<p>Forensic psyhiatric care protects the society by giving patients care to diminish risks of serious crimes. In their work the nurses use different care methods to help and support the patient in managing his or her life situation. To clarify how a group of nurses describe the nursing process in forensic psychiatric care. A qualitative study based on interviews. Six nurses were interviewed about their work in four different forensic psychiatric care units. The nursing process in is divided into four categories: evaluation, planning, implementation and assessment. The results are based on the way the interviewed nurses described the essential roles of nurse-patient relationship and structured routines in nursing process. The study also shows some specific difficulties in nursing work, for example the mental dysfunctions of patients, the level of competence among staff and the patients need for social interaction and existence beyond their specific needs.</p>

Det råder brist på forskning som berör psykiatrisk slutenvård utifrån ett patientperspektiv och studier efterfrågas som på djupet kartlägger patienters upplevelser. Syftet med undersökningen var att öppet och förutsättningslöst beskriva upplevelsen av att vara patient i psykiatrisk slutenvård. Tretton patienter inskrivna vid fyra avdelningar intervjuades och materialet analyserades tematiskt. Resultatet visar att deltagarnas upplevelse av den psykiatriska slutenvården är starkt förknippad med de människor de möter på avdelningen.Patientgruppen blir påverkad av stämningen i personalgruppen vilket får konsekvenser för deras upplevelse av vården. Deltagarna uppskattar engagerad personal som är lyhörd för patientens behov och som ger stöd när de behövs som bäst. Patienterna stöttar varandra och delar erfarenheter. Deltagarna upplever att de på olika sätt förlorarkontrollen över sina liv under vistelsen på avdelningen. Avdelningen beskrivs som en plats för välbehövlig vila men upplevs också som långtråkig där tiden går långsamt. Deltagarna tvivlar ibland på vad vården ska ge dem och efterfrågar mer information och delaktighet i behandling samt fler behandlingsmetoder. Resultatet finner stöd i liknande studier på området.

Syftet med föreliggande studie har varit att utvärdera och kvalitetssäkra implementeringen av en mentaliseringsbaserad terapi på en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning. Behandlingen har riktat sig till patienter med diagnosen personlighetsstörning och pågått under 18 månader. 14 patienter inkluderades i studien och behandlingen har bestått av ett individuellt och två gruppbehandlingstillfällen i veckan. Intervjuer och regelbundna självskattningar har genomförts för att undersöka patientens psykiska mående. Samtliga patienter rapporterade vid inklusion ett svårt psykiskt lidande. En preliminär analys visar att efter 6 månaders behandling har patienternas psykiatriska lidande minskat signifikant. Sex patienter har av olika skäl avbrutit behandlingen efter inklusion. Två patienter har fullföljt behandlingen i sin helhet och i dessa patienters uppföljningsdata (24 månader efter inklusion) kan man konstatera att de skattat sitt psykiatriska lidande på samma nivå som den jämförbara svenska normgruppen.

Den psykiatriska vården i Sverige liksom i större delen av västvärlden har stått infören strukturförändring de senaste åren. Antalet vårdplatser inom den slutna vården harminskat och ett skifte har skett från institutionsvård till mer öppenvårdsbaserad vård.Dagsjukvård och mobilt team är en ny form av öppenvård som utöver den ordinarieöppna psykiatriska vården byggts upp som ett komplement till den tidigare mestdominerande slutna vården. Syftet med studien var att beskriva hur personal i dennavårdform upplever innehållet i sitt arbete och relationen med patienterna. Fyraintervjuer genomfördes med personer anställda på psykiatriskaöppenvårdsmottagningar i Skaraborg. Fem huvudteman framkom: Att skapa enrelation, Flexibilitet, Hantera och stå ut, Låta det ta tid och Reflektioner ominnehållet i arbetet och att arbeta inom olika vårdformer. Slutsatsen är att deintervjuade i huvudsak upplever sitt arbete i den nya vårdformen med dagsjukvårdoch mobilt team som ett bra komplement till den akuta vården och som en bravårdform för att kunna möta patienternas behov. / Psychiatric care in Sweden as in most parts of the Western world has gone throughmany structure changes. The number of beds in psychiatric hospitals has decreased alot, and has resulted in a shift from institutional to community care for people withmental illness. A new kind of open psychiatric care, such as psychiatric day ward andmobile team has been built up as a complement to the earlier most dominatinginstitutional care. The aim of this study was to find out how the mental healthworkers experience the contents in their work and the relations with their patients.Four interviews completed with employees in psychiatric open care settings inSkaraborg. Five main themes were made: To create a relation, Flexibility, To cope,Let it take time, Reflections about the content in the work and to work in differentkind of care forms. The conclusion of this study is that the personal mainly finds theirwork in the new form as a good complement to acute care, and as a good form of careto meet their patient’s needs.

Forensic psyhiatric care protects the society by giving patients care to diminish risks of serious crimes. In their work the nurses use different care methods to help and support the patient in managing his or her life situation. To clarify how a group of nurses describe the nursing process in forensic psychiatric care. A qualitative study based on interviews. Six nurses were interviewed about their work in four different forensic psychiatric care units. The nursing process in is divided into four categories: evaluation, planning, implementation and assessment. The results are based on the way the interviewed nurses described the essential roles of nurse-patient relationship and structured routines in nursing process. The study also shows some specific difficulties in nursing work, for example the mental dysfunctions of patients, the level of competence among staff and the patients need for social interaction and existence beyond their specific needs.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur samverkan mellan socialtjänst och psykiatrisk slutenvård upplevs av några representanter för berörda yrkesgrupper. För att undersöka detta har en kvalitativ studie gjorts. Två personer inom socialtjänst, respektive psykiatrisk slutenvård och deras två chefer har intervjuats. Frågeställningarna har varit: När samverkar socialtjänsten och den psykiatriska slutenvården? Vilka faktorer påverkar samverkan? och Vilket handlingsutrymme har aktörerna i samverkan? Resultatet har analyserats med hjälp av nyinstitutionell organisationsteori och begreppen handlingsutrymme och profession. Både på lednings- och marknivå, upplevs att samverkan generellt sett fungerar bra. Även om det initialt är svårigheter mellan parterna löser det sig ofta till slut. De gånger samverkan inte fungerar beror det ofta på att verksamheterna har olika organisatoriska ramar och kunskaper som krockar.

Syftet med denna pilotstudie var att beskriva hur sjuksköterskor som arbetar som Case Managers uppfattar effekterna av denna arbetsmodell avseende medicinsk vård, social situation, missbruk, vård- och omsorgskvalitet samt samordning för patienter med missbruk och samtidig psykisk störning. Metoden var kvantitativ och genomfördes med en webbenkät. Resultatet visade att respondenterna anser att Case Management haft en positiv påverkan på patienternas medicinska vård och sociala situation. Det ledde också till en bättre kontakt med patienten, och förbättrad bedömning av patientens sammansatta situation. Sammantaget framkom en övervägande positiv uppfattning även av vård- och omsorgskvaliteten, samordningen och de arbetsmetoder som använts. Vad gäller missbruket uppgav en del av respondenterna att det påverkades positivt och en del av respondenterna uppgav att det inte påverkades alls. Vid en fullskalig studie hade det varit intressant att göra enkäten mer nyanserad med fler svarsalternativ och även ha med bakgrundsvariabler för att se samband och göra jämförelser. Pilotstudien indikerar att Case Management är en arbetsmodell som kan underlätta omvårdnadsarbetet för patienter med komplex problematik och stort behov av vård och stöd, och även vara en metod för att lättare samordna insatser från olika vårdgivare. Sjuksköterskan kan genom Case Management arbeta hälsofrämjande för att stödja patienter med missbruk och samtidig psykisk störning i olika områden som påverkar hälsan. / The aim of this pilot study was to describe how nurses who work as Case Managers perceive the effect of this approach for medical treatment, social status, substance abuse, quality of health care and coordination for patients with substance abuse and concurrent psychiatric disorder. The method was quantitative and was conducted with a web survey. The results showed that the respondents believe that case management had a positive impact on patients' medical care and social situation. It also led to a better contact with the patient, and improved assessment of the patient's complex situation. Overall, the answers also revealed a generally positive perception of the care quality, the coordination and used methods. As for the abuse, some respondents answered that Case Management had affected the abuse in a positive way, and others that it had not been affected at all. In a full scale study it would have been interesting to make the questionnaire more nuanced with more response options, and also have the background variables to make comparisons. The pilot study indicate that case management is an approach that can facilitate nursing care for patients with complex problems and need of care and support, and also be a method to help to coordinate the efforts of various health care providers. The nurse can through Case Management support patients with substance abuse and mental disorders in different areas of health.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Tidigare forskning visar att vårdstudenter har stor nytta av att få delta i patientarbete i sin utbildning och fortsatta yrkeskarriär. Patienter i hälso- och sjukvård har generellt en positiv attityd till studentmedverkan. Dock är forskningen om vilken uppfattning patienter inom psykiatrisk vård har till studentmedverkan mycket begränsad. Syfte: Att undersöka hur patienter inom psykiatrisk vård upplever studenters medverkan i vården Metod: Kvantitativ studie, en enkätstudie. Patienter från tre verksamhetsområden på ett universitetsjukhus i Mellansverige tillfrågades om att svara på enkätfrågor. Resultat: Resultatet blev 655 besvarade enkäter. Av respondenterna uppgav 95 % att de ansåg att det var viktigt att studenter får träffa patienter under sin utbildning. Sjuttiosex procent var bekväma med att studenter deltar i vårdbesöket och 61 % var bekväma med att träffa studenter för enskilt samtal. Kvinnliga patienter var mindre bekväma med manliga studenter i jämförelse med kvinnliga studenter, de var också mindre bekväma om studenten var mycket ung. För manliga patienter hade vare sig kön eller ålder på studenten någon betydelse för hur bekväma de var med studentmedverkan. Patienter som träffat studenter tidigare var överlag mer bekväma med studentmedverkan. Slutsats: Patienter inom psykiatrisk vård har en positiv attityd till studentmedverkan, för kvinnliga patienter har studentens kön betydelse för hur bekväma de är. Patienter vill bli tillfrågade om studentmedverkan i god tid och på ett respektfullt sätt. Om handledare utbildas i vad som är viktigt för patienter att få veta innan de beslutar sig för om en student får delta eller inte, kommer det ytterligare öka möjligheterna för studentmedverkan.   Nyckelord: Psykiatrisk vård, Studentmedverkan, Patienters attityder / ABSTRACT Background: Previous research shows that nursing students benefit greatly from participation in patient care in their education and future careers. Patients in health care generally have a positive attitude to student participation. However, research on how patients in psychiatric care perceive student participation is very limited. Aim: To investigate how patients in psychiatric care experience student involvement in their care. Method: Quantitative study, a questionnaire study. Patients from three psychiatric departments at a university hospital in central Sweden were asked to respond to survey questions. Result: The result showed 655 completed questionnaires. Of the respondents, 95 % stated that it was important that students get to meet patients during their training. Seventy-six percent were comfortable with students participating in the health care visits and 61 % were comfortable with meeting students for individual conversation. Female patients were less comfortable with male students compared to female students and they were also less comfortable if the student was very young. For male patients either the sex or the age of the student was of any significance to how comfortable they were with student participation. Patients who had met students previously were generally more comfortable with student participation. Conclusion: Patients in psychiatric care has a positive approach to student participation, for female patients the student’s gender has an impact on how comfortable they are. Patients want to be consulted on student participation in a timely and respectful manner. If supervisors are trained in what is important for patients to know before they decide whether a student may participate or not, it will further increase opportunities for student participation. Alpha Keywords: Psychiatric Care, Student Involvement, Patient Attitudes.

Bakgrund: Vård under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) innebär att patienters självbestämmande kan begränsas. Omvårdnad i samband med LPT är av komplex karaktär som bland annat innebär att sjuksköterskan skall respektera patientens självbestämmande och utföra tvångsåtgärder samtidigt. Syfte: Studiens syfte var att undersöka och beskriva sjuksköterskors syn på självbestämmande för patienter som vårdas under lagen om psykiatrisk tvångsvård. Metod: Halvstrukturerade intervjuer med tre sjuksköterskor verksamma inom psykiatrin genomfördes och en manifest innehållsanalys användes för att bearbeta data. Resultat: Tre huvudkategorier och nio underkategorier bildades. 1. Sjuksköterskors syn på självbestämmande: möjlighet till självbestämmande, begränsande faktorer och självbestämmande i förändring. 2. Sjuksköterskors arbete med självbestämmande: strukturerat, ostrukturerat och skapa förutsättningar. 3. Utförande av begränsningsåtgärder: motiv till beslut, beslutsfattande och tillvägagångssätt. Slutsats: Sjuksköterskorna i denna studie ansåg att självbestämmande för patienterna är en viktig del vid vård under LPT men att självbestämmande begränsas av flera faktorer. Sjuksköterskor arbetar aktivt och skapar förutsättningar för att patienten ska kunna använda sitt självbestämmande, även när det handlar om omvårdnadsåtgärder som begränsar patientens självbestämmande. / Background: Caring of patients' under the law on compulsory psychiatric care means that patients' self-determination may be limited. Nursing in conjunction with the compulsory psychiatric care is of a complex character, among other things; nurses should respect patients' self-determination and carry out coercive actions at the same time. Aim: The aim of this study was to explore and describe nurses' views on self-determination for patients who are cared under the law on compulsory psychiatric care. Method: Semi-structured interviews with three nurses working in psychiatry care were conducted and a manifest content analysis was done. Results: Three main categories and nine sub-categories were formed: 1. Nurses' views of self-determination: opportunity to self-determination, limiting factors and self-determination in transition. 2. Nurses' work with self-determination: structured, unstructured and to create opportunities. 3. Limit setting: reason for decisions, decision making and approach. Conclusion: Nurses' in this studie viewed that the patients' self-determination is an important part during compulsory psychiatric care but self-determination is limited by several factors. Nurses are actively working to create conditions for the patient to use their self-determination, even when the nurses have to use interventions that restrict patient self-determination.

ABSTRACT Aim: The aim of this study is to chart the experiences of Swedish general psychiatric care on a Swedish University hospital from a relative’s point of view. The study focus on how they are meet, satisfaction with and participation in the care. The study is done as an improvement project. Methods: The study was conducted by performing semi-structured interviews with eight close relatives to patients on a general psychiatric ward. The interviews lasted for 20-40 minutes. Results: The result shows that relatives are satisfied with the way they are meet by the staff on the ward, that they appreciate staff that are open, down to earth and are inviting to form a good relationship. It also shows that the relatives were not satisfied with the contact they had with the physicians. Furthermore it shows that the support efforts for relatives are successful when they are offered but many relatives don’t receive any information or offer about it. The relatives felt secure with the care that was on the ward. Conclusion: The conclusion of this study is that the relatives are overall satisfied with the care given but that there are some areas within the psychiatric care that can be developed. These are the contact between relatives and physicians, information about the support efforts for relatives and more extensive information about the patient’s disease and the ongoing care.