Syftet med studien var att undersöka hur patienterna på en ortopedisk avdelning uppfattade sin postoperativa smärtbehandling och tillfredsställelse med vården. Metod: En enkätstudie med konsekutivt urval gjordes under hösten 2010 på en ortopedisk avdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Urvalet bestod av 47 ortopediska patienter, både män och kvinnor, som genomgått operation och enkäten, som berörde hela den postoperativa vårdtiden, lämnades ut postoperativ dag tre. Åldrarna varierade mellan 23 och 82 år. Resultat: Majoriteten av patienterna ansåg sig nöjda med smärtbehandlingen och sin tid på avdelningen. Dock var frekvensen av smärtskattning låg från vårdpersonalens sida och nästan hälften av patienterna hade mer ont efter operationen än vad de förväntat sig. Slutsats: Patienterna var generellt sett mycket nöjda med sin smärtbehandling och med vårdtiden på avdelningen. Förbättringsbehov hos avdelningen är att smärtskatta tre gånger per dygn. För att kunna ge en mer säker bild av hur patienterna uppfattar sin smärtbehandling bör en ny studie göras med ett större urval. / The aim of this study was to examine how patients at an orthopedic ward perceive their postoperative pain management and satisfaction with care. Method: A survey by questionnaires with consecutive selection was made in the autumn of 2010 at an orthopedic ward at a hospital in Middle Sweden. The sample consisted of 47 orthopedic patients, both men and women, who had undergone surgery and the questionnaire, which concerned the entire postoperative hospital stay, was handed out postoperative day three. The ages ranged between 23 and 82 years old. Results: The majority of the patients considered themselves satisfied with the pain management and their time in the ward. However, the frequency of pain assessment by the nursing staff was low and almost half of the patients had more pain after surgery than they expected. Conclusion: Patients were generally satisfied with their pain treatment and their time in the ward. Need for improvement is to assess the pain three times per day. In order to provide a more accurate picture of how patients perceive their pain management a new study needs to be done with a larger sample.

Postoperativt illamående och kräkning (PONV- Postoperative Nausea and Vomiting) är en vanlig förekommande kirurgisk komplikation. Orsaken till PONV är inte helt fastställd, till skillnad från patofysiologin vid generellt illamående. För patienten innebär PONV ett ökat lidande och längre vistelse på sjukhus. För att förebygga och lindra tillståndet PONV kan sjuksköterskan identifiera riskfaktorer hos patienten. Kirurgiska ingrepp har visats ge olika grader av illamående. Exempelvis innebär laparaskopi en ökad risk för PONV. Betydelsefullt är att sjuksköterskan har kunskap och kan identifiera, samt uppmärksamma, tidiga tecken hos patienten. Dessa tecken kan vara blekhet, kallsvettighet eller en ökad hjärtfrekvens. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder vid postoperativt illamående och kräkning. Litteraturstudiens resultat baserades på 12 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att kombinationen av antiemetika och icke farmakologiska åtgärder ger en viss lindring av PONV. Det vore önskvärt att upptäcka omvårdnadsåtgärder som minskar incidensen av PONV eftersom en stor andel av sjukvården utgörs av kirurgiska patienter. Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder klargörs inte helt och borde tydliggöras genom mer forskning inom området. / Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common surgical complication. The cause of PONV is not precisely clear, in contrast to the pathophysiology of general nausea. Consequences of PONV include increased care suffering and longer duration in hospital care. To prevent or relieve PONV, nurses can identify risk factors. Surgical procedures have been shown to have various degrees of nausea, such as laparoscopy have an increased risk for PONV. It is significant that the nurse has knowledge about the relevant symptoms and can identify early signs of the patient. The aim of this study was to illuminate nursing interventions to prevent postoperative nausea and vomiting. The results of this literature study were based on 12 scientific articles. The results showed that the combination of antiemetic and non-pharmacological measures gave some relief of PONV. Desirable would be to identify nursing interventions that could decreased the incidence of postoperative nausea and vomiting of the surgical patients as they constitute a large proportion of patients within the health care. Recommended nursing strategies are not entirely clear and need to be clarified through further research on this topic, nursing care intervention.

Smärta i samband med intrakraniell kirurgi liknar smärta i samband med all annan form av kirurgi. Syftet var att granska hur barn med hjärntumör smärtbedömts och smärtbehandlats postoperativt efter tumörkirurgi. Metod: Totalt har journaler för 40 barn (20 barn på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och 20 barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska sjukhuset, Stockholm) som opererats för tumörer i hjärnan granskats, avseende smärtbedömning, användandet av smärtskalor, farmakologiska och ickefarmakologisk smärtbehandling de tre första postoperativa dygnen. Resultat: Studien visade att smärtskattning med smärtskalor användes på 12 av 40 barn. Den vanligaste formen av smärtbedömning som återfanns dokumenterad var en bedömning av sjuksköterskan. På Akademiska sjukhuset återfanns ingen dokumenterad smärtbedömning i 60 % av de granskade dygnen, på Astrid Lindgrens barnsjukhus var motsvarande siffra 20 %. De vanligaste läkemedlen som används på båda sjukhusen var paracetamol och opioider, framförallt morfin. Vid Astrid Lindgrens barnsjukhus används företrädelsevis stående ordinationer med paracetamol i kombination med opioidinfusioner. Vid Akademiska sjukhuset används framförallt paracetamol som stående ordination och opioidinjektioner som vid behovsordinationer. I dokumentationen återfanns ingen ickefarmakologisk behandling. För totalt 6 barn fanns omnämnt olika typer av distraktion eller tröst. Slutsats: Slutsatsen blir att utifrån journaldokumentation är systematisk smärtskattning av barn som opererats för tumörer i hjärnan, och utvärdering av given smärtbehandling bristfällig. / Pain in relation to intracranial surgery is similar to pain in relation to all other kind of surgery. Aim: The aim of this study was to review how children with brain tumour were assessed and treated for postoperative pain after tumour surgery. A total of 40 charts of children (20 children at Akademiska University Hospital and 20 children at Astrid Lindgren Children’s Hospital) who had gone through brain surgery have been reviewed with respect to pain assessment, use of assessment tools, pharmacological and nonpharmacological treatment the first tree days after surgery. Result: This study showed that pain assessment tools were used for 12 out of 40 children. The most used documented way of pain assessment was an assessment by the nurse. At the Akademiska University Hospital no documented pain assessment was performed in 60% of the reviewed days. At Astrid Lindgren Children’s Hospital the corresponding number was 20%. The most common drugs used at both hospitals were paracetamol and opioids, particularly morphine. At Astrid Lindgren Children’s Hospital they preferably used standing prescriptions of paracetamol in combination with morphine. At the Akademiska University Hospital they used paracetamol as a standing prescription and opioids as an on demand prescription. In the documentation no nonpharmacological treatment was found. For 6 children there was documentation of different types of distraction or consolation. Conclusion: The conclusion from the study of the documentation is that systematic pain assessment of children who had gone through brain surgery and evaluation of given pain treatment is insufficient.

Bakgrund: Smärta är en individuell upplevelse som kan vara svår att förmedla till andra men är ett oundvikligt fenomen efter kirurgiska ingrepp. Sjuksköterskor ska utifrån ett helhetsperspektiv bedöma patientens postoperativa smärta. Studier visade att det finns en skillnad mellan sjuksköterskors bedömning och patienters upplevelse av smärta. Smärtbedömningen kan försvåras av flera faktorer. Syfte: Syftet med denna litteraturbaserade studie var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskors bedömning av postoperativ smärta hos patienter. Metod: En litteraturöversikt som baserades på 15 kvalitetsgranskade och systematiskt valda vetenskapliga artiklar. Resultat: Patienterna upplevde att deras smärta ofta underskattades av sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna ansåg att den verbala förmågan att utrycka smärta är den viktigaste faktorn för att göra en adekvat smärtbedömning. Sjuksköterskor erkände svårigheterna med att bortse från sina egna värderingar och acceptera vad patienten uttryckte om sin smärta. Slutsats: Sjuksköterskor tenderade att underskatta patienters smärta. Flera faktorer påverkar sjuksköterskan i bedömningen av den postoperativa smärtan där den verbala kommunikationen identifieras som den tillförlitligaste faktorn. Sjuksköterskor måste förbättra smärtutvärderingen och göra den på ett mer metodiskt och kontinuerligt sätt. / Background: Pain is an individual experience which can be difficult to convey to others but it is an inevitable phenomenon after surgery. Nurses must assess the patient's postoperative pain from a holistically perspective. Studies indicated that there is a difference between nurses’ assessments of pain intensity and patients’ experience of pain. Several factors complicate pain assessment. Aim: The aim of this literature–based study was to describe factor that affects nurses in the assessment of postoperative pain in patients. Method: A literature review based on 15 peer-reviewed and systematically selected scientific articles. Findings: Patients felt that their pain was often underestimated by nurses. Nurses considered that the verbal ability to express pain is the most important factor in order to make an adequate assessment of pain. Nurses admitted the difficulty of ignoring their own values and accept what the patient expressed about their pain. Conclusion: Nurses tended to underestimate patients' pain. Several factors affect the nurse in the assessment of postoperative pain which verbal communication is identified as the most reliable factor. Nurses must improve the evaluation of pain assessment and provide it in a more systematic way.

Smärta är ett fenomen som inte bara påverkar patienter fysiskt utan även psykiskt. Kvinnor som genomgått mastektomi upplever att smärta påverkar deras livskvalité. Humörsvängningar, dålig sömn, depression, ångest och rörelsehinder är vanligt förekommande symtom som följd på postoperativ smärta. Syftet: Syftet med denna studie var att belysa vad sjuksköterskan kan ge för olika behandlingar och omvårdnadsåtgärder vid smärta efter mastektomi. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie där författarna granskade sexton vetenskapliga studier. Resultat: Resultatet i studien visade att god kommunikation, information och sjuksköterskans kunskap är grundförutsättningar för att kunna ge adekvat smärtbehandling. Oro förstärker den postoperativa smärtan och genom att i ett tidigt stadium få patienten trygg kan depression och ångest undvikas. Konkreta behandlingsmetoder med god effekt på smärta som framkommer i studien är individuella rehabiliteringsprogram, PCA pump och att tidig hemgång i många fall bidrar till bättre livskvalité. Det som även framkom i studien var avsaknaden av forskning kring konkreta behandlingsmetoder trots att efterfrågan är stor. / Pain is a phenomenon which not only affects patients physically but also mentally. Women who have undergone mastectomy feel that pain affects their quality of life. Mood swings, poor sleep, depression, anxiety and physical impairments are common symptoms that result in postoperative pain. The purpose: The purpose of this study was to illustrate what different treatments and nursing treatments the nurse can give in pain after mastectomy. Method: The study was conducted as a literature study where the authors examined sixteen scientific studies. Results: The results of the study showed that good communication, information, and the nurse's knowledge are vital to be able to provide adequate pain treatment. Concern reinforces the post-operative pain, and through early secures the patients anxiety and depression can be avoided. Concrete treatment methods with good effect on the pain that emerges in this study are individual rehabilitation, PCA pump, and that early outcomes in many cases contributes to a better quality of life. What also emerged in the study was the lack of research into practical treatments, despite high demand.

Patienter som genomgått kirurgi på grund av övre gastrointestinal (GI) cancer drabbas oftast av olika postoperativa besvär som starkt påverkar patientens livssituation. Syftet: Att undersöka hur patienter som opererats för en misstänkt eller diagnostiserad övre GI-cancer upplever den tidiga postoperativa tiden i hemmet innan första återbesöket. Metod: Kvalitativ metod med tolkande fenomenologisk ansats. Tio patienter intervjuades och den transkriberade texten analyserades enligt Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Resultat: Fem överordnade teman framträdde: mat och ätande, kroppsfunktioner, återhämtning, stöd och oro inför framtiden. Informanterna upplevde att de hade en helt ny livssituation att anpassa sig till. Maten och ätandet var ett stort problem som de hade svårt att hantera, likaså var tröttheten dominerande. De flesta upplevde ett gott stöd från sina anhöriga men de saknade stöd från professionen. Informanterna uttalade önskemål om kontinuerlig kontakt med sjukvården som initieras av densamma. Konklusion: Patienter som opererats på grund av övre GI-cancer befinner sig i en mycket sårbar tid i livet och behovet av stöd är av största betydelse. Riktad information till både patient och anhöriga preoperativt, samt kontinuerlig och strukturerad uppföljning av kontaktsjuksköterska och dietist postoperativt behövs för att kunna förbättra livskvaliteten, öka välbefinnandet och samtidigt höja kvaliteten på vården för dessa patienter.

In clinical situations, most of the patients suffer from inflammation and acute postoperative pain after surgery. Postoperative pain has been emphasized as a very crucial issue in improving the quality of medical care in each medical center. Therefore, management of the postoperative pain is an effective approach to reduce the painful unpleasant feeling, complications, and death rate after surgery. Surgical trauma results in the induction of COX-2, leading to the release of prostaglandins, which sensitize peripheral nociceptors and increase the excitability of spinal neurons, producing pain hypersensitivity in the surrounding uninjured tissue.The purpose of this study is to test the preventive effect of COX-2 inhibitor SC-236 for post-operative pain by rat plantar incision model.Then, we explored whether SC-236 is more effective in reducing the hyperalgesia and inflammation response administered before incision than after incision. Furthermore, we used male Sprague-Dawley rats received plantar incision were used in this study, the rats received subcutaneous injection of SC-236 before or after plantar incision. Behavior teste of mechanical allodynia¡Bthermal hyperalgesia and COX-2 expression level was determined at 4 h and 1, 2, and 3 days after surgery. Mechanical allodynia was measured by mechanical withdrawal threshold that was determined by stimulating with von Frey filaments stimulation. Thermal hyperalgesia was measured by thermal withdrawal thermal tested by radioactive thermal assay. Mechanical allodynia¡Bthermal hyperalgesia and COX-2 expression level were measured at various time points by behavior teste¡Breal-time polymerase chain reaction¡Bwestern blot and immunohistochemistry. The data from pre-incisional injection of SC-236 was compared with that from post-incisional injection of SC-236.The results revealed pre-incisional injection of COX-2 inhibitor significantly inhibited thermal hyperalgesia but not mechanical allodynia then post-incisional injection of COX-2 inhibitor group. Skin of pre-incisional injection of SC-236 show significant decreased mRNA expression of COX-2 at 1 day and 2 day after incision evidenced by real-time polymerase chain reaction. Western blot and immunohistochemistry also show significant decreased protein expression of COX-2 at 4 hours and 1 day after incision. Therefore, pre-incisional administration of SC-236 could prevent the surgical wound induced thermal hyperalgesia and decrease mRNA and protein expression level of cutaneous COX-2 at 4 hours and one day after surgical incision compared to post-incisional administration of SC-236 .

<p>Mycket forskning inom ämnet postoperativ smärta är gjord. Det är ett komplext ämne och studier visar att det förekommer att patienter smärtlindras otillräckligt. Syftet med den här studien var att beskriva vilka metoder sjuksköterskan använder sig av för att bedöma akut postoperativ smärta, och vilka för och nackdelar som finns med de olika metoderna. Vi ansåg att en litteraturstudie var mest lämpad för vår studie och har använt oss av tolv artiklar i resultatet. Där identifierade vi fyra kategorier som beskriver hur sjuksköterskan bedömer postoperativ smärta. (1) Hur patienten ser ut, (2) Kommunikation, (3) Erfarenheter och (4) Smärtskattningsskalor. Ofta vägs flera av dessa kategorier in när sjuksköterskan bedömer smärta. Resultatet visar att sjuksköterskan har en tendens att bedöma smärtan utifrån tidigare erfarenheter och det händer att de ibland undervärderar patientens smärtnivåer. Det framgår också att patientens verbala beskrivning om smärtupplevelsen är den mest tillförlitliga indikatorn i bedömningen av akut postoperativ smärta.</p> / <p>There has been a lot of research conducted on the subject matter of postoperative pain. It’s a complex subject matter with studies showing the presence of inadequate pain relief. The purpose of this study is to describe the methods and tools nurses use to assess acute postoperative pain, and the pros and cons of the various methods. A literature review was conducted and twelve articles where used for the results. Four categories describing how nurses assess postoperative pain were identified. (1) What the patient looks like, (2) Communication, (3) Previous experiences and (4) Pain rating scales. It’s common for multiple categories to be used by nurses assessing pain. Results show nurses have a tendency to assess pain from previous experiences, and in the process sometimes underestimating the patients’ true pain levels. Results also show that the most accurate indicator of a postoperative pain in patients is their own verbal expression of said pain.</p>

Postoperativ smärta är en smärta som är förväntad av både patient och sjuksköterska. Mötetmellan sjuksköterska och patient med postoperativ smärta innefattar sjuksköterskans kunskap och fördomar om smärta, samt patientens känsla av utlämnande och upplevelse av smärta. Syftet var att genom en litteraturstudie belysa viktiga faktorer i mötet mellan sjuksköterska och patient med postoperativ smärta. Därtill två frågeställningar; Vad är viktigt för sjuksköterskan i bemötandet av patienter med postoperativ smärta? Vad är viktigt för patienten med postoperativ smärta i mötet med sjuksköterskan? Metod Litteraturstudie med Graneheim och Lundmans analysmetod som verktyg. Litteraturstudien grundar sig i vetenskapliga artiklar. Resultat Nio betydelsefulla faktorer i mötet mellan sjuksköterska och patient med postoperativ smärta framkom ur artiklarna. Resultatet presenteras i sjuksköterskan perspektiv och ur patientens perspektiv. Föreliggande studier visar på att det finns hinder i kommunikationen mellan sjuksköterska och patient med postoperativ smarta. Diskussion En rak och klar kommunikation är en viktig faktor i mötet mellan sjuksköterska och patient med postoperativ smärta. Sjuksköterskan hjälper patienten att uttrycka sig och är beroende av förmågan att observera även det icke-verbala kroppsspråket. Genom att sjuksköterskan ger patienten god information skapas en trygghet och mötet mellan sjuksköterska och patient med postoperativ smärta blir mer optimal.

Introduction: Knee osteoarthritis is one of the common causes leading to musculoskeletal disability of the elderly around the world. Total knee replacement (TKR) is an effective and common treatment for end stage knee arthritis. Most papers suggest that early rehabilitation could improve postoperative knee function. However, postoperative pain and local swelling are the complications that diminish range of motion (ROM) and inhibit patients’ recovery. A comprehensive review of the literature reveals that cryotherapy is an effective and safe method to overcome these complications. In this paper, a guideline of using cryotherapy in reducing postoperative pain and knee swelling so as to improve the ROM of patients and promote recovery after TKR has been developed. Objectives: The objectives of this translational research are: (1) to look for relevant papers that related to cryotherapy in reducing postoperative pain and knee swelling so as to improve the ROM of patients after TKR; (2) to gather and criticize the data obtained; (3) to develop a guideline of using cryotherapy in reducing pain, knee swelling and improving ROM of patients after TKR based on the evidence from the reviewed literature; (4) to assess the implementation potential of the newly developed guidelines; and (5) to establish the implementation and evaluation plans for the new innovation. Methods: An empirical literature search published from 2001 to 2011 by several searching engines regarding cryotherapy in reducing postoperative pain and knee swelling with the aim to improve the ROM of patients after TKR has been conducted. After that, the qualities of relevant studies were retrieved and criticized by using the appraisal checklist of the SIGN (2004). The derived evidences were then be summarized and synthesized. An evidence-based guideline was established with reference to the evidence from the reviewed literatures and the results of the quality assessment. Recommendations are graded by SIGN (2004). The implementation potential including transferability, feasibility and cost-benefit ratio of the innovation were assessed as well. Lastly, implementation and evaluation plans have been developed to assess and appraise the effectiveness of the new guideline. Results: Finally, seven studies were chosen as final references after methodological quality assessment. Four main types of comparison were made from these seven reviews including: (1) continuous compressive cryotherapy vs. compressive crepe bandage; (2) comparison in different temperature of cryotherapy; (3) outcome measures; and (4) complications in cryotherapy. After the summary, six main categories of recommendations were synthesized: (1) continuous compression cryotherapy; (2) effective temperature; (3) potential complications; (4) regular assessment; (5) duration; and (6) intermitted ice pack regimen. Based on these syntheses and recommendations, a guideline of using cryotherapy for patients after having TKR was developed. Conclusion: With the implementation of the newly developed evidence-based cryotherapy guidelines for patients after having TKR in local clinical settings, the improvement in the ROM of the knee joint will be anticipated as a result of the reduction in postoperative pain and knee swelling. / published_or_final_version / Nursing Studies / Master / Master of Nursing