Bakgrund och problemformulering: Psykisk ohälsa kräver ibland psykiatrisk tvångsvård. Det är svårt att föreställa sig vad patienter erfar vid psykiatrisk tvångsvård. Tvångsvård kränker patientens autonomi. Sjuksköterskan har ansvar att respektera och arbete för människors autonomi. Detta gör arbetet med patienter där vars autonomi är kränkt, problematiskt. Den här studien handlar om patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Metod:  Systematisk  litteraturstudie. Tio artiklar med kvalitativ ansats utför resultatdelen. Resultat:  Litteraturstudiens resultat  beskriver huvudteman som  är  ”Upplevelser av psykiatrisk tvångsvård”, ”Relationer” och ”Information”. Huvudteman valdes på grund av återkommande ämnen i artiklarna. Temat ”Upplevelser av psykiatrisk tvångsvård” hade tre subteman som representerade olika grupper i artiklarna, en med positiva upplevelser till vårdformen, en var ambivalenta upplevelser och en grupp med negativa upplevelser. Temat ”Relationer” delas upp i två subteman då deltagare i artiklarna framförallt beskrev två områden kring relationer. Områden var relationer med anhöriga och relationer med personal. Upplevelserna kring hur och vad som påverkade relationerna varierade mellan olika deltagare. Temat ”Information” resulterade i två subteman, det första handlade om att förstå information samt dess betydelse och det andra berörde den upplevda bristen på information. Deltagare hade önskemål på hur de skulle få ta emot information och det var viktigt för deltagare att förstå den givna informationen samt att den kändes adekvat. Diskussion: Diskussionen berör metod på det vis att tillvägagångssättet för litteraturstudien redovisas och det beskrivs hur metoden under processen behövde justeras. Litteraturstudiens resultat ställs emot forskning på samma område fast ur andra perspektiv. Författarna till studien tar i resultatdiskussionen upp möjliga sammankopplingar kring beslutstagande, brist på information och relation med personal.

Hälso- och sjukvården genomgår ett fokusskifte från att patienten är en passiv konsument till att patienten blir en aktiv part i vårdprocessen. Delaktighet och personcentrerat förhållningssätt är vad som lyfts fram i forskning och riktlinjer som det nya arbetssättet, men betydelsen är oklar och kan variera. Vidare visar forskning att personcenterat förhållningssätt gynnar både patient och vårdpersonal i sjukvården. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans uppfattning om vad som påverkar patientens delaktighet i den psykiatriska vården. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie som inspirerats av fenomenografins analysprocess. Nio informanter från psykiatrins verksamhetsområden Beroende och neuropsykiatri, Psykosvård och rättspsykiatriskvård, Affektiva sjukdomar och Akut och konsultpsykiatri inkluderades i intervjustudien. Huvudresultatet visade att sjuksköterskornas uppfattning om vad som påverkade patienters delaktighet kunde delas in i fem kategorier: Kunskapsluckor och bortprioriterad omvårdnad, Brist på personella resurser och tid, Tydlig information och gemensam vårdplan, Bra teamarbete och vårdrelationer samt Patienters önskemål och förväntningar. Slutsatsen är att genom att undanröja hinder för delaktighet såsom resursbrist och kunskapsluckor rörande delaktighetens betydelse och innebörd så kan omvårdnaden prioriteras och förutsättningarna för delaktighet – tydlig information, bra teamarbete och goda vårdrelationer där patienternas önskemål blir hörda om än inte alltid åtlydda – inom den psykiatriska vården öka.

No description available.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i landet och arbetet mot denna fortgår inom hälso- och sjukvården, varav fysioterapeuter i en del regioner saknas inom vuxenpsykiatrin, medans i andra beräknas fysioterapeuter utgöra upp till 2% av de verksamma professionerna. De fysioterapeutiska interventionerna ger patienter inre verktyg för symtomhantering och ses som ett gott komplement till sedvanliga behandlingsinsatser, vid en mängd psykiatriska tillstånd.  Det finns många studier som tyder på att inkludering av psykiatrisk fysioterapi vid behandling kan ge signifikant positivt utfall för välmående och psykisk hälsa. Samtidigt finns en avsaknad av evidens för de fysioterapeutiska arbetssätten inom psykiatrin. Således behöver fysioterapeutens roll förtydligas och stärkas för att en holistisk behandlingsplan ska kunna uppnås inom den psykiatriska vården. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av sin yrkesroll inom den psykiatriska verksamheten. Metod: Fem fysioterapeuter, verksamma inom fyra olika psykiatriska verksamheter, intervjuades. Varefter intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och 14 subkategorier. Dessa huvudkategorier var “Ett komplext yrke med många kompetenser”, “En känsla av att inte räcka till”, “Vikten av att synliggöra fysioterapeutens unika kompetens”, “Samverkan, en viktig komponent för patientens rehabilitering”. Konklusion: Fysioterapeuter besitter unik kompetens, vilken är en betydelsefull del i patientens rehabilitering då fysioterapeutens perspektiv sammanbinder det mentala med det kroppsliga. För att främja patientens rehabiliteringsprocess förelåg en önskan om bättre samarbete. Förståelsen för yrket och dess roll ansågs vara begränsad, likaså antalet fysioterapeuter, vilket hindrade professionen att bistå alla patienter i behov av psykiatrisk fysioterapi.

Bakgrund: Autismspektrumtillstånd (AST) är ett medfött tillstånd med varierande symtom som påverkar personen på olika sätt. Psykisk ohälsa, som ångestproblematik och depressioner, är vanligt förekommande för personer med AST och kan öka med åldern och vara vanligare för personer med AST utan samtidig intellektuell funktionsnedsättning. Kunskap behövs om hur den psykiatriska vården bäst ska möta dessa personers behov. Således kan det vara värt att undersöka hur vuxna personer med AST och psykisk ohälsa upplever vården. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av vård hos vuxna personer med AST och psykisk ohälsa. Metod: En integrativ översikt av kvalitativ, kvantitativ och mixad forskning vägleddes av Whittenmore och Knalf´s arbetsprocess. Sökningar i fyra vårdvetenskapliga databaser gjordes. Sammanlagt inkluderades sju artiklar till resultatanalysen. Resultat: Temat behov framkom med underteman: vårdpersonalens kompetens och bemötande, ett anpassat stöd och större inflytande. Temat problem framkom med underteman: hinder för att få stöd, tidigare negativa erfarenheter av vård och faktorer relaterade till oro och ångest. Slutsats: Resultatet visar på behovet av ett anpassat stöd och att personalen behöver göra anpassningar. Sambandet mellan AST och psykisk ohälsa tycks vara komplext och behovet av utbildning för personalen, inte bara om AST utan även om hur tillstånden samverkar med psykisk ohälsa, är stort. Ett förslag på personcentrerad psykiatrisk omvårdnad ges avseende kommunikation, sensorisk överkänslighet och faktorer som påverkar ångest.

No description available.

Bakgrund: Att arbeta inom psykiatrisk vård anses vara den verksamhet där risken för att bli utsatt för hot och våld är som störst. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor som arbetar på en psykiatrisk heldygnsvårdsavdelning kan uppleva att hot och våld förekommer frekvent och i varierande form. Syfte: Syftet var att beskriva hur hot- och våldssituationer påverkar sjuksköterskans omvårdnadsarbete inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats valdes. Elva intervjuer utfördes där materialet analyserades utifrån tematisk analys enligt Braun & Clarke. Resultat: Resultatet bygger på två huvudteman Att vara förberedd på våld-kunskap ger trygghet samt Effekter av våld som försvårar omvårdnadsarbete. Hotfulla eller våldsamma situationer efterlämnar känslor som maktlöshet och undvikande vilket försvårar omvårdnadsarbete. Men det framkommer även känslor som förståelse och motivation vilket underlättar att omvårdnadsarbete genomförs.   Konklusion: Sjuksköterskans psykiatriska omvårdnadsarbete kan påverkas av olika händelser. Resultaten visar att hot och våldsamma situationer lämnar efter sig väsentliga kunskaper, men också effekter som har en negativ inverkan på sjuksköterskans omvårdnadsarbete.

Bakgrund: Depression är en vanlig psykisk sjukdom med hög prevalens inom psykiatrin. Sjukdomsbilden innefattar inaktivitet och många rör på sig mindre än vad folkhälsomyndighetens rekommenderar. Fysisk aktivitet har vetenskapligt stöd, både som enskild behandling och som komplement, att kunna lindra symtom vid depression. Tidigare studier fokuserar på hur fysisk aktivitet motiveras och tillämpas inom slutenvården, dock saknas psykiatriska öppenvårdsperspektivet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att motivera patienter med depression till fysisk aktivitet inom psykiatriska öppenvården.Metod: Data samlades med hjälp av fokusgruppsintervjuer med 12 sjuksköterskor och analyserades med en fokusgruppsanalys.Resultat: Resultatet gav tre huvudkategorier: Sjuksköterskans roll, komplex utmaning samt organisation. Sjuksköterskorna erfar att det är viktigt att motivera patienter till fysisk aktivitet men att det ofta är en svår uppgift. Sjuksköterskan har en rad verktyg att använda sig av i sitt arbete, som motiverande samtal, fysisk aktivitet på recept (FaR), uppföljning och stöttning men önskar att fysisk aktivitet ska få en större plats inom den psykiatriska vården.Konklusion: Det finns verktyg att använda sig av i det motiverande arbetet till fysisk aktivitet. Dock hamnar det motiverande arbetet ofta i skymundan till förmån för andra arbetsuppgifter. En mer personcentrerad vård inom öppenvården önskas för ett mer hälsofrämjande förhållningssätt inom psykiatrin. / Background: Depression is a common mental illness with high prevalence in psychiatry. The disease picture includes inactivity and many move less than recommended by the Public Health Agency of Sweden. Physical activity has scientific support, both as an individual treatment and as a supplement, to be able to relieve symptoms of depression. Previous studies focus on how physical activity is motivated and applied in inpatient care, however, the psychiatric outpatient perspective is lacking.Aim: The purpose of the study was to describe nurses’ experiences of motivating patients with depression to physical activity in psychiatric outpatient care. Method: The study is of a qualitative nature. 12 nurses have been interviewed in focus groups divided into four occasions. Results: The result gave three main categories: The role of the nurse, complex challenge and organization. The nurses experience that it is important to motivate patients to physical activity, but that it is often a difficult task. The nurse has a number of tools to use in her work, such as motivational interventions (MI), physical activity on prescription (FaR), follow-up and support, but wishes that physical activity should have a greater place in psychiatric care.Conclusion: There are tools to use in the motivating work for physical activity. However, motivational work is often overshadowed in favor of other tasks. A more person-centered care in outpatient care is desired for a more health-promoting approach in psychiatry.

No description available.

Bakgrund: I litteraturen har effekterna av evidensbaserad vård undersökts och där framkommer tendenser till förbättringar för såväl patienter, personal och organisation även om det konstaterades att det behövs mer forskning för att utvärdera. Trots detta är det endast en liten del av alla sjuksköterskor som arbetar i enlighet med evidensbaserad omvårdnad och många hinder har uppdagats i litteraturen. Hindren är komplexa och består av individuella, organisatoriska och kontextuella faktorer.  Syfte: Att beskriva hur specialistsjuksköterskors med inriktning psykiatrisk vård upplever evidensbaserad omvårdnad i sitt kliniska arbete. Metod: Fyra specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatri intervjuades, enligt kvalitativ semistrukturerad metod. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat: Specialistsjuksköterskornas upplevelser resulterade i fem teman: att vara eller inte vara expert, att utöka sin kompetens, hinder för evidensbaserad omvårdnad, underlättande faktorer för arbetet med evidensbaserad omvårdnad, och kompetens från utbildningen. Temana består av sammanlagt 19 kategorier som beskriver personliga och organisatoriska möjligheter samt olika svårigheter med att arbeta med evidensbaserad omvårdnad.  Slutsats: Organisatoriskt stöd framstår som en viktig förutsättning för att få till arbetet med evidensbaserad psykiatrisk omvårdnad i det kliniska arbetet. Tid, kontinuerlig utbildning/föreläsningar, tillgång till sökvägar, och forum för diskussioner är organisatoriska lösningar som framkommer ur intervjuerna. Uppdragsbeskrivning och stöd från specialistsjuksköterskekollegor tycks vara en viktig aspekt när det gäller att få till evidensbaserad omvårdnad på verksamheterna och detta föreslås som forskningsområden att studera närmare.