Bakgrund Endometrios är en kronisk och inflammatorisk sjukdom som drabbar ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. Vanliga symptom är smärta, rikliga blödningar samt infertilitet och genomsnittstiden för att få en diagnos är sju till åtta år. Ojämställdhet mellan kvinnor och män har lett till att vårdens kunskap om sjukdomar som främst drabbar kvinnor är lägre än kunskapen om de sjukdomar som män i större utsträckning drabbas av och att kvinnor får färre vårdinsatser än män. Denna ojämlikhet och kunskapsbrist är en orsak till att diagnostisering av endometrios är fördröjd. Syfte ​Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med endometrios​. Metod ​​​En litteraturöversikt med elva inkluderande artiklar från fyra kontinenter, publicerade under åren 2010–2023. Resultatet granskades, sammanställdes systematiskt och en kvalitetsgranskning efter Fribergs mall gjordes. Resultat I resultatet identifierades tre huvudkategorier: Upplevelsen av symptom, Upplevelsen av ovisshet, kunskap och okunskap samt Upplevelsen av fertiliteten med relaterade underkategorier: Smärta, blödningar, relationer och arbete samt (O)kunskap hos vårdpersonal, (O)kunskap hos omgivningen, Ovisshet och (O)kunskap hos kvinnan.​ Sammanfattning ​Symptomen kvinnorna upplever normaliseras ofta av samhället när kvinnor med endometrios i själva verket upplever att sjukdomen har negativ inverkan på deras livskvalitet. Mer kunskap behövs för att kunna hjälpa dessa kvinnor och framtida generationer. Sjuksköterskans roll är en viktig del av utvecklingen av omvårdnaden för dessa kvinnor.​ / Background Endometriosis is a chronic and inflammatory disease that affects approximately one in ten women of childbearing age. Common symptoms are pain, heavy bleeding and infertility, and the average time to get a diagnosis is seven to eight years. Inequality between women and men has led to health care's knowledge of diseases that mainly affect women being lower than knowledge of the diseases that men are affected by to a greater extent, and that women receive fewer care interventions than men. This inequality and lack of knowledge  is one reason why the diagnosis of endometriosis is delayed.​ Aim The aim was to describe women’s experiences of living with endometriosis.​ Method A literature review including eleven articles, from four continents, published between the years: 2010–2023. The results were systematically reviewed and compiled. A Quality Review was made according to Friberg's template. Results The results identified three main categories: The experience of symptoms, the experience of the uncertainty, knowledge and ignorance and also the experience of fertility. The subcategories were: pain, bleeding, relationships, employment  and the ignorance by health personnel, ignorance by others and the uncertainty in the woman.​ Summary ​The symptoms women experience are often normalized by society, meanwhile women with endometriosis experience that the disease has a negative impact on their quality of life. More knowledge is needed to be able to help these women and future generations. The nurse's role is an important part of the development of care for these women.​

Bakgrund: Cirka en av tio kvinnor har sjukdomen endometrios. Endometrios innebär att livmoderslemhinna börjat växa på andra platser än i livmodern, detta skapar en kronisk inflammation som ofta orsakar buksmärta. Smärta hos kvinnor normaliseras ofta inom vården vilket leder till att diagnos av endometrios tar åratal att fastställa. Syfte: Syftet var att beskriva hur kvinnor med endometrios upplever bemötandet i vården. Metod: Som metod valdes en litteraturöversikt där resultatet baserades på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som hämtades från databaserna PubMed och Cinahl Complete samt från en manuell sökning. Resultat: Tre huvudteman identifierades: Att behöva kämpa för sin vård, Lång väntan på diagnos och Att tvivla på sjukvården. Sammanfattning: Kvinnor med kronisk smärta blir inte tagna på allvar inom vården. Smärta normaliseras både i samhället och i vården, kvinnorna med endometrios tvingas gång på gång söka sjukvård då ingen tar dem på allvar. Kvinnorna upplever överlag negativt bemötande inom vården och att de behöver kämpa för att bli lyssnade till och få den vård de desperat behöver. / Background: One of ten women suffer from endometriosis. Endometriosis is a condition where the lining of the womb starts to grow outside the uterus, thus creating a cronic inflammation that leads to severe abdominal pain. Womens pain is often normalized in healthcare which leads to years of struggle before she finally get the diagnosis. Aim: The aim was to decribe how women with endometriosis experience the personal treatment in healthcare. Method: A literature study was chosen where the result is based on ten qualitative scientific articles that were found in the databases: PubMed and Cinahl Complete, along with a manual search. Results: Three main findings were identified: The need to fight for healthcare, Long wait for diagnosis and To question the healthcare. Summary: Women with cronic pain are not being taken serious by healthcare. Pain is being normalized in our society but also in healthcare. The women with endometriosis are forced to repeatedly search for help, but without being heard. The women experience mainly negative personal treatment in healthcare and the need to fight to make someone listen to finally get the help they desperately need.

Background: Risk factors related to class,gender and sexuality have been identified, emphasizing the importance for health care staff to attain tools to provide individualized healthcare from an intersectional perspective. Purpose: Our purpose was to identify ways to improve equality in modern day Swedish healthcare from an intersectional perspective. Method: General literature review based on 11 scientific articles, both qualitative and quantitative, that were analyzed using Polit and Beck’s nine-step model. A content analysis was conducted, from which categorizing and meaningful units were condensed and coded intothemes and subthemes. Results: We identified two main themes, with three and two subthemes respectively. The first main theme was education, with subthemes knowledge of power and privileges, knowledge of implicit bias and insight into the life situation of vulnerable groups. The second main theme was personal treatment, with sub themes respect and sensitivity to individual needs and open communication and participation. Our findings show that education about intersectionality, as well as how health care staff treat and meet with patients, both play an important role in the creation of a more equal healthcare. Conclusion: Health care institutions must adjust their work after current circumstances. The right tools are needed for health care staff to be able to properly meet and treat patients belonging to minority groups. Education about intersectionality is one way to detect and address existing power structures and their influence on individuals, in order tobetter formulate and implement solutions for a more equal health care. / Bakgrund: Riskfaktorer för att exponeras för ojämlikhet i vården kan vara på grund av klass, kön, etnicitet och sexualitet, detta har bland annat härletts till otillräcklig kunskap hos vårdpersonal. Det är av vikt att vårdpersonal erhåller de verktyg som krävs för att vårda individer personcentrerat och jämlikt. Syftet: Syftet med studien var att beskriva olika sätt att främja jämlik omvårdnad ur ett intersektionellt perspektiv. Metod: Allmän litteraturstudie med 11 vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa, som analyserats genom Polit och Becks niostegsmodell. En innehållsanalys upprättades där kategorisering och meningsbärande material togs ut för att sedan kondenseras och kodas till teman och subteman. Resultat: I studiens resultat identifierades två huvudteman med tre respektive två subteman, nämligen temat utbildning med subteman kunskap om makt och privilegier, kunskap om ”implicit bias” och insikt i utsatta gruppers livssituation samt huvudtemat bemötande med subteman respekt och lyhördhet inför individuella behov och öppen kommunikation och delaktighet. Resultatet redogör för att utbildning om intersektionalitet, såväl som vårdpersonalens bemötande, spelar viktiga roller i strävandet efter jämlik vård. Slutsats: Hälso- och sjukvård måste anpassa sin verksamhet efter rådande behov. Utbildning om intersektionalitet är ett tillvägagångssätt med vilket man kan förklara och förstå strukturella maktordningar och vilket inflytande de har på individen, detta för att lättare kunna formulera och implementera lösningar som kan verka för att minska ojämlikheten i vården.

Bakgrund: Personer med ADHD har ofta nedsatta exekutiva funktioner, vilket kan försvåra social interaktion. Även vid autismspektrumtillstånd förekommer exekutiv dysfunktion, och där har tidigare studier visat ett behov av att ta hänsyn till detta vid vårdrelaterat bemötande. Det finns begränsad kunskap om hur personer med ADHD upplever bemötande inom hälso- och sjukvården.  Syfte: Syftet var att utforska hur personer med ADHD upplever bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: I studien tillämpas en kvalitativ design med deskriptiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta personer med ADHD-diagnos. Resultat: Tre huvudkategorier kunde formuleras utifrån intervjumaterialet: Brist på tydlighet, bristande respekt för individ och autonomi samt begränsad kunskap om ADHD hos vårdpersonal. Informanter upplevde otydlighet i kommunikation och struktur och en känsla av att vårdpersonalen inte hade respekterat deras person eller autonomi. De beskriver också hur tidsaspekten blir ett problem: att behöva vänta på olika moment och inte veta hur länge de behöver vänta. Okunskapen om ADHD kändes besvärande. Informanter upplevde att vårdpersonalen hade låst sig vid en begränsad kunskap om ADHD istället för att se personen de hade framför sig. Studiens teoretiska referensram, Joyce Travelbees interaktionsteori, understryker betydelsen av kommunikation och interaktion i omvårdnadssituationen för att adekvat vård ska kunna ges till den unika patienten, och att en förutsättning är att sjuksköterskan vill hjälpa men också har förmågan att göra det.  Slutsats: Informanter i studien upplevde brister inom i huvudsak tre områden: tydlighet i kommunikation och struktur, respekt för deras person och autonomi samt vårdpersonalens kunskapsnivå gällande ADHD. Det är viktigt att patienter bemöts efter sina särskilda förutsättningar. Patienter med ADHD är inte en homogen grupp: graden och omfattningen av svårigheter kan skilja mycket, även mellan individer som uppfyller samma subdiagnos. Sjuksköterskan kan använda dessa kunskaper för att förbättra individanpassningen av bemötande och omvårdnad av personer med ADHD. / Background: People with ADHD often have impaired executive functions, which can hamper social interaction. Also in autism spectrum disorders executive dysfunction occurs, and here previous studies have demonstrated a need to take that into account in health-related personal treatment. There is limited knowledge about how people with ADHD are experiencing personal treatment in health care. Aim: The aim was to explore how people with ADHD are experiencing personal treatment in health care. Method: The study applied a qualitative design with descriptive approach. Semi-structured interviews were conducted with eight people with ADHD diagnosis. Results: Three main categories could be formulated on the basis of the interview material: Lack of clarity, lack of respect for individual and autonomy, and healthcare professional’s limited knowledge about ADHD. The informants experienced a lack of clarity in communication and structure and a feeling that the staff had not respected their person or autonomy. They also describe how the time factor becomes a problem: having to wait for different moments and not knowing how long they will have to wait. Ignorance of ADHD was perceived troublesome. Informants felt that caregivers often stuck to limited understanding of ADHD instead of seeing the person they had in front of them. The study's theoretical framework, Joyce Travelbee’s interaction theory, emphasizes the importance of communication and interaction in the nursing situation to care adequately for the unique patient, and that a prerequisite is that the nurse wants to help but also has the ability to do so. Conclusion: Informants in the study experienced shortcomings in mainly three areas: clarity in communication and structure, respect for their person and autonomy, as well as the healthcare professionals' level of knowledge regarding ADHD. It is important that patients are treated according to their particular conditions. Patients with ADHD are not a homogeneous group: the severity and the extent of the difficulties can be very different, even between individuals who meet the same subdiagnosis. Healthcare professional’s can use this knowledge to improve the personalization of treatment and care of people with ADHD.