Bakgrund: Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ställs kravet att vården ska bygga på respekt   för patientens integritet och självbestämmande. Trots detta visar studier att kravet inte uppnås, då patienter inte känner sig delaktiga i vården i den utsträckning de önskar. Studier visar på att det inom psykiatrin kan ta tid att införliva patientdelaktighet, då ett gammalt paternalistiskt synsätt på patienter lever kvar på sina håll. Inom ätstörningsvården beskrivs patientdelaktighet som en ledstjärna i behandlingen, men många människor med ätstörningar är svåra att engagera i behandling då de kan vara ambivalenta eller förnekar och inte ser allvaret i sjukdomen. I vårdsituationer uppstår ibland en konflikt mellan patientens rätt till delaktighet i sin egen vård och vad vårdpersonal tänker är det rätta och bästa för personen. Sjuksköterskan är den som står patienten närmast i omvårdnaden och har ett professionellt ansvar att göra patienten delaktig i sin behandling.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sjuksköterskor beskriver  patientdelaktighet vid ätstörningsbehandling i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma inom ätstörningsvården, från två olika heldygnsavdelningar i Stockholm. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade; i sex huvudkategorier; Påverkan, Bemötande, Relation,  Organisation och vårdmiljö, Sjuksköterskans situation och Patientens situation med vardera tre underkategorier. Diskussion: Resultatet diskuterade utifrån Kari Martinsens omvårdnadsteori samt annan relevant forskning. / Background: The Swedish Health Care Act states that all care in Sweden should be based in the respect for patient integrity and self-determination. Despite     this, studies show that this requirement is not achieved, as patients do not feel involved in the care to the extent that they would wish. Studies have shown that in psychiatric care, it may take time to incorporate patient- participation, as healthcare professionals' view of patients in many places still tends to be characterized by paternalism. Patient participation is described to be a guiding principle in the treatment within eating disorder care, but as patients can often be either ambivalent to their illness, deny it or not take it seriously, their involvement in the treatment can be difficult to achieve. In situations of care giving, a conflict sometimes occurs between the patient’s right to participate in his or her own care, and the healthcare professional´s ideas of what is right and best for the person. The nurse is the one working the closest to the patient in nursing care and hence has a professional responsibility to make the patient involved in the treatment. Aim: The aim of the study is to investigate nurses’ descriptions of patient participation in eating disorders treatment in psychiatric inpatient care. Method: The study is a qualitative inductive study. Semi-structured interviews were conducted with six nurses from two different inpatient care wards specialized in treatment of eating disorders. The interviews were recorded and transcribed and then analyzed through qualitative content analysis. Results: The study resulted in six main categories; Influence, response,  Relationship, Organization and care environment, The nurse´s situation and The patient´s situation with each three respective subcategories.  Discussion: The results were discussed based on Kari Martinsens theory about nursing       and other relevant research.

Denna studie är en utvärdering av ett motivationsprojekt, vid namn motivationsgruppen, inom psykiatrisk öppenvård i Västerbottens län. Motivationsgruppens mål var att öka livskvalitén för patienter med långvarig psykisk ohälsa med gruppmotiverande samtal. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att belysa gruppdeltagarnas och samtalsledarnas erfarenheter av motivationsgruppen som helhet samt MI som samtalsmetod, med tonvikt på förväntningar och utfall samt specifikt positiva och negativa upplevelser. Metod: Tio intervjuer med två samtalsledare och tre gruppdeltagare har utförts vid två tillfällen, ett frågeformulär till gruppdeltagare har skickats ut samt information om gruppens samansättning (kön, diagnos, sysselsättning etc.) har inhämtats. En innehållsanalys har utförts på det insamlade materialet. Resultat: Visar att ingen livsstilsförändring har kunnat konstateras med hjälp av motivationsgruppen. Däremot har de intervjuade gruppdeltagarna redovisat en ökad socialisering och mindre isolering. Fikastunden har presenterats som den viktigaste aspekten med motivationsgruppen. Diskussion: Det finns möjligheter till utveckling av motivationsgruppen. Gruppdeltagarnas samt motivationsgruppens syfte överensstämde inte med varandra, vilket har problematiserat förutsättningarna. De positiva effekterna som bruten isolering har redovisat är mer förenligt med peer-supportkonceptet än motiverande samtal. Mer utvärdering angående motivationsgruppen behövs för att synliggöra eventuella livsstilsförändringar sker med hjälp av gruppen.

No description available.

Diss. Linköping : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser. År 2005 tilldelat nummer i serien Linköping studies in arts and science.

Bakgrund: Gungstolsterapi som omvårdnadsåtgärd är outforskat inom den psykiatriska heldygnsvården. Vetenskapliga studier av den typ av gungstol som här studerats har inte gått att hitta. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera gungstolsterapi som omvårdnadsåtgärd vid en psykiatrisk heldygnsvårdsavdelning. Metod: En naturalistisk studie med både kvantitativa och kvalitativa inslag genomfördes. Under studieperioden fick patienter som vårdades på en psykiatrisk heldygnsvårdsavdelning lämna självskattningar på en VAS-skala avseende sitt mående före och efter genomförd gungstolsterapi. Patienterna kunde också lämna en skriftlig kommentar om gungningen. Resultat: Resultatet visar att deltagarna skattat en genomsnittlig förbättring motsvarande 16%-enheter i sitt generella mående efter genomförd gungning. Genomsnittliga gungtid var 33 min/gungtillfälle. Majoriteten av patienterna som deltog i studien har bipolär sjukdom. Många deltagare föredrog att gunga en viss del av dygnet. Innehållsanalysen av kommentarerna ledde till att fem kategorier bildades som sammanfattades i temat "En stol som berör". Den genomförda studien visar att patienterna generellt sett upplevde ett ökat välbefinnande efter gungstolsterapin. Studien visar också att inga allvarliga händelser inträffat vid användningen av gungstolen. Resultatet i de båda delarna av studien harmonierar väl med varandra. Slutsats: Studien ger underlag att rekommendera patienter gungstolsterapi för att förbättra sitt mående eller i symtomlindrande syfte. Genomgången visar att många patienter har individuella preferenser för sitt gungande. Gungstolsterapi bör ses som en hälsofrämjande egenvårdsåtgärd som patienten kan utföra dygnet runt och som kan läggas in i patientens vårdplan. / Background: Rocking chair therapy has been poorly researched. There are no scientific research studies where the current rocking chair was evaluated. Aim: The aim of the study was to evaluate rocking chair therapy as a nursing intervention in an inpatient psychiatric setting. Method: A mixed method design, combining quantitative and qualitative approaches, was used. The participants were asked to rate their well-being in a form by using a Visual Analogue Scale (VAS) before and after rocking chair therapy. Participants also had the possibility to leave free text comments in the form. Results: The participants rated a 16% increase in their well-being after using the rocking chair. The average rocking time was 33 minutes. The majority of the participants are diagnosed with bipolar disorder. Many participants preferred to use the rocking chair during a specific time frame every day. The content analysis resulted in five categories and the underlying meaning could be expressed by the theme "Moving emotions". No adverse effects were recorded during the study. Both the quantitative and qualitative analysis show positive results and there are no contradictions in the results. Conclusion: This study support the mental health nurse to recommend psychiatric patients to try rocking chair therapy as a way to increase well-being or reduce distress, it is also a method well suited for self-management. Each patient has his/her own preferences for using rocking chair therapy. The use of rocking chair therapy can easily be included in the patient’s personal care plan.

Bakgrund: Att vårdas mot sin vilja medför en komplicerad vårdsituation, trots detta måste patienten kunna erbjudas en god humanistisk psykiatrisk hälso- och sjukvård på lika villkor. Att bli utsatt för tvångsåtgärder under vårdtiden kan medföra trauma och skadar behandlingsalliansen med patienten. Således blir en av de viktigaste faktorerna för att kunna uppnå en god psykiatrisk vård att i största möjliga mån försöka undvika tvångsåtgärder under vårdtiden. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters uppfattning av faktorer som bidrog till tvångsåtgärder. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ litteraturstudie och utgick från sökningar i de vetenskapliga databaserna, PubMed, Cinahl och PsycINFO. Åtta kvalitativa artiklar inkluderades i resultatet, vilka alla var utförda i nordiska länder. Studierna analyserades genom en metasyntes som utgick ifrån Thomas & Hardens metod för tematisk syntes. Resultat: Det framkom att patienterna tyckte att det var personalen som i stor omfattning bidrog till att tvångsåtgärder blev nödvändiga. Sexton första nivåns teman identifierades i artiklarna. Fyra andra nivåns teman framkom där bland annat maktfaktorer, brister hos personalen och bristande delaktighet framkom, vilket slutligen mynnade ut i två resultatteman: Tvångsvård kunde skapa en maktobalans som missbrukades och ledde till onödiga tvångsåtgärder och starkare mellanmänskliga relationer mellan vårdare och vårdtagare bidrog till en mer personcentrerad vård som minskade antalet tvångsåtgärder. Efter bedömningen av GRADE CERQual framkom att det är möjligt att fyndet är en rimlig representation av fenomenet. Konklusion: För att kunna minska antalet tvångsåtgärder måste patienternas perspektiv stå i fokus, vilket innebär en personcentrerad vård där personalen utgår ifrån patientens synvinkel och behandlar dem som likvärdiga människor så att de kan vara mer delaktiga i sin vårdprocess. / Background: Being cared for against one's will entails a complicated care situation, despite this, the patient must be able to be offered good humanistic psychiatric health care. Being subjected to coercive measures during the care can lead to trauma and damage the treatment alliance with the patient. One of the most important factors to be able to achieve good psychiatric care is to try as much as possible to avoid coercive measures during the care. Aim: The aim of the study was to shed light on patients' perceptions of factors that contribute to coercive measures.Method: The study was conducted as a qualitative literature study and was based on searches in the scientific databases, PubMed, Cinahl and PsycINFO. Eight qualitative articles were included, all were made in the Nordic countries. The studies were analyzed through a meta-synthesis based on Thomas & Harden's method for thematic synthesis. Results: It emerged that the patients thought that it was the staff who to a large extent contributed to the necessity of coercive measures. Sixteen first-level themes were identified in the articles. Four second-level themes emerged where, among other things, power factors, staff shortcomings and lack of participation emerged. Which ultimately resulted in two result themes: Compulsory care could create a balance of power that was abused and led to unnecessary coercive measures, and stronger interpersonal relationships between caregivers and care recipients contributed to a more person-centered care that reduced the number of coercive measures. After the assessment of GRADE CERQual, it emerged that it is possible that the finding is a reasonable representation of the phenomenon.      Conclusion: To reduce the number of coercive measures, the patients' perspective must be in focus, which means a person-centered care where the staff starts from the patient's point of view and treats them as equal people so that they can be more involved in their care.

Background: People with perceived mental illness can experience stigmatization in the somatic care. It has also been shown that staff within the somatic care found it difficult to care for people with psychiatric diagnoses. The perceived mental illness in the society has been observed to increase; hence there is a need to investigate whether specialist nurses in psychiatric care can be used outside the psychiatric context.Aim: The aim of the study was to shed light on the psychiatric nurse's nursing knowledge and work function outside the psychiatric context, within the somatic care.Method: A meta-synthesis with a systematic literature search was done to answer the aim of the study. 15 articles were included and analyzed.Results: Specialist nurses in psychiatric nursing have been shown to fulfill a function outside the psychiatric context. It was shown that the accessibility of care increased, and the quality of care improved. The lack of a clear job description was one of the difficulties described.Conclusion: The results of the study highlight that there is a need for specialist nurses in psychiatric care outside the psychiatric context. / Bakgrund: Personer med upplevd psykisk ohälsa kan uppleva stigmatisering i den somatiska vården. Det har även visat sig att personal inom den somatiska vården upplevt det svårt att vårda personer med psykiatriska diagnoser. Den upplevda psykiska ohälsan i samhället har observerats öka, därav ses ett behov av att undersöka om specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård (SIPV) kan användas utanför den psykiatriska kontexten.Syfte: Syftet med studien var att belysa psykiatrisjuksköterskans omvårdnadskunskap och arbetsfunktion utanför den psykiatriska kontexten, inom somatisk vård.Metod: En metasyntes med systematisk litteratursökning gjordes för att besvara studiens syfte. 15 artiklar inkluderas och analyserades.Resultat: Specialistsjuksköterska inom psykiatrisk omvårdnad har visat sig fylla en funktion utanför den psykiatriska kontexten. Det ökade tillgängligheten till vård och vårdkvaliteten förbättrades. Avsaknad av tydlig arbetsbeskrivning var en av de svårigheter som beskrevs.Slutsats: Studiens resultat belyser att det finns ett behov av specialistsjuksköterskor inom psykiatriskvård utanför den psykiatriska kontexten.

Bakgrund: Patienter som ofta vårdas inom den psykiatriska slutenvården är patienter med psykotiska störningar, depression och patienter med risk för självmord. Tvångsåtgärder som kan förekomma på en psykiatrisk vårdavdelning kan exempelvis vara bältesläggning, tvångsmedicinering och isolering. För att en sjuksköterska ska kunna vårda dessa patienter behövs såväl kunskap som förståelse. För att axla denna roll behöver sjuksköterskor mer forskning som är fokuserad på patienters erfarenheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters erfarenheter av sluten psykiatrisk tvångsvård samt att beskriva de inkluderade artiklarnas urvalsmetod och undersökningsgrupp. Metod: Litteraturstudien genomfördes med en beskrivande design. Studien innefattas av elva stycken kvalitativa vetenskapliga artiklar som svarar på studiens syfte. Resultat: Fem teman var grunden till beskrivningen av denna litteraturstudie: Betydelsen av relationen till vårdpersonalen, Betydelsen av information, Förståelsen av att vårdas mot sin vilja, Erfarenheter av tvångsåtgärder samt Erfarenheter av vårdmiljön. Resultatet avslutas med en beskrivning av artiklarnas urvalsmetod och urvalsgrupp. Slutsats: Patienter beskrev både bra och dåliga erfarenheter av sluten psykiatrisk tvångsvård. Viktiga aspekter som framgick enligt patienterna var: God information, god relation till vårdpersonal, förståelse samt en god vårdmiljö. Det är av stor vikt att sjuksköterskan har god kunskap om patienters erfarenheter för att kunna ge så god omvårdnad som möjligt. / Background: Patient who is treated in a locked psychiatric coercive care unit is patient with psychotic disorders, depression and patients with risk for suicide. Coercive measures that may be present in a psychiatric ward could be, for example medical restraint, forced medication and isolation. For a nurse to be able to care this patients who is in a need for good care it´s important with knowledge and understanding. To handle this role, nurses need more research and focus at the experiences of patients. Purpose: The aim of this study was to describe patient´s experience of a locked psychiatric coercive care unit. Present the selected articles' selection method and study group. Method: This is a literature study with a descriptive design. In this study eleven articles of qualitative approach are included to answer to the purpose of this study. Results: The result is based on five themes: Significance of relationship with health professionals, Significance of information, Understandning of being cared against their own will, Experience of being cared under coercion and Experience of the care environment. The last part om the result descibe the selctions method and the of the study group of the article. Conclusion: Patients described both good and bad experiences of locked psychiatric care. According to the patient important aspects was: Good information, Good Relationships with the health professionals and understanding, God care environment. It´s of great importance that the nurses have good knowledge about patients experience to be able to give such good nursing care as possible.

Bakgrund: Möten mellan människor är en del av vården och inom psykiatrin är de ofta komplicerade, i synnerhet inom tvångsvården. Multifaktoriella orsaker påverkar patienten och sjuksköterskan innan, under samt efter mötet. Det ställs stora krav på professionalitet för att hantera detta möte varvid kunskap är nödvändigt. Området är dock relativt outforskat. Syfte: Att belysa kliniska erfarenheter hur möten inom psykiatrin kan leda till byggandet av goda vårdrelationer. Metod: En allmän litteratursammanställning av åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Den forskning som finns inom området syntetiserades till tre teman; möte, relation och trygghet. Angående mötet är det första intrycket viktigt och under det läggs grunder för en vårdrelation, som behöver utvecklas ömsesidigt, och patienten behöver känna att det är tryggare på avdelningen än utanför. Slutsats: Professionella möten som del av byggandet av goda vårdrelationer har potential att förmedla känslan av trygghet som i sin tur underlättar konvalescensen. Klinisk betydelse: Den kliniskt ackumulerade erfarenheten av detta möte måste studeras djupgående och mer forskning behövs. Sjuksköterskan kan använda resultaten i sin strategiska planering i byggandet av patientrelationer. / Background: Meetings are part of nursing and within psychiatric care they are often complicated, especially those occurring within coercive care. There are multifactorial underlying causes affecting both the patient and the nurse before, during and after the meeting. There are many requirements on professionalism in order to make use of this occasion. Education is necessary but research is lacking. Aims: To elucidate how meetings within psychiatric care leads to good caring relationship. Methods: A general literature review based on eight scientific articles. Results: The research within the field was synthesized into three themes; meeting, relation and comfort. Regarding the meeting, the first impression is of great importance and fundamental for constructing the caring-relationship, based on mutual understanding, that make the patient feel safer inside the department, rather than outside. Conclusions: Professional meetings as a part of building good patient relationship has the potential to mediate a feeling of safety and this is essential for convalescence. Clinical implications: The clinical accumulated experience from the meetings must be studied in depth and more research is needed. The nurse can use these results in her strategic planning for building of patient relationship.

Bakgrund: En av tre kvinnor i europeiska Unionen (EU) har upplevt psykisk misshandel av en partner. sjuksköterskan kan ställas inför flera olika etiska dilemman om våld-i-nära relations-problematik kommer fram i mötet med en misshandlad patient. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors strategier och handlingsberedskap i mötet med den misshandlade kvinnan i den psykiatriska vården. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultat: Åtta sjuksköterskor inom psykiatrin mellan 26-67 år deltog i studien. Självutveckling, tillit, och debriefing var viktiga strategier i mötet med den våld-i-nära-relationsutsatta kvinnan. Självutveckling handlade om behovet av temadagar och vikten av självinsikt. Tillit handlade om att vara närvarande, miljöns och timingens betydelse, samt att våga fråga om våld-i-nära-relation. Debriefing handlade om hur sjuksköterskan hanterade och gick vidare med svaren, och om betydelsen av kollegialt samarbete och egenterapi. Konklusion: Sjuksköterskor använder sig av flera strategier i mötet med den våldsutsatta kvinnan inom psykiatrin, men uttrycker ett behov av vidareutbildning, alltifrån temadagar till längre utbildningar.