<p>Vårt syfte med det här arbetet var att undersöka hur förskolebarn agerar när de ställs inför två matematiska problem innehållande division/delning. Vilka lösningsstrategier använder de för att lösa givna problem? Vi valde att genomföra en fallstudie på den förskola där vi alla tre arbetar, och metoden vi använde oss av var deltagande observation, samt videofilmning. I studien ingick nio stycken femåringar. När vi transkriberade videoinspelningen såg vi att barnen använde sig av de olika lösningsstrategierna som vi tog upp i den teoretiska bakgrunden, i olika utsträckning. De vanligaste var pekräkning/förflyttningsräkning och fördelningsstrategin. Av resultatet framgick att de flesta barnen kombinerade flera lösningsstrategier vid samma problem. Det framkom också att barnen hade svårt att sätta ord på sina lösningsstrategier i genomförandet, och förklara hur de tänkte när de löste problemen.</p>

<p>Syftet med arbetet är dels att ge ökad kunskap om förskolebarns sorteringsstrategier och dels att undersöka betydelsen av pedagogens diskussion i arbetet med att utveckla barnens strategier. Undersökningen är en kvalitativ studie och bygger på intervjufrågor och videoobservationer. I studien ingick 12 barn indelade i fyra grupper med tre barn i varje grupp. I undersökningen observerades barnen när de genomförde två sorteringsuppgifter. Resultatet visade att barn använder strategierna likheter-skillnader, parbildning, storleksordning och klassificering när de sorterar. Resultatet visade också att pedagogens diskussion har betydelse för hur barnen utvecklar sorteringarna. Barnens förmåga att sortera utvecklas i samspel med andra men även individuellt när de lyssnar till, iakttar och imiterar varandra. Studien understryker pedagogens roll för barns fortsatta utveckling av matematisk förståelse.</p>

<p>Studien syftar till att undersöka problemlösningsprocessen då elever arbetar i grupp med matematiska problem samt uppmärksamma de uttrycksformer som används. En jämförelse mellan skolår fem och skolår nio görs för att upptäcka betydelsefulla skillnader. Metoderna som använts är kvalitativa i form av observation och intervju. Två grupper från respektive skolår har studerats, där varje grupp bestod av tre elever. Resultatet visar att grupperna i klass 9 är mer resultatinriktade och uppvisar en enkelriktad problemlösningsprocess, samtidigt som grupperna i klass 5 vid flertalet gånger går tillbaka i problemlösningsprocessen och vågar göra kvalificerade gissningar. Skillnaderna mellan skolåren när det gäller uttrycksformerna är få. De mest använda uttrycksformerna är den logisk/språkliga och den grafisk/geometriska. Bristande erfarenhet av arbete med laborativt material och problemlösning i grupp har uppmärksammats.</p>

<p>Syftet med denna studie är att få ökad kunskap om vilka olika lösningstrategier elever i år 3 tillämpar när de löser ett matematiskt problem. Har eleverna utvecklingsbara strategier? Finns det elever som väljer strategier som ej är utvecklingsbara?</p><p>Vi valde att använda oss av en kvalitativ undersökning där vi tolkade elevernas lösningar av två matematiska problem av varierande svårighetsgrad. Utifrån denna tolkning kunde vi dela upp lösningarna i olika lösningsstrategier som eleverna använde sig av. Undersökningen genomfördes på 89 elever på tre skolor i olika kommuner. De strategier som förekom var upprepad addition, addition med stöd av bild, multiplikation, division och ett till ett räkning. De flesta eleverna i studien har en strategi som är utvecklingsbar. Det visade sig också att det fanns elever som använder sig av strategier som inte är utvecklingsbara dvs. strategin är inte tillämpbar i högre talområden.</p><p>Vi har även utfört 3 kompletterande elevintervjuer med elever vi ansåg hade en annorlunda strategi, för att få en djupare förståelse av de strategier som de eleverna använde.</p>

<p>Detta examensarbete handlar om att utmana och stimulera alla elever i ämnet matematik.</p><p>Vårt syfte med studien är att se för- och nackdelar med nivågruppering och gruppering med blandade förmågor. Nio elever i år 5 har i olika gruppkonstellationer löst ett matematiskt problem och därefter har vi analyserat deras tillvägagångssätt. Vårt resultat av studien bygger på en kvalitativ metod där vi har använt oss av fallstudie.</p><p>Vi har kommit fram till att det inte går att säga om nivågrupperingar är positivt eller negativt för den här gruppen av elever. Det beror mycket på individen själv, vilken grupp som är fördelaktig för deras del. Det är däremot viktigt att eleverna får stimulans, utmaning och variation vilket de kan få både i en nivågrupp och i en blandad grupp. Vi har sett i vår undersökning att eleverna i den medelpresterande gruppen kan missgynnas med nivågruppering, eftersom de inte har lika stor möjlighet till utveckling. Däremot har vi funnit vissa fördelar hos hög- och lågpresterande elever när de är nivågrupperade. Det här arbetet kan vara intressant för dem som arbetar med matematik i skolan och för de som läser till lärare. Det kan även vara intressant för skolledare och lärare i andra ämnen när det gäller grupperingar av barn.</p>

<p>I vår vardag möter vi ständigt problem med anknytning till matematik, som vi behöver lösa. Problemlösning har en betydande roll i matematikämnet och därför är det viktigt ur undervisningssynpunkt att försöka förstå hur elever tänker och resonerar när de löser problem.</p><p>Syftet med detta arbete var att undersöka hur elever i skolår 3 går tillväga när de möter skriftliga matematiska problemuppgifter. Studien fokuserar på elevers val av lösningsstrategier, i vilken utsträckning laborativt material används, samtidigt som en jämförelse mellan pojkars och flickors val av strategier görs. Metoden för att ta reda på detta var att genomföra ett undervisningsförsök, tillsammans med deltagande observation och intervju.</p><p>Resultatet visar att elever använder flera olika lösningsstrategier och även kombinationer av olika för att lösa problemen. De vanligaste strategierna var huvudräkning och laborativt material. Den skillnad som visade sig mellan pojkars och flickors val av strategier, var att flickor i större utsträckning använde skriftliga noteringar.</p>

<p>Att förstå och ha kunskap om hur man löser olika slags problem är något vi alla behöver. I det samhälle vi lever i idag är det en av förutsättningarna för att inte bli lurad och för att kunna följa med i demokratiska processer. När förmågan till logiskt och strategiskt tänkande stärks, höjer det förmågan att dra slutsatser och att analysera. I den kommande gymnasieförordningen, GY–07, kommer fem matematiska förmågor att bedömas vid betygssättning. En av dessa är problem och modellering. Med detta som bakgrund blev syftet med arbetet att undersöka hur lärare använder sig av problemlösning samt i hur stor utsträckning det arbetas med problemlösning som en del av matematikundervisningen. Dessutom ville vi ta reda på vad eleverna anser om problemlösning inom matematiken. I undersökningen har vi genomfört en enkätstudie på både grundskoleelever och gymnasieelever. Vi har dessutom intervjuat lärare i hur de använder problemlösning som en del av undervisningen.</p><p>Undersökningen har visat att lärare idag använder sig av problemlösningsövningar några gånger per termin. Dessa uppgifter finner lärarna främst i olika böcker eller så skapar de egna uppgifter, men även från Internet finner lärarna lämpliga uppgifter. Uppgifterna löses framförallt i grupp och redovisas även så muntligen eller skriftligen. Fördelarna som lärare och elever ser med problemlösningsövningar är främst att man lär sig tänka logiskt och att tänka på ett annorlunda vis. Den största nackdelen med problemlösning, anser både lärare och elever, är att det är alltför tidskrävande. Dessutom har vi kommit fram till att lärare och elever sinsemellan inte uppfattar problemlösning om samma sak.</p>

Resultatet från 2011 års nationella prov visar att problemlösning utgör det näst svåraste delområdet beträffande elever i årskurs 3. Flertalet forskare belyser att elever utvecklar nya kunskaper via kommunikation och samspel med andra klasskamrater. Vidare framhäver flera studier att somliga gruppkonstellationer ej resulterar i en stimulerande miljö för alla elever. Därigenom blir arbetets syfte att studera hur skilda gruppsammansättningar inverkar på elevers kommunikation vid problemlösningsarbete. Undersökningen genomfördes i en årskurs 2. Fyra skilda gruppkonstellationer valdes att studeras. Tre av grupperna konturerades homogent: lågpresterande elever, medelpresterande elever samt högpresterande elever. En grupp sammanfördes på ett heterogent vis, beståendes av en elev från varje prestationsnivå. Utvalda elever fick lösa en öppen problemuppgift i grupp. Som undersökningsmetod användes deltagande observation av ostrukturerad karaktär. Det insamlade materialet valdes att analyseras utifrån sociokulturell diskursanalys. Resultatet visar att gruppsammansättning påverkar elevers kommunikation vid arbete med problemlösning. Homogen gruppering beståendes av lågpresterande elever brukar dispytpräglat tal samt kumulativt tal. Medelpresterande elever kännetecknas av kumulativt tal i en homogen gruppsammansättning. Högpresterande elever i en homogen gruppkonstellation, kommunicerar via kumulativt tal samt upptäckande tal. Dessa former av kommunikation är även utmärkande drag beträffande heterogen gruppering.

Denna studie syftar till att ta undersöka vilka olika lösningsstrategier elever i årskurs 2 använder då de får ett rikt matematiskt problem. Metoderna som används för att undersöka detta är ett elevtest med ett rikt matematiskt problem och intervjuer av några elever. Respondenterna valdes utifrån sina lösningsförslag på testet. Det som visar sig i resultatet är att 24 av 25 elever väljer att använda sig av strategin och representationen rita. Andra representationer som var vanligt förekommande var att genomföra operationer det vill säga räkna.

No description available.