safe care. Three generic categories emerged: Preserving the patient's dignity, Coordination and control of the patient’s care and Protect the patient's body. The OTNs’ described how they worked according to individual patient needs and had specific operating and technical knowledge which prevented the emergence of health damage to the patient. Conclusion: The perioperative nursing characterized by the OTNs’ through their specific knowledge coordinates and controls the patient's care, protect the patient's body and contributes to the preservation of the patient’s dignity, which contributes to a patient safe care. According to the guidelines, the perioperative care should be person-centered which it partly is but further evidence regarding perioperative PCC would be significant.

Vid den perioperativa dialogen möter den perioperativa sjuksköterskan patienten vid tre tillfällen i samband med operation. Detta har visat sig komma både patienter och sjuksköterskor till godo. För att införa perioperativ dialog krävs förändringar i organisationen. Syftet med arbetet var att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att införa och arbeta med perioperativ dialog på operationsavdelning. Arbetet är en pilotstudie med kvalitativ ansats, där chefssjuksköterskor intervjuats. I resultatet framkom kategorierna förutsättningar och hinder med sub- och sub-subkategorier. Chefssjuksköterskorna i undersökningen hade svårt att se hur perioperativ dialog skulle kunna införas i deras operationsverksamhet. De pekade på personalbrist, och genom det svårigheter för operationssjuksköterskan att få tid att följa patienten. Vidare framkom det att det måste finnas ett behov hos patienter och personal av att använda perioperativ dialog. De såg också möjligheter att införa det i elektiv verksamhet och att det finns behov av en drivande person som kan starta upp införandet genom projekt. / Perioperative dialogue is a way of working where the perioperative nurse meets the patient at three occasions, which has proved to be beneficial for both patients and nurses. To implement the perioperative dialogue, organization changes are needed. The aim of the study was to investigate what is required to implement and work with perioperative dialogue. A pilot study has been performed, with a qualitative approach, where head-nurses were interviewed. The result presented two main categories, opportunities and hindrances with sub- and sub-subcategories. The interviewed head-nurses had difficulties to see how to implement perioperative dialogue in their organization. Shortage of staff, and therefore difficulties for the theater nurse to have the time to follow the patient was emphasized. Perioperative dialogue demands a need from patients and staff. In daily work the participating head nurses did see the possibility for easier implementation in elective surgery and also the need for a special person to head the project.

Bakgrund: Aktuell forskning visar hur användning av intraoperativ kommunikation kan medföra positiva effekter för både patienter och operationssjuksköterskor. Dock saknas forskning om hur användningen ser ut i praxis. Syfte: Syftet med denna studie var att med stöd i yrkets kompetensbeskrivning observera hur operationssjuksköterskor använder sig av intraoperativ kommunikation med patienter i det kliniska arbetet samt orsaker till att kommunikation eventuellt inte används. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ, etnografisk observationsstudie. 20 observationer av operationssjuksköterskor på ett sjukhus i norra Sverige genomfördes och materialet analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Analysen av materialet utmynnande i tre kategorier: Att kommunicera, Att ge personcentrerad vård samt Att påverkas av arbetsmiljön, och åtta underkategorier: Att ge information, Att föra en intraoperativ dialog, Att bygga en tillfällig relation, Att identifiera omvårdnadsbehov, Att vara engagerad, Att vara frånvarande, Att ha andra arbetsuppgifter och Att påverkas av tid. Slutsats: Resultatet av denna studie tyder på att intraoperativ kommunikation knappt används i klinisk verksamhet idag och att operationssjuksköterskor av olika anledningar oftast backar undan och låter andra teammedlemmar ansvara för det nära omvårdnadsarbetet. / Background: Current research shows how the use of intraoperative communication can lead to positive effects for both patients and operating theatre nurses. However, research is missing regarding the use in practice. Aim: The aim of this study was to observe, with the support of the competence description of the profession, how operating theatre nurses use intraoperative communication with patients in their clinical work, and reasons why communication possibly is not used. Method: The study was performed as a qualitative, ethnographic, observational study. 20 observations of operating theatre nurses at a hospital in northern Sweden were made, and the material was analyzed through content analysis. Findings: The analysis of the material led to three categories: To communicate, To perform person-centered care and To be influenced by the working environment, and eight sub-categories: To provide information, To conduct an intraoperative dialogue, To build a temporary relationship, To identify caring needs, To be committed, To be absent, To have other duties and To be affected by time Conclusion: The findings of this study indicate that intraoperative communication is rarely used in clinical work today, and that operating theatre nurses, for different reasons, usually take a step back and let the other team members take responsibility for the intraoperative nursing.