Andelen äldre växer i takt med befolkningsökningen i världen och i Sverige, åldersgruppen 75-80 år eller äldre är en av de grupper som är överrepresenterade bland de som upplever ensamhet. Samtidigt tyder forskning på att faktorer i den fysiska miljön kan motverka ensamhet, vilket har gjort att ofrivillig ensamhet bland äldre varit av intresse att undersöka ur ett svenskt planeringsperspektiv. Syftet med studien är att identifiera faktorer som är av vikt att beakta inom kommunal planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Detta har undersökts genom kunskap, forskning och teori, samt intervjuer med sakkunniga inom området. Världshälsoorganisationens (WHO:s) dokument åldersvänliga miljöer i europa har särskilt legat till grund för att identifiera sådana faktorer. I studien har en rad faktorer identifierats som kan vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Dessa har formulerats i totalt sex temaområden; bostad, närmiljö och service, stadsrum, grönområden, mobilitet och promenadvänlighet, samt delaktighet. Utifrån dessa temaområden har en matris utformats, vilken har använts som ett analysverktyg i studien, men är också tänkt att kunna bidra med kunskap och exempel inom området. Studien syftar även till att undersöka hur ofrivillig ensamhet bland äldre hanteras inom kommunal planering i en svensk kontext. Detta har studerats utifrån en fallstudie omfattande Göteborgs stad och Uppsala kommun. Då båda kommunerna är medlemmar i WHO:s nätverk åldersvänliga städer och samhällen sedan 2015-2016 har dessa kommuner bedömts vara relevanta att undersöka.  Resultatet från empirin, som består av innehållsanalyserade kommunala plandokument i form av översiktsplaner och detaljplaner, samt intervjuer med kommunala tjänstepersoner, visar att kommunerna i relativt stor utsträckning hanterar faktorer som har identifierats vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre, även om kommunerna inte uttalat arbetar utifrån detta perspektiv. Tillfälliga och mer ytliga sociala kontakter i exempelvis närmiljön har visat sig vara av särskild stor vikt för att motverka ensamhet, vilket båda kommunerna möjliggör för i de studerade planhandlingarna genom att exempelvis planera för platser som möjliggör för möten. Barnperspektivet är också något som båda kommunerna lyfter i planhandlingarna, vilket har visat sig även gynna målgruppen äldre i relativt stor utsträckning. Samtidigt finns utvecklingspotential för hur kommuners planeringsarbete i större utsträckning skulle kunna beakta detta perspektiv. Exempelvis att gruppen äldre beskrivs och betraktas som en heterogen grupp som omfattas av olika personer, i olika åldrar, med olika förutsättningar och behov, liksom att lagstiftningen som berör människors hälsa skulle kunna ses över och även inkludera hälsofrämjande faktorer såsom tillgång till grönytor för rekreation.

Regeringen överlämnade nyligen propositionen (prop. 2020/21:131) ”Privat initiativrätt – planintressentens medverkan vid detaljplaneläggning” till riksdagen med ambitionen att förenkla och förkorta planprocessen. Förslaget kommer från Januariöverenskommelsen där en av punkterna har detta som mål och förhoppning att bidra till snabbare och billigare byggande. Förslaget innebär att efter kommunen har lämnat ett positivt planbesked enligt plan- och bygglagen (SFS 2010:900) ska kommunen även redovisa vilket planeringsunderlag som sannolikt kan behövas vid detaljplaneläggningen, om planintressenten begär det. Effekterna av lagförslaget har undersökts genom metoderna multipel fallstudie samt dokument- och litteraturstudie. Projektutvecklare och kommuner har intervjuats för att höra marknadens åsikter och tankar om förslaget och hur de tror lagförslaget kommer påverka detaljplaneprocessen och arbetssättet. Som bakgrund till lagförslaget finns flera års arbete med utredningar där startpunkten handlade om översiktsplaner, som sedan vidareutvecklades till nya frågeställningar, bland annat om privat initiativrätt. Under utredningsarbetet valde utredaren att genomföra en omvärldsanalys för att se hur andra länder applicerar privat initiativrätt och utredaren kom fram till att Norges system var mest relevant för ett införande i svensk lagstiftning. Det slutliga lagförslaget från regeringen påminner lite om den norska modellen för privat initiativrätt, men det finns några väsentliga skillnader mellan ländernas lagstiftning. Det märktes att begreppet privat initiativrätt är vilseledande under intervjuerna då respondenterna hade olika uppfattning om vad begreppet betyder. Det syns också i utredningsarbeten att de haft svårt att sätta en exakt definition av begreppet. Det är många som tolkar begreppet ordagrant och då är det lätt att få uppfattningen att privat initiativrätt innebär en rätt för den enskilde att initiera ett planärende, men så är inte fallet med det lagförslag som regeringen lägger fram till riksdagen. Det handlar endast om att den enskilde har rätt att ta fram planeringsunderlag i form av utredningar till detaljplanen. Kommunen är fortfarande den som formellt initierar ett detaljplaneärende, driver processen framåt och har sista ordet om en detaljplan ska antas eller inte. Att de privata aktörerna bidrar med underlag kommer att underlätta arbetet för kommunen, däremot används detta arbetssätt hos de flesta kommuner och projektutvecklare redan idag, vilket innebär att lagförslaget blir ett förtydligande av gällande praxis. Resultatet av studien påvisar att lagförslaget om privat initiativrätt är ett förslag som inte räcker hela vägen - då det inte innebär någon direkt privat initiativrätt utan en möjlighet att bidra med planeringsunderlag och eventuellt snabba på processen en aning. I andra länder såsom Norge är privat initiativrätt betydligt mer långtgående då kommunerna är tvungna att ta ställning till ett framtaget material som förväntas antas om de uppfyller lagkraven. Någon garanti för en framtagen detaljplan med godkända utredningar finns inte, vilket kan anses få en hämmande effekt på lagförslaget. Lagförslaget är inte så ambitiöst, men är ett steg i rätt riktning. / The Government recently submitted the bill (prop. 2020/21:131) "Private initiative - the stakeholder's participation in detailed planning" to the riksdag with the ambition of simplifying and shortening the planning process. The proposal comes from the January agreement, where one of the points has this as a goal, and it is also hoped to make construction faster and cheaper. The proposal means that after the municipality has submitted a positive planning decision in accordance with the Planning and Building Act (SFS 2010: 900), the municipality must also report which planning documentation may probably be needed for the detailed planning, if the stakeholder so requests. The impact of the bill has been investigated through the methods of multiple case study and document and literature study. Project developers and municipalities have been interviewed to get the market's views and thoughts on the proposal and how they believe the proposal will affect the detailed planning process and working methods. As a background to the bill, there are several years of work with investigations where the starting point was about general plans, which then further developed into new issues, including private initiative. During the investigation, they chose to carry out an external analysis of the business environment to see how other countries apply private initiative and the investigator came to the conclusion that Norway's system was most relevant for its introduction into Swedish legislation. The final proposal from the government is somewhat reminiscent of the Norwegian model for private initiative, but there are some significant differences between the countries' legislation. It was noticed that the term private initiative is misleading during the interviews as the respondents had different views on what the term means. It can also be seen in investigative work that it has been difficult to set an exact definition of the term. There are many who interpret the term verbatim and then it is easy to get the impression that private initiative means a right for the individual to initiate a detailed plan, but this is not the case with the bill that the government submits to the riksdag. It is only a matter of the individual having the right to produce planning documentation in the form of investigations into the detailed plan. The municipality is still the one that formally initiates a detailed plan, drives the process forward and has the last word on whether a detailed plan should be adopted or not. The fact that the private actors contribute with data will facilitate the work for the municipality, however, this way of working is used by most municipalities and project developers already today, which means that the bill will be a clarification of current practice. The results of the study show that the bill on private initiative is a proposal that is not far enough - as it does not involve any direct private initiative but an opportunity to contribute with planning documents and possibly speed up the process a bit. In other countries such as Norway, private initiative is much more far-reaching as the municipalities are forced to take a position on a material produced that is expected to be adopted if they meet the legal requirements. There is no guarantee for a detailed plan with approved investigations, which can be considered to have an inhibiting effect on the bill. The bill is not so ambitious, but is a step in the right direction

Detta examensarbete undersöker tidsåtgången av två skilda planprocesser. Det ena projektet beläget i Sverige och det andra i Tyskland. Anledningen till att jämförelsen gjordes med Tyskland är på grund av deras paragraf 34. Paragrafen innebär att nybyggnation kan ske utanför ett detaljplanerat område inom tätort och har på senare tid varit omtalad i svensk media. Byggbolagen i Sverige anser idag att det är en omständlig process från projektidé till byggstart och begär en förändring i planprocessen för att kunna påskynda byggandet. Befolkningen växer i framför allt storstäderna och det byggs för få bostäder för att kunna tillgodose efterfrågan. En av de bidragande orsakerna till att det byggs för lite är en allt för långt utdragen planprocess. Undersökningen av planprocessen för de två projekt i denna rapport har utförts genom analys av deras respektive detaljplaner. Dessutom genomfördes intervjuer med Sveriges Byggindustrier(BI), Sveriges kommuner och landsting(SKL) och NCC för att erhålla deras bild av den svenska planprocessen. Resultatet visade att planprocessen var 1,9 år längre i Sverige och att det skiljde sig mellan de två projektens planförfaranden. Programskedet tog längst tid i Sverige och i Tyskland tog programskedet och samrådet lika lång tid. Undersökningen visade också att slutpriset för två likartade husprojekt i respektive land skiljde sig med cirka 51 % billigare pris för det tyska projektet. Till detta kan det påpekas att byggprisindex är lägre i Tyskland och de har en effektivare produktutveckling, som är ett led i en snabbare planprocess. Vid en kortare planprocess kan kapitalkostnaden minskas och ur kundens perspektiv innebär det att slutpriset kan sänkas. Det finns flera orsaker till varför bostadsbyggandet inte flyter på trots den rådande bostadsbristen. Ett är att det tar för lång tid i hanteringen kring dokumentation av handlingar i de olika skedena i planprocessen. Därutöver tar överklagandeprocessen en lång tid och ett förslag är att färre instanser skulle påskynda processen. Vidare rekommenderas tydligare riktlinjer i PBL, slopande av kommunala särkrav och att inte detaljplanera mer än nödvändigt. Det behövs en förändring av den svenska planprocessen för att påskynda bostadsbyggandet. Färre instanser under överklagandeprocessen, bättre riktlinjer i PBL och tydligare hantering i kommuner, införande av en mer enhetlig regeluppsättning över hela Sverige och att inte detaljplanera om det inte är nödvändigt. Dessa rekommendationer skulle förbättra den svenska planprocessen. / This thesis examines time and cost consumption under two different planning processes. One project located in Sweden and the other in Germany. The main reason why the comparison was done in relation to Germany is because of an article on paragraph 34.This paragraph has recently been in Swedish media and construction companies in Sweden are requesting a change in the planning process to make it easier and faster to build houses. The population is growing, especially in the larger cities and the buildings fail to meet the demands required by the city. The main reason being that they build far too few homes because of an inefficient planning process. The planning process for these two projects has been carried out through analysis of their planning documents. In addition, interviews were conducted with the Swedish Construction Organization, Sweden's municipalities and NCC to obtain their view on how the Swedish planning process works. The results showed that the planning process was 1.9 years longer in Sweden. The program period took the longest time in Sweden and in Germany the program period and the consultation period took equal time. The investigation revealed that the final price to the customer is about 51% less in Germany. Furthermore, the construction price index is lower in Germany and they have a more efficient product development. With a shorter planning process the cost of capital can be reduced and from the customer's perspective, this means that the final price can be lowered. There are many reasons as to why the buildings aren't meeting the demands despite the housing shortage. One of them is that it takes too long in the handling of documentations in the different stages of the planning process. In addition, the process of appeal takes a very long a time and one suggestion is that a fewer instances would hurry up the planning process. Further recommendations would be that the guidelines in the regulations should be clearer and easier to follow and not to plan in detail more than necessarily. The Swedish planning process needs to change to accelerate the housing construction. Fewer instances during the appeal process, better guidelines in PBL and clearer management in municipalities, create a more uniform set of rules across Sweden and no detailed plan if it is not necessary. These recommendations would improve the Swedish planning process.