Bakgrund: Det råder brist på operationssjuksköterskor nationellt och internationellt. Underbemanningen leder till att operationer måste skjutas upp. I väntan på kirurgiska ingrepp bildas långa vårdköer som hotar patientsäkerheten och vårdgarantin. Operationsavdelningens slutna miljö kan bidra till att operationssjuksköterskans yrke förblir osynligt. Operationssjuksköterskor behövs för att upprätthålla en fungerande operationsverksamhet. Motiv: Allt för få sjuksköterskor väljer en vidareutbildning inom operationssjukvård. Studien är väsentlig för att undersöka om uppfattningar om operationssjuksköterskans profession speglar verkligheten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors uppfattning om operationssjuksköterskans yrke. Metod: Elva individuella intervjuer genomfördes med sjuksköterskor värvade från kirurgiska avdelningar. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrivs i fyra huvudkategorier; en diffus profession, ett tråkigt yrke, ett ansvarsfullt yrke samt del av ett multidisciplinärt team. Konklusion: Studien ger en ökad förståelse för sjuksköterskors förutfattade meningar om operationssjuksköterskans profession och lyfter betydelsen av att synliggöra yrket för att således kunna rekrytera fler sjuksköterskor till en vidareutbildning inom operationssjukvård. Detta kräver ett engagemang från universitet, sjukhus men även operationssjuksköterskor själva.

Introduktion: Hypotermi är ett tillstånd som patienten kan drabbas av i den perioperativa vården. Det leder till ökat lidande hos patienter, ökade kostnader och förlängda vårdtider. Trots att hypotermi är ett välkänt forskningsområde förekommer det hos patienter i den perioperativa vården. Operationssjuksköterskan är en av de professioner som arbetar inom den perioperativa vårdkedjan, denna litteraturstudie sammanställer aktuell forskning för att belysa operationssjuksköterskans perspektiv i det förebyggande arbetet för att motverka hypotermi hos patienter. Syfte: Att belysa operationssjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsåtgärder för att undvika att patienter drabbas av hypotermi under den perioperativa vården. Metod: En litteraturstudie, sammanställning av aktuell forskning via databaserna Cinahl och PubMed. Artiklar som inkluderades i studien är kvalitativa som publicerades mellan 2010-2023. Resultat: Resultatet delades upp i huvudteman och subteman. Två huvudteman uppstod med efterföljande subteman: “Förebyggande och korrigerande omvårdnadsåtgärder” med subtema “Indirekta åtgärder för att förebygga”, ”Passiva åtgärder för att förhindra” och ”Aktiva åtgärder för att korrigera” samt huvudtemat ”Strävan efter att vara professionell och en advokat åt varje patient” med subtema ”Professionell kompetens och samverkan i team” och ”Etik och att förhindra lidande är drivkrafter”. Resultatet visade att det krävs kunskap om olika uppvärmningsmetoder för att de ska användas korrekt samt att faktorer som tidspress och arbetsmiljö inverkar negativt i det förebyggande arbetet mot hypotermi. Operationssjuksköterskor motiveras att arbeta förebyggande gällande oavsiktlig hypotermi för att skydda patienten mot onödigt lidande. När planering, kunskap och erfarenhet inkluderas i omvårdnadsåtgärderna bidrar det till minskad risk för hypotermi. Kliniska implikationer: Studien visade på att det krävs att operationssjuksköterskor behöver tid för planering i sitt arbete och vid planering har operationssjuksköterskor tid att ge varje patient omvårdnadsåtgärder för att motverka hypotermi, detta bidrar till en mer patientsäker vård. Operationssjuksköterskan har ett medvetandetänk att utföra arbetsmoment som hjälper till att hålla patienten normoterm.

Introduktion: Trycksår är en vårdskada som kan uppstå i samband med kirurgiska ingrepp. Det medför ett stort lidande för patienten men även en kostnad för samhället. Alla patienter som opereras har en ökad risk att utveckla trycksår på grund av unika riskfaktorer som en operation medför. Därför har operationsteamet en särskild utmaning i att förebygga denna vårdskada.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka trycksårspreventiva åtgärder som operationsteamet använder.   Metod: Studien genomfördes som en observationsstudie med kvantitativ ansats. Operationsteam vid ett medelstort sjukhus i södra Sverige observerades.  Ett observationsprotokoll konstruerades för att fånga de åtgärder som operationsteamet använde. Totalt genomfördes 20 observationer.   Resultat: Operationsteamet tryckavlastade patientens hälar och bakhuvud. Patienten värmdes intraoperativt, personalen såg till att patienten inte låg med benen i kors eller låg på varmt underlag och anpassade  operationsbordet efter patientens behov. Flera möjliga trycksårsförebyggande metoder genomfördes inte alls eller i liten utsträckning. Operationsteamet repositionerade inte patienten varannan timme, instrument, personal och utrustning tilläts trycka på patienten och material fanns mellan patienten och den tryckavlastande madrassen.   Konklusion: Operationsteamet utnyttjade trycksårspreventiva åtgärder för att förhindra trycksår hos patienten. Dock fanns ett flertal trycksårsförebyggande åtgärder som sällan användes eller inte alls. / Introduction: Pressure ulcers are a common health problem that can be a complication in surgical procedures. It means a great suffering for the patient, but also a cost to society. The surgical team has a special challenge to prevent pressure ulcers that occur in the operating room. It´s because all patients who undergo surgery have an increased risk of developing pressure ulcers because of the unique risk factors that an operation means for the patient.   Aim: The purpose of this study was to investigate the methods that the surgical team use to prevent pressure ulcer in patients during surgery.   Method: The study was conducted as an observational study with quantitative approach. The study included 20 observations of surcial teams on a hospital in south Sweden. An observation protocol was created to capture the preventive methods the surgical team used.   Results: The surgical team depressurized the patients heels and occiput with pillows. The surgical team was warming the patient intraoperatively, made sure that the patient was not lying with legs crossed or laid on a warm surface. The staff adjusted the operating table to the patient's needs. Several possible methods to prevent pressure ulcers that was not used or rarely used, was also observed. The surgical team did not reposition the patient every two hours, equipment and staff were allowed to press against the patient and layers of material laid between the patient and the pressure ulcer preventing mattress.   Conclusion: The surgical team used pressure ulcer preventive methods to decrease the risks of pressure ulcer in the patients. However, there were a number of pressure ulcers prevention methods that were rarely used.

Bakgrund: Många föräldrar upplever det som jobbigt att närvara på operationssalen, bland det jobbigaste är att se barnet sövas och att därefter gå därifrån. Föräldrarna upplever känslor av hjälplöshet, avsaknad av psykologiskt stöd och bristande kontroll över situationen. Syfte: Att få fördjupad förståelse för föräldrars livsvärld och upplevelser av att inför en operation överlämna sitt barn till operationsteamet, samt hur bemötandet från operationsteamet påverkar dessa upplevelser. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design och induktiv ansats. Sex föräldrar intervjuades med hjälp av en intervjuguide innehållande semi-strukturerade frågor. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys och resultatet tolkades ur ett livsvärldsperspektiv. Resultat: I resultatet framkom att föräldrarnas emotionella livsvärld till stor del upptogs av ovisshet och oro för att något skulle gå fel, rädsla för att komplikationer på ett negativt sätt skulle påverka barnets livskvalité i framtiden. Upplevelsen av att överlämna sitt barn till operationsteamet påverkades av vilka förväntningar föräldrarna hade samt deras tidigare erfarenheter gällande mötet med operationssjukvården. Föräldrarnas upplevelser på operationssalen bestod av en oro inför sövningen och de tyckte att det var psykiskt påfrestande att lämna barnet ensam på operationssalen. Däremot var deras generella upplevelse av överlämningen god. Personalens påverkan på föräldrarnas upplevelser var stor. Här framkom vikten av ett gott bemötande och en stödjande dialog samt hur erfaren föräldern uppfattade att personalen var. Slutsats: Föräldrarna upplevde överlämningen som psykiskt påfrestande men kände att det generellt sett gick bra. Personalens stöd och bemötande var viktigt och påverkade föräldrarnas upplevelse av överlämningen i hög grad. / ABSTRACT Background: Many parents find it difficult to be present in the operating theatre, particularly witnessing the child being anaesthetised before then having to leave. Parents experience feelings of helplessness, and a lack of psychological support or control over the situation. Aim: To gain deeper insight into the parental situation, experiences of handing over their child to a surgical team prior to operation, as well as how such teams’ treatment of parents affects their experience. Method: A qualitative interview study with a descriptive design and inductive approach. Six parents were interviewed with the support of an interview guide containing semi-structured questions. Quantitative content analysis was applied to gathered data and the results interpreted from a lifeworld perspective. Results: It was apparent that parents were emotionally occupied by uncertainty and fear about something going wrong, and concern that complications could negatively affect the child’s future quality of life. The handover experience to the surgical team was influenced by parental expectations and prior encounters with surgical care. Parental experiences in the operating theatre consisted of anxiety prior to anaesthetisation and the psychological impact of leaving the child in theatre. However, general handover experiences were good, with surgical teams having substantial influence. Apparent were the importance of considerate treatment, supportive dialogue, and how experienced parents perceived the staff to be. Conclusion: Parents experience handovers as mentally stressful but otherwise felt that they generally went well. How staff supported and treated them was important and substantially affected the parents’ perception of the handover procedure.

Introduktion: Operationssjuksköterskan ansvarar för en god och patientsäker perioperativ omvårdnad. Preoperativ personcentrerad information är en förutsättning för att kunna tillgodose patientens unika behov och främja kontinuitet i vården. Patientens individuella riskfaktorer är väsentligt för operationssjuksköterskan att känna till för att kunna förebygga vårdskador och genomföra en patientsäker perioperativ vård. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av att inhämta information för att skapa patientkännedom i den perioperativa vården. Metod: En kvalitativ studiedesign med en induktiv ansats tillämpades. Tio operationssjuksköterskor på ett länssjukhus i Sverige intervjuades. Intervjuerna spelades in och transkriberades i sin helhet. Innehållsanalys valdes som metod för dataanalys. Resultat: Två generiska kategorier framkom: Ta del av skriftlig information om patienten och Det preoperativa mötet med patienten. Dessa bildar tillsammans den övergripande huvudkategorin Förutsättning för personcentrerad och patientsäker perioperativ vård. Till den generiska kategorin Ta del av skriftlig information om patienten hör subkategorierna Att inhämta grundläggande kunskap och Att prioritera och ta vara på möjligheter. Till den generiska kategorin Det preoperativa mötet med patienten hör subkategorierna Att träffa och tala med patienten och Att skapa förutsättningar för samtal. Konklusion: Resultatet bidrar med fördjupade kunskaper kring vad som är väsentligt att veta om patienten i den perioperativa vården och varför det är viktig information, utifrån operationssjuksköterskans perspektiv. Både skriftlig information och ett preoperativt möte med patienten behövs för att skapa förutsättning för personcentrerad och patientsäker perioperativ vård. Resultatet tyder på att det behövs ett förändrat arbetssätt för att möjliggöra skapandet av god kännedom om varje enskild patient och på så sätt öka patientsäkerheten. / Introduction: The operating room nurse is responsible for a good and safe perioperative care. Preoperative person-centered information is a prerequisite to meet the patient´s unique needs and promote continuity of care. The patient´s individual risk factors are essential for the operating room nurse to know in order to prevent hospital acquired injuries and to accomplish safe perioperative care. Aim: The aim was to describe operating room nurses´ experiences of obtaining information to create knowledge of the patient in perioperative care. Method: A qualitative study with an inductive approach was conducted. Ten operating room nurses at a hospital in Sweden were interviewed. The interviews were recorded and transcribed. Content analysis was chosen as the method of data analysis. Result: Two generic categories emerged: Read written information about the patient and The preoperative meeting with the patient. These generic categories together form the main category Prerequisite for person-centered and safe perioperative care. The generic category Read written information about the patient includes the subcategories To acquire basic knowledge and To prioritize and to seize opportunities. The generic category The preoperative meeting with the patient includes the subcategories To meet and talk with the patient and To create conditions for conversation. Conclusion: The findings contribute to a deeper knowledge of what is essential to know about the patient in perioperative care and why this is important information, from the operating room nurse´s perspective. Both written information and a preoperative meeting with the patient are required to create prerequisite for person-centered and safe perioperative care. The results indicate a need of change in the way of working to enable good knowledge of each patient, and thereby increase patient safety in perioperative care.

Anestesisjuksköterskans arbetsområden förutsätter kunskaper i både det omvårdnadsvetenskapliga och det medicinska området. En operation innebär att patienten ”lägger sitt liv” i någon annans händer och ger sitt förtroende till sjukvårdspersonalen och deras yrkeskunskaper. Sömn är ett normalt tillstånd då en organism en kortare tid är synbart medvetslös och oresponsiv för stimuli. Vad finns det för hjälpmedel för att kunna ge en god sömn? Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att ge god sömn till patienter. För att ta reda på anestesisjuksköterskans upplevelser gjordes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En öppen fråga ställdes och anestesisjuksköterskan fick berätta om den goda sömnen. I resultatet framkommer det att välbefinnandet är en stor del, likväl som den tysta och kliniska omvårdanden samt att övervakning bidrar till en god sömn. Ingen nämner BIS som ett alternativ till att övervaka patientens sömn då det är en bra mätmetod för att undvika awareness. Det är viktigt att anestesisjuksköterskor uppdaterar sig i forskningen kring sin specialitet, för att få en ökad förståelse om vad den goda sömnen innebär samt hur man på bästa sätt kan lindra och öka välbefinnande för den patient som ska sövas. Den goda sömnen är inte bara själva sövningsögonblicket utan allt från det att anestesisjuksköterskan hämtar sin patient och tills det att patienten lämnas över för eftervård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Tiden för omhändertagandet av patienter som kommer till operationsavdelningen tenderar att minska och genomströmningstakten av patienter går istället i riktning mot att öka. Operationssjuksköterskor har trots detta en laglig skyldighet att ge varje patient en individuell omvårdnad. Den perioperativa sjuksköterskan ska enligt den perioperativa vårdmodellen träffa patienten i ett pre-, intra- och postoperativt samtal, för att tillsammans med patienten kunna reflektera över dennes behov och önskningar i samband med operation. Idag ges sällan denna möjlighet. Därför är det viktigt att belysa patienters upplevelser i samband med en operation för att kunna förbättra vårdkvalitén. Studiens syfte är att beskriva hur patienter som genomgår ett operativt ingrepp erfar vårdandet i den intraoperativa fasen. Examensarbetet är utfört i form av en mindre empirisk studie. Fem patienter i åldrarna 24 – 77 år, två kvinnor och tre män, är intervjuade. Metoden för uppsatsen är inspirerad av en fenomenologisk ansats på livsvärldsteoretisk grund. Analysarbetet av intervjuerna utmynnade i att de meningsbärande enheter som framträdde jämfördes med avseende på likheter och skillnader. Innebörder som liknade varandra sammanfördes sedan till sammanlagt sex teman. Dessa är ”Oro och rädsla”, ”Utlämnad”, ”Trygghet och Tillit”, ”Omhändertagande – Brist på omhändertagande”, ”Delaktighet – Brist på delaktighet” samt ”Upplevelser av miljön”. Resultatet visar att patienter är oroliga inför sin operation. Bland annat för att miljön på operationsavdelningen är främmande. I flera situationer känner sig även patienter utlämnade. Det kan vara att inte skyddas mot insyn eller att medpatienter kan höra samtal mellan patient och vårdare. Trygghet upplevs genom det sätt vårdare bemöter patienter eller på det sätt vårdandet utförs. Tillit handlar om hur patienter får förtroende för vårdare och därmed överlämnar sig. Patienter menar också att de tar för givet att vårdarna kan sin sak. När vårdare visar att de bryr sig om känner sig patienter omhändertagna, på samma sätt som patienter inte känner sig omhändertagna när vårdaren inte lyssnar till patienters åsikt. Att känna delaktighet handlar till stor del om att bli informerad om sin sjukdom och behandling. Patienter framför även synpunkter på att få vara mer delaktig genom till exempel ett uppföljande samtal postoperativt med den perioperativa sjuksköterskan. Slutsatsen är att patienter önskar en större delaktighet i sin perioperativa vård för att känna sig så förberedda som möjligt inför operationen. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot operationssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Vår frågeställning har varit vilka erfarenheter operationssjuksköterskor har om hur de skapar en vårdande relation. Begreppet vårdande relation har som utgångspunkt att man genom att lindra patientens lidande når en relation som är vårdande. En vårdrelation kan vara vårdande eller icke-vårdande, men en vårdande relation kan inte vara icke-vårdande. Stora svårigheter att skapa en vårdande relation som operationssjuksköterska råder idag på operationsavdelningar. För att besvara syftet valdes en kvalitativ ansats med öppna intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sex operationssjuksköterskor intervjuades vid tre olika sjukhus i södra Sverige. Två olika domäner framstod ur materialet, nämligen patientfokuserade vårdhandlingar och icke patientfokuserade vårdhandlingar. Inom denna grova uppdelning av data uppstod flera kategorier som förtydligar operationssjuksköterskors erfarenheter av hur de skapar en vårdande relation med sin patient. Resultatet visar att operationssjuksköterskorna kunde nå en vårdande relation genom omsorg, ansning, tillit, ansvar, samspel och bekräftelse. Dock fanns även tillfällen då operationssjuksköterskor återberättade skapandet av en vårdande relation genom indirekta vårdhandlingar eller som icke patientfokuserade vårdhandlingar. Möjligheterna operationssjuksköterskan ges att interagera med sin patient och kunna skapa en vårdande relation varierar stort. Organisatoriska hinder behöver övervinnas för att utvecklandet av en vårdande relation skall kunna skapas. Vi anser även att diskussion och reflektion angående etiska aspekter i patientvården för operationssjuksköterskor är viktig. Det medicintekniska kravet är stort på operationssjuksköterskan idag. Det är dock viktigt att hon ges möjligheter att bevara omvårdnadskompetensen. Operationssjuksköterskans eget ansvar att interagera med patienten och tillvarata samt utveckla sin vårdvetenskapliga kompetens är också viktig, inte minst för att minska patienters lidande och undvika vårdlidande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot operationssjukvård

Abstract Syftet med denna studie var att påvisa effekter av ofrivillig hypotermi samt beskriva anestesisjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att belysa vilka förebyggande faktorer som bibehåller normotermi i den perioperativa vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklarna har sökts via Cinahl och Medline. Studiens resultat baserades på sjutton vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats, dessa grupperades under olika teman. Resultatet redovisas i följande huvudteman fysiologiska effekter, komplikationer, perioperativa teamet, aktiv uppvärmning, administrering av intravenösa vätskor, miljön i operationssalen samt riktlinjer för bibehållande av normotermi. Ofrivillig hypotermi i samband med ett kirurgiskt ingrepp ökade risken för komplikationer i form av ökad infektionsbenägenhet, påverkan på koagulationen med ökad blödningsrisk och hjärtpåverkan med risk för myocardischemi. Hypotermi påverkade också läkemedelsmetabolismen. Dessa effekter av ofrivillig hypotermi under den perioperativa vården orsakade patienten onödigt lidande, förlängd sjukhus vistelse och ökade kostnader för samhället.Slutsats: Anestesisjuksköterskans mest framgångsrika omvårdnadsåtgärder i den perioperativa fasen för att bibehålla normotermi var att använda aktiv uppvärmning, (värmetäcke) vätskevärmare och förhöjd rumstemperatur i operationssalen. Därigenom minskade värmeförlusten via strålning från patientens hud till omgivande miljö. Dessa omvårdnadsåtgärder förutsätter gott samarbete och ska vara självklara i det perioperativa teamet.

Socialstyrelsen beskriver en kommande brist på operationssjuksköterskor i Sverige, samtidigt visar statistik av antal ansökningar till specialistutbildningen att färre sjuksköterskor väljer inriktningen operationssjuksköterska. I litteraturen beskrivs operationssjuksköterskans yrke som dolt för utomstående, och det kan vara en orsak till det låga intresset att välja yrket. Syftet med denna pilotstudie var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om operationssjuksköterskans yrke. Studien är genomförd med kvalitativ induktiv ansats som en intervju med öppen ingångsfråga. Data är analyserat med manifest innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier, Osynligt och lågt värderat, Medlem i teamet och Praktiskt arbete. Resultatet stämmer överens med tidigare utförd forskning. En större studie är av värde för att få en djupare förståelse av skillnader i uppfattningar. Kunskap om uppfattningen kan underlätta rekrytering av operationssjuksköterskor. Specialistkompetens på operationsavdelningarna ökar förutsättningarna för patienter att få en säker perioperativ omvårdad / National Board of Health and Welfare describes an upcoming shortage of perioperative nurses in Sweden, and statistics show that the number of nurses applying to specialized training in the perioperative field is declining. In the literature, the perioperative nursing profession is described as non-visible to people in general, and that may be a reason for the lack of interest in choosing the profession. The purpose of this pilot study is to describe nursesʹ perceptions of the perioperative nursing profession. The study was conducted using qualitative inductive approach as an interview with open entry question. Data was analyzed by manifest content analysis. The results revealed three categories; Invisible and low valued, Member of the team and Practical work. The result is consistent with prior research conducted. A larger study is of value to obtain a deeper understanding of differences in perceptions. Knowledge of these perceptions may facilitate the recruitment of perioperative nurses. Specialized competence at the surgical departments increases the chances for patients to receive a safe perioperative care.