Bakgrund: Preoperativ fasta är nödvändigt innan anestesi för att reducera magsäckens innehåll och därmed minska risken för aspiration. Trots att internationella riktlinjer rekommenderar två timmars fasta för klar vätska är det många sjukhus som fortfarande använder sig av rutinmässig praxis att låta patienter fasta från midnatt. Detta kan innebära en onödigt lång fasta som ger patienten komplikationer i form av sekundära biverkningar och insulinresistens. Syfte: Att undersöka preoperativ omvårdnad i samband med fasta inför kirurgi. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design bestående av 14 utvalda originalartiklar från databaserna Pubmed och Cinahl användes. Den teoretiska referensramen för denna studie var Katie Erikssons omvårdnadsteori gällande förståelse av lidande och lidandets drama. Resultat: Många patienter fastade längre än American Society of anesthesiologists (ASAs) rekommenderade riktlinjer. Att fasta längre än två timmar innan operation minskade inte risken för aspiration och gav inte någon mindre volym av magsäckens innehåll hos patienterna. Att ge patienter kolhydratrik dryck innan operation ökade patienternas pre- och postoperativa välbefinnande och innebar inga risker. Slutsats: Genom ett mer flexibelt arbetssätt vid planerad operation kan längden på fastan anpassas efter patientens individuella behov. I samband med planerad kirurgi kan kolhydratrik dryck vara ett bra komplement vid fasta för att minska patientens lidande. Sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig och ska arbeta evidensbaserat samt se till patienternas bästa och tillgodose deras behov. Sjuksköterskan kan använda detta som underlag för att minska lidandet i samband med fastan. / Background: Preoperative fasting is necessary before anesthesia to reduce gastric contents and decrease the risk of aspiration. Although international guidelines recommend two hours fasting of liquids, many hospitals still practice nil-by-mouth after midnight. This might give an unnecessarily prolonged fasting which give the patient discomfort and insulin resistance. Aim:  To examine preoperative care in connection with fasting prior to surgery. Method: A literature study with descriptive design based on 14 original articles selected from the databases Pubmed and Cinahl was used. The theoretical frame of reference for this study was Katie Eriksson's nursing theory regarding understanding of suffering and the drama of suffering. Results: Many patients fast longer than American Society of anesthesiologists (ASAs) recommended guidelines. Fasting more than two hours before surgery did not decrease the risk of aspiration and did not decrease the gastric volume. To give patients a high carbohydrate drink before surgery increased the patient's pre- and postoperative comfort. Conclusion: Through a more flexible working method during the planned operation, the length of the fast can be adapted to the patient's individual needs. In conjunction with planned surgery, carbohydrate-rich beverages can be a good complement to fasting to reduce the patient's suffering. The nurse is responsible for nursing care and should work evidence-based and ensure the patients' best and meet their needs. The nurse can use this as a basis for reducing the suffering associated with fasting.

Bakgrund: Många barn upplever ett stort stresspåslag inför sövning, detta kallas preoperativ oro och drabbar mellan 40-60 % av alla barn som sövs. Preoperativ oro hos barnet kan ge upphov till känslor av anspänning, stress, nervositet och oro samt agitation vid uppvaknande. Preventiva metoder för att minska preoperativ oro kan delas in i grupper som innefattar icke-farmakologiska och farmakologiska metoder. Syfte: Syftet med studien var att beskriva olika preventiva åtgärder och deras effektivitet för att minska barns preoperativa oro i åldrarna 2-12 år. Metod: Litteraturstudie med metaanalys. Inklusionskriterierna var RCT-studier publicerade mellan 2006-01-01 och 2017-01-12, engelskspråkiga och publicerade i referee-granskade tidskrifter, tydligt beskriven intervention, mätning av preoperativ oro samt att deltagarålder skulle vara mellan 2-12 år. Databassökningarna utfördes i PubMED, Cinahl och PsycINFO. Resultat: Video- och dataspelsdistraktion, clowner, teknikbaserad preoperativ information och lekterapi är effektivt för att minska barns preoperativa oro och ängslan. Föräldranärvaro saknar effekt på barns preoperativa oro och ängslan. Midazolam är effektivt som premedicinering. En inspelning av barnets moders röst samt en icke-farmakologisk multidisciplinär approach har båda effekt på barns preoperativa oro och ängslan. Konklusion: Video- och dataspelsdistraktion, clowner, lekterapi och premedicinering var välfungerande och effektiva interventioner för att minska barns preoperativa oro.

No description available.

Bakgrund: Preoperativ oro är ett vanligt förekommande problem hos patienter som skall genomgå kirurgi. Den medför ett lidande för patienten och en ökad risk för postoperativa komplikationer Syfte: Studien syftade till att beskriva icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder för att lindra patienters preoperativa oro Metod: Studiens design var en litteraturöversikt. Sökningar i databaserna Pubmed och CINAHL genomfördes och resulterade i 23 artiklar som inkluderades i litteraturöversiktens resultat. Resultat: Information med eller utan tillägg av stödjande samtal, informationsvideo, musik och avslappningsövningar lindrar preoperativ oro. Dessutom verkar delaktighet ha betydelse för lindringen men däremot har hemmiljön inte den effekten. Slutsats: De omvårdnadsåtgärder som framkom i resultatet kan vara effektiva verktyg för att lindra patienters preoperativa oro men patienten bör göras delaktig för att maximera effekten. / Background: Preoperative anxiety is a widespread problem amongst patients undergoing surgery. The anxiety brings with it a suffering for the patient and an increased risk of postoperative complications. Purpose: The aim of the study was to describe non-pharmacologic nursing actions that can be used to relieve preoperative anxiety.  Method: The study was designed as a literature review. We conducted a search through the databases Pubmed and CINAHL, from which 23 articles were included in the result of the literature review. Result: Information with or without supportive conversation, informatic videos, music and relaxation techniques relieves preoperative anxiety. Patient participation seems to have a role in relieving preoperative anxiety but the home environment doesn´t have the same role. Conclusion: The nursing actions that emerged as a result of this literature review can be used by nurses as an effective tool to relieve preoperative anxiety and the patient should be allowed to take part in the decision-making.

No description available.

Introduktion: Över 3 000 000 kirurgiska ingrepp utfördes i Sverige under år 2017. Preoperativ ångest är vanligt förekommande och kan bero på bland annat rädsla för anestesi, smärta eller den främmande och hotande situation som en operation medför. Hög ångestnivå preoperativt kan leda till försämrad läkningsprocess samt psykiskt lidande för patienten. Sjuksköterskan har som uppgift att tillämpa personcentrerad vård där såväl psykiska som fysiska behov bör uppmärksammas. Därför är det relevant att belysa omvårdnadsinterventioner som kan lindra ångest preoperativt. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa vilka omvårdnadsinterventioner som kan lindra oro och ångest hos patienter i det preoperativa skedet. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats som utfördes i enlighet med Polit och Beck (2017) nio steg. Databassökningar gjordes i CINAHL och PubMed där 14 kvantitativa artiklar kvarstod till litteraturstudiens resultat efter relevans- och kvalitetsgranskning. Resultat: De omvårdnadsinterventioner som framkom resulterade i fem kategorier; Musiken och avslappningens inverkan på ångest, Vikten av empati och information, Effekten av Yintangstimuli, Alternativa substanser för ångestlindring och Andlighetens betydelse. Slutsats: Samtliga omvårdnadsinterventioner i litteraturstudiens resultat reducerade ångest hos patienter i det preoperativa skedet. För att ytterligare kunna dra slutsatser om lavendeloljans anxiolytiska effekt bör vidare studier utföras.

Bakgrund: Organtransplantation är en kirurgisk specialitet som möjliggör att svårt sjuka patienter kan leva vidare. Patienter som befinner sig i pre- och postoperativa fasen bär med sig individuella upplevelser och är i behov av en engagerad periopertiv personal som kan ge optimal vård och omvårdnad. Att vara patient på en operationsavdelning kan ge hopp om att bli återställd men också orsaka tvivel och rädsla i operationens förlopp. Med ökad kunskap om omhändertagande i kombination med stöttning inför och efter en transplantation kan känslan av delaktighet öka markant för patienten. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patientens upplevelser inför och efter en organtransplantation. Metod: En systematisk litteraturstudie där 12 kvalitativa artiklar har analyserats Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde fyra huvudkategorier; pendlande känslor inför och efter en transplantation,  förlust av identitet, patientens upplevelse av otillräcklig informationsgivning och att leva med hoppet. Slutsats: Studien bidrar med kunskap om patientens upplevelser inför och efter en organtransplantation.  Patienters upplevelser pre- och postoperativt vid en organtransplantation kan innebära omtumlande känslor som blir svåra att bearbeta för patienten. Stöd och vägledning är av betydelse för patientens känsla av välbefinnande. En förutsättning för möjligheten till livskvalité är en stabil psykisk och fysisk återhämtning. Genom en ökad förståelse för patienters upplevelser inför och efter en transplantation kan operationssjuksköterskan främja patientens möjlighet till delaktighet så denne kan uppleva hälsa och välbefinnande.

<p><strong>Bakgrund: </strong>Tidigare forskning visade att<strong> </strong>ett kirurgiskt ingrepp är en stressfylld upplevelse både fysiskt och psykiskt eftersom kroppens integritet hotas. Preoperativ oro var ett vanligt problem vid elektiv kirurgi. Omvårdnad var ett stöd till medicinsk behandling t.ex. genom information som minskar patientens oro och ängslan samt ökar patientens tolerans för smärta.<strong> Syftet: </strong>Var att beskriva vad patienterna är oroliga för inför elektiv kirurgi samt ge kunskap i vad sjuksköterskan omvårdnadsmässigt kan göra för att minska oron inför elektiv kirurgi. <strong>Metod: </strong>Beskrivande litteraturstudie baserad på fyra kvalitativa och 16 kvantitativa artiklar från år 2001-2008. De sökord som användes var Anaesthesia, Anxiety, Nursing, Preoperative, Presurgery och Surgery. <strong>Resultat: </strong>Fyra centrala fynd framkom; orosmoment, information, musik och akupunktur/ akupressur/värme. Separation från familjen, funktionsoduglighet, att förlora sin självständighet, rädsla för kirurgi och död var alla faktorer som triggar symtom på preoperativ oro. Resultatet visade att musik kan minska oron signifikant. Den omvårdnadsåtgärden kunde tillämpas på flera olika sätt och har visat sig effektiv oavsett vilken musik patienten lyssnar på. Information var viktigt och det bästa var om den individanpassas. <strong></strong></p> / <p><strong>Background: </strong>Previous research has shown that a surgical operation means a lot of stress both physically and mentally since the human integrity is threatened. Preoperative anxiety was a common problem at elective surgery. Caring was a support to medical treatment for example information that decreases the patient anxiety and increases the tolerance for pain. <strong>Aim: </strong>The aim of the research was to describe the preoperative anxiety in elective surgery and to give knowledge in what the nurse can do to decrease this anxiety. <strong>Method: </strong>Descriptive literature review based on four qualitative and 16 quantitative articles from year 2001-2008. The searching words that was used was Anaesthesia, Anxiety, Nursing, Preoperative, Presurgery and Surgery. <strong>Findings: </strong>Four central categories emerged; things patients worries about, information, music and acupuncture/acupressure/heat. Being separated from the family, incapacitation, loss of independence, fear of surgery and death were all things that contribute to preoperative anxiety. The findings showed that music can decrease the anxiety significantly. It can be carried out in different ways and has shown to be effective irrespective of what music the patient is listening to. Information was important and the best thing if it´s adapted to the individual. <strong></strong></p>

<p>The aim of this study was to investigate for how long patients fast before thoracic surgery, plastic surgery and ear, nose and throat surgery, at the University hospital of  Uppsala, and what knowledge patients have about fasting and how they get affected by it. 30 patients were interviewed, 10 patients at each ward, according to a questionnaire. Data processing was performed with SPSS. There was no difference in fasting time for solids between the wards but the mean fasting time was 14 hours. In the thoracic ward patients fasted from liquids considerably longer than in the other wards. The mean fasting time in the thoracic ward was 12 hours compared to six hours in the ear, nose and throat ward and five hours in the plastic surgery ward. Only 27 % (8/30) of the patients knew the reason for fasting before anesthesia. Patients experienced significantly more thirst, nausea and hunger after than before surgery but no difference was seen between men and women. Patients from the thoracic surgery ward experienced more nausea before surgery than the others. The conclusion is that the compliance to the recommendations for preoperative fasting is insufficient and doesn´t comply to the patients needs.</p>

The aim of this study was to investigate for how long patients fast before thoracic surgery, plastic surgery and ear, nose and throat surgery, at the University hospital of  Uppsala, and what knowledge patients have about fasting and how they get affected by it. 30 patients were interviewed, 10 patients at each ward, according to a questionnaire. Data processing was performed with SPSS. There was no difference in fasting time for solids between the wards but the mean fasting time was 14 hours. In the thoracic ward patients fasted from liquids considerably longer than in the other wards. The mean fasting time in the thoracic ward was 12 hours compared to six hours in the ear, nose and throat ward and five hours in the plastic surgery ward. Only 27 % (8/30) of the patients knew the reason for fasting before anesthesia. Patients experienced significantly more thirst, nausea and hunger after than before surgery but no difference was seen between men and women. Patients from the thoracic surgery ward experienced more nausea before surgery than the others. The conclusion is that the compliance to the recommendations for preoperative fasting is insufficient and doesn´t comply to the patients needs.