I föreliggande arbete undersöks elevtexter från nationella provet i svenska och svenska som andraspråk i årskurs 3. Syftet är att jämföra första- och andraspråkselevers skriftspråk. De frågor jag har ställt mig är vilka likheter och skillnader det finns mellan första- och andraspråkselevers, och mellan flickors och pojkars, texter när det gäller språkliga drag och hur elevernas texter förhåller sig till det nationella provets skriftspråkliga kravnivåer. Den metod som har använts för att få svar på frågeställningarna är kvantitativ textanalys. Resultatet i denna studie tyder på att andraspråkselever inte når upp till den språkliga nivå förstaspråkselever befinner sig på, då de skriver kortare texter och har fler stav- och skrivfel än förstaspråkselever. Andraspråkselever har en högre ordmedellängd än förstaspråkselever, medan ordklassanvändningen kan sättas mer i samband med kön än med ämne. En annan skillnad könen emellan är att flickor skriver längre texter än pojkar. Totalt sett når elevgrupperna väl upp till det nationella provets skriftspråkliga kravnivåer. / 2010ht4659

Mitt syfte med detta examensarbete är att ta reda på hur lärare uppfattar det nationella provet. För att ta reda på detta närmare undersöker jag fyra olika aspekter av det nationella provet för årskurs nio i grundskolan. De frågeställningar jag kommer att ställa handlar om det nationella provets olika syften och om frågor kring det nationella provet i samband med bedömning och betygsättning. Som metod för detta examensarbete valde jag att göra intervjuer. Jag genomförde dessa på en högstadieskola i Mellansverige och jag intervjuade fyra lärare. Jag har i detta examensarbete kommit fram till att det inte finns några påtagliga motsättningar mellan det nationella provets olika syften. Det finns dock problematik knuten till att lärare rättar de nationella proven. Jag har också kommit fram till att lärare anser att det nationella provets bedömning och resultat både anses vara tillförlitliga och inte tillförlitliga. Mina intervjuer har även påvisat att lärare anser att det nationella provets betyg och slutbetyget i årskurs nio inte är jämförbara.

Syftet med vår studie är att analysera ett antal elevlösningar från nationella provet i svenska och svenska som andraspråk för årskurs 3 samt att analysera hur några lärare som undervisar i de tidiga skolåren förhåller sig till elevers läsförmåga i årskurs 3. Ett ytterligare syfte är att jämföra lärarnas syn på elevers läsförmåga med de utvalda elevlösningarna. Våra frågeställningar berör vilka uppfattningar några lärare har om elevers läsförmåga i årskurs 3, vilka svårigheter som går att iaktta i de elevlösningar som vi samlat in samt vilka didaktiska konsekvenser som går att dra mellan lärarnas syn på elevers läsförmåga och elevernas fortsatta läsutveckling. Genom att bearbeta ett befintligt datainsamlat material som vi fått ta del av från Institutionen för nordiska språk, Uppsala Universitet och genom att vi intervjuat fyra verksamma lärare om hur de ser på elevers läsförmåga har vi kunnat få svar på våra frågor. Resultatet visar hur viktigt det är att eleverna har en god läsförmåga för att nå måluppfyllelse för årskurs 3. För att eleverna ska kunna vidareutveckla sin läsförmåga har vi i vårt resultat sett hur stor inverkan både hemmet och skolan har t.ex. i form av att eleverna ges möjlighet till kontinuerlig läsning. Ett annat resultat vi fått fram i vår studie är att elever har bristande kunskaper om hur man läser bortom och mellan raderna i en text. Resultatet visar även att eleverna med utländsk bakgrund presterar något sämre än eleverna med svensk bakgrund samt att flickornas resultat är bättre än pojkarnas.

Uppsatsens syfte är att redogöra för forskningens syn på det nationella skrivprovet inom ämnet svenska. Utifrån ett psykometriskt perspektiv, med inriktning på konstrukt, bedömning och användning, belyser uppsatsen potentiella problembilder med standardiserade prov inom en svensk, norsk och amerikansk kontext. Provet innehar en normerande ställning inom svensk utbildning, där det agerar rättesnöre över vad som utgör goda och mindre goda elevtexter. Forskningen visar också på den svårighet som existerar gällande provets interbedömarreliabilitet, där olika examinatorer bedömer proven olika. Vidare påverkar provet undervisningen, där dess genrepedagogiska utgångspunkt leder till en tanke om progression, där texttyper hierarkiseras. Lärarna upplever att provet är tidskrävande och att de ofta arbetar förberedande med eleverna. Detta leder till att eleverna undervisas i att hantera provsituationen, snarare än att de undervisas i skrivande, något som är problematiskt utifrån aspekter av reliabilitet. Vidare innebär provets normerande ställning att undervisningen anpassas efter de förmågor som provet avser att mäta, vilket resulterar i att eleverna får ta del av en begränsad läroplan. Undersökningen visar på den diskrepans som tycks existera mellan provets olika syften, där det råder en oklarhet i om provet kan fungera som ett komparativt utvärderingsverktyg samtidigt som det är ett utvecklingsverktyg för att främja elevernas skrivande. Frågan är om det är möjligt att skapa ett skrivprov där dessa syften harmoniserar med varandra?

Uppsatsen är en kvalitativ studie som har till syfte att lyfta fram lärares och elevers uppfattningar om och erfarenheter av muntlig framställning i undervisningen. Vilken plats upplever lärare och elever att momentet tala har i undervisningen? Hur och när får elever respons? Hur förbereds och genomförs det nationella provets muntliga del i svenska och hur upplever eleverna delprovet? Uppsatsen är baserad på sex intervjuer. Två lärarintervjuer och fyra elevintervjuer. Resultatet visar att undervisningen i det muntliga skiljer sig åt i de två olika klassrummen. Lärarna lägger tyngdpunkt på olika områden. Eleverna upplever till skillnad mot lärarna att talets plats är underordnat de övriga momenten. De upplever även att deras muntliga prestationer inte påverkar betyget i samma utsträckning som till exempel skrivuppgifter. Den respons som ges till eleverna är uppskattad. Båda klasserna förbereds inför delprovet även om inte eleverna alltid upplever det som förberedelser. Provet genomförs på olika vis i de två lärarnas undervisningsgrupper. Samtliga intervjuade elever upplever att delprovet inte utgör en särskilt viktig eller avgörande del för betyget. En slutsats som dras är att det finns behov av tydlig kommunikation om vad som ingår i momentet tala. En klassrumsdialog om talets plats, strävansmålen och vad som krävs och bedöms skulle kunna bidra till en ökad medvetenhet och göra mometet mer tydligt för både lärare och elever.

Den föreliggande studien är en kvalitativ studie med kvantitativa inslag av 20 elevtexter skrivna av elever som har läst kursen svenska 1 på gymnasiet och som har fått betyget A på sina texter i det nationella provet. I enlighet med kunskapskraven för betyget A ska eleven använda ett varierat och välformulerat språk, vilket ligger till grund för denna studies undersökningsvariabler, elevtexternas nominalkvot och variation av fundamenten. Resultatet analyseras utifrån ett genusperspektiv med syftet att se om det framkommer några språkliga könsskillnader i mitt material. Resultatet skiljer sig en del från den tidigare forskningen, men skillnaderna är små eftersom det i mitt material är svårt att urskilja tendenser till könsskillnader mellan flickors och pojkars nominalkvot och deras variation av fundamenten. Däremot är skillnaderna inom de egna grupperna betydligt större. Pojkarna som grupp har de lägsta respektive högsta nominalkvotvärdena, medan flickorna som grupp har relativt jämnhöga nominalkvoter som närmar sig bruksprosans. I jämförelsen mellan flickornas och pojkarnas variation av fundamenten framgår inga tydliga skillnader könen emellan, utan även i detta fall är det snarare inom de egna grupperna som skillnaderna är påtagliga. Undersökningen visar däremot tendenser till samband mellan skrivuppgiftens ämne och elevtexternas nominalkvot och deras variation av fundamenten.

No description available.

Syftet med denna studie är att visa hur några elever och en lärare uppfattar olika bedömningsformer i matematik. Arbetet lyfter specifikt det muntliga nationella delprovet i matematik. Dessa uppfattningar är väsentliga att belysa, eftersom de nationella proven är ett stöd för lärarna att ge eleverna en likvärdig och rättvis bedömning. Tidigare forskning tar upp att det behövs mer forskning kring uppfattningar om bedömningar i matematik. Forskningen på området lyfter både positiva och negativa aspekter av muntliga bedömningar. Utöver detta tar man upp att elever tenderar att föredra det som de är vana vid. Inom matematikundervisning har det skriftliga provet fortsatt vara en traditionell bedömningsmetod. Detta gör det tämligen intressant att söka svar på frågan “Vilka uppfattningar har eleverna och läraren kring det muntliga nationella delprovet i matematik?”. Resultat från vår fallstudie stödjer övrig forskning på några punkter. Men vi har också fått resultat som inte har stöd i litteraturen. Eleverna i vår studie har en mer positiv uppfattning av flervalsprov, skriftliga prov samt muntliga. Detta i jämförelse med problemlösningar och grupparbeten. Det framkom från denna klass att de generellt upplever en bättre känsla efter att de genomfört delprovet än innan och att de kände sig trygga i sina grupper.

Syftet med det här arbetet är att undersöka det nationella provets betydelse för kursbetygen på SFI. Det nationella provet utgör ett av de verktyg för bedömning som pedagogerna har att tillgå och dess syfte är att fungera stödjande vid betygsättningen. Tidigare rapporter som genomförts av Skolverket har visat att de nationella proven på SFI har en status som ligger nära examensprov och att de ofta fungerar styrande vid betygsättningen.Den här studien bygger på resultaten från två undersökningar. Dels undersöks och analyseras hur pedagoger på en SFI-skola ser på det nationella provets betydelse för kursbetygen, och dels undersöks vilken korrelation som finns mellan nationella prov-betyg och kursbetyg under en termin på samma skola, samt om någon skillnad i provets betydelse förekommer vid betygsättningen av elever med olika studieformer.Resultaten från den första undersökningen visar att pedagogerna uppfattar en skillnad i provets betydelse för elever i olika studieformer. Dock visar sig inte denna uppfattning bekräftas av den andra undersökningen som speglar betygsresultaten. Av studien framkommer även att de lokala kursplanerna, ISP:n och det nationella provet i större utsträckning harmoniserar och fungerar som en helhet vid bedömningen av klassrumselever än distanselever, vilket öppnar upp för vidare diskussion om hur bedömningsverktygen kan utvecklas och anpassas för att underlätta pedagogers bedömning av elever med andra studieformer än den traditionella klassrumsundervisningen.

Syftet med arbetets undersökning har varit att få större förståelse för hur matriser fungerar som stödstruktur i skriftliga prov i historia. Jag har valt att undersöka om matriserna överhuvudtaget används av eleverna, om de fyller sin funktion och på vilket sätt de gör det. För att få svar på mina frågor har jag gjort en innehållsanalys av 80 elevsvar tillhörande 20 elever på fyra provuppgifter tagna ur nationella provet i historia 2013, där svar till uppgifter med matris jämförts med svar utan matris. Två av uppgifterna har mätt den källkritiska förmågan och de andra två har mätt förmågan att använda en historisk referensram. Samtidigt har en av uppgifterna inom varje kunskapsområde haft en matris som stödstruktur.Jag har kommit fram till att de elever som är vana vid att arbeta utifrån matriser verkar använda sig av dem i större utsträckning än andra i provsituationen. Utifrån det analyserade materialet har jag dragit slutsatsen att matriserna fungerar aningen bättre som stödstruktur när förmågan som bedöms inte är beroende av en specifikt historiskt referensram. Detta resultat kan också ha sin förklaring i att uppgiften kring en historisk referensram som inte hade matris har varit lättare att besvara för eleverna än det var avsett och att den jämförda uppgiften med matris har krävt mer komplexa resonemang än den utan matris. Om detta skulle bekräftas, blir min jämförelse mellan de provuppgifterna inte giltig när det gäller att dra slutsatser kring matrisens roll som stödstruktur för eleverna i besvarande av uppgiftsfrågan. Däremot tycker jag mig kunna skönja en annan funktion hos matriserna, den att de nämligen stödjer validiteten i en provuppgift.