Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och drabbar ca 7000 svenska kvinnor varje år. Tack vare regelbundna mammografiundersökningar som kvinnor över 40 år kallas till, upptäcks ofta cancern tidigt och kan behandlas. Hos författarna växte en vilja att veta hur kvinnorna upplever perioden mellan diagnos och operation. Det skapades en önskan att förstå hur kvinnorna upplever det att stå inför en mastektomi där hela bröstet ska tas bort och hur det inverkar på deras känslor och vardag. Syftet med studien är därför att belysa patienters upplevelser i väntan på en bröstcanceroperation. Detta kan skapa en ökad förståelse för kvinnorna med nydiagnostiserad bröstcancer samt förutsättningar för sjuksköterskan att på ett djupare plan hjälpa och stödja kvinnan under denna period. Metoden är en litteraturstudie. Tio kvalitativa och kvantitativa artiklar har inkluderats och analyserats. Resultatet presenteras i tre huvudteman: Livsförändringar, Att vara i behov av andra och Att söka mening. Under dessa presenteras sju subteman: Att tappa fotfästet, Varför just jag?, Två bröst ska bli ett, Att blunda för sanningen, Att vårda relationen, Ljuset i tunneln och Upp till kamp. Tre av dessa subteman tas upp till diskussion då författarna anser dem vara intressanta och tankeväckande. I slutsatsen presenteras förslag på sjuksköterskans möjligheter att förbättra vården för kvinnan. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Ett stort antal barn opereras årligen i Sverige och cirka hälften av dem upplever oro i samband med operation. Barn som är oroliga preoperativt har större risk att få besvär postoperativt i form av sömnproblem, ökad smärta, svårt att få i sig mat och ökad oro. Oroliga barn samarbetar också mindre vid preoperativa förberedelser och vid anestesiinduktion. En minskad oro hos barnet leder till bättre samarbete och en mera följsam perioperativ process. Anestesisjuksköterskan har vanligtvis bara en kort stund på sig att minska barnets oro innan operationsstart och måste därför snabbt etablera en kontakt som bygger på förtroende. Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter att möta barn med oro i den preoperativa fasen. Kvalitativ metod tillämpades och sju stycken djupintervjuer genomfördes. Informanterna var verksamma anestesisjuksköterskor som arbetade på barnoperation. I resultatet beskrivs anestesisjuksköterskans erfarenheter att möta oroliga barn preoperativt utifrån kategorierna som framkom; medicinska omvårdnaden, anestesisjuksköterskans föreställningar, föräldrar, vårdmiljön och anestesisjuksköterskans omvårdnad. Existens framkom som övergripande tema. Mötet med oroliga barn handlar inte bara om åtgärder utan bör ses i ett bredare sammanhang som även omfattar tankar om det existentiella. Oro är en naturlig känsla som kan ses utifrån patientens uppfattning om existens. Preoperativ information till föräldrar är viktigt för att förbereda dem inför vad som ska hända och vad som förväntas av dem. Föräldrar kan då känna sig tryggare i sin stöttande roll till barnet. Det stärker även föräldrarnas självförtroende och anestesisjuksköterskan får en mindre stressig miljö att arbeta i. Öppenhet och ärlighet framkom som betydelsefulla strategier för att upprätthålla förtroendet för barnet och skapa bättre förutsättningar för framtida möten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

<p>Preoperativ stress och oro är vanligt förekommande i dagens sjukvård. Patienter med hög intensitet av preoperativ stress och oro får ofta postoperativa komplikationer såsom längre återhämtningsfas och svårare sårläkning. Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder som kan påverka preoperativ stress och oro. Litteraturstudiens resultat bygger på en analys av 16 vetenskapliga artiklar som söktes utifrån litteraturstudiens syfte. Tre omvårdnadsåtgärder som är en del av sjuksköterskeprofessionen eller som finns tillgängliga på vårdavdelningar är information, sjuksköterskans förhållningssätt samt musik. Med hjälp av dessa omvårdnadsåtgärder kan sjuksköterskan hjälpa patienten att reducera preoperativ stress och oro i god tid. Detta resulterar i att patienten upplever trygghet i sin omgivning, slappnar av och blir mottaglig för information. Om intensiteten av stress och oro reduceras preoperativt leder det till kortare sjukhusvistelse och därigenom lägre sjukhuskostnader. För att underlätta sjuksköterskans planering av omvårdnadsåtgärder kan patientdagbok vara till hjälp.<strong> </strong>Det behövs forskning kring sjuksköterskans upplevelse att arbeta utifrån dessa tre omvårdnadsåtgärder.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Ett kirurgiskt ingrepp kan upplevas som en stressfylld situation av patienten och kan orsaka känslor av oro och ångest. Preoperativ oro kan påverka patienten fysiskt genom att bland annat ge förhöjd hjärtrytm och ökad smärta i det postoperativa skedet. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av preoperativ omvårdnad inför elektiv kirurgi på sjukhus. <strong>Metod:</strong> En allmän litteraturstudie valdes som metod och sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i elva relevanta artiklar, vilka granskades och analyserades. <strong>Resultat: </strong>Resultatet delades in i 3 olika kategorier: <em>Individuell information, Kontinuitet</em> samt <em>Tillitsfull relation</em>. I resultatet framgick att patienterna uppskattade ett preoperativt samtal med sjukvårdspersonalen då detta gav möjlighet till kommunikation. Tydlig och tillfredställande information hjälpte patienterna att känna sig lugnare samt lindrade oro och ångest En del patienter upplevde att det fanns brister i informationen och att den då kunde upplevas som skrämmande. Vidare framkom att patienter som blev omhändertagna enligt den ”perioperativa dialogen” upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. <strong>Slutsats:</strong> Patienterna betonade vikten av kommunikation och dialog med sjuksköterskan och uttryckte en önskan att inte bli lämnade ensamma. För att uppfylla patienternas behov och önskemål krävs mer tid och resurser.</p>

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp kan upplevas som en stressfylld situation av patienten och kan orsaka känslor av oro och ångest. Preoperativ oro kan påverka patienten fysiskt genom att bland annat ge förhöjd hjärtrytm och ökad smärta i det postoperativa skedet. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av preoperativ omvårdnad inför elektiv kirurgi på sjukhus. Metod: En allmän litteraturstudie valdes som metod och sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i elva relevanta artiklar, vilka granskades och analyserades. Resultat: Resultatet delades in i 3 olika kategorier: Individuell information, Kontinuitet samt Tillitsfull relation. I resultatet framgick att patienterna uppskattade ett preoperativt samtal med sjukvårdspersonalen då detta gav möjlighet till kommunikation. Tydlig och tillfredställande information hjälpte patienterna att känna sig lugnare samt lindrade oro och ångest En del patienter upplevde att det fanns brister i informationen och att den då kunde upplevas som skrämmande. Vidare framkom att patienter som blev omhändertagna enligt den ”perioperativa dialogen” upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. Slutsats: Patienterna betonade vikten av kommunikation och dialog med sjuksköterskan och uttryckte en önskan att inte bli lämnade ensamma. För att uppfylla patienternas behov och önskemål krävs mer tid och resurser.

Preoperativ stress och oro är vanligt förekommande i dagens sjukvård. Patienter med hög intensitet av preoperativ stress och oro får ofta postoperativa komplikationer såsom längre återhämtningsfas och svårare sårläkning. Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder som kan påverka preoperativ stress och oro. Litteraturstudiens resultat bygger på en analys av 16 vetenskapliga artiklar som söktes utifrån litteraturstudiens syfte. Tre omvårdnadsåtgärder som är en del av sjuksköterskeprofessionen eller som finns tillgängliga på vårdavdelningar är information, sjuksköterskans förhållningssätt samt musik. Med hjälp av dessa omvårdnadsåtgärder kan sjuksköterskan hjälpa patienten att reducera preoperativ stress och oro i god tid. Detta resulterar i att patienten upplever trygghet i sin omgivning, slappnar av och blir mottaglig för information. Om intensiteten av stress och oro reduceras preoperativt leder det till kortare sjukhusvistelse och därigenom lägre sjukhuskostnader. För att underlätta sjuksköterskans planering av omvårdnadsåtgärder kan patientdagbok vara till hjälp. Det behövs forskning kring sjuksköterskans upplevelse att arbeta utifrån dessa tre omvårdnadsåtgärder.

Bakgrund: ERAS (Enhanced Recovery After Surgery) är ett standardiserat multimodalt vårdprogram vid elektiv kolorektalkirurgi, som syftar till snabbare återhämtning och kortare vårdtider genom ett tvärprofessionellt samarbete.  En vecka innan planerad operation träffar sjuksköterskan patienten för ett samtal om vårdförloppet.   Syfte: Att identifiera och beskriva patientens upplevelse av sjuksköterskans ERAS- samtal och dess betydelse för patientens delaktighet i sin vård.    Metod: Datainsamlingen skedde genom kvalitativa intervjuer. Tolv patienter, nio män och tre kvinnor har intervjuats. De ljudinspelade samtalen har transkriberats ordagrant och analyserats med hjälp av tolkande fenomenologisk analys (Interpretative Phenomenological Analysis).   Resultat: Analysarbetet resulterade i fem olika teman; bli sedd, trygghet, tillit, ansvar samt delaktighet. Alla teman relaterar till varandra och illustrerar en positiv och en negativ sida av den upplevda erfarenheten. Tillsammans bildar en helhet av upplevelsen; ERAS- samtalet och dess betydelse för patientens delaktighet.   Konklusion: Resultatet visar att patienterna känner sig sedda under informationssamtalet. Det är viktigt att bekräfta patienten och knyta an mer till informationssamtalet under vårdtiden för att patienterna ska vara delaktiga och ta eget ansvar. Tilliten till vårdpersonalen har betydelse för att patienterna ska känna trygghet. Studien visar att ERAS- samtalet upplevs strukturerat och individuellt men informationen måste följa patienterna under hela vårdtillfället.

Postoperative site infections are the second most common health care associated infection in Sweden. Surgical procedures can lead to postoperative site infection causing great suffer for the patient and an extended care time with an increased cost as a result. In preparation for surgery, it is important that the skin is well prepared with antiseptics to decrease the risk of postoperative site infection. The purpose with this study was to shed light upon the skin preparation before surgery and its significance to postoperative site infection. Ten scientific articles have been scrutinized and compiled and two themes have been identified – the preoperative and the intraoperative skin preparation. All in all, difference could be spotted in the number of washes and how these had been preformed before the surgery. Similarities could be spotted in the hair shortening procedure and the alcohol added in selected disinfectant, influences the probability for decrease in postoperative surgical site infection. The result from this study shows that more research is needed regarding how the skin shall be prepared before surgery to reduce the number of postoperative site infections.

Bakgrund: Föräldrar vars barn ska genomgå anestesi och operation önskar stödja barnet på bästa sätt inför detta. Samtidigt är de själva ofta oroliga. Oro hos föräldrar och oro hos barn tycks hänga samman, likväl som en lugn förälder tycks kunna vara till hjälp för ett oroligt barn. Syfte: Att belysa vad anestesisjuksköterskan kan bidra med för att svara an till föräldrars önskan att vara till stöd för sitt barn under den pre- och intraoperativa perioden, och därmed främja hälsa och välbefinnande hos dem båda. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet presenteras under två huvudteman med fyra underteman vardera. Huvudtemat Att vara belyser anestesisjuksköterskans sätt att vara emot föräldrarna, medan Att göra belyser dennes konkreta handlingar. Slutsats: Anestesisjuksköterskan kan genom god omvårdnad öka föräldrarnas möjlighet att stödja sitt barn pre- och intraoperativt. / Background: Parents whose child is going to be anesthetized and operated wish to support the child for the upcoming events in the best way possible. At the same time they often experience anxiety. The parents and the childs anxiety seems to be related, as well as a calm parent can be helpful to a worried child. Aim: To highlight in what way the nurse anaesthetist can contribute to respond to the parents desire to support their child in the pre- and intraoperative period, and thereby promote health and wellbeing for them both. Method: Literature review with a qualitative approach. Findings: The findings are presented in two main themes with four subthemes each. To be illuminates the nurse anaesthetists way to behave towards the parents, and To do highlights her or his practical actings. Conclusion: The nurse anaesthetist can improve the parents ability to support their child pre- and intraoperative by providing good nursing care.

Bakgrund: Kirurgisk verksamhet utgör en väsentlig del av dagens sjukvård. I Sverige utfördes år 2016 drygt 2 miljoner operationer, en siffra som ökar årligen. Inför operation upplever många patienter oro av olika karaktär och intensitet, vilket ger upphov till lidande. Situationen medför att hälso- och sjukvården står inför enorma prövningar då en alltmer avancerad vård ställer högre krav på sjuksköterskan att tillgodose patientens behov. Då varje patient är unik upplevs den preoperativa fasen individuellt. Om sjuksköterskan får kunskap om den enskilde patientens upplevelse av oro kan ett onödigt lidande lindras. Syfte: Att undersöka den vuxna patientens upplevelse av oro inför operation. Metod: Litteraturstudie med 10 kvalitativa och 2 kvantitativa artiklar. Artiklarna analyserades med innehållsanalys genom utsagor, koder, underrubriker och kategorier. Resultat: I resultatet framkom två kategorier: Maktlöshet och Ängslan. Dessa redovisas med fyra underrubriker: Patienten upplever sig utlämnad, Patienten upplever osäkerhet, Patienten upplever rädsla, Patienten upplever ångest. Slutsats: Många patienter upplever preoperativ oro i varierande form. Majoriteten behöver dessutom hjälp att hantera situationen. Det är därför väsentligt för sjuksköterskan att inhämta kunskap och förståelse om patientens upplevelse av oro inför operation för att lindra dennes lidande. Genom att vara närvarande kan sjuksköterskan bidra till trygghet och skapa en positiv erfarenhet.